Natur

Natur kan i sin vidaste definition syfta pa den levande materiella varlden i stort. Den spanner da fran det subatomiska till det kosmiska , ^[
1
] men kan ocksa enbart syfta pa biosfaren . Ibland avser natur enbart iden om den av manniskan ororda miljon i form av vaxter , djur , landformer etc. Natur avser aven inre egenskaper som bestammer ett beteende och andamal i nagon eller nagot ("sakens natur"). Det ar ett begrepp som har tolkats och definierats sedan antiken i olika sammanhang, och har genomgatt flera betydelseforskjutningar och darmed blivit mangtydigt och ideologiskt laddat.

Ordets innebord [ redigera | redigera wikitext ]

Ursprung [ redigera | redigera wikitext ]

Enligt den begreppsdefinition som arvts fran antiken ar principerna for naturen eviga. Med det grekiska ordet, physis , menades det medfodda som bestammer dess varande egenskaper, forandringsmojligheter och plats i varlden. Physis avsag i dess primara betydelse det som kunde vaxa, det som hade vaxtkraft i sig sjalv. Svenska spraket har lanat in det latinska ordet natura vars betydelse har att gora med fodelse. Natur ar med en klassisk definition allt som inte manniskan kan skapa, i motsats till kultur och senare artificiell, alternativt det som ar fott eller medfott i motsats till det som ar skapat av manniskan.

Aristoteles och den inre naturen [ redigera | redigera wikitext ]

For Aristoteles ar naturen det betingande i de singulara varandena eller substanserna i helheten eller varlden ( kosmos ) och ibland aven helheten med dess varanden. I den aristoteliska traditionen finns det alltsa ingen absolut motsattning mellan individens natur och kosmos, vilket ar en forutsattning for en religios tro . Augustinus gjorde en uppdelning av "natur" i vasen och substans , vilket blivit bestammande for begreppsdefinitionen darefter. De skolastiska filosoferna aterkom ofta till fragan om naturen och evigheten, och havdade att endast Gud ar evig och att naturen atminstone delvis ar forganglig, Gud ar den skapande och naturen ar det skapade. Natur har i det sekulariserade samhallet alltmera kommit att uppfattats som biologi , eller material som kan beharskas genom olika tekniker och manipulationer; gransen mellan natur och kultur eller det artificiella har darmed blivit oskarp.

Definitionen av manniskans natur ar likaledes bunden av ideologi. I det antika Grekland var det sjalvklart att se manniskor som ojamlika av naturen. Aristoteles var av den uppfattningen att naturen gjort vissa manniskor intelligenta och att dessa var av naturen fria man till skillnad mot slavar som utfor order med sin kroppskraft. Individens natur har en kvalitet som kan jamforas med andras naturer och varderas objektivt. Platon menade a sin sida att aristokraternas elitism inte bara bestod i medfodd intelligens utan aven mod, begavning och moral, men att det var viktigt att odla dessa egenskaper med lang utbildning och fostran. Slavar var daremot inte mycket hogre an djuren.

Carl von Linnes Systema naturae [ redigera | redigera wikitext ]

Carl von Linne gjorde en banbrytande upptackt, nar han i Systema naturae visade att naturen kunde organiseras gruppvis i en hierarki . Att naturen kunde systematiseras var en vidareutveckling av iden att alla varelser pa saval individ- som gruppniva har olika hoga eller laga naturer med en given plats i varlden och i givna relationer till varandra. Den tanken finns uttryckt redan i Platons Staten .

Kristendomen och evolutionsteorin [ redigera | redigera wikitext ]

Den kristna bestamningen av manniskan ar att hon ar skapad till Guds avbild. Under upplysningen blev fornuftet konstituerande for hennes natur, och sarskiljer henne fran varelser eller organismer som (bara) foljer sin instinkt . Med Charles Darwins teori om det naturliga urvalet som drivkraft i evolutionen blev manniskan bara en av alla djurarter. I Skapelseberattelsen ar manniskan i stallet hojd over djuren, och skapad att med visdom och Guds ande harska over naturen. Det har sedan antiken forekommit olika installningar till hur manniskan ska forhalla sig till sin natur, om den ar ond eller god. Under romantiken var den allmanna trenden att manniskans natur antingen var god eller ond och detta var oaterkalleligt, medan kristen teoribildning innehallit tanken att manniskan visserligen bar pa en arvsynd men har formaga till forbattring om hon foljer de kristna buden och kristlig tuktan.

Natur som jamforelse med civilisationen [ redigera | redigera wikitext ]

I Theodor Adornos Upplysningens dialektik ar naturen motsatsen till civilisationen , dar naturen ar mer god mot manniskor i allmanhet trots sina faror. Det ar en utveckling av Karl Marx tanke om det urkommunistiska samhallet som proletariatets revolution med tiden skulle aterskapa. Detta star i kontrast till ideerna att manniskan maste fostras till en samhallsvarelse, som ar en tanke som omhuldas av praktiskt taget alla andra ideologier i kristen, humanistisk idetradition .

Andra betydelser [ redigera | redigera wikitext ]

I geografisk mening: Natur som en dikotomi till staden , se naturgeografi och naturomrade .
I filosofisk mening: Natur som nagons/nagots inneboende stravan och mal; se essens .
I social mening: Natur som motsats till konstgjord, eller som motsats till kultur .
Vardagligt ord for Naturvetenskapliga programmet .