Polsk-sovjetiska kriget 1919?1921
Del av ryska inbordeskriget
Polskt forsvar vid Miłosna, nara Warszawa, augusti 1920.
Agde rum 1919?21 Plats Central- och Osteuropa Resultat Polsk seger Freden i Riga
Stridande
Ryska SFSR Ukrainska SSR	Republiken Polen Ukrainska folkrepubliken
Befalhavare och ledare
Lev Trotskij Michail Tuchatjevskij (vastfronten) Josef Stalin ( Lviv / Lwowfronten ) Alexander Jegorov (sydvastra fronten) Semjon Budjonnyj (1:a kavalleriarmen)	Jozef Piłsudski Tadeusz Rozwadowski Edward Rydz-?migły Władysław Sikorski Symon Petljura
Styrka
Fran ~50 000 i borjan av 1919 [ 1 ] till nastan 800 000 sommaren 1920 [ 2 ]	Fran ~50 000 i borjan av 1919 [ 3 ] till nastan ~738 000 i augusti 1920 [ 4 ]
Forluster
Uppskattat 100 000 doda 80 000?157 000 tillfangatagna [ 5 ] [ 6 ]	99 250 doda

Polsk-sovjetiska kriget (februari 1919?mars 1921) var ett krig startat av det nybildade Polen, mellan a ena sidan Ryska socialistiska federativa sovjetrepubliken (Sovjetryssland) och Ukrainska socialistiska sovjetrepubliken och a andra sidan Andra polska republiken och Ukrainska folkrepubliken , vilka var fyra nya stater bildade efter forsta varldskriget . Polsk-sovjetiska kriget var ett resultat av de krigforande parternas onskan att utoka sina territorier och sitt inflytande over dem. Polen, som nyligen hade aterupprattats genom Versaillesfreden efter att ha varit delat sedan 1700-talet , forsokte sakra omraden man forlorat vid tiden for delningarna; sovjetrepublikernas syfte var att ta kontroll over omraden som tillhort det ryska imperiet innan den tyska invasionen under forsta varldskriget. Fragan om vem som segrade ar ett tvisteamne. ^{[ a ]} Polackerna havdade att de framgangsrikt forsvarat sin stat, medan sovjetrepublikerna havdade att de avvarjt en polsk invasion av Ukraina och Belarus , vilket de sag som en del av den utlandska interventionen i det ryska inbordeskriget .

Granserna mellan Polen och Sovjetryssland hade inte definierats i Versaillefordraget och efterkrigstidens handelser skapade kaos: den ryska revolutionen 1917, sonderfallet av de ryska, tyska och osterrikiska imperierna, det ryska inbordeskriget , centralmakternas tillbakadragande fran ostfronten , och forsok av Ukraina och Vitryssland att sakra sin sjalvstandighet. Polens statschef, Jozef Piłsudski , kande att tiden var mogen for att expandera sa langt osterut som mojligt, for att sedan inratta en polskledd federation ( Mi?dzymorze ) bestaende av flera stater i resten av Ost- och Centraleuropa som ett balverk mot den tyska och ryska imperialismen som skulle kunna ateruppsta. Under tiden sag Lenin Polen som den bro som Roda armen skulle behova passera for att hjalpa Tysklands kommunistiska parti och andra europeiska revolutionara rorelser.

Ar 1919 hade polska styrkor tagit kontroll over stora delar av vastra Ukraina , efter att ha gatt segrade ur det polsk-ukrainska kriget . Vastukrainska folkrepubliken under ledning av Jevhen Petrusjevytj hade misslyckats med att skapa en ukrainsk stat pa omraden som bade polacker och ukrainare gjorde ansprak pa. Samtidigt forsokte Symon Petljura i den ryska delen av Ukraina forsvara och starka den Ukrainska folkrepubliken , men da bolsjevikerna borjade fa overtaget i det ryska inbordeskriget, borjade de att avancera vasterut mot de omtvistade ukrainska territorierna vilket resulterade i att Petljuras styrkor drog sig tillbaka till Podolien . I slutet av 1919 hade en tydlig front bildats da Petljura beslutat sig for att alliera sig med Piłsudski. Gransdrabbningar eskalerade till oppet krig efter att Piłsudski gjorde ett storre anfall langre osterut i Ukraina i april 1920. Den polska offensiven mottes av till borjan av en framgangsrik motattack fran Roda armen. Den sovjetiska operationen drev de polska styrkorna tillbaka vasterut hela vagen till den polska huvudstaden, Warszawa, medan den provisoriska regeringen i Ukraina flydde till Vasteuropa.

Samtidigt gjorde de sovjetiska truppernas framryckning till de tyska gransomradena att vastmakternas drogs mer in i kriget. Vid midsommar verkade Warszawas fall vara nara forestaende, men i mitten av augusti vande det igen da de polska styrkorna uppnadde en ovantad och avgorande seger i slaget vid Warszawa . I kolvattnet av den polska framryckningen osterut begarde den sovjetiska sidan fred och kriget avslutades med en vapenvila i oktober 1920. Ett formellt fredsavtal, freden i Riga , undertecknades den 18 mars 1921 och darmed delades de omstridda territorierna mellan Polen och Sovjetryssland upp. Kriget avgjorde i stort den sovjetisk?polska gransen for perioden mellan varldskrigen . Mycket av de territorier som overlats till Polen i Rigafordraget blev en del av Sovjetunionen efter andra varldskriget, nar Polens ostra granser omdefinierades av de allierade i enlighet med den brittisk-ritade Curzonlinjen .

