Vladimir Horowitz
Vladimir Horowitz pa en spelning i Nederlanderna 1986.
Fodelsedatum	1 oktober 1903
Fodelseort	Kiev , Kejsardomet Ryssland (nuvarande Ukraina )
Dodsdatum	5 november 1989 (86 ar)
Dodsort	New York , New York , USA
Maka	Wanda Toscanini (g. 1933?1989, hans dod)
Barn	Sonia (1934?1975)
Foraldrar	Samuel och Sophie Gorovitz
Instrument	Piano
Skivbolag	RCA Records (1928?1962) CBS (1962?1975) RCA Records (1975?1980-talet) Deutsche Grammophon (1980-talet) Sony Clasical (1989)
Namnteckning
Grammy Award Grammy Award for Best Classical Album 1962 ? Columbia Records Presents Vladimir Horowitz 1965 ? Horowitz At Carnegie Hall - An Historic Return 1971 ? Horowitz Plays Rachmaninoff (Etudes-Tableaux Piano Music; Sonatas) 1977 ? Concert Of The Century 1986 ? Horowitz - The Studio Recordings, New York 1985 1987 ? Horowitz In Moscow Grammy Award for Best Classical Performance - Instrumental Soloist or Soloists (with or without orchestra) 1967 ? Horowitz In Concert (Haydn, Schumann, Scriabin, Debussy, Mozart, Chopin) 1968 ? Horowitz On Television (Chopin, Scriabin, Scarlatti, Horowitz) 1986 ? Horowitz - The Studio Recordings, New York 1985 Grammy Award for Best Instrumental Soloist(s) Performance (with orchestra) 1978 ? Rachmaninoff: Con. No. 3 In D Minor For Piano (Horowitz Golden Jubilee) 1988 ? Mozart: Piano Concerto No. 23 Grammy Award for Best Instrumental Soloist Performance (without orchestra) 1962 ? Columbia Records Presents Vladimir Horowitz 1963 ? The Sound Of Horowitz 1964 ? Vladimir Horowitz Plays Beethoven, Debussy, Chopin 1965 ? Horowitz At Carnegie Hall - An Historic Return 1971 ? Horowitz Plays Rachmaninoff (Etudes-Tableaux Piano Music; Sonatas) 1972 ? Horowitz Plays Chopin 1973 ? Scriabin: Horowitz Plays Scriabin 1976 ? Horowitz Concerts 1975/76 1978 ? The Horowitz Concerts 1977/78 1979 ? The Horowitz Concerts 1978/79 1981 ? The Horowitz Concerts 1979/80 1987 ? Horowitz In Moscow 1990 ? The Last Recording 1992 ? Horowitz - Discovered Treasures (Chopin, Liszt, Scarlatti, Scriabin, Clementi)

Vladimir Horowitz ( ryska : Владимир Самойлович Горовиц ), fodd 1 oktober 1903 i Kiev i Kejsardomet Ryssland (nuvarande Ukraina ), dod 5 november 1989 i New York i New York , var en rysk - amerikansk pianist . Under karriaren drog sig Horowitz tillbaka fran offentliga spelningar fyra ganger. ^{[ 1 ]} Horowitz vann 25 Grammy Awards och 5 Grammy Hall of Fame Awards . Han tilldelades presidentens frihetsmedalj .

Biografi [ redigera | redigera wikitext ]

Uppvaxt och tidig karriar (1903?1925) [ redigera | redigera wikitext ]

Vladimir Horowitz foddes 1 oktober 1903 i Kiev i Kejsardomet Ryssland (nuvarande Ukraina ). Aren 1912?1920 studerade han musik pa Kievs konservatorium. ^{[ 2 ]} Inledningsvis lag hans intresse kring komposition . ^{[ 2 ]} Bland hans larare marks Feliks Blumenfeld . ^{[ 3 ]} I efterdyningarna av ryska revolutionen 1917 blev familjen av med de flesta av sina agodelar. ^{[ 1 ]} For att forsorja familjen borjade Horowitz att spela offentligt. ^{[ 1 ]} 1923 spelade han 70 konserter, varav 23 i Petrograd . ^{[ 3 ]} Nar Horowitz som 21-aring lamnade Sovjetunionen , under forespegling att studera i Berlin i sex manader, var han redan en kand pianist. ^{[ 4 ]}

Den storsta pianisten (1925?1938) [ redigera | redigera wikitext ]

