Rene Descartes

Redigera lankar
Fran Wikipedia
Uppslagsordet ”Cartesius” leder hit. For dikten om honom, se Cartesius (dikt) .
Uppslagsordet ”Descartes” leder hit. For andra betydelser, se Descartes (olika betydelser) .
Rene Descartes
Fodd 31 mars 1596 (ej angiven kalender, antar gregoriansk) [ 1 ] [ 2 ] [ 3 ]
Descartes, Frankrike
Dod 11 februari 1650 (ej angiven kalender, antar gregoriansk) [ 1 ] [ 2 ] [ 3 ]  (53 ar)
Stockholm [ 1 ] [ 4 ]
Begravd Saint-Germain-des-Pres [ 5 ] [ 6 ]
Medborgare i Frankrike
Utbildad vid college Henri-IV de La Fleche [ 5 ]
Universitetet i Leiden
Universitetet i Utrecht
prytanee national militaire
Sysselsattning Filosof [ 5 ] [ 7 ] [ 8 ] , musikteoretiker , brevskrivare, mekanisk automatingeniør , militar , musikvetare , fysiker [ 7 ] [ 8 ] , matematiker [ 7 ] [ 8 ] [ 9 ] , forfattare [ 10 ]
Befattning
Professor
Kand for sin filosofiska sats "jag tanker, alltsa finns jag)"
Partner Helena Jans van der Strom
Barn Francine Descartes (f. 1635)
Foraldrar Joachim Descartes
Jeanne Brochard [ 11 ]
Namnteckning
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata
Rene Descartes

Rene Descartes ( IPA :  /??ne deka?t/ ), latin : Renatus Cartesius , fodd 31 mars 1596 i La Haye en Touraine (nuvarande Descartes) i Touraine , dod 11 februari 1650 i Stockholm , var en fransk filosof , matematiker , vetenskapsman , och jurist .

Rene Descartes ar framfor allt kand for sin filosofiska sats "je pense, donc je suis" (i latinsk oversattning ” cogito, ergo sum ”: jag tanker, alltsa finns jag). I denna sats sag han en saker kunskap, som inte kunde betvivlas. Det gar inte att tvivla utan att tanka och inte att tanka utan att finnas till.

Rene Descartes uppfann ocksa bruket av projiceringar av punkter i planet pa x- och y-axel, det sa kallade kartesiska koordinatsystemet . Det gjorde det mojligt att losa geometriska problem med algebraiska metoder. Denna sa kallade analytiska geometri var en insats av stor betydelse i matematikens historia .

Asteroiden 3587 Descartes ar uppkallad efter honom. [ 12 ]

Biografi [ redigera | redigera wikitext ]

Descartes mor dog strax efter att han fotts. Hans far var jurist och politiker i parlamentet i Bretagne . Descartes var sjuklig och svag, man befarade att han inte skulle overleva till vuxen alder. Redan som barn etablerade han sin livslanga vana att stanna kvar i sangen till langt fram pa dagen. Omkring 1605 borjade han i en jesuitisk internatskola vid La Fleche i departementet Sarthe , dar han studerade matematik och, framfor allt, skolastisk aristotelisk filosofi. Skolastiken, som inte tillfredsstallde hans kritiska sinne, gjorde honom utled pa lardom fran bocker.

Rene Descartes i samtal med Sveriges drottning, Kristina (Pierre Louis Dumesnil). Filosofen kallades till Sverige av drottningen. Han ansag Sverige vara ett land dar bade manniskor och tankar fros till is. Han dog ocksa har, mojligen for att han inte klarade klimatet.

