De traditionella sprakfamiljerna i Afrika.
Kartan visar de afrikanska sprakfamiljernas utbredning och nagra storre afrikanska sprak.
Afrikas officiella sprak.
De
sprak
som talas
i
Afrika
, oavsett vilka
sprakfamiljer
dessa tillhor, kan med en samlande beteckning ocksa kallas
afrikanska sprak
. Antalet sprak som talas i Afrika idag kan uppskattas till ungefar 2000.
[
1
]
Vissa av dessa, till exempel
swahili
,
hausa
och
yoruba
, talas av flera miljoner manniskor, medan det finns andra som bara talas av nagra hundra eller annu farre. Afrika har aven manga olika
teckensprak
.
Pa grund av kolonialismen och mansklig migration har, med nagra fa namnvarda undantag i ostra Afrika, nastan alla afrikanska lander sprak vilka har sitt ursprung utanfor varldsdelen som officiellt sprak. Till exempel anvands i ett stort antal afrikanska lander
franska
eller
engelska
som administrativt sprak for stat, handel, utbildning och media.
Arabiska
,
portugisiska
,
afrikaans
och
malagassiska
ar andra exempel pa sprak med ursprung utanfor Afrika som idag anvands av miljoner afrikaner, bade i offentliga och privata sammanhang.
De flesta afrikanska sprak tillhor nagon av de fyra
sprakfamiljerna
afroasiatiska sprak
,
nilo-sahariska sprak
,
Niger-Kongosprak
och
khoisansprak
. Ett mindre antal sprak med anknytning till Afrika tillhor
indoeuropeiska
eller
austronesiska
sprakfamiljerna, men dessa har inte funnits i varldsdelen mer an 500 respektive 1 000 ar och deras narmaste slaktingar ar i huvudsak icke-afrikanska. Bland Afrikas sprak finns dessutom flera
oklassificerade sprak
, samt
teckensprak
.
Afroasiatiska sprak, tidigare kallade hamitosemitiska sprak, talas i stora delar av
Nordafrika
,
Ostafrika
och
Vastasien
. Den afroasiatiska sprakfamiljen omfattar ungefar 240 sprak som talas av 285 miljoner manniskor. De viktigaste undergrupperingarna inom de afroasiatiska spraken ar
semitiska sprak
,
kushitiska sprak
,
berbersprak
och
tchadsprak
. De semitiska spraken ar den enda grenen av afroasiatiska sprak som finns utanfor Afrika.
Nagra av de mest utbredda afroasiatiska spraken i Afrika ar
arabiska
(semitiskt),
amhariska
(semitiskt),
oromo
(kushitiskt) och
hausa
(tchadsprak). Av varldens nu levande sprakfamiljer har den afroasiatiska den langsta skriftliga historien, eftersom bade
egyptiska
och
akkadiska
tillhor familjen.
De nilosahariska spraken omfattar ett stort antal skiljaktiga sprak och det rader inte fullstandig enighet om kategoriseringens riktighet. Grupperingen omfattar framst sprak som talas i
Sudan
,
Eritrea
,
Etiopien
,
Uganda
,
Kenya
och norra
Tanzania
. Vissa sprak i
Centralafrika
och
Vastafrika
klassificeras ocksa som nilosahariska. Familjen bestar av over hundra sprak. Den indelas ofta i
komuzsprak
,
sahariska sprak
(daribland
kanuri
),
songhaysprak
,
fursprak
(daribland
fur
),
mabansprak
,
centralsudanska sprak
,
kunama
,
berta
och
ostsudanska sprak
.
Ostsudanska sprak indelas i sin tur i
nubiska sprak
och
nilotiska sprak
. De nilotiska spraken omfattar
ostnilotiska sprak
,
sydnilotiska sprak
och
vastnilotiska sprak
.
De flesta nilosahariska sprak ar
tonsprak
.
Kaduspraken
grupperades tidigare med
Kordofansprak
men anses numera ofta tillhora de nilosahariska spraken. De nilotiska spraken har utbrett sig avsevart under senare arhundraden och ar en geografiskt vidstrackt sprakgrupp med stort antal talare.
Niger-Kongospraken ar den storsta sprakfamiljen i Afrika (och troligen i varlden) med avseende pa antal olika sprak. Ett kannetecknande drag, som fortfarande delas av de flesta Niger-Kongospraken, ar
substantivklassystemet
. Den overvaldigande majoriteten av Niger-Kongospraken ar tonsprak.
