Teologi
(
grekiska
:
θε??
- gud,
λ?γο?
- ord, kunskap, forstaelse, mening) ar "laran om
Gud
". I sin ursprungliga, och bokstavliga, betydelse, inbegriper begreppet en innebord av
teoretiska
tankar och uppfattningar kring det overvarldsliga ("Gud"), varldens beskaffenhet och manniskans forhallande till den overvarldsliga verkligheten.
I Sverige anvands av historiska skal begreppet teologi ofta
synonymt
med
religionsvetenskap
, det
vetenskapliga
studiet av religion. Religionsvetenskapen kannetecknas dock av ett areligiost forhallningssatt till religionen, till skillnad fran den traditionella teologin som innefattar konfessionell dogmatik.
De senaste tva tusen aren har begreppet teologi genomgatt en avsevard begreppsforskjutning. Termen uppkom under
antiken
, och anvandes da for att beteckna diskurser om gudar och
kosmologi
och de forsta teologerna betraktades som
heretiker
da religionen var forbunden med de respektive statsmakterna och inte fick ifragasattas.
Sokrates
ansags foljaktligen lara ut
ateism
nar han diskuterade teologi, och domdes darfor till doden.
Aristoteles
indelade
teoretisk filosofi
i
mathematice
(
matematik
)
phusike
(
fysik
) och
theologike
(teologi), och i detta fall bor teologi forstas som
metafysik
.
Romaren
Marcus Terentius Varro
indelade teologin i tre diskursfalt: mytisk teologi (om gudamyterna), rationell teologi (filosofisk analys av gudar och kosmologi), och civil teologi (om medborgares riter och religiosa plikter).
De tidigaste kristna verkade i den grekiska traditionen och anammade flera av antikens begrepp. Det framgar bland annat av bibliska handskrifter, som en alternativ version av
Uppenbarelseboken
som borjar
apokalupsis ioannou tou theologou
, "uppenbarelser av Johannes, teologen". "Teolog" i detta sammanhang ska sannolikt forstas pa ett annat satt an det brukas numera; Johannes uppenbarade Guds (Theos) ord (logos). Fram till
medeltiden
forekommer en brokig mangfald av ordets betydelse.
Under
hogmedeltidens
skolastik
, kom teologi att avse ett rationellt studium av kristna
doktriner
, eller disciplinen som undersoker sammanhang, sprakliga implikationer och pastaenden i
Bibeln
och den kristna traditionen.
Nar
sekulariseringen
pa allvar fick spridning under
1900-talet
, och teologin som
vetenskapligt
studium pa allvar kom att ifragasattas, i Sverige mycket genom filosofiprofessorn
Ingemar Hedenius
, blev det viktigare for teologin att visa sitt akademiska berattigande. Som en foljd av detta kom begreppet teologi inom den svenska akademiska varlden delvis att ersattas av religionsvetenskap. Saledes har termen idag tva huvudsakliga betydelser pa svenska; dels konfessionella forestallningar och reflexioner kring den egna guden, och dels det vetenskapliga amnet. I den allmanna debatten i Sverige, liksom pa svenska universitet, anvands idag teologi huvudsakligen i betydelsen religionsvetenskap. I stora delar av ovriga varlden finns dock fortfarande en tydlig uppdelning mellan dessa tva termer.
Anda fram till 1830-talet agnade sig universitetens
teologiska fakulteter
uteslutande at forskning. Verksamheten hade inget pastoralt syfte och var inte amnad for blivande forsamlingspraster. Prastutbildningen skedde vid stiftsstadernas gymnasier. Forst fran 1830-talet kom prastutbildningen att forlaggas till universiteten i Uppsala och Lund.
Parallellt med att grundskolans kristendomsundervisning ersattes av religionskunskap, byttes amnet teologi vid merparten av de svenska larosatena namn till religionsvetenskap under aren
1969
?