Bakgrund [ redigera | redigera wikitext ]

Polenfragan under forsta varldskriget [ redigera | redigera wikitext ]

1795 delades Polsk-litauiska samvaldet mellan Preussen , Osterrike och Ryssland (se Polens delningar ). 1807 skapade Napoleon en fransk lydstat, Storhertigdomet Warszawa , som av polackerna sags som en karna i en aterupprattad polsk stat. 1815 forsvann Polen helt fran Europas politiska karta. Granserna i Osteuropa som faststalldes av Wienkongressen (1815) forblev oforandrade fram till 1914 . Det aret inleddes det forsta varldskriget och polackerna fann sig uppdelade mellan de stridande stormaktsblocken. Under forsta varldskriget bildades polska nationella enheter som deltog i kriget pa tysk, osterrikisk-ungersk och rysk sida ? pa den osterrikiska sidan bildades polska legioner under ledning av den antiryske Jozef Piłsudski som 1914?1915 forsokte bryta sig in pa den ryska delen av Polen. Den 14 augusti 1914 kungjorde den ryska regeringen genom storfursten Nikolaj Nikolajevitj sin avsikt att ena alla polska omraden under ett polskt kungarike , som skulle stallas under rysk overhoghet. Ryssarna skapade aven legioner av polska frivilliga som ett motdrag mot Piłsudskis trupper. Snart var polackerna inblandade i att doda varandra under tre kejsarrikens fanor. ^{[ 7 ]}

Nar Kungariket Polen blev ockuperat av de tyska och de osterrikisk-ungerska trupperna 1915, stalldes en overvagande majoritet av den polska befolkningen under Tysklands och Osterrike-Ungerns kontroll, vilka den 5 november 1916 utropade ett ”sjalvstandigt” polskt kungarike under tysk kontroll, utan att ange dess granser eller utse en regent. Tyskland tillat det polska spraket i den lokala ambetsutovningen och utbildningen och oppnade polska universitet. Som regeringsinstrument bildades den 5 november 1916 ett provisoriskt statsrad . Piłsudski utsags att leda kungarikets militara styrkor (som forvantades bidra med trupper till Centralmakternas armeer), men stallde motkrav pa att en oberoende polsk stat skulle bildas, vilket tyskarna var ovilliga att ga med pa. ^{[ 8 ]}

Rysslands motdrag blev en deklaration den 1 januari 1917 om dess stravan att skapa ett ”fritt Polen” i union med Ryssland, bestaende av alla dess delar (inklusive de delar tsaren inte hade kontroll over). Storbritannien , Frankrike och USA motsatte sig inte langre den polska fragan och bland annat erkandes Polens nationella kommitte (Komitet Narodowy Polski) som bildades i Paris i augusti 1917 som officiell polsk organisation. Frankrike skapade autonoma polska legioner pa ententens sida under den polske generalen Jozef Haller . Den 12 september 1917 fangslades Piłsudski for sin vagran att bilda en polsk krigsmakt ( polnische Wehrmacht ). Bolsjevikernas maktovertagande i Petrograd (Sankt Petersburg) i november och den efterfoljande freden i Brest-Litovsk med Centralmakterna andrade dock maktbalansen i Osteuropa. ^{[ 9 ] [ 10 ] [ 11 ]}

Rysslands sonderfall [ redigera | redigera wikitext ]

Under tiden, i februari och mars 1917, ledde liberalernas politiska kamp i Petrograd till tsar Nikolaj II :s abdikering , bildandet av en provisorisk regering och inforandet av ett system med sa kallade sovjeter (folkrad). Redan den 27 mars 1917 uttalade sig Rysslands provisoriska regering for nationernas ratt till sjalvbestammande, vilket aven Polen skulle kunna anvanda sig av, och den 30 mars yttrade den ryska regeringen sig om nodvandigheten att bilda en oberoende polsk stat som skulle inga i en militarallians med Ryssland. ^{[ 12 ]}

Iden om nationellt sjalvbestammande ledde till en forstarkning av centrifugaltendenser i Ryssland. Den 4 mars 1917 bildades i Kiev ett sa kallat centralrad, vilket leddes av Grusjevskij , Petljura och Vinnitjenko . Centralradet kravde en omfattande autonomi fran den ryska provisoriska regeringen, samt att Ukrainas granser skulle faststallas tydligt. Den ryska regeringen stravade mot att fordroja de slutliga besluten i dessa fragor tills man hunnit sammankalla den sa kallade institutionsforsamlingen . Den ryska installningen radikaliserade ukrainarnas krav, som borjade skapa en egen nationell arme under sommaren 1917. ^{[ 13 ]}

Upptrappningen av kaoset och den politiska kampen ledde till att den ryska provisoriska regeringen stortades den 7 november 1917 i oktoberrevolutionen . Makten overtogs av bolsjevikerna och vanster-socialdemokrater, vilka bildade en ny regering, folkkommissariernas rad . Den 15 november 1917 antogs en deklaration om de ryska folkens ratt, vilket omfattade ”ratten till fritt sjalvbestammande inklusive bildandet av sjalvstandiga stater”, vilket troligtvis fick det ukrainska centralradet att den 20 november 1917 utropa en ukrainsk folkrepublik inom ramarna for en allman rysk federation. ^{[ 14 ]}

Fredsavtalet i Brest-Litovsk [ redigera | redigera wikitext ]

Under en period da tyska trupper avancerade in i Ryssland och besatte Baltikum blev Sovjetryssland tvunget att den 3 mars 1918 skriva pa ett fredsavtal med Tyskland och dess allierade ( freden i Brest-Litovsk ). Enligt det avtalet accepterade Ryssland Republiken Finlands och Ukrainska folkrepublikens sjalvstandighet och gick med pa att dra tillbaka sina trupper fran deras omraden. Rysslands vastliga grans fixerades langs linjen Riga ? Dvinsk ? Druja - Dr?k?iaisjon -Michalisjki?Dzevilissjki?Dokudova? Njemen ? Zalvjankafloden ? Pruzjany ?Vidoml. I och med det avtalet avstod Sovjetryssland fran sina ansprak pa Polen, vilket mottogs med gladje i Warszawa.