Bantuspraken
utgor en betydande gren av Niger-Kongospraken.
Begreppet "Niger-Kordofansprak" foreslogs pa 1950-talet av
Joseph Greenberg
som en samlingsnamn for Niger-Kongospraken och Kordofanspraken i sydcentrala Sudan. Numera brukar man kalla hela denna gruppering "Niger-Kongosprak", och inkludera Kordofanspraken som en underfamilj. En anledning till detta ar att det inte ar sakert om Kordofanspraken var den forsta grenen som avlagsnade sig fran resten av sprakfamiljen. Det har havdats att
mandespraken
skiljer sig lika mycket eller mer.
Niger-Kongospraken som kategori accepteras av de flesta forskare, aven om nagra ifragasatter om Kordofanspraken eller mandespraken hor dit.
Khoisanspraken ar ungefar 50 till antalet, och talas av omkring 200 000 manniskor. De aterfinns framst i Namibia, Botswana och Angola. Tva avlagsna sprak som brukar raknas som khoisan ar
sandawe
och
hadza
i Tanzania. Manga sprakforskare betraktar kategorin khoisansprak som en annu obevisad hypotes.
Ett slaende ? och nastan unikt ? kannetecken for khoisanspraken ar deras anvandning av
klickljud
. Vissa angransande bantusprak (sarskilt
xhosa
och
zulu
) har tagit upp nagra klickljud fran khoisanspraken, liksom det kushitiska spraket
dahalo
, men endast ett sprak, det
australiska
rituella spraket
damin
, sags anvanda klickljud utan att ha paverkats av khoisanspraken. Alla khoisansprak ar tonsprak.
De ovannamnda familjerna ar inhemska i Afrika. Flera afrikanska sprak tillhor icke-afrikanska sprakfamiljer:
malagassiska
, det vanligaste spraket pa
Madagaskar
, ar
austronesiskt
, och
afrikaans
ar
indoeuropeiskt
, liksom de sprak som de flesta afrikanska
kreolsprak
grundar sig pa. Sedan kolonialtiden finns aven europeiska sprak som
portugisiska
,
engelska
och
franska
i Afrika, liksom indiska sprak som
gujarati
.
- Engelska
;
Sydafrika
,
Namibia
,
Botswana
,
Zimbabwe
,
Swaziland
,
Lesotho
,
Zambia
,
Tanzania
,
Kenya
,
Uganda
,
Nigeria
,
Kamerun
,
Ghana
,
Liberia
,
Sierra Leone
,
Gambia
,
Seychellerna
,
Mauritius
,
Sankta Helena, Ascension och Tristan da Cunha
- Franska
;
Madagaskar
,
Djibouti
,
Mauritius
,
Reunion
,
Mayotte
,
Komorerna
,
Seychellerna
,
Rwanda
,
Burundi
,
Kongo-Kinshasa
,
Kongo-Brazzaville
,
Ekvatorialguinea
,
Gabon
,
Kamerun
,
Centralafrikanska Republiken
,
Tchad
,
Niger
,
Mali
,
Burkina Faso
,
Benin
,
Togo
,
Elfenbenskusten
,
Guinea
,
Senegal
,
Mauretanien
,
Marocko
,
Algeriet
,
Tunisien
Delvis pa grund av varldsdelens mangsprakighet och koloniala historia finns en stor andel av varldens
kreolsprak
i Afrika. Vissa ar baserade pa europeiska sprak (till exempel
krio
fran engelska i
Sierra Leone
,
Ovre Guinea-kriol
fran portugisiska i
Guinea-Bissau
och
Senegal
,
seychellisk kreol
fran franska pa
Seychellerna
), vissa ar baserade pa arabiska (till exempel
Jubaarabiska
i sodra
Sudan
och
nubi
i delar av
Uganda
och
Kenya
) och vissa ar baserade pa lokala sprak (till exempel
sango
, det viktigaste spraket i
Centralafrikanska republiken
.)
Ett antal oklassificerade sprak finns i Afrika. Av dessa ar manga oklassificerade pa grund av brist pa data, men bland de mer utforskade spraken kan namnas:
Mindre val utforskade sprak ar bland andra
bete
,
bung
,
kujarge
,
lufu
,
mpre
,
oropom
och
weyto
. Flera av dessa ar utdoda, och det ar darfor osannolikt att tillracklig data for att kunna gora en jamforande analys kan uppbadas.