1976
. Teologi som begrepp lever dock kvar i titeln pa akademiska examina:
teologie doktor
och
teologie kandidat
, doktor respektive kandidat i religionsvetenskap, samt som namn pa tva av de konfessionellt oberoende svenska universitetens religionsvetenskapliga
fakulteteter
och
institutioner
;
Teologiska fakulteten
och
Teologiska institutionen vid Uppsala universitet
samt
Centrum for teologi och religionsvetenskap
vid Lunds universitet.
Ar
1974
kom RUMO-reformen, utredningen om religionsvetenskapliga utbildningens mal och organisation, dar det fastslogs att teologi blev ett delamne i det religionsvetenskapliga studiet och att utbildningen skulle vara icke-konfessionell. Detta ledde till att
Svenska kyrkan
overtog en del av prastutbildningen med undervisning i konfessionell teologi. Tre av de fyra hogskolor som anvander termen teologi om sin religionsrelaterade undervisning -
Orebro teologiska hogskola
,
Johannelunds teologiska hogskola
,
Ersta Skondal hogskola
- fick status som hogskolor 1993, och den tredje,
Teologiska hogskolan i Stockholm
, grundades av Svenska missionsforbundet och Svenska baptistsamfundet 1997 genom sammanslagning av deras tidigare seminarier. Samtliga dessa skolor drivs av religiosa samfund. Johannelunds teologiska hogskola utbildar som enda konfessionella skola aven praster for tjanst i Svenska kyrkans ordning.
Under kristendomens forsta arhundraden bedrevs teologin, reflexionerna kring Gud, i huvudsak av kyrkans foretradare - Jesu larjungar,
kyrkofaderna
och
praster
- som samlade efterfoljare omkring sig. Aven enskilda
eremiter
och personer som menade sig vara utsanda av Gud till
profeter
kunde samla inte oansenliga grupper av efterfoljare.
I och med
klostervasendets
inforande under mitten av den vasterlandska
tiderakningens
forsta
millennium
kom det teologiska studiet att uppsta dar och blev ocksa mer institutionaliserad. Nar universiteten grundades i vasterlandet under
medeltiden
blev studieamnena indelade
hierarkiskt
med teologi som det hogsta amnet. Av de amnen som idag ar innefattade i teologin existerade ursprungligen de inriktningarna som idag kallas
exegetik
(bibelvetenskap),
kyrkohistoria
,
kyrkovetenskap
och
tros- och livsaskadningsvetenskap
(
etik
, (religions-)
filosofi
och
dogmatik
). Da det var kyrkan som inforde utbildningsvasendet i Europa och da kyrkan ocksa lange var den institution som hade ansvaret for all form av utbildning, kom kyrkans foretradare ocksa starkt att paverka saval utbildningens utformande som dess vetenskapliga
axiom
och saval de kyrkliga som de vetenskapliga
dogmerna
.
De aldsta larosatena for teologi finns i sodern och
Orienten
, sasom
Koptisk-ortodoxa kyrkans
skola i Egypten och Kateketskolan i Alexandria. I
Sinai
uppfordes aven det forsta klostret i varlden,
Katarinaklostret
, dar flera dokument finns bevarade fran kristendomens forsta tid.
Fram till upplysningen i vasterlandet var bibelvetenskapens mal i allt vasentligt att trana studenten i att uttyda Guds vilja och i vidare mening att vinna egen och andras
fralsning
. En annan tolkning av
Bibeln
uppkom dock i
Florens
under
renassansen
, i samband med
humanismens
framtradande. Humanisterna i Florens skapade den moderna
kallkritiken
och utvecklade textkritiken, ifragasatte den institutionaliserade kyrkans auktoritet inom bibelvetenskapen och teologin, och dess ofelbarhet betraffande
etiska
dogmer
.
