| Telefon
|
 |
| Information
|
|---|
| Anvandningsomrade
| kommunikation
|
|---|
| Utvecklad
| 1865, av
Innocenzo Manzetti
[
1
]
|
|---|
| Patenterad
| 7 mars 1876, av Alexander Graham Bell
[
2
]
|
|---|
| Arligen salda varlden
| 1 806 964 700 mobiltelefoner (2013
[
3
]
), varav 57,6% smartphones
|
|---|
En
telefon
(av grekiskans
t??le,
’fjarran’, och
ph?n??,
’rost’ eller ’ljud’
[
4
]
) ar en apparat for
telefoni
? overforing av samtal via telekommunikationsnat eller datakommunikationsnat mellan vanligtvis tva, ibland flera, samtalsparter.
De forsta telefonerna introducerades pa 1870-talet. Da var det
fasta telefoner,
dar apparaten ar uppkopplad via teleledning till telefonnatet. Efter att
radiotelegrafin
utvecklats nadde man framgangar ocksa med radiotelefoni, under borjan av 1900-talet. Pa 1920-talet kunde man installera radiotelefoner i bilar, dock sa att de upptog mycket stor plats. Under andra varldskriget hade man redan tillgang till barbara radiotelefoner.
Mobiltelefonin
har utvecklats sedan 1940-talet. Digital mobiltelefoni och
IP-telefoni
blev tillgangliga pa 1990-talet. I varlden i stort dominerar mobiltelefoni, speciellt har utvecklingen av mobiltelefonanvandningen varit kraftig i omraden som tidigare saknat nat for fast telefon.
[
5
]
Mobiltelefonin hade 2010 blivit vanligare an fast telefoni i Sverige
[
6
]
och fran 2010-talet ar kopparnatet for fast telefoni och
ADSL
under etappvis avveckling i Sverige. Ett arbete som beraknas slutforas under 2026.
[
7
]
Ericssons
taxen
fran 1892.
En svensk telefon fran
1896
.
Telefonen uppfanns av
Antonio Meucci
, en italiensk-amerikan som konstruerade den forsta telefonen omkring
1849
. Den demonstrerades
1860
for en italiensksprakig tidning i
New York
. Han ansokte om patent for sin
teletrofono
den
28 december
1871
, men i brist pa pengar formadde han inte betala for ansokan. Vid den tidpunkten forsorjde han sig och familjen med
socialbidrag
och hans fru lar ha salt hans apparater for att fa in pengar.
Johann Philipp Reis
hade 1860-1861 lyckats overfora toner och melodier samt enstaka ord, men lyckades aldrig overfora fullt tydbart tal med sin telefon.
Elisha Gray
konstruerade 1874 ett slags musikalisk telefon eller elektroharmonisk telegraf. Han var dock tvungen att forbattra sin uppfinning och da han 14 februari 1876 inlamnade sin patentansokan hade Bell kort dessforinnan inlamnat sin patentansokan.
[
8
]
Alexander Graham Bell
beviljades 7 mars
1876
patentet och fick i manga ar aran for uppfinningen. Meucci forsokte havda sin ratt fram till sin dod
1889
, da de juridiska processerna avstannade helt. Patentet upphorde i
januari
1993
och den
15 juni
2002
erkande amerikanska representanthuset (amerikanska kongressens resolution 269) Meucci som uppfinnare av telefonen.
Till skillnad fran Reis och ovriga foregangare arbetade Bell med undulerande elektriska strommar. I sitt ursprungliga patent hade Bell en kontinuerlig batteristrom staende i ledningen och vid hormembranen fast en platinatrad nedsankt i en svavelsyrehaltig vatska for att pa sa satt fa fram membranens svangningar. I sina senare patent 1876 och 1877 tog Bell bort dessa och gav telefonen den utformning den sedan huvudsakligen kom att ha under de narmaste 100 aren. Mottagare och sandare hade ursprungligen samma utformning, men lamnade alldeles for svaga strommar for att telefonering skulle vara mojligt nagra langre strackor, och man overgick darefter till en batterimatad mikrofon att tala i.
[
9
]
Ar 1892 kom
L.M. Ericssons
skelettapparat, aven kallad
taxen
for sitt utseendes skull. Den officiella beteckningen ar: Nr 375/AC 110GPO No 16. Det patent som Ericsson erholl avsag iden att lata de permanentmagneter, som behovdes for vevinduktorn, samtidigt utgora apparatens ben. "Taxen" var varldens forsta bordstelefon med handmikrotelefon, det vill saga horlur och mikrofon i ett stycke. Apparaten blev en omedelbar nationell och internationell framgang for foretaget och producerades i over 40 ar.
