Nordafrika

Karta over Afrikas regioner enligt FN :s definition.

Betydelse ? den nordliga delen av Afrika
Ingar oftast ? Algeriet , Egypten , Libyen , Marocko , Sudan , Tunisien , Vastsahara
Ingar ibland ? Mauretanien ; vissa spanska och portugisiska besittningar

Nordafrika ar den norra delen av Afrika , i soder begransat av Saharaoknen . I FN:s definition av regionen Nordafrika ingar Algeriet , Egypten , Libyen , Marocko , Sudan , Tunisien och Vastsahara . ^[
1
] Det ar ocksa en definition som anvands av flera andra organisationer, ibland med tillagg av Mauretanien . I geografisk mening raknas ibland aven de sahariska landerna Mali , Niger och Tchad till Nordafrika; aven de portugisiska och spanska besittningarna/landsdelarna Melilla , Ceuta , Madeira och Kanarieoarna ligger rent geografiskt inom samma region. Maghreb ar det allmanna arabiska namnet pa norra Afrika med undantag av Egypten. ^[
2
]

Lander i Nordafrika [ redigera | redigera wikitext ]

Egna lander [ redigera | redigera wikitext ]

Algeriet
Egypten
Libyen
Marocko
Sudan
Tunisien
Vastsahara (ockuperat av Marocko, som anser sig ha inkorporerat hela omradet. Detta erkanns dock inte av andra stater. Enligt FN ar Vastsahara ett icke sjalvstyrande omrade som ska avkoloniseras .)

Delar av andra lander [ redigera | redigera wikitext ]

Ceuta (spansk koloni/exklav)
Melilla (spansk koloni/exklav)
Kanarieoarna (spansk ogrupp och region)
Madeira (portugisisk o och region)

Raknas ibland med [ redigera | redigera wikitext ]

Mauretanien

Historia [ redigera | redigera wikitext ]

Forhistoria [ redigera | redigera wikitext ]

Neolitiska klippmalningar i Libyen vittnar om en jagar-samlar-kultur i de torra graslanden i Nordafrika under istiden . I omradet for dagens Sahara uppstod ett av de forsta jordbrukande samhallena. I och med att oknen spred sig trangdes dessa samhallsbildningar ihop i nildalen och kom att utgora grunden for vad som kom att bli det forntida Egypten. Norra Afrikas historia brukar behandlas separat fran Afrika soder om Sahara eftersom oknen gjort att dessa omraden utvecklats isolerat fran varandra. Nordafrika har dock haft kontakt med centrala och sodra Afrika via handelsvagar genom Sahara och genom de inte sallan fredliga kontakterna mellan Egypten och Nubien .

Antiken [ redigera | redigera wikitext ]

Nordafrikas skrivna historia harstammar i forsta hand fran Europa och Asien som framst hade kontakt med kustomradena intill Medelhavet och Roda havet . I dessa omraden har Etiopien varit den enda stat som lyckats bevara sin sjalvstandighet genom hela historien (med undantag for en kortare period under andra varldskriget ). Nordafrikas kustomraden mot Medelhavet koloniserades forst av fenicierna omkring 1000 f.Kr. , och Karthago , som de grundade 800 f.Kr. , vaxte snabbt till Medelhavets starkaste maktcentrum. Genom att underkuva berberna som utgjorde den storre delen av befolkningen i Nordafrika kom fenicierna att beharska hela den afrikanska kusten vaster om Stora Syrten , och genom denna ohotade kontroll over handeln i Medelhavet lades grunden till deras enorma valstand.

Grekerna lyckades, a sin sida, att etablera sig i Egypten och dagens Libyen dar de grundade staden Kyrene omkring 631 f.Kr. , men denna och andra kuststader isolerades fullstandigt av oknen och paverkade aldrig ovriga Afrika. Under den hellenistiska perioden, efter att Alexander den store grundat Alexandria 332 f.Kr. , forsokte de ptolemeiska harskarna expandera soderut; ett foretag genom vilket vi idag har fatt kunskap om Etiopien .

Maktkampen i Medelhavet avbrots snabbt da Karthago foll for romarna 146 f.Kr. och dessa, under de foljande seklet, inkorporerade saval de grekiska kolonierna som Egypten och sjalva Grekland i sitt imperium. Under romarna blomstrade de nordafrikanska kustomradena men, trots att de lade Fezzan i Libyen under sig, betraktade de Sahara som en ogenomtranglig barriar, och kejsar Neros forsok att vidga imperiet ner till Sudan och kartlagga Nilens kallor slutade i fiasko. Antikens kunskap om den afrikanska kontinenten aterfinns i Ptolemaios ' skrifter. Han kande pa nagot satt till de stora sjoarna i ostafrikanska riftsystemet och omnamner ocksa Nigerfloden . For antiken forblev dock Afrika i princip liktydigt med Medelhavets kustomraden.

Europa fick stor betydelse for Nordafrika forst genom romarnas standiga krig mot berberstammarna; introduktionen av kristendomen ; vandalernas invasion omkring 400 e.Kr. och det bysantinska rikets maktovertagande. Under vikingatiden och medeltiden anvande nordborna beteckningen Blaland for Nordafrika. Det har troligen sin forklaring i deras uppfattning om invanarnas hudfarg ? dessa kallades blaman ? da "bla" forr betydde "svart" eller "mork".