Descartes arvde sa mycket pengar av sina foraldrar att han aldrig behovde forvarvsarbeta. Han agnade all tid at sin forskning. Efter att en tid ha deltagit i det hogre societetslivet i Paris , dar han inte trivdes, beslot att ”lasa i varldens bok” tradde i militartjanst hos Moritz av Oranien och Tilly . Han deltog bland annat i slaget vid Vita berget 1620. Ar 1619 genomgick han en egendomlig vetenskaplig vackelse, medan haren under en strang vinter lag stilla i Neuburg an der Donau . Han har berattat att han blev ”uppfylld av entusiasm och fann grundvalen till en underbar vetenskap”. Da forhallandena for en fri forskning inte var de basta i Frankrike, bosatte sig Descartes 1629 i Nederlanderna , dar han sedan kom att vara bosatt under tjugo ar, sysselsatt med att utforma sina filosofiska tankar. [ 13 ]

Descartes flyttade till Stockholm 1649, inbjuden till det svenska hovet av drottning Kristina . Dar tjanstgjorde han som Kristinas larare och radgivare. Livet i Stockholm var pafrestande: Slottet var kallt och dragigt, klimatet kallare an han var van vid och Kristina kravde att lektionerna skulle hallas mycket tidigt pa morgonen. Redan efter nagra manader i Stockholm dog Descartes av lunginflammation efter behandling med aderlatning av den hollandske doktor Wullens i von der Lindeska huset . [ ifragasatt uppgift ] Han lag 1650 ? 1666 begravd pa det som i dag ar Adolf Fredriks kyrkogard . Ar 1666 sandes hans kvarlevor till Frankrike och de finns sedan 1810-talet i Saint-Germain-des-Pres . [ 14 ]

Matematik [ redigera | redigera wikitext ]

Rene Descartes

Descartes skapade den analytiska geometrin . Ocksa pa andra omraden gjorde han banbrytande upptackter. Han var den forsta som angav den verkliga betydelsen av andragradsekvationers negativa rotter. Han fann en ny losning av fjarde gradens ekvationer och inforde beteckningssattet med exponenter och lade darigenom grunden till rakningen med potenser .

Inom optiken har ljusets brytningslag sitt namn efter honom, men kallas utanfor Frankrike vanligen Snells lag efter nederlandaren Willebrord Snell , som formulerade lagen oberoende av Descartes.

Varldsbild [ redigera | redigera wikitext ]

Jesuiterna i La Fleche hade inte gjort nagon hemlighet av Galileo Galileis upptackter och matematikens mojligheter. Descartes var dock inte astronom utan sag i universum en gudomlig ordning, en geometrisk verklig varld styrd av matematiska begrepp om rum och rorelse , som hade foga gemensamt med Aristoteles kosmos . Materia var utrustad med kropp och sjal och ojamnheterna i universum var ett resultat av rorelse. Som en snurrande isbit i en jattelik tank med stillastaende vatten smalter till en fortfarande snurrande sfarisk bit vatten i ororligt vatten, tanker han sig kroppar uppsta i kosmos i form av virvlar . [ 15 ]

Kosmologi [ redigera | redigera wikitext ]

Stora virvlar klumpar ihop sig till stjarnor och mindre virvlar klumpar ihop sig till planeter . Solen var en sadan helt vanlig stjarna omgiven av en malstrom av materia, dar dess planeter cirkulerade. Solsystemet var en sadan vortex , dar materien var i stort sett osynlig, men den delade granser till narliggande liknande system, vart och ett med en central stjarna. Det hela upprepades i alla riktningar i all oandlighet och ingen plats i universum var speciell. I denna del kom Descartes vortexteori att inspirera modernare tankar om hur planetsystem bildas.

Sma oberoende klumpar kan ga rakt igenom systemet och ses av oss som kometer , vilka alltsa uppfattas som tillfalliga besokare. Har kom den tidigare beraknade aterkomsten av Halleys komet 1758 den kartesiska kosmologin pa skam.