Vaggtelefon fran 1890-talet. Den satt tidigare pa restaurangen Don Quijote i Goteborg (foto fran 1975).
Bakelittelefonen
, en svensk standardtelefon 1931-1947.
Ericssons
Dialog
fran 1962.
Ericofonen
, aven kallad kobratelefon ? lur och apparat i samma enhet
.
Diavox
, en svensk standardtelefon 1978-1989.
En tradlos telefon.
Mobiltelefoner
2007.
En
smartmobil
, aven kallad smartphone.
Rosttelefoner dar apparaterna overfor ljud (
rosten
) var lange den enda typen av telefon. Redan pa 1950-talet borjade man experimentera med
bildtelefoner
, dar sandare och mottagare skulle kunna se varandra. Bilder kraver valdigt mycket mer
overforingskapacitet
(
bandbredd
) an vad datidens telefoninat kunde erbjuda, till acceptabel kostnad och kvalitet, och det blev darfor inte kommersiellt gangbart. Aven nar tekniken gav battre mojligheter pa 1990-talet visade det sig att behovet av att se varandra sallan motiverade de hogre kostnaderna.
Apparater for videotelefoni var tidigare oftast en egen dedikerad utrustning, till exempel en
videokonferensutrustning
. Numera ar det vanligare med en
persondator
med ansluten
videokamera
eller en kamerautrustad mobiltelefon.
De flesta traditionella fasta telefonerna med sladd bestar av en apparatdel och en handmikrotelefon, vanligen kallad
telefonlur
, och har i princip varit oforandrad genom tiderna. Luren innehaller
mikrofon
och hortelefon.
Som alternativ fanns till exempel
Ericofonen
(aven kand som
kobratelefon
) dar apparaten rymmer bade mikrofon och hortelefon. Ett annat exempel ar antika modeller med separerad hortelefon och mikrofon. Dessa aldre modeller ar framst samlarobjekt men har aven lanserats i nya utforanden och med modern teknik,
[
10
]
ett exempel ar Telia Kobra.
Varianter av fasta telefoner ar till exempel konferenstelefonen som bestar av en hogtalardel och olika varianter av mikrofoner som mojliggor att flera personer i samma rum kan prata med och lyssna pa samtalet.
Den fasta telefonen finns vaggmonterad och bordsplacerad. Telefonen raknas som fast eftersom dess natdel har forbindelse med uttag genom sladd. Stromkalla ar vanligtvis det anslutna fasta
telefonnatet
.
Tradlos telefon ar en telefonenhet som med radiovagor ar uppkopplad till en apparat som har anknytning till ett fast telefonnat. Avstanden mellan telefonen och apparaten kunde tidigare inte vara langre an nagra tiotals meter. I borjan av 2010-talet fanns det tradlosa telefoner som klarade upp till mellan 20 och 200 meter i optimal miljo. Det som satter begransningen for de flesta system med tradlosa telefoner ar byggnader, miljo och basstationens placering.
Vanligaste forekommande bararteknologin i Europa ar
DECT
.
En mobiltelefon motsvarar tekniskt en
radiotelefon
, men istallet for att telefonerna skulle vara i radioforbindelse med varandra haller de kontakt med basstationer, som i sin tur ar anslutna till det fasta
publika telefonnatet
. Pa sa satt kan en mobiltelefon anvandas som traditionella telefoner. Nyare mobiltelefoner anvander digitalteknik for kontakten med basstationen, och har darfor en inbyggd
dator
, vilket gor det enklare att overfora data utover sjalva samtalet (
sms
,
videosamtal
etc.). Radiolanken har dock begransad kapacitet.
IP-telefoni kan aven kallas internettelefoni, bredbandstelefoni och voIP. Det blev under tidigt 2000-tal mer och mer populart med IP-telefoni, dar signalerna skickas via en
Internet
-anslutning. De som har en fast avgift for internetanslutningen och inte betalar samtalsavgift kan ringa utan extra kostnad. Nackdelen med tekniken ar att de privata anslutningarna inte ar sakrade for till exempel stromavbrott pa samma satt som de traditionella telefonanslutningarna, att trafik till
nodnummer
inte nodvandigtvis fungerar som forvantat och att det kan uppsta flaskhalsar som medfor usel samtalskvalitet.