De humanistiska ideerna fick dock inget reellt genomslag inom teologin forran under 1700-talet, da
upplysningsidealen
gav upphov till
liberalteologin
i framfor allt det protestantiska norra Europa. Bland de forsta liberalteologerna marks
Johann Salomo Semler
, vars historisk-kritiska forskning kom att fa stor betydelse for den fortsatta bibelvetenskapen, och
David Strauss
. Som rorelse ar liberalteologin ingalunda enhetlig, men bland dess framsta kannetecken marks huvudsakligen den historisk-kritisk hallningen gentemot de religiosa skrifterna samt att
fornuftet
stalls over, eller i vissa, mer sallsynta fall, jamstalls med uppenbarelsen som kalla till andlig kunskap.
Samtidigt med liberalteologins spridning fick europeer genom
kolonialismen
alltjamt okad insikt i andra religioner an kristendomen och intresset som detta vackte ledde till att
religionshistoria
etablerades som ett eget amne inom teologin. Den forsta professuren i religionshistoria inrattades vid
universitetet i Leiden
under 1800-talet. Professuren innehades forst av
X.C.P. Thiele
.
Bland annat som en reaktion mot liberalteologin, men ocksa for att utgora en motvikt mot den uppfattade sekulariseringen av hela samhallet, framtradde under
1800-talet
hogkyrkligheten
i det protestantiska Europa. Som startpunkt for hogkyrkligheten har bland annat havdats
John Kebles
predikan mot "det nationella avfallet" i
Oxford
1833
. Hogkyrkligheten kom att fa stor betydelse for det praktiska kyrkolivet. Rorelsens teologiska program utgick huvudsakligen fran
ecklesiologin
(teologin om kyrkan) och kom pa sa satt pa att verka for
ekumenik
och utokad kontakt mellan kristna samfund.
I
romersk-katolska
lander framtradde under samma tid
nythomismen
som ville aterga till
skolastikens
strangare teologi, och som motreaktion mot denna,
modernismen
som stravade mot okad anpassning till det moderna samhallet.
I
Sverige
,
Tyskland
och
Finland
uppstod under senare delen av 1800-talet och borjan av 1900-talet
folkkyrkotanken
som kombinerade
lutherdom
med
nationalism
.
Runt 1900 skapades
religionssociologin
med
Max Webers
arbeten, och
religionspsykologin
med
G.S. Hall
och
William James
. Dessa amnesgrenar, idag sammanforda i amnesomradet
religionsbeteendevetenskap
, behandlar religionen och dess funktion for samhalle respektive individ, placerar dem vanligtvis langre fran auktoritetstro, tradition och dogmer an tidigare teologisk forskning. I och med religionsbeteendevetenskapens intag i den akademiska varlden, borjade ocksa den akademiska teologin att pa allvar stalla sig vid sidan av den konfessionella.
Eftersom religionspsykologin bland annat har sysslat med
freudianska
analyser av religiosa frontalpersoner och andra psykologiseringar av
religiosa
erfarenheter, har detta amne emellanat uppfattats som kontroversiellt.
Under 1900-talet utkristalliserades ytterligare ett teologiskt amnesomrade,
missionsvetenskap
, som tillsammans med kyrkohistoria och kyrkovetenskap idag ar sammanforda till amnesomradet
kyrko- och missionsstudier
.
Med borjan i
Sydamerika
kom aven
befrielseteologin
att fa synnerligen stort inflytande pa saval den akademiska som konfessionella teologin under efterkrigstiden, och tillsammans med allmanna politiska idestromningar gav aven upphov till den
feministiska
teologin och
queerteologin
.
Bibelteologi kallas det vetenskapliga arbetet med att sammanfatta
Bibelns
teologi. Amnet ligger i granslandet mellan det
exegetiska
studiet och den
systematiska teologin
. Bibelteologiska framstallningar struktureras ofta kronologiskt till skillnad fran den systematiska teologin som alltid arbetar tematiskt. Pa grund av att
bibelvetenskapen
vid de flesta universitet, hogskolor och teologiska seminarier ar indelad i tva discipliner ar manga bibelteologiska framstallningar begransade till att omfatta bara
Gamla
eller
Nya testamentet
.