Ententen godkande inte freden i Brest-Litovsk och den 6 mars 1918 landsteg engelska trupper i Murmansk vilket inledde en period av internationell intervention i Ryssland. ^{[ 15 ]}

Under hosten 1918 aktiverades de sociala rorelserna i Polen: under den perioden bildades i landet omkring 120 sovjeter, har och dar dok det upp rodgardistiska enheter, bonderna kravde ett genomforande av jordbruksreformer. Allt detta satte press pa de polska makthavarna, vilka tvingades till politisk balansgang mellan de olika grupperna. ^{[ 16 ]} De kommunistiska rorelserna (bland andra Kommunistiska arbetarpartiet i Polen, som bildades i december 1918) vagrade erkanna polsk suveranitet, men de spelade en mycket marginell roll. Det polska socialistpartiet (PPS), bondepartiet (PSL-Piast) under Wincenty Witos och flera vansterpartier gav stod till Piłsudski. Tyngdpunkten kom att ligga pa den nationella frigorelsen, och genom bland annat den sociala oron och efter bildandet av en socialistisk regering i Berlin (9 november) minskade den tyska militara narvaron och paskyndade Polens befrielse. Den 11 november 1918 avvapnades de tyska trupperna i Warszawa och i december befriades Pozna? . ^{[ 17 ]}

Vapenstillestandet i Compiegneskogen [ redigera | redigera wikitext ]

Den 11 november 1918 slots vapenstillestandet i Compiegneskogen , enligt vilket Tyskland bland annat avstod fran villkoren i Brest-Litovsk-avtalet. Den 13 november annullerades Brest-Litovsk-avtalet aven av Moskva. Den 16 november underrattade Piłsudski alla lander, utom Ryssland, om bildandet av ett sjalvstandigt Polen. ^{[ 16 ]}

Versaillesfordraget den 28 juni 1919 definierade Tysklands granser och foresprakade folkomrostningar for vissa omstridda omraden, men i fragan om de ostra granserna uppnaddes ingen losning. ^{[ 18 ]}

Eftersom polska enheter deltog i det forsta varldskriget bade i ententens och centralmakternas armeer atervande soldaterna fran alla mojliga platser i Europa, till exempel Frankrike, Turkiet , Balkan , Krim och aven fran sa avlagsna platser som Murmansk , Sibirien och Vladivostok (10 000 overlevande fran Polska sibiriska brigaden). ^{[ 19 ]}

Polsk-ukrainska kriget [ redigera | redigera wikitext ]

Den 9 november 1918 utropades den Vastukrainska folkrepubliken som en sjalvstandig stat med president Petrusjevitj som statschef. Landets territorium omfattade vastra Galizien , Lemkow -omradet, ett omrade vid Karpaterna samt Bukovina . Den 1 november 1918 gjorde den polska befolkningen i staden Lwow uppror och intog den. Samtidigt erovrade de polska trupperna under general Wacław Iwaszkiewicz-Rudosza?ski ostra Holm-omradet och Podljasje , vilka hade tillfallit den Ukrainska folkrepubliken (ostra Ukraina) enligt Brest-Litovsk-avtalet. Den 9 november drev polackerna ut de ukrainska enheterna ur Przemy?l , vilket blev starten pa det polsk-ukrainska kriget.

Den 3 januari 1919 forenades Vastukrainska och Ukrainska folkrepubliken. I januari 1919 kontrollerade de ukrainska enheterna hela ostra Galizien utom Lwow och jarnvagen Lwow?Przemy?l. ^{[ 20 ]}

Sovjetiska inviter om diplomatiska forbindelser [ redigera | redigera wikitext ]

Under en notutvaxling 26?28 november mellan Ryssland och Polen (angaende odet for den i Moskva fangslade Aleksander Lednicki, som lett en diplomatisk mission som det polska regentradet , tillsatt av Tyskland att temporart styra det nya polska kungariket tills en regent tilltratt tronen, hade skickat till Ryssland) ^{[ 21 ]} meddelade den sovjetryska regeringen att man var beredd att etablera diplomatiska forbindelser med Polen. Den 4 december meddelade Polen att man inte hade for avsikt att diskutera fragan innan det fragan om det tidigare polska sandebudet avgjorts. Under tre tillfallen i december 1918, da man utvaxlade noter, foreslog den Leninledda regeringen att man skulle etablera diplomatiska forbindelser, men Polen avbojde dessa inviter under olika forevandningar, bland annat eftersom den polska arbetarklassen utsattes for stor propaganda , samt att polackerna sag en tydlig risk for sovjetisk expansion och att polackerna i Roda armen skulle komma att anvandas mot polacker.

Den 20 december anlande en sovjetisk delegation under den polske kommunisten Bronisław Wesołowski pa uppdrag av Roda korset for att diskutera hemtagning av ryska krigsfangar fran forsta varldskriget. Delegationen arresterades forst for att ha pastatts sprida subversiv propaganda och innan utvisningen ur landet avrattades fyra av dem. Handelsen ledde till ny notvaxling landerna emellan. Ytterligare tva delegationer ? en sovjetisk under forne polske PPS-medlemmen Wincenty Jastrz?bski och en polsk under Aleksander Wi?ckowski ? kom ivag nar kriget redan hade brutit ut. Wi?ckowski hade med sig en plan for en folkomrostning inom omradet det polsk-ryska kriget kom att handla om men detta avvisades av den ryske utrikesministern Georgij Tjitjerin . Saledes erkande Sovjetryssland Polen som land och var beredda att normalisera relationerna, men regeringen i Warszawa var inriktad pa att ateruppratta ett Polen med granser som det hade haft 1772 och var misstanksamma mot de sovjetiska inviterna. ^{[ 22 ] [ 23 ]}

Granslandet mellan Polen och Ryssland [ redigera | redigera wikitext ]