Genom att anvanda en dator eller sarskild IP-telefon kan man valja operator oberoende av hur man ar kopplad till Internet. Vid sidan av den standardiserade IP-telefonin finns programvara som
Skype
, som anvander egna protokoll for forbindelserna. Datorprogram for kommunikation och sociala medier har ofta IP-telefoni som en integrerad del, ofta likasa med egna protokoll, som inte tillater samtal till andra an till andra kunder.
Porttelefon
anvands i fastigheter for att kommunicera mellan en (oftast) vaggfast telefon i porten eller vid grinden till tomtgransen och de boende eller arbetande i fastigheten.
Snabbtelefon
ar avsedd for intern kommunikation, oftast mellan olika lokaler i en byggnad. Det finns modeller som ar kabelanslutna och sadana som kopplas in pa elnatet.
Dessa telefoner ar inte anslutna till det publika telefonnatet.
De allmanna telefonnatverken har gradvis utvecklats mot digital telefoni vilket har forbattrat kapaciteten och kvaliteten pa natverken. End-to-end analoga telefonnatverk modifierades forst under det tidiga 1960-talet genom att uppgradera overforingsnatverken. Med senare tekniker som SONET och fiberoptiska overforingsmetoder avancerade digital overforing vidare. Aven om analoga system fortsatte att anvandas, gjorde de digitala systemen det mojligt att kraftigt oka antalet kanaler som kunde multiplexas i varje enskilt overforingsmedium. Annu forblir slutinstrumenten analoga pa manga plaster men de analoga signalerna konverteras typiskt sett vid samlingspunkterna. DLC-teknik anvands ofta, vilket placerar det digitala natverket standigt narmare kunden och de analoga looparna forskjuts till historisk status.
De forsta telefonerna var
elektromagnetiska
, dar
ljudvagor
fick satta ett
membran
i svangning. Detta skapade en
vaxelstrom
, som sedan overfordes till en hortelefon i den mottagande telefonen via tva tradar. Dar borjade ett membran svanga, i takt med vaxelstrommen, och skapade ater ljudvagor.
De foljande telefonerna hade en
kolkornsmikrofon
istallet. Dar skapades vaxelstrommen genom att
likstrom
fick passera genom kolkornen. Membranet fick da kolkornen att gora varierande kontakt med varandra. Detta skapade ett varierande motstand i kretsen. Signalerna skickades sedan vidare till den mottagande telefonen och omvandlades till ljud i membranet.
Uppringningsanordningen var i borjan enkelt uppbyggd. Abonnenten vevade pa en
induktor
(generator) som alstrade vaxelstrom. Denna strom fick en ringklocka att ljuda i en annan telefon, eller i en telefonvaxel. Den anropade abonnenten eller
telefonisten
svarade. Hos telefonisten begarde man onskat nummer, och sedan gjorde telefonisten uppkopplingen av samtalet genom att mekaniskt koppla ihop den uppringande med den uppringda. Efter avslutat samtal lade de tva abonnenterna tillbaka lurarna i deras vilolage, och den anropande vevade aterigen pa induktorveven. Da fick telefonisten slutsignal och kunde bryta forbindelsen.
Fingerskivan
? familjart kallad "petmoj" ? som kom i och med automatvaxlarna skickade sifferimpulser genom att gora avbrott i likstrommen som levererades av telefonstationens centralbatteri som mikrofonstrom. Impulserna styrde sedan den automatiska telefonvaxeln som kopplade samtalen.
Tonsignalering var nasta satt att sla ett nummer. Detta sker genom att tonsignaler med olika frekvenser parvis sands over ledningen. Varje frekvenspar motsvarar en siffra. Detta styr idag elektroniska vaxlar.
Sekretessknapp ar en funktion pa vissa telefoner som anvands for att tillfalligt koppla bort telefonens
mikrofon
utan att bryta samtalet. Da blir det mojligt att ha ett samtal med nagon narvarande i rummet eller i en annan telefon utan att det fors vidare i det samtal som man tillfalligt kopplat bort.
| Sprak
|
|---|
| | Klasser
| |  | | | Sprakfamiljer (urval)
| | | | Former
| | | | Kommunikationsmedel
| | | Se aven
{{
Sprakfamiljer
}}
|
|