Islamisk expansion [ redigera | redigera wikitext ]

Under 600-talet andrades sakernas tillstand dramatiskt da islam snabbt erovrade Nordafrika, fran Egypten till atlantkusten , och fortsatte expansionen in i Spanien . Kristendomen i Nordafrika utplanades helt, sanar som pa den koptiska kyrkan i Egypten och omraden i Nubien och Etiopien .

Under de foljande tre seklerna utgjorde araberna en liten styrande elit i det omrade de beharskade. Under 1000-talet skedde dock en omfattande arabisk emigration till Nordafrika vilket i princip gjorde att berberna absorberades i den arabiska varlden.

I praktiken hade dock berberna i stort sett anammat den arabiska kulturen och islamiska tron innan dess. Islam och den arabiska kulturen kom i och med det att bli en av de viktigaste faktorerna i de nordafrikanska landerna och borjade ocksa sprida sig soder ut, in i Sahara och vidare in i Centralafrika och Ostafrika . Fram till 1300-talet hade Europa och araberna i Nordafrika endast en vag forestallning om de arabiska, persiska och indiska staderna och kolonierna langs med den ostafrikanska kusten.

De forsta arabiska erovrarna lydde under kaliferna i Bagdad , och Aghlabiddynastin styrde Nordafrika som kalifatets vasaller . Under 900-talet etablerade sig Fatimiddynastin i Egypten och styrde fran Kairo , som grundats 968 , over hela Nordafrika. De avlostes av andra dynastier som almoraviderna och almohaderna innan turkarna erovrade Konstantinopel 1453 och Egypten 1517 varifran de kunde ta kontroll over saval Algeriet , Tunisien och Tripoli mellan 1519 - 1551 . I Marocko hade berber under 1200-talet under mariniderna grundat en stat som bevarade sin sjalvstandighet mot turkarna.

Samtidigt som de tidiga arabiska och moriska dynastierna uppnadde en for samtiden svarovertraffad kulturell niva gjorde de nyomvanda muslimernas hangivelse och aventyrslusta att kontinentens borjade utforskas mer systematiskt. Kamelen hade tidigare introducerats i Afrika av persiska erovrare i Egypten och kunde nu anvandas for att korsa Sahara. Pa sa vis kom Senegambia och delar av Niger tidigt i kontakt med araberna och berberna, men det kom att droja anda till 1591 innan Timbuktu , grundat under 1000-talet , blev muslimskt. Staden naddes av den beromde arabiske resenaren Ibn Battuta 1352 , och hans resor till Mombasa i nuvarande Kenya och Kilwa i dagens Tanzania ger oss den forsta kunskapen om statsbildningarna i Ostafrika. Araberna kunde kolonisera den ostafrikanska kusten via Indiska oceanen men i kontinentens inre stoppades expansionen soderut av de tata djungler, som nadde ungefar upp till den tionde nordliga breddgraden, pa ungefar samma satt som Sahara hade stoppat alla tidigare erovrare. Den sista stora arabiska erovringen i Afrika blev Nubien som forblev kristet till och med 1300-talet .

Under en tid hade den arabiska erovringen nast intill gjort Medelhavet till ett arabiskt innanhav, men under 1000-talet kom den normandiska utdrivningen av saracenerna fran Sicilien och sodra Italien foljt av attackerna mot Tunisien och Tripoli att andra maktbalansen . En livlig handel med de afrikanska kustomradena etablerades darefter av Venedig , Pisa , Genua och andra norditalienska stader.

Vid slutet av 1400-talet hade hela den spanska halvon atererovrats fran morerna, men medan muslimska harskare fortfarande kontrollerade Granada hade framst Portugal blivit tillrackligt maktigt for att kunna fora kriget over till Afrika. 1415 intog portugiser Ceuta pa den moriska kusten och fran och med denna tid kom Portugal att regelbundet beblanda sig i marockanska angelagenheter och Spanien forvarvade hamnar i Algeriet och Tunisien .

Portugal led emellertid 1578 ett svart nederlag vid slaget vid Ksar el-Kebir mot Abd el-Malek I , och vid det laget hade Spanien redan forlorat de flesta av sina afrikanska fasten. Denna marockanska seger foljdes av inre strider vilket gjorde att spanjorerna och portugiserna vann inflytande over handeln pa Medelhavet.

Kontakterna mellan Europa och de muslimska harskarna under perioden 1600 - 1900 utmarker sig i forsta hand for rena piratrader som bemottes med ineffektiva motrepressalier. I Algeriet och Tunisien fanns under denna tid tusentals kristna slavar.

Andra varldskriget [ redigera | redigera wikitext ]

Under andra varldskriget utkampades manga strider i Nordafrika, sarskilt i Egypten mellan britter, tyskar och italienare. Marocko och Algeriet blev landstigningsmal for allierade under slutet av andra varldskriget. Man borjade avancera in mot Tunisien for att overraska tyskarna bakifran. Tyskarna holl ju fortfarande pa med ett krig i ostra Nordafrika. I Casablanca, Marockos storsta stad, mottes Churchill, Roosevelt och De Gaulle for ett mote, se Casablancakonferensen .