Omradet som kriget gallde ? vastra Ukraina och vastra Vitryssland ? var under slutet av forsta varldskriget ockuperat av centralmakterna . Efter oktoberrevolutionen 1917 i Ryssland och freden i Brest-Litovsk borjade Tyskland att dra tillbaka sina styrkor fran Osteuropa och lamnade ett ingenmansland som mojliggjorde att forutvarande ryska besittningar ? Finland , Estland , Lettland , Litauen och Polen ? kunde utropa sig som oberoende stater. Ukraina styrdes under en period av en tysksponsrad regering under ledning av Skoropadskij , men ersattes senare av en inhemsk regering som hade som mal att skapa ett oberoende Ukraina. ” De vita ” och mensjevikerna kontrollerade ocksa en stor del av de angransande omradena i det forna ryska kejsarriket. Den polska planen var att aterstalla den ostra gransen fran 1772, det vill saga fran tiden fore Polens delningar .

Befolkningen i det polsk?ryska granslandet bestod av litauer , vitryssar , ukrainare , polacker , judar och tjecker . Polackerna var inte i majoritet men var starkare socialt och kulturellt da de var den styrande befolkningsgruppen. Staderna som Wilno/Vilnius , Lwow och Minsk var barare av polska kulturtraditioner i ett agrart omrade. Aristokratin och storre jordagare bestod huvudsakligen av polacker och forpolskade litauer, och darifran kom stora polska kulturpersonligheter som till exempel Adam Mickiewicz och Henryk Sienkiewicz . Den judiska befolkningen var huvudsakligen koncentrerad till staderna. Befolkningen pa landsbygden var inte nationalistisk och begrepp som polack, vitryss eller ukrainare kandes till bara av en liten klick intellektuella. En bonde som tillfragades om sin nationalitet svarade troligen ”Jag ar katolik” eller liknande. ^{[ 24 ]} Nar centralmakterna vid slutet av forsta varldskriget lamnade omradet (kallat Ober-Ost ) var det darfor ett ingenmansland, oppet for polsk och sovjetisk erovring.

Forvantad sovjetisk expansion [ redigera | redigera wikitext ]

Polackerna forsokte fa stod hos USA, Storbritannien och Frankrike ( ententen ) for att sta emot den forvantade bolsjevikiska expansionen vasterut. Forst trodde man att Tyskland skulle behalla kontrollen over omradet och darmed stoppa ryssarna. Efter att tyskarna drog sig tillbaka fran Polen fanns det vissa planer att Polen skulle understallas den vastliga interventionen mot bolsjevikerna och landet fick vissa loften om bistand for att utrusta den polska militaren. Polen skulle ocksa utgora skydd mot bolsjevikerna och samtidigt hjalpa till att osterifran halla Tyskland under kontroll. Piłsudski avfardade samarbetet med Vitgardisterna da deras nationalism upplevdes annu mer anti-polsk an bolsjevikernas. ^{[ 18 ]}

I september 1919 hade polackerna 540 000 soldater, varav 230 000 stod vid den ostra gransen. Utrustningen var ofta foraldrad och bristfallig, mestadels overbliven materiel fran forsta varldskriget. Till exempel ansokte Polens minister for militara arenden hos den franska regeringen om bland annat 186 000 gevar, 620 kulsprutor och 340 miljoner patroner. Den 15 oktober forsokte den polske premiarministern fa Storbritannien att sanda utlovad utrustning, bland annat 300 000 kompletta vinteruniformer, 200 lokomotiv och 2 000 jarnvagsvagnar. Storbritanniens davarande krigsminister Winston Churchill avslog ansokan efter patryckningar fran utrikesminister George Curzon och premiarminister David Lloyd George och tyckte att det ankom pa Frankrike att hjalpa Polen. I november 1919 utverkade dock Churchill att Polen fick 50 flygplan som gava fran britterna och de fick i februari 1920 kopa ett antal uttjanta tyska gevar. Franska regeringen gav Polen kredit pa 375 miljoner franska franc. USA bidrog med 56 miljoner amerikanska dollar. 375 miljoner franc var inte mycket i militara sammanhang och beloppet var lagre an de franska militara utgifterna under en dag under forsta varldskriget. En del av pengarna anvandes till inkop av vapen i Italien och Grekland , gevar och italienska Balilla-flygplan. Polen hade problem att fa hem utrustningen. Tre vagar stod till buds, jarnvagen fran Italien over Osterrike och Tjeckoslovakien , jarnvagen over Tyskland och sjovagen over Gda?sk/Danzig . Jarnvagstransporterna over Tjeckoslovakien blev ofta stoppad av tjeckerna, tyska jarnvagen blev stangd 1920 pa grund av spant politiskt lage och sjovagen blockerades forst av strejkande kommunistiska hamnarbetare och blev darefter i augusti 1920 avstangd av det Roda kavalleriet . ^{[ 25 ]} Polska flygvapnet bestod av en mycket blandad samling flygplan fran forsta varldskriget i olika skick, men var anda betydligt starkare an ryssarnas flygflotta. ^{[ 26 ]}

Under varen 1920 levererade Storbritannien, Frankrike och USA 1 494 kanoner, 2 800 kulsprutor, 385 00 ^{[ fortydliga ]} gevar, 42 000 revolvrar, omkring 700 flygplan, 200 pansarbilar, 800 lastbilar, 576 miljoner patroner, 10 miljoner artillerigranater, 4 500 tusen karror, 3 miljoner uniformer, 4 miljoner par skor, kommunikationsmedel och medikamenter till Polen. ^{[ 27 ] [ 28 ]}

Den sovjetiska Roda armen var ocksa bristfalligt utrustad. De tva storsta vapenfabrikerna i Tula och Simbirsk producerade 50 000 gevar i manaden, medan den Roda armen 1920 bestod av over tva miljoner soldater; ett gevar pa tre soldater var inget ovanligt. Nar Donbass erovrades i slutet pa 1919 okade vapenproduktionen. 1920 hade ryssarna 462 flygplan, och en del utrustning fran tsartiden samt en del utrustning som erovrats fran vitgardisterna (som delvis finansierade av britterna med 100 miljoner pund). ^{[ 29 ]}

Att det fanns aktiva socialister och kommunister i polska industristader som Warszawa och Łod? , liksom polska militara enheter i bade Vita armen och sovjetiska Roda armen gjorde situationen annu mer komplex. Dessutom fanns i Ryssland flera hundra tusen polska fangar, samt i Polen ryska krigsfangar fran forsta varldskriget.