Horowitz spelade i Berlin 1925?1926. ^{[ 2 ]} Efter detta foljde en Europaturne dar han spelade i Tyskland , Frankrike , Italien och Schweiz . ^{[ 2 ]} Turnen varade i tva ar. ^{[ 1 ]} Impressarion Arthur Judson forde Horowitz till USA . ^{[ 1 ]} Han gjorde sin debut dar 1928 med New York Philharmonic Orchestra . ^{[ 5 ]} Han traffade Wanda Toscanini , dotter till dirigenten Arturo Toscanini , 1932 och paret gifte sig aret darpa. Som brollopsgava gav foretaget Steinway & Sons paret en piano . ^{[ 6 ]} Samma ar som Horowitz gifte sig beskrevs han efter en konsert i London som "den storsta pianisten dod eller levande". ^{[ 7 ] [ en 1 ]}

Efter att upptratt nastan 100 ganger 1935 var Horowitz utmattad. ^{[ 1 ]} Han led av en langsam aterhamtning efter en blindtarmsoperation . ^{[ 1 ]} Horowitz drog sig tillbaka fran spelandet och tillbringande de narmaste tva aren ensam i Frankrike och Schweiz. ^{[ 1 ]} Under tiden gick rykten om att han skulle vara svart sjuk och att hans karriar var slut. ^{[ 3 ]}

Aterkomst till USA (1938?1953) [ redigera | redigera wikitext ]

Vladimir Horowitz aterupptog spelandet 1938 med ett framtradande i Zurich . ^{[ 3 ]} Aret darpa spelade han i Paris . ^{[ 3 ]} Horowitz atervande till USA 1940 och spelade da pa Carnegie Hall . ^{[ 1 ]} Under andra varldskriget upptradde Horowitz flitigt tillsammans med Arturo Toscanini for framja kopen av krigsobligationer . ^{[ 1 ]} En konsert pa Carnegie Hall 25 april 1943 tillsammans med Toscanini och NBC Symphony Orchestra ledde till att krigsobligationer pa drygt 10,1 miljoner  dollar saldes. ^{[ 8 ]} Aret darpa blev Horowitz amerikansk medborgare. ^{[ 1 ]}

Efter krigsslutet fortsatte han att spela konserter i USA och utomlands. ^{[ 1 ]} Han firade 25-arsjublieet av sin amerikanska debut genom att spela en konsert pa Carnegie Hall 25 februari 1953. ^{[ 2 ]} Efter detta drog sig han tillbaka fran spelandet och gick in i en period av nastan fullstandig isolering. ^{[ 2 ]} Horowitz var sjuk och enligt lakare overarbetad. ^{[ 9 ]}

"Det var underbart" (1953?1969) [ redigera | redigera wikitext ]

Efter en period isolering borjade Horowitz att ge ut skivor igen. ^{[ 2 ]} Vissa av dessa har sagts vara bland hans basta. ^{[ 1 ]} Horowitz gav undervisning till fem elever under denna period. ^{[ 3 ]} Han var ingen flitig larare och det har sagts att han inte vara sarskilt duglig pa att undervisa. ^{[ 1 ]} Musikproducent Thomas Frost och Horowitz mottes 1962. ^{[ 10 ]} Horowitz och Frost samarbetade under 1960-talet fram till 1973, da Horowitz bytte skivbolag. ^{[ 10 ]} Samarbetet aterupptogs over ett decennium senare. ^{[ 10 ]}

Funderingar kring att borja upptrada offentligt igen ledde till att Horowitz spelade ett antal provkonserter infor vanner pa Carnegie Hall 1964. ^{[ 1 ]} Det var aven dar han 9 maj 1965 borjade spela offentligt igen. ^{[ 2 ]} Senare kommenterade han sin franvaro fran scenen och menade "jag tankte att ta ett sabbatsar. Det var underbart och jag alskade det." ^{[ 9 ] [ en 2 ]} Under tiden traffade Horowitz vanner, spelade kortspel, diskuterade filosofi och laste bocker, bland annat. ^{[ 9 ]}

De foljande aren spelade han ett antal konserter. ^{[ 1 ]} Inspelningar fran konserter i januari och februari 1968 sandes i television senare under aret. ^{[ 2 ]} Under en spelning i Boston 1969 insjuknade Horowitz i en allvarlig forkylning och drog sig tillbaka fran offentliga framtradanden annu en gang. ^{[ 9 ]}

USA och varlden (1969?1985) [ redigera | redigera wikitext ]

