Det latinska alfabetet ar ett alfabet , ursprungligen anpassat for latinet , som har spridits till manga andra sprak , och som har blivit det vanligaste alfabetet i varlden . Det anvands framforallt i vastvarlden , dar manga indoeuropeiska sprak finns, och i lander som har varit vasterlandska kolonier . Det anvands aven i vissa sprak som har andra skriftsprak, som t.ex. japanska , dar kallat ロ?マ字, r?maji , och kinesiska , dar det anvands i pinyin . Det latinska alfabetets namn pa latin ar abecedarium Latinum (antikt uttal: [ab?k?'daːr??m la'tiːn?m]) eller alphabetum Latinum (antikt uttal: [alfa'beːt?m la'tiːn?m]).

Antika latinska alfabetet [ redigera | redigera wikitext ]

Det latinska alfabetet utvecklades ur det etruskiska alfabetet (det gamla italiska alfabetet) som i sin tur utvecklades ur det euboiaska grekiska alfabetet . Antalet bokstaver var ursprungligen 21:

Bokstaven C var en vastlig variant av den grekiska bokstaven Γ ( gamma ), men den anvandes bade for att beteckna ett g-ljud och ett k-ljud, kanske som en paverkan av det etruskiska spraket, som saknade g-ljud. Bokstaven Z var overflodig for att skriva latin och byttes pa 200-talet f.Kr ut mot den nya bokstaven G , ett C med ett litet horisontellt streck. Bokstaven K anvandes mycket sparsamt, och forekom nastan enbart i egennamn.

Efter romarnas erovring av Grekland la man till Y och atertog Z for att skriva grekiska lanord. Klassiskt latin hade darfor 23 bokstaver:

Dessa bokstaver var i langden trottsamma att skriva, och darfor utvecklades med tiden en kursiv handskrift som gav upphov till vara dagars gemener . Man textade helt enkelt det som ansags viktigt och kursiverade resten.

Moderna latinska alfabetet [ redigera | redigera wikitext ]

I germanska sprak finns v-ljud som saknas i det klassiska latinet. Pa 600-talet, nar anglosaxarna overgick fran runor till latinsk skrift bibeholl man runan ? wynn for detta ljud. Senare overgick man till att skriva VV, vilket under medeltiden blev W. Att man i vissa sprak kallar W for dubbelt V (svenska, franska) medan i andra kallar den dubbelt U (engelska) visar att man vid denna tid inte skiljde mellan V och U. Den raka formen V anvandes i borjan av ord, medan den runda formen U anvandes i mitten eller slutet, oberoende av uttalet. Den tidigaste kanda uppdelningen i tva olika bokstaver kommer fran gotiskt alfabet fran 1386 dar V kommer fore U. Under 1500-talet kom V att representera ett konsonantljud och U ett vokalljud , precis som det gor idag. ^{[ 1 ]}

Pa liknande satt anvandes formerna J och I i borjan resp slutet av ord oberoende av uttalet, men pa 1500-talet kom J att representera konsonantljudet och I vokalljudet.

Sa kom det moderna latinska alfabetet att besta av 26 bokstaver:

Anvandning och modifieringar [ redigera | redigera wikitext ]

Det latinska alfabetet anvands i ett 100-tal sprak. En del sprak som modern engelska anvander inga andra bokstaver an de 26 grundtecknen, medan manga sprak som anvander latinska alfabetet har ytterligare tecken. I en del sprak, till exempel i svenska, raknas modifieringarna som riktiga bokstaver, aven om de var modifieringar fran borjan. Det vanligaste synsattet ar att de ar modifieringar, kallade diakritiska tecken . Dessa modifieringar faller i kategorierna: liten symbol ovanfor, till exempel som i A , A , A , A , A , ? , ? , liten symbol under, till exempel som i ? , C , streck over, till exempel Ø , Ł , Ŧ , och hopskrivning, till exempel i Æ , IJ , Œ och ß . Nagra fa omaka tecken forekommer, till exempel Þ och ? .