Krigsforloppet [ redigera | redigera wikitext ]

Upptakten ? Wilno/Vilnus [ redigera | redigera wikitext ]

Innan det polsk-sovjetiska kriget borjade i februari 1919 pagick det ryska inbordeskriget dar de vita armeerna det aret vann stora framgangar. Detta ledde till att Lenin fick skicka stora truppstyrkor till Sibirien for att stoppa amiral Koltjaks offensiv i ost och Denikins offensiv i soder. Detta skedde under den forsta fasen av det polsk-sovjetiska kriget.

Den 1 januari 1919 intog en grupp polska lokala officerare (som kallade sig Samoobrona , ’sjalvforsvar’) staden Wilno/Vilnius for att foregripa ett planerat maktovertagande av ett kommunistiskt arbetarrad nar tyskarna skulle dra sig ur. Den 3 januari narmade sig den sovjetiska vastra armen Vilnius och den 6 januari var ”sjalvforsvaret” utslaget i staden. ^{[ 30 ] [ 31 ]}

I januari 1919 bildade sovjeterna den Ukrainska sovjetrepubliken och i februari 1919 Litauisk-vitryska sovjetrepubliken och hade som avsikt att kontrollera omradena fram till gamla Kongresspolens grans. ^{[ 32 ]} Den 12 januari 1919 beordrade de sovjetiska kommandot operationen ”Malet Wisła” som troligen var en revolutionart slogan mer an ett allvarligt menat forsok att na till floden med samma namn. ^{[ 33 ]} Men bolsjevikerna hade 1919 inte militar kapacitet att expandera och behalla dessa nya sovjetrepubliker, och polackerna sag snart sin chans i att utnyttja kaoset i Ryssland, som befann sig mitt i ett inbordeskrig, och ockupera provinser som hade varit polska innan de tre polska delningarna i slutet av 1700-talet.

Polsk offensiv [ redigera | redigera wikitext ]

Den 9 februari 1919 startade den polska offensiven osterut under ledning av Jozef Piłsudski . Malet var att vinna sa mycket terrang som mojligt infor framtida forhandlingar med bolsjevikerna. Den 14 februari intogs Wilno av polackerna som trangde langt in i Vitryssland och Ukraina. De sovjetiska styrkorna hade inget att satta emot och retirerade. De sovjetiska enheterna som hade sin hogra flank mot Litauen blev flera ganger kringranda av polackerna som gick runt flankerna pa litauisk mark.

Hosten 1919 hade polackerna avancerat till floden Dnepr och ockuperade ett stort omrade som paminde om Polen fran fore 1772 som omfattade for polackerna viktiga historiska stader: Wilno (Piłsudskis hemstad), Minsk och Lwow . Minsk var strategiskt viktigt eftersom det blockerade sovjetiska taglinjer nodvandiga for truppforsorjningen soderut. Den 6 maj 1920 tog polackerna Kiev . Under den polska framryckningen och intagandet av ukrainska och vitryska stader begicks flera grymheter mot lokalbefolkningen, sarskilt mot de som misstanktes vara bolsjevikanhangare. ^{[ 34 ]}

Sovjetisk offensiv [ redigera | redigera wikitext ]

Samtidigt holl det ryska inbordeskriget pa att ebba ut i soder. Nar sovjeterna drivit vitgardisterna pa flykten kunde de overfora stora styrkor till den polska fronten pa varen 1920. De ryska kommunisterna sonderade aven mojligheter att halla revolutionen levande. De misslyckade revolutionerna i Bayern, Berlin och den besegrade Ungerska radsrepubliken , liksom det avblasta revolutionsforsoket i Norditalien 1919 laste in realsocialismen i Sovjetryssland. Lenins plan var starta en ny vag av vapnade revolutioner. Roda armen skulle inta Polen och Tyskland, samt aven sovjetisera Ungern och om det skulle behovas aven Tjeckien och Rumanien. Flera medlemmar i politbyran ifragasatte fruktlost Lenins omdome och han varnades att den polska arbetarklassen inte skulle valkomna ryssarna som befriare. ^{[ 35 ] [ 36 ]}

Sovjeterna, drivna av revolutionar iver, var under den andra fasen av kriget pa varen 1920 redo att ge sig i vag vasterut. Forsta steget var att utoka Ukrainska och Litauisk-vitryska socialistiska sovjetrepublikerna . Nu drevs de polska styrkorna pa flykt av Michail Tuchatjevskijs styrkor i en framgangsrik offensiv genom Ukraina och polsk retratt verkade oundviklig.

Slaget om Warszawa [ redigera | redigera wikitext ]

I augusti 1920 stod ryssarna vid Warszawas portar, vars ode verkade hanga pa ett harstra. Polackerna massmobiliserade frivilliga for att sta emot. Polackerna forvantade sig understod fran ententens militarer som dock uteblev, forutom en grupp militara radgivare under ledning av Maxime Weygand . Britternas ovilja att bista Polen grundade sig pa att David Lloyd George insett att ententens intervention mot bolsjevikerna hade misslyckats trots hoga kostnader varfor han tankte prova mer fredliga losningar som att ”utbyta varor med det ryska folket och bojkotta bolsjevikregeringen”. ^{[ 37 ]} Darfor motte polska planer pa konfrontation med Sovjetryssland kalla handen och den brittiska regeringen avradde bestamt fran krig. ^{[ 38 ]} Som foljd av detta foreslog britterna 1920 Curzonlinjen som Polens ostra grans, vilket inte accepterades av polackerna.