Efter att behandlats med chockterapi 1973 inledde Horowitz en USA-turne 1974. ^{[ 1 ] [ 2 ]} Senare under aret blev han den forsta att spela piano pa nya Metropolitan Opera House . ^{[ 1 ]} Rise Stevens , som var en mangarig van till Horowitz, bjod in honom att arbeta pa Mannes College of Music 1975 dar hon var president. ^{[ 11 ]} Aret darpa tackade Horowitz ja till inbjudan och motiverade detta med att det skulle snart ha gatt 50 ar sedan hans debutspelning i USA och att han ville bidra till landet. ^{[ 11 ]} Hans tid pa skolan var kort och han lamnade nar Stevens sa upp sig som president. ^{[ 1 ]}

Vladimir Horowitz spelade tva konserter pa Royal Festival Hall i London 1982. ^{[ 2 ]} Konserterna blev hans forsta spelningar utanfor USA pa 30 ar. ^{[ 12 ]} I Juni 1983 spelade han tva konserter pa NHK Hall i Japan . ^{[ 12 ]} Beslutet att spela i Japan hade fattats bara fem veckor tidigare och kravde ombokningar pa hallen. ^{[ 12 ]} De japanska konserterna blev en publiksucce och det kommenterades att publiken jublade entusiastiskt och pa ojapanskt vis. ^{[ 13 ]} Konserterna sagades dock av kritikerna; en skrev att han "kunde finna endast en fragment av den legendariske Horowitz." ^{[ 13 ]} Efter detta drog sig Horowitz tillbaka for fjarde gangen under sin karriar. ^{[ 2 ]} Han kom senare att skylla den daliga prestationen pa att atit for mycket mat och for manga somnpiller samt att ha druckit for mycket. ^{[ 13 ]}

De sista aren (1985?1989) [ redigera | redigera wikitext ]

Horowitz spelade konserter i London och Milano 1985. ^{[ 14 ]} Samma ar slapptes dokumentarfilmen Vladimir Horowitz: The Last Romantic av Albert och David Maysles . ^{[ 15 ]} Under aret bytte Horowitz aven bolag till Deutsche Grammophon . ^{[ 10 ]} Thomas Frost, som tidigare producerat verk av Horowitz anlitades som konsult och arbetade med fem album. ^{[ 10 ]} Samarbetet mellan Horowitz och Frost gav 18 Grammy Awards under Horowitz levnadstid. ^{[ 10 ]} I april 1986 gjorde han ett uppmarksammat besok i Sovjetunionen . Han hade sex ar tidigare forklarat att han aldrig skulle atervanda dit. ^{[ 16 ]} Han spelade en konsert pa Moskvakonservatoriet infor en publik pa 1800 askadare. ^{[ 16 ]} Konserten spelades in for television av amerikanska CBS . ^{[ 16 ]} Det var ocksa en konsert i Leningrad . ^{[ 2 ]} Nar Horowitz senare under aret mottog presidentens frihetsmedalj tackade Ronald Reagan Horowitz for att han agerat som "valviljans sandebud a USAs vagnar gentemot Sovjetunionens folk" och att ha varit "var hjartats ambassador". ^{[ 17 ] [ en 3 ]}

Inspelning av ett nytt album inleddes i oktober 1987. ^{[ 2 ]} Inspelningen skedde, likasa det tidigare albumet Horowitz at Home , i hans hem. ^{[ 10 ]} Horowitz avled i en hjartinfarkt i sitt hem i New York 5 november 1989. ^{[ 18 ]} Horowitz ligger begravd pa Cimitero Monumentale i Milano tillsammans med sin hustru Wanda ^{[ 19 ]} och dotter Sonia i familjen Toscaninis grav. ^{[ 18 ]} Svarfadern, Arturo Toscanini , ligger ocksa begravd i mausoleet . ^{[ 18 ]} Albumet, The Last Recording , slapptes postumt. ^{[ 10 ]}

Privatliv [ redigera | redigera wikitext ]

Vladimir Horowitz gifte sig med Wanda Toscanini (1907?1998) i Milano 21 december 1933. ^{[ 20 ]} De hade traffat varandra nar Toscanini var 25 ar. ^{[ 20 ]} Hon kommenterade senare att hon uppskattade hans utseende och spelande. ^{[ 20 ]} Paret separerade 1949, men hon borjade att folja med pa mannens turneer 1951. ^{[ 20 ]} De forlikade sig 1953 efter att han hade insjuknat. ^{[ 20 ]} Paret fick en dotter tillsammans, Sonia, som avled i januari 1975 40 ar gammal. ^{[ 2 ]}