Filosofi [ redigera | redigera wikitext ]

I filosofins historia var Descartes epokgorande. Hans filosofi gav namligen de forsta uppslagen till en rad filosofiska system ( Arnold Geulincx , Nicolas Malebranche , Baruch Spinoza och i viss man aven Gottfried Wilhelm von Leibniz ), vilka inom den nyare, for kantianska filosofin avgjort betecknar den hogre riktningen, saval med avseende pa den strangare vetenskapliga form de framstallts i som genom sjalva arten och syftet av den i dem framtradande spekulationen. Den kritiska halten av sitt filosoferande rojer Descartes da han, for att grundligt reformera den filosofiska vetenskapen, borjar med att proklamera ett universellt tvivel. Han staller sig tvivlande till inte bara alla aldre filosofiska auktoriteter, vilka han finner varandra motsagande och foga tillfredsstallande, utan aven och framfor allt mot den sinnliga erfarenheten ? detta i rak motsats till John Locke , vars filosofi blev utgangspunkten for den motsatta riktningen, empirin .

Descartes nojer sig inte med att framhalla att vara sinnen ofta bedrar oss och darfor inte kan ge oss full visshet. Hans tvivel avser ytterst sjalva mojligheten till kunskap over huvud taget utifran sinnena. Han ifragasatter all sadan kunskap som ett bedragligt sken eller, som han uttrycker det: ”Fragan ar om inte mojligen sinnesintrycken av nagon maktig ande frambringas i manniskans sjal, utan att de motsvaras av nagra foremal utanfor?” Av detta sitt tvivel pa den sinnliga erfarenheten drevs han att vanda blicken inat, och han upptackte da, i fornimmelsen av sig sjalv sasom en tankande varelse, en kunskap vars sanning icke kan dragas i tvivel, emedan tvivlet, som sjalv ar en yttring av tankande, endast skulle tjana att ytterligare bekrafta densamma.

Descartes ansag att den manskliga kunskapen var ett trad; stammen var fysiken och roten var metafysiken . Vi maste alltsa vidta alla forsiktighetsatgarder som kan tankas for att inte i var metafysik blanda in osanningar. Vi maste tvivla pa allt som inte ar otvivelaktigt: Hur vet jag att jag inte drommer? Hur vet jag att en ond och illvillig ande inte star bakom min tro pa att exempelvis tva plus tva ar lika med fyra? ? Som en fast punkt att utga fran i kunskapens gungfly hade Descartes upptackt satsen ” cogito, ergo sum ” - “Jag tanker, alltsa finns jag”.

Betraffande denna valbekanta sats, vilken Descartes staller i spetsen for hela sin filosofi, bor vissa papekanden goras:

  1. Med tankande ( cogitatio ) menar han inte endast forstandsverksamheten, utan ocksa varje annan form av medveten andlig verksamhet ( cogitationis nomine complector id omne, quod sic in nobis est ut ejus immediate conscii simus )
  2. Egentligen vill han inte ha namnda sats betraktad som en slutledning eller ett bevis, utan yrkar i stallet att den uttrycker manniskans forsta genom omedelbar askadning givna och otvivelaktigt sanna kunskap ( simplici mentis intuit ).

Descartes utvann salunda ur sjalva tvivlet en fast punkt, och i och med detta upptackte han dessutom en substantiell verklighet som ar av rent andlig natur. Aven om han varken kunde ? eller ens forsokte ? att ur denna andliga princip utveckla en alltigenom idealistisk varldsasikt, sa kunde han nu a andra sidan vara helt saker pa att varje rent materialistisk varldsasikt var vetenskapligt omojlig, eftersom det stod klart att det finns en del av verkligheten som inte ar kroppslig eller sammansatt och som inte later sig forklaras mekanistiskt.

Descartes insatser inom filosofin ror sig dock om langt mer an om cogito-satsen. Hans dualism ar valkand, aven om den inte loste problemet med hur anden och materian kommunicerar. ( Baruch Spinoza loste detta problem pa ett radikalt satt, och detta problem kan ocksa losas inom den kartesianska rationalismen som harror fran Descartes skeptiska metod for epistemologin .)