Pa Krimhalvon inneslots general Wrangels arme av Roda armen, men segern dar var annu inte riktigt uppnadd, varfor Lenin inte kunde sanda armeerna darifran till den polska fronten. Striden utanfor Warszawa verkade dock vara avgjord aven utan dessa forstarkningar. I detta lage delade ryssarna oklokt sina styrkor och skickade 1:a kavalleriarmen under Semjon Budjonnyjs ledning for att inta Lwow som lag alldeles for langt soder om det som skulle bli huvudskadeplatsen for slutuppgorelsen. For sent insag Tuchatjevskij att hans styrkor utanfor Warszawa var pa vag att bli utsatta for en sista desperat flankstot fran den polska armen. Han beordrade 1:a kavalleriarmen att forflytta sig norrut for att sla till i den hogra flanken pa den polska motoffensiven utanfor Warszawa. Kavalleristerna hade dock blivit for hart engagerade vid Lwow, som de var pa vag att inta, och ordern om forflyttning kom nagra dagar for sent.

Infor slutstoten mot Warszawa raknade sovjeterna med att de skulle mota en demoraliserad polsk arme utan stridsvilja. Under tiden hade polackerna samlat alla de kunde ? till och med skolbarn bevapnades och sattes in i stadens forsvar. Polackerna lyckades ocksa avlyssna och dekryptera sovjeternas kommunikationer, samt aven stora dessa genom att sanda avsnitt ur Forsta Moseboken som krypterad morsekod; ^{[ 39 ]} fastan sovjeterna visste om detta brydde de sig inte.

Den 10 augusti 1920 gick sovjeterna till anfall. Polackerna var forberedda tack vare informationen och sovjeternas brist pa diskretion. Detta ledde till att polackerna vann en forkrossande seger (krigets tredje fas). Polackernas desperata stot norrut i slutet av augusti 1920 blev mycket effektiv och drev de sovjetiska divisionerna pa flykt. Infor hotet att bli helt inringade gick Tuchatjevskijs soldater over gransen till Ostpreussen dar de internerades fram till krigsslutet. Denna seger, den 18 augusti, brukar kallas av polacker for ”undret vid Wisła”.

Undret vid Wisła och Polens slutliga seger kunde ske dels genom Polens mojlighet att koncentrera motiverade trupper for ett motanfall pa en motstandare med langa underhallslinjer och dels mycket tack vare Rysslands utsatta lage, vastlandernas och de ukrainska separatisternas (bland annat under Petljuras ledning) hjalp till Polen, samt sovjetiska militara missbedomningar under offensivens slutskede.

Polens andra offensiv [ redigera | redigera wikitext ]

Efter slaget vande krigslyckan aterigen och polackerna vann flera slag, bland annat slaget vid Komarow vilket var det storsta kavallerislaget efter Napoleonkrigen . I oktober 1920 narmade sig fronten Minsk och manaden darefter var aven vastra Ukraina intaget. Pa den polska sidan deltog ett antal ukrainska nationalistiska enheter, den mest kanda under ledning av Symon Petljura. Under hosten 1920 internerades i Polen 35 000 stridande som stod under ledning av Stanisław Bułak-Bałachowicz, Boris Peremykin, Boris Savinkov och Symon Petljura. ^{[ 40 ]}

Under varen 1921 hjalpte den polska generalstaben Jurij Tyutyunnik att forbereda en plan med malet att erovra staden Kamenets-Podolsk med en darpa foljande offensiv norrut i ostra Ukraina, men den sovjetiska sakerhetstjansten ( Tjekan ) lyckades att infiltrera Petljuras grupper och operationen skots upp. Sovjetryssland och Sovjet-Ukraina protesterade (11 respektive 16 april 1921) mot Polens fortsatta harbargerande av dessa antisovjetiska organisationer inom sitt territorium. ^{[ 41 ]} Under hosten 1921 kravde Sovjetunionen att de ukrainska ledarna Stanisław Bułak-Bałachowicz, Alexander Myagkov, Jurij Tyutyunnik, Michailo Omeljanovitj-Pavlenko, A. Zelinski, Boris Savinkov, Michail Jaroslavtsev, Dmitrij Odinets, Alexander Dikhoff-Derenthal och Andrej Rudin skulle utvisas fran Polen, vilket skedde den 30 oktober 1921. ^{[ 42 ]}

Natten till den 29 oktober marscherade en tvatusen man stark Petljura-trogen trupp under ledning av Palij over floden Zbrutj nara staden Gusiatin och gick in pa ukrainskt territorium. Samma dag overlamnade Moskva till polackerna sina krav pa att dessa skulle upphora med att ge hjalp till dessa stridande. Fram till den 19?20 november lyckades Roda armen tranga tillbaka de Petljura-trogna till polskt territorium dar dessa internerades pa nytt. ^{[ 43 ]}

Freden i Riga [ redigera | redigera wikitext ]

Freden i Riga den 18 mars 1921 satte punkt for kriget och faststallde de polska granserna. Granserna erkandes av Frankrike och Storbritannien forst vid ambassadorskonferensen 1922 i Paris. Ryssland (som nu ingick i den nybildade Sovjetunionen ) bytte strategi efter Lenins dod och Stalins overtagande av makten och overgav tanken pa en kontinuerlig varldsvid revolution och fokuserade sig pa ” kommunism i ett land". Fragan om den polsk-sovjetiska gransen blev aktuell igen forst den 17 september 1939 nar Sovjetunionen overtog vastra Ukraina och vastra Vitryssland.