Till skillnad fran klassiskt latin dar det var upp till forfattaren att texta resp anvanda skrivstil har de moderna spraken fasta regler for nar versaler och gemener skall anvandas.

Ortografiska kannetecken [ redigera | redigera wikitext ]

Manga sprak har anpassat det latinska alfabetet pa olika satt, till exempel genom anvandning av diakritiska tecken , inklusive accent och omljudstecken . Dessa tar vanligen sitt ursprung i vanliga latinska bokstaver som modifierats, som a eller æ , medan till exempel thorn som anvands i islandska stammar fran en runa .

Omljudstecknet ¨ [ redigera | redigera wikitext ]

Omljudstecknets ursprung finns troligen i ett gotiskt handskrivet e som vars huvuddel bestar av tva parallella streck. Ett sadant e skrivet ovanfor en bokstav reducerades snart till tva streck, och nar dessa forkortades, blev det till tva prickar. Faktiskt kan man hitta en rad exempel i bade gotisk och latinsk skrift, dar omljuden angivs genom ett regelratt e over omljudsvokalen. Pa svenska betraktas numera "a" som en egen bokstav, medan den pa tyska fortfarande ses som en variant av "a".

Det tyska omljudstecknet kan ocksa ersattas av ett e efter omljudsvokalen. Om man inte har en mojlighet att skriva a pa en skrivmaskin, kan man istallet skriva ae. Under 1970 - och 1980-talet var det vanligt att tyska skrivmaskiner endast inneholl den engelska/amerikanska teckenuppsattningen, A-Z och a-z (och vissa specialtecken), medan danska skrivmaskiner fick tecknen [\]{|} ersatta med ÆØAæøa (i denna ordning).

I och J [ redigera | redigera wikitext ]

Liksom med U och V har det forr i tiden inte varit nagon skillnad mellan "I" och "J" i romarnas kvarlevande inskrifter pa latin, och anvandningen av "j" i latinska ord ar sallsynt, men forekommer.

I den tryckta gotiska skriften skiljs inte mellan I och J som stora bokstaver, sa nar man i tryck sag ett namn som I. C. Iacobsen , kunde man inte med sakerhet veta om det forsta I:et stod for I eller J, sa man sa "I.C. Jacobsen", aven om han kanske hette Jens Christian . I nutiden har forfattaren Jens Peter Jacobsen varit kand som I. P. Jacobsen , och flera andra exempel kan namnas.

Informationsteknik [ redigera | redigera wikitext ]

Inom informationsteknik utgor sortering ett problem, da speciella tecken kan sorteras pa olika satt. Till exempel finns svenska a, a och o som nr 229, 228 och 246 i Latin-1 och Unicode och i fel ordning aven i "svenska ASCII ". Eftersom varje land har sin egen standard for sortering far svenska programmerare gora ett sarskilt arbete, eftersom det inte automatiskt blir ratt. Anvandningen av landsunika kodningar med korrekt sortering kan gora det lattare for programmerare, men de har i sig gett stora problem, eftersom importerade programvaror inte stott dem. Framvaxten av Unicode ger mindre problem i framtiden, efter hand som programvaror stodjer det.

I Unicode finns for narvarande stod for 1241 olika latinska tecken, ungefar halften versaler och halften gemener, medan ISO- Latin-1 har stod for 114 st, vilket racker for alla storre vasteuropeiska sprak (om man i franska accepterar oe for œ).

Nar man i internationell korrespondens forr ville uttrycka a , a , o , u eller e och inte kunde rakna med att dessa tecken kunde hanteras av mottagaren, transkriberades de som aa , ae , oe , ue resp e . Det ar fortfarande vanligt om avsandaren inte har svenskt tangentbord och inte vet hur man skapar a, a, o, u pa annat satt. Det anses dock inte som acceptabel svenska, utan far bara goras i nodfall.

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

• Wikimedia Commons har media som ror det latinska alfabetet .
  Bilder & media