Dessutom ar inordnandet av
kaduspraken
,
Kordofanspraken
,
hadza
och
sandawe
, med flera, ifragasatta, som diskuteras ovan.
Manga afrikanska lander har nationella teckensprak, sasom
algeriska teckenspraket
,
tunisiska teckenspraket
och
etiopiska teckenspraket
, medan andra teckensprak bara anvands i sma omraden eller enstaka byar, till exempel
adamarobeteckenspraket
i
Ghana
. Om de flesta av dessa sprak har inte mycket publicerats.
Genom Afrikas langa mangsprakiga historia har afrikanska sprak undergatt fenomen som
sprakkontakt
, sprakexpansion, sprakbyte och sprakdod. Ett typexempel ar
bantuexpansionen
, processen da bantutalande folk utbredde sig over storre delen av subsahariska Afrika och darmed trangde ut khoisantalande folk i stora delar av Ostafrika. Ett annat exempel ar den
islamiska expansionen
under 600-talet e.Kr., som utgjorde borjan av en period av djupgaende arabisk paverkan i Nordafrika.
Handelssprak
ar ett annat mycket gammalt fenomen i Afrikas sprakliga landskap. Kulturella och sprakliga innovationer spreds langs handelsvagar och sprak som talades av folk som dominerade handeln utvecklades till sprak for kommunikation i storre sammanhang (
lingua franca
). Sarskilt viktiga i detta avseende ar
fulfulde
(Vastafrika),
hausa
(Nigeria, Niger),
lingala
(Kongo),
swahili
(Ostafrika) och
arabiska
(Nordafrika).
Efter att de blivit sjalvstandiga har manga afrikanska lander valt ett sprak att anvanda i stat och utbildning, for att uppna nationell enighet. Under senare ar har afrikanska lander blivit mer och mer medvetna om vikten av spraklig mangfald. De sprakpolitiska strategier som utvecklas numera syftar mestadels till flersprakighet.
Afrika utgor inte nagon sorts naturligt sprakligt omrade och Afrikas sprak har det enda gemensamt att de talas i Afrika. Anda ar vissa gemensamma sprakliga drag sarskilt vanliga bland sprak som talas i Afrika, medan andra drag tycks vara mer ovanliga. Hypotesen att delade egenskaper som dessa skulle tyda pa ett gemensamt ursprung for alla afrikanska sprak ar mycket tvivelaktig.
Sprakkontakt
(som leder till lan) och, vad galler sarskilda uttryck och fraser, en likartad kulturell bakgrund har framforts som forklaringar till vissa av likheterna.
Bland de vanliga all-afrikanska sprakliga dragen finns foljande (Greenberg 1983): vissa
fonemtyper
, sasom
implosivor
, dubbelt artikulerade
labiovelara klusiler
som
/kp/
och
/gb/
, initiala
nasalkonsonantklustrer
,
klickljud
, samt de halvslutna
vokalerna
/?/
och
/?/
. Fonemtyper som ar relativt ovanliga i afrikanska sprak ar bland andra
uvulara konsonanter
,
diftonger
och framre rundade vokaler. Bland spridda
syntaktiska
drag finns det vanliga anvandandet av
adjektiviska
verb
och uttryckandet av jamforelse genom ett verb for
att overtraffa
.
Tonsprak
aterfinns overallt i varlden, och ar sarskilt manga i Afrika. Bade de nilosahariska spraken och khoisanspraken ar genomgaende tonsprak. Den stora majoriteten av Niger-Kongospraken ar ocksa tonsprak. Tonsprak aterfinns vidare i de omotiska, tchadiska och syd- och ostkushitiska grenarna av afroasiatiska sprak. Den vanligaste typen av tonsystem har tva motsatta tonnivaer, hog och lag.
Konturtoner
forekommer ocksa, och kan ofta analyseras som tva eller fler toner i foljd pa en enda stavelse.
Tonmelodier
spelar en viktig roll, vilket innebar att de ofta ar mojligt att havda betydelsefulla generaliseringar genom att skilja tonsekvenser ('melodier') fran de segment som uppbar dem.