Framtidens krig [ redigera | redigera wikitext ]

Kavalleri var det viktigaste vapenslaget under detta krig. Genom sin rorlighet och palitlighet i forhallande till den tidens mekaniserade enheter kom detta att fa vissa konservativa militara ledare att tro att kavalleriet fortfarande hade framtiden for sig. Experimenten med helt motoriserade infanterienheter av generalerna Władysław Sikorski , Michail Tuchatjevskij och kapten Charles de Gaulle , som deltog som instruktor pa den polska sidan, blev dock prototypen for framtidens blixtkrig . Sikorski publicerade ar 1935 en bok, Przyszła wojna (’framtidens krig’, fransk oversattning: La Guerre moderne ) om det nya tankesattet. Heinz Guderian som var larjunge hos Tuchatjevskij som utvecklade liknande tankar som Sikorski kom att tillampa dessa ideer i invasionen av Polen 1939. ^{[ 44 ]} De motordrivna krigsfordonen hade sakerligen visst inflytande pa krigets forlopp, men var 1919?1921 samtidigt fortfarande mycket omogna och inte driftsakra nog, nagot som hade forandrats tva decennier senare.

Flyget , som polackerna anvande forst i Kievkampanjen, gav effektiv spaning och anvandes aven for bombfallning och attack mot markmal. Polacker hade flera erfarna piloter sasom major Rajski, som var ledare for de tyska flygstyrkorna i Turkiet under forsta varldskriget, samt aven frivilliga fran vast. ^{[ 26 ]}

Krigsfangar [ redigera | redigera wikitext ]

Ar 2004 utredde en polsk-rysk vetenskaplig kommission situationen for de sovjetiska krigsfangarna fran kriget och publicerade en gemensam rapport. ^{[ 45 ] [ 46 ]} Utredningen leddes av Waldemar Rezmer och Zbigniew Karpus fran Kopernikusuniversitetet i Toru? och Gennadij Matvejev fran Moskvas universitet .

Enligt utredningen kom mellan 80 000 och 85 000 sovjetiska krigsfangar att vid krigets slut befinna sig i polska fanglager. Forhallanden var mycket harda, delvis pa grund av att Polen inte hade kapacitet att bygga upp lager av forvantad standard, anledningen till detta var att Polen efter slaget vid Warszawa fick ta hand om 60 000 sovjetiska krigsfangar. Dessa fangar utplacerades i redan existerade fanglager och man fick ocksa bygga nya. Lagren kom att byggas upp av fangarna sjalva. Dodligheten bland fangarna var hog pa grund av svalt och dalig hygien och sanitara forhallanden. Mellan 16 000 (polska berakningar) och 20 000 (ryska berakningar) fangar avled till foljd av missforhallanden, dalig behandling och epidemier, som spanska sjukan . Det var liknande moratlitet (17?19 procent) som i de tyska och franska fanglagren under forsta varldskriget, dar olika epidemiska sjukdomar harjade i de overbefolkade lagren.

Pa den ryska sidan fortsatter man dock att uppge att antalet doda fangar ar betydligt hogre. 1998 pakallade Ryska federationens hogsta aklagarambete sin polska motsvarighets uppmarksamhet pa de over 80 000 fangar som inte atervande till Ryssland efter sin vistelse i de polska lagren pa 1920-talet. Denna siffra stods aven av A. Kolpakov som i en artikel anger att 89 851 ryska soldater inte atervande. ^{[ 47 ]}

Polska historiker har fornekat forekomsten av massavrattningar av ryska fangar i fanglagren och detta var aven en slutsats som den polsk-ryska kommissionen fran 2004 kom fram till. Fran rysk sida har dock ett antal handelser dokumenterats. Om anvandningen av fangar som levande maltavlor meddelas till exempel i N. Kovalenkos brev till redaktionen for tidningen Vojenno-istoritjeskij zjurnal (1993, № 10), samt om Władysław Sikorskis order om att avratta 199 ryska fangar med kulsprutor. ^{[ 48 ]}

Vad som hande med polska krigsfangar pa den sovjetiska sidan ar mindre kant, aven om man vet att ett antal fangar har blivit avrattade bland annat da det saknades faciliteter. En del fangar skickades till Gulag . Enligt ryska uppgifter hade den sovjetiska ledningen beordrat att polackerna skulle behandlas bra, ty man sag dem som ”klass-broder” och menade att kriget inte fordes mot den polska arbetarklassen utan mot godsagarna. ^{[ 34 ]}

Efter kriget skedde fangutvaxling och 65 797 ^{[ 49 ]} sovjetiska soldater pastas ha atervant fore slutet av oktober 1921 till hemlandet enligt polska historiker, eller 75 699 ^{[ 50 ]} forre slutet av november 1921 enligt sovjetiska uppgifter. Ett litet fatal av det totala antalet (932 personer enligt polska uppgifter) stannade kvar i Polen sedan de undertecknat ett uttalande om att de vagrade att atervanda till Sovjetunionen. Ett liknande antal fangar atervande till Litauen, Ungern, Osterrike och Tyskland. ^{[ 49 ]}

De sovjetiska krigsfangarnas antal, antal doda, och dodsorsak tolkades olika av den sovjetiska/ryska och polska sidan vilket ledde till en bestaende kontrovers allt sedan krigets slut.