Descartes anmarker vidare, att sinneskunskapen alltid ar tillfallig och foljaktligen foranderlig, och han drar darav den slutsatsen, att alla nodvandiga och oforanderliga sanningar maste, oberoende av all sinnlig erfarenhet, tillhora manniskan eller ? enligt hans uttryckssatt ? har sin grund i vissa ”medfodda ideer”. Han hanvisade saledes till en kunskapskalla av en annan och hogre art an vara sinnen och anslot sig darmed till den filosofiska rationalismens grundtanke, men liksom hans idealism inte blev mer an en kraftfull ansats, lyckades han inte heller med att vidareutveckla sin rationalism. Han forsokte namligen aldrig att narmare utreda forhallandet mellan vart medvetande och dess bestamningar, och visade dessutom upp ett realistiskt och empiriskt forestallningssatt genom att alltfor mycket halla fast vid den vanliga forestallningen om en skapelse, varvid skaparen och det skapade betraktas som mer eller mindre atskilda fran varandra, och i overensstammelse med detta talade han om de medfodda ideerna som att de var ”vid manniskans skapelse inlagda i hennes sjal”.

Bland de medfodda ideerna sysslar Descartes framfor allt med Gudsiden och mindre med den synpunkten att Gud ar det hogsta och viktigaste foremalet for mansklig kunskap, trots att darfor, enligt Descartes, denna ide ar den enda fornimmelse, som genast ger manniskan en nodvandig och saker kunskap om nagon annan verklighet an hennes eget jag, och just darfor utgor kallan till all sadan kunskap. Eftersom Gudsiden narmast framtrader sasom forbunden med manniskans kansla av sin egen andlighet, men daremot alldeles motsatt forestallning om ett oandligt eller absolut fullkomligt vasende, sa ar det visst, menar han, att denna ide varken kan vara frambragd av henne sjalv eller av nagon annan andlig varelse, och att det saledes verkligen maste finnas ett sadant fullkomligt vasende som Gud, och som givit henne iden om sina fullkomligheter.

Sedan Descartes bevisat Guds existens vill han darifran leda sig till visshet om att det aven finnes en kroppslig verklighet och salunda atminstone till en viss grad ha bort sitt tvivel pa den sinnliga erfarenhetens objektivitet. Med detta syfte framhaller han sasom en av de fullkomligheter som ligger i begreppet om Gud att han ar sannfardig och foljaktligen inte kan lura den av honom skapade manniskan betraffande vad hon fornimmer klart och tydligt, men tydligt fornimmer vi, enligt Descartes, om kropparna ingenting annat an rumsbestamdhet eller utstrackning och olika former darav.

Liksom Descartes ansag att tankandet hor till sjalen eller ar en del darav forklarade han att utstrackning ar nagonting som hor till den kroppsliga verkligheten. Utgaende fran detta arbetade han sig fram till ett rent mekaniskt betraktelsesatt av den fysiska varlden i vilken han inbegriper inte bara ocksa vaxt- och djurlivet (djuren betraktar han som automatiska maskiner) utan han raknar aven dit den lagre (den omedvetna) delen av manniskan.

Descartes filosofi mynnar ut i en tydlig kosmologisk dualism som havdar att manniskan bestar av tva till sjalva sin art (”toto genere”) alldeles motsatta slag av andliga eller ”skapade” substanser, namligen tankande substans och utstrackt substans , det vill saga sjalslig respektive kroppslig substans. Descartes larjungar, som sokte overvinna svarigheten att pa ett tillfredsstallande satt forklara sammanhanget mellan dessa artskilda substanser, kom att ledas till att utveckla cartesianismen i panteistisk riktning.

Fragor, som tillhor den praktiska filosofin ville Descartes inte garna sysselsatta sig med, eftersom han menade att manniskan pa detta omrade inte kan astadkomma nagot pa egen hand, utan hon behover ledas av den gudomliga uppenbarelsen. Denna praktiska dogmatism star for ovrigt i nara sammanhang med hans uppfattning av friheten. Viljan kan Descartes inte tanka sig pa annat satt an som en godtycklig makt over de atskilda motiven (”liberum arbitrium”). Eftersom Descartes hade en sadan uppfattning, ar det inte sa konstigt att den fria viljan inte bara forefoll honom obegriplig, utan rent av begreppsvidrig, men han hanvisade anda, for att bevisa den fria viljans existens, till vart omedelbara praktiska medvetande , och till och med kallade han ibland den fria viljan for en medfodd ide.