Diskussionen om Gamla testamentets teologi har under andra halvan av 1900-talet framst handlat om huruvida det finns ett teologiskt centrum i dess teologi. Detta beror mycket pa att
Walter Eichrodt
skrev en klassiker i amnet pa 1930-talet som hade forbundet som centrum. Mot detta reagerade bland andra
Gerhard von Rad
som skrev en bok dar det
fralsningshistoriska
skeendet gett strukturen at boken, detta bland annat for att battre gora rattvisa at det historiska forloppet bakom Gamla testamentets framvaxt.
Pa senare tid har
Francis Watson
ifragasatt om man verkligen kan skriva en gammaltestamentlig teologi utan att ta med Nya testamentet i framstallningen. Att det finns nagot som kallas Gamla testamentet beror pa att det finns ett som kallas Nya testamentet, liksom att om inte andra varldskriget hade varit hade man bara kallat forsta varldskriget for "varldskriget", och det gjorde man till och med att det andra varldskriget infoll.
Forutom de tva huvudbetydelserna av teologi; som kristna konfessionella tankar kring Gud och akademiska, vetenskapliga studier av de samma, forekommer teologi, i betydelsen intellektuella reflektioner kring den egna gudomen, pa nagot vis inom alla samhallen dar det finns institutionaliserade trossystem kring en overvarldslig verklighet.
Inom
buddhismen
ar teologin central for sjalva religionen. Begreppet blir dock nagot missvisande, da det inom huvudfaran av buddhistisk varldsuppfattning saknas ett motsvarade begrepp for Gud,
theos
. Den buddhistiska teologin gar av denna orsak vanligen under beteckningen
buddhistisk filosofi
.
Islam
har genom historien inte fast samma vikt vid teologi, som inom islam kallas
kalam
, som kristendomen. I stallet har den islamiska lagen,
sharia
, en mera framtradande roll i religiosa diskurser och akademiska religiosa studier. Den kristna motsvarigheten till sharia ar
kanonisk ratt
, som i
teokratier
var en komponent i landets
rattssystem
.
Religiosa filosofer
inom islam uppfattas ofta inte som teologer, utan som forfattare som skrivit om Gud.
Eftersom
judendomen
har varit en minoritetsreligion under i princip hela den vasterlandska tiderakningen, har judisk teologi inte haft samma akademiska forankring som sin kristna motsvarighet och teologiska sporsmal har behandlats lokalt i
synagogor
. Den judiska teologin har dock haft stort inflytande pa saval islamisk som kristen teologi. Judendomens teologer har genom historien i allt vasentligt varit
rabbinerna
, men under 1900-talets sista decennium borjade aven vetenskapliga, icke-konfessionella, institutioner framtrada.
Vid de svenska universiteten och hogskolorna finns idag en femdelad uppdelning inom de teologiska fakulteterna. Pa fa eller inga av utbildningssatena finns dock alla amnen representerade, och i nagra fall varierar amnesnamnen.
- Krister Gierow
, "Teologin under 1800-talet",
Vart kulturarv : Det nya Europa skapas.
Del IV, red. P Krarup, H Holmboe, K Gierow, (Helsingborg 1966)
- Bengt Hagglund,
Teologins historia. En dogmhistorisk undersokning
5 uppl. 1981
- Oloph Bexell, "Prastutbildning, prasttjanster och prasterlig befordran i aldre tid. En kyrkorattslig oversikt."
Strangnas stifts herdaminne
band 4, 1995.
- Faculty of Theology at Uppsala university
. (Acta Universitatis Upsaliensis. Uppsala University 500 Years. 1), red. av Helmer Ringgren. 1976.
- Theologicum i Lund. Undervisning och forskning i tusen ar
, red. av Birger Olsson m.fl., 2001