Tonsandhiprocesser
som tonspridning, tonskifte och nedtrappning och neddrift ar vanliga i afrikanska sprak.
Den foljande framstallningen ger en tabellarisk overblick over forskningshistorien om de afrikanska spraken. De gruppbeteckningar som anvands ar delvis moderna.
- Sedan 900-talet
Afrikanska sprak beskrivs i arabiska dokument. Slaktskapen mellan
hebreiskan
,
arabiskan
och
arameiskan
ar sedan lange kand for judiska och muslimska sprakvetare.
- 1538
G. Postel faststaller som forsta europe slaktskapen mellan de da kanda semitiska spraken. (Begreppet "semitiska sprak" infors forst 1781 av Schlozer.)
- 1600-talet
Den forsta vetenskapliga sysselsattningen med afrikanska sprak i Europa:
Koptiska
(1636),
nubiska
(1638),
kikongo
(1652),
nama
(1643),
ge'ez
(1661),
amhariska
(1698).
- 1700
H. Ludolf utvidgar den semitiska gruppen till de etiopiska spraken ge'ez och amhariska.
- 1700-talet
Europeiska larda uppfattar likheter mellan koptiskan och de semitiska spraken.
- 1776
L.B. Proyart urskiljer den genetiska slaktskapen mellan vissa bantusprak.
- 1778
W. Marsden beskriver bantufamiljens grundlinjer och visar att bantuspraken ar ungefar lika nara beslaktade som de
romanska spraken
(publicerat forst 1816).
- 1781
von Schlozer infor begreppet "semitiska sprak"
- 1808
H. Lichtenstein indelar i sydafrikanska spraken i bantu- och nama (khoisan)-sprak.
- 1820-talet
Champollion
upptacker nar han dechiffrerar
hieroglyferna
likheter mellan
egyptiskan
och de semitiska spraken.
- 1826
A. Balbi forsoker gora en forsta samlad oversikt och indelning av Afrikas sprak i
Atlas ethnographique du globe ou classification des peuples anciens et modernes d'apres leurs langues
.
- 1850
J.L. Krapf praglat den senare starkt omstridda och nu overgivna termen "hamitiska sprak" for de icke-semitiska afrikanska spraken. Han skiljer mellan "nilo-hamitiska" (dit han exempelvis raknar bantuspraken) och "nigro-hamitiska" (for de vastafrikanska spraken).
- 1877
Friedrich Muller
lagger till berberspraken och de kushitiska spraken till de "nilo-hamitiska" spraken. Trots likheter raknar han inte
hausa
till hamitiska sprak. Muller sammanfattar de "nilohamitiska" och semitiska spraken till den "hamito-semitiska" sprakstammen (arbeten 1876-88).
- 1880
Den tyske sprakforskaren och egyptologen
Karl Richard Lepsius
sammanfattade alla ickesemitiska
flekterande sprak
i Afrika som har ett genussystem till de "hamitiska spraken" och omdefinierar darmed denna term. Enligt hans overtygelse tillhorde aven hausa-berbergruppen de hamitiska spraken.
- 1888
Lepsius raknar aven nama-bushman-spraken till de hamitiska; en felaktig klassifikation, som lange bestod (och faller tillbaka bakom klassifikationen fran 1850). Aven inordning av
massajiskan
(idag raknat som nilosahariskt sprak) som hamitiskt sprak.
- 1912
Carl Meinhof
utvidgar de hamitiska spraken till att omfatta aven khoisanspraken och massajiskan (som Lepsius), men aven
fulani
(idag: Niger-Kongosprak) med flera. De samlade klassifikationen av Afrikas sprak omfattar darefter (1) Bantu-sprak (2) hamito-semitiska sprak (i Meinhofs vida betydelse) och (3) Sudansprak (som regionalt definierad restmangd, ungefar nuvarande Niger-Kongo och nilosahariska tillsammans). C. Meinhof postulerar att bantuspraken med sina typiska substantivklassystem ar en blandning av hamitiska sprak och
negersprak
, vilka inte har nagot grammatiskt genus. De
hottentottska
spraken (nama) skulle ha hamitiskt ursprung, men ha blandats med bushmansprak (san). Meinhof tar ocksa
avljudslagar
, ordstrukturer och ljuduppsattningar till hjalp for att inordna sprak i sin "hamitiska grupp". Dar dessa typologiska kriterier (som pa intet vis har nagon genetisk relevans) inte racker till, utvidgar han genom
rasmassiga
inordningsmonster. Denna - enligt nutida uppfattning fullstandigt felaktiga - ansats ledde till en inordning av sprak av fyra olika sprakgrupper - khoisan, ful (Niger-Kongo), somali (kushitiskt) och massajiska (nilosahariskt) - i sin "hamitiska" grupp. Denna klassificering blir forharskande sarskilt inom tysk afrikanistik till omkring 1950.