Utmarkelser [ redigera | redigera wikitext ]

Horowitz har nominerats till Grammy Award 45 ganger och vunnit vid 25 tillfallen. ^{[ 21 ]} Horowitz belonades aven med President's Merit Award 1988 och Lifetime Achievement Award 1990. ^{[ 21 ]} Hans konserter har ocksa belonats med fem Grammy Hall of Fame Awards , varav en tillsammans med svarfadern Arturo Toscanini som dirigent . ^{[ 22 ]}

Grammy Award [ redigera | redigera wikitext ]

Grammy Award for Best Classical Album

• 1962 ? Columbia Records Presents Vladimir Horowitz ^{[ 21 ]}
• 1965 ? Horowitz At Carnegie Hall - An Historic Return ^{[ 21 ]}
• 1971 ? Horowitz Plays Rachmaninoff (Etudes-Tableaux Piano Music; Sonatas) ^{[ 21 ]}
• 1977 ? Concert Of The Century ^{[ 21 ]}
• 1986 ? Horowitz - The Studio Recordings, New York 1985 ^{[ 21 ]}
• 1987 ? Horowitz In Moscow ^{[ 21 ]}

Grammy Award for Best Classical Performance - Instrumental Soloist or Soloists (with or without orchestra)

• 1967 ? Horowitz In Concert (Haydn, Schumann, Scriabin, Debussy, Mozart, Chopin) ^{[ 21 ]}
• 1968 ? Horowitz On Television (Chopin, Scriabin, Scarlatti, Horowitz) ^{[ 21 ]}
• 1986 ? Horowitz - The Studio Recordings, New York 1985 ^{[ 21 ]}

Grammy Award for Best Instrumental Soloist(s) Performance (with orchestra)

• 1978 ? Rachmaninoff: Con. No. 3 In D Minor For Piano (Horowitz Golden Jubilee) ^{[ 21 ]}
• 1988 ? Mozart: Piano Concerto No. 23 ^{[ 21 ]}

Grammy Award for Best Instrumental Soloist Performance (without orchestra)

• 1962 ? Columbia Records Presents Vladimir Horowitz ^{[ 21 ]}
• 1963 ? The Sound Of Horowitz ^{[ 21 ]}
• 1964 ? Vladimir Horowitz Plays Beethoven, Debussy, Chopin ^{[ 21 ]}
• 1965 ? Horowitz At Carnegie Hall - An Historic Return ^{[ 21 ]}
• 1971 ? Horowitz Plays Rachmaninoff (Etudes-Tableaux Piano Music; Sonatas) ^{[ 21 ]}
• 1972 ? Horowitz Plays Chopin ^{[ 21 ]}
• 1973 ? Scriabin: Horowitz Plays Scriabin ^{[ 21 ]}
• 1976 ? Horowitz Concerts 1975/76 ^{[ 21 ]}
• 1978 ? The Horowitz Concerts 1977/78 ^{[ 21 ]}
• 1979 ? The Horowitz Concerts 1978/79 ^{[ 21 ]}
• 1981 ? The Horowitz Concerts 1979/80 ^{[ 21 ]}
• 1987 ? Horowitz In Moscow ^{[ 21 ]}
• 1990 ? The Last Recording ^{[ 21 ]}
• 1992 ? Horowitz - Discovered Treasures (Chopin, Liszt, Scarlatti, Scriabin, Clementi) ^{[ 21 ]}

Grammy Hall of Fame Award [ redigera | redigera wikitext ]

• 1998 ? Tchaikovsky: Piano Concerto No. 1 (Live Performance) (1943, tillsammans med Arturo Toscanini) ^{[ 22 ]}
• 1999 ? Mussorgsky: Pictures at an Exhibition (1951) ^{[ 22 ]}
• 2002 ? Horowitz at Carnegie Hall ? An Historic Return (1965) ^{[ 22 ]}
• 2004 ? Golden Jubilee Concert: Rachmaninoff Concerto No. 3 (1978) ^{[ 22 ]}
• 2008 ? Liszt: Sonata in B Minor (1932) ^{[ 22 ]}

Ovrigt [ redigera | redigera wikitext ]

• 1982 ? Wolfpriset i konst ^{[ 23 ]}
• 1986 ? Presidentens frihetsmedalj ^{[ 17 ]}

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Noter [ redigera | redigera wikitext ]

Engelska originalcitat [ redigera | redigera wikitext ]

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

• Wikimedia Commons har media som ror Vladimir Horowitz .
  Bilder & media