Vidare ar det enligt samma linje inte forvanansvart att han gor begreppen om ratt och oratt beroende av Guds absolut fria, det vill saga rent godtyckliga, vilja och menar att om dessa, den gudomliga viljans godtyckliga beslut (”beneplacita divina”), kan manniskan erhalla kannedom endast genom en yttre och overnaturlig uppenbarelse.

Bibliografi [ redigera | redigera wikitext ]

Principia philosophiae , 1685
  • 1630?1633 Le Monde , Descartes forsta systematiska presentation av sin naturfilosofi . Varlden kom i latinsk oversattning 1664.
  • ( 1637 ) Discours de la methode pour bien conduire sa raison et chercher la verite dans les sciences (Avhandling om metoden)
  • ( 1637 ) Geometrie (Geometri)
  • ( 1639 ) Dioptrique
  • ( 1641 ) Meditationes de prima philosophia (Betraktelser over den forsta filosofin)
  • ( 1644 ) Principia philosophiae (Filosofins principer)
  • (1649) Traite des passions de l'ame (Om sjalens passioner)

Svenska bibliografi [ redigera | redigera wikitext ]

  • Om Metoden - Att ratt bruka sitt forstand och utforska sanningen i vetenskaperna (Oversattning: Enok Torell, Bjorck & Borjesson, 1918, klotryggband)
  • Valda skrifter (Oversattning: Konrad Marc-Wogau, Natur och Kultur, 1998, Pocketutgava)

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

  1. ^ [ a b c ] William Wallace, Descartes, Rene , Encyclopædia Britannica 1911. [kalla fran Wikidata]
  2. ^ [ a b ] Bibliotheque nationale de France , BnF Catalogue general : oppen dataplattform , las online , last: 10 oktober 2015, licens : oppen licens. [kalla fran Wikidata]
  3. ^ [ a b ] MacTutor History of Mathematics archive , last: 22 augusti 2017. [kalla fran Wikidata]
  4. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Декарт Рене”, Большая советская энциклопедия  : [в 30 т.] , tredje utgavan, Stora ryska encyklopedin, 1969, last: 28 september 2015. [kalla fran Wikidata]
  5. ^ [ a b c ] Renatus Cartesius , Svenskt biografiskt lexikon , las online . [kalla fran Wikidata]
  6. ^ las online , www.lexpress.fr . [kalla fran Wikidata]
  7. ^ [ a b c ] BeWeB . [kalla fran Wikidata]
  8. ^ [ a b c ] Archive of Fine Arts , las online , last: 1 april 2021. [kalla fran Wikidata]
  9. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas , last: 28 september 2023. [kalla fran Wikidata]
  10. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature , 1897, las online . [kalla fran Wikidata]
  11. ^ Leo van de Pas, Genealogics , 2003, las online och las online . [kalla fran Wikidata]
  12. ^ ”Minor Planet Center 3587 Descartes” (pa engelska). Minor Planet Center . https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=3587 . Last 1 november 2023 .  
  13. ^ Svensk uppslagsbok . Malmo. 1931  
  14. ^ Lagercrantz, Hugo (2010). ”Filosofens skalle kom bort i flytten” (PDF). Lakartidningen (Stockholm) 107 (1?2): sid. 51?52. Arkiverad fran originalet den 28 september 2014 . https://web.archive.org/web/20140928145829/http://ww2.lakartidningen.se/store/articlepdf/1/13514/LKT1001s51_54.pdf . Last 13 maj 2013 .  
  15. ^ Hoskin, M., red (1999). The Cambridge Concise History of Astronomy . Cambridge: Cambridge University Press. ISBN 978-0-521-57600-0  

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

Auktoritetsdata
Hamtad fran ” https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Rene_Descartes&oldid=54537717 ”