- 1927
Diedrich Westermann
(en elev till Meinhof) beskriver slaktskapen mellan de vastliga sudanspraken och bantu och fastlagger darmed - mot sin larares uppfattning - karnan for den nutida indelningen "Niger-Kongosprak"; han inser ocksa att de ostliga sudanspraken - aven dar i motsats till sin larares uppfattning - inte ar beslaktade med de vastliga.
- 1949-63
Joseph Greenberg
klassificerar
tchadsprak
som femte familj inom den afroasiatiska sprakfamiljen. Han kommer via olika mellanstadier fram till de nu allmant accepterade indelningen i (1) Afroasiatiska sprak (2) Niger-Kordofansprak (idag Niger-Kongosprak) (3) khoisansprak (4) nilosahariska sprak.
- 1969
H. Fleming identifierar
omotiska sprak
som de afroasiatiska sprakens sjatte gren
- vidare utveckling:
Den samlade forskningen om Afrikas sprak - savida den befattar sig med klassifikation - arbetar pa basis av Greenbergs modell, aven om den inte erkanner denna i alla enskildheter (kritik framfor allt rorande den nilosahariska gruppen, senare aven om khoisangruppen.)
Joseph Greenbergs insats i klassifikationen av de afrikanska spraken
[
redigera
|
redigera wikitext
]
- Greenberg avstar fran icke-lingvistiska kriterier som ras och kultur, och eliminerar i konsekvens med detta begreppet "hamitisk"
- Greenberg inser att de olika grenarna i den hamitosemitiska gruppen ar likaberattigade och overger tvadelningen i "semitiska" och "hamitiska" sprak. Som en foljd av detta doper han om denna enhet till "afroasiatiska sprak", eftersom det gamla namnet erinrar om denna felaktiga uppdelning.
- Greenberg etablerar "
Tchadspraken
" som en separat gren av de afroasiatiska spraken, som darmed bestar av de likaberattigade grenarna
semitiska sprak
,
egyptiska
,
berbersprak
,
kushitiska sprak
och Tchadsprak. (De omotiska spraken avskiljs senare fran de kushitiska genom arbeten av H. Fleming.)
- Greenberg flyttar ut de grupper som Lepsius och Meinhof felaktigt hade fort till de "hamitiska" spraken och inordnar dem i andra familjer: sa inordnas
fulani
i Niger-Kongospraken,
nama
bland khoisanspraken och "nilohamitiska" respektive nilotiska sprak till en underfamilj av nilosahariska.
- Greenberg inordnar
Adamawa-Ubangispraken
i Niger-Kongofamiljen.
- Greenberg forstar bantusprakens korrekta stallning som under-undergrupp till Niger-Kongospraken.
- Greenberg infor nilosahariska sprak som en restkategori for de sprak som varken hor till afroasiatiska, Niger-Kongo eller khoisansprak. Han forsoker bevisa denna grupps genetiska enhet. (Framfor allt denna sista uppskattning kritiserades av Greenbergs motstandare, fastan Meinhof hade definierat "Sudanspraken" som en restkategori som omfattar till och med de nuvarande Niger-Kongo och nilosahariska spraken.)
- Den har artikeln ar helt eller delvis baserad pa material fran
engelsksprakiga Wikipedia
,
26 september 2006
.
- Den har artikeln ar helt eller delvis baserad pa material fran
tysksprakiga Wikipedia
,
28 september 2006
.
- ^
Bernd Heine och Derek Nurse: "Introduction", i Bernd Heine och Derek Nurse (red.):
African Languages. An Introduction.
Cambridge: Cambridge University Press 2000.
ISBN 0-521-66629-5
. sid 1
| Sprakoversikter for olika lander
|
|---|
| | Afrika
| | | | Amerika
| | | | Asien och Oceanien
| | | | Europa
| |
|