Forlusterna i kriget ar fram till vara dagar annu inte klarlagda. Enligt polska uppgifter forlorade Polen 184 246 personer, dock fortydligas inte vilka forluster det ror sig om. Roda armens forluster ar inte kanda. Man vet bara att 80 000 till 85 000 (enligt varierande kallor mellan 80 000 och anda upp till 165 000) sovjetiska soldater hamnade i polsk fangenskap dar de fick utsta hard behandling aren 1919 till 1924 (bland annat i det okanda lagret Tuchola ). Fram till 21 november 1920 hade 75 699 personer atervant till Ryssland, medan 932 vagrade att atervanda. Fran Tyskland aterkom 40 986 soldater. Antalet polska fangar i Ryssland var omkring 60 000 (detta antal inkluderar civila fangar, gisslan och internerade personer). ^{[ 51 ]} . Efter krigets slut atervande till Polen 27 598 krigsfangar, medan omkring 2 000 stannade kvar i Sovjetryssland. ^{[ 52 ]}

Polen efter kriget [ redigera | redigera wikitext ]

Polen fick efter kriget omraden som lag oster om Curzonlinjen och som hade en huvudsakligen icke-polsk befolkning utom i staderna Lwow , Grodno , Pinsk (dar 80 procent av befolkningen var judar) och Wilno . Enligt en polsk folkrakning 1931 befolkades omraden i vastra Vitryssland av en befolkning pa 3 987 000 personer, av vilka ca tre miljoner var vitryssar, samt vastra Ukraina med en totalbefolkning pa runt 10 miljoner, av vilka cirka halften var ukrainare. Polen, i sin helhet, kom att ha en andel polacker pa 68,9 procent enligt folkrakningen 1931. ^{[ 53 ]} Da nationalitetsmedvetandet hos den ukrainska och vitryska befolkningen ej hade hunnit etableras, forutom hos en liten intellektuell grupp, kom alla som var katoliker att raknas som polacker. ^{[ 24 ]} I Polen raknades alltsa alla som var av katolsk konfession som polacker, varfor den verkliga andelen polacker (polsksprakiga) i de ostra regionerna kunde vara sa lag som tio procent (se aven Polens demografi (1931) ) ^{[ 54 ]} Pa sikt lag allt detta till grund for fornyad konflikt mellan landerna.

Se Polens historia , Molotov-Ribbentroppakten och Polsk-sovjetiska kriget 1939 .

Kommentarer [ redigera | redigera wikitext ]

Norman Davies skriver i boken Heart of Europe att Lenin 1919 trodde att nar Roda armen kom sa skulle de polska arbetarna gora revolution (vilket inte skedde). Kommunistiska tidskrifter i Vasteuropa hade till och med i sin propaganda underskattat laget och borjat skriva att Warszawa hade fallit innan ryssarna motte starkt motstand och retirerade. Lenins mal var att fa Polen pa revolutionens sida sa att den kom att gransa mot Vasteuropa och darifran fora den vidare till Tyskland och Tjeckoslovakien. Ryssarna stoppades och med freden i Riga faststalldes Polens ostra grans. Polen havdade att landet segrat, avseende att landet fick vara i fred under manga ar framat (tills andra varldskrigets utbrott) och fick sin ostgrans faststalld. Att ryssarna pastod att de vann var troligen huvudsakligen en ” semantisk ” fraga.

Robert Service skriver i boken A History of Modern Russia att Lenin planerade att ateruppvacka revolutionen i Vasteuropa genom att invadera Polen och darefter Tyskland, sedan de mindre revolutionerna i Italien , Ungern och Bayern misslyckats 1919. ^{[ 55 ]}

Norman Davies uppger i White Eagle, Red Star att den allmanna asikten i Moskva var att inte fora krig mot Polen, men Lenin ville inte lyssna till sina radgivare och startade motoffensiven. Nar Piłsudski tog Wilno gav Lenin omedelbart order att atererovra staden. Vid slutet av 1919, inspirerad av segrarna i inbordeskriget, var Lenin ater optimistisk om revolutionens segertag i Europa. ^{[ 56 ]}

Det faktum att Lenins regering sokte diplomatiska forbindelser med Polen i november och december 1918 (redan innan kriget) innebar att Ryssland i det laget var pa vag att acceptera Polen som ett fritt land (dock med annu oklara granser, som man skulle forhandla om senare). ^{[ 34 ] [ 57 ]} Liknande agerande kunde man se nar Ryssland slappte anspraken pa Finland, som tidigare varit ett ryskt storfurstendome.

Efter det polsk-sovjetiska kriget blev cirka 4 miljoner ukrainare och 1,5 miljoner vitryssar instangda i Polen och deras vaxande nationalism var en kalla till uppror instabilitet i den polska republiken. ^{[ 58 ]}

Om den etniska politiken i de erovrade ostra provinserna star att lasa i artikeln Polens historia . Dar framgar det bland annat att de etniska minoriteternas antal i hela Polen direkt efter kriget 1919?1921 uppgick till inte mindre an 36 procent. Saledes torde polackernas andel vid den tidpunkten inte overskridit 64 procent. ^{[ 59 ]}

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]

• Ryska revolutionen
• Ryska inbordeskriget
• Krigsfangelager for sovjetiska krigsfangar i Polen 1919?1924

Fotnoter [ redigera | redigera wikitext ]

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Noter [ redigera | redigera wikitext ]

Tryckta kallor [ redigera | redigera wikitext ]

• Davies, Norman Richard (2003) [1972], White Eagle, Red Star: the Polish-Soviet War, 1919?20 (Ny), New York : Pimlico / Random House Inc., ISBN 0-71260-694-7  
• Lenin, Vladimir Ilich (1996), Pipes, Richard ; Fitzpatrick, Catherine Ann (oversattare); Brandenberger, David, red., ”The Unknown Lenin” , Document 59 (New Haven: Yale University Press), ISBN 0-30006-919-7 , http://books.google.com/books?id=Olupu0m-N7wC , last 29 oktober 2010  

Vidare lasning [ redigera | redigera wikitext ]

• En av de mer kompletta redogorelser av kriget och analyser, befriade fran nationalism och propaganda, finns i Norman Davies White Eagle, Red Star (1972).

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

• The Russo-Polish War, 1919-1920: A Bibliography of Materials in English (engelska)

Auktoritetsdata ? LCCN : sh85116054 ? NKC : ph125883