Per Verner-Carlsson
Fodd	Per Adolf Carlsson 31 december 1925 Kolsva , Vastmanland , Sverige
Dod	19 april 2004 (78 ar) Sofia forsamling , Stockholm , Sverige

Per Adolf Verner-Carlsson , ^{[ 1 ]} tidigare Per Adolf Carlsson , ^{[ 2 ] [ 3 ]} fodd 31 december 1925 i Kolsva , Vastmanland , dod 19 april 2004 i Sofia forsamling , Stockholm , ^{[ 4 ]} var en svensk regissor , scenograf , dramatiker och teaterteoretiker .

Biografi [ redigera | redigera wikitext ]

Per Verner-Carlsson var en banbrytande, experimentell regissor, scenograf, dramatiker och teaterteoretiker med pragling inte minst av den moderna franska teatern med teatermanniskor som Antonin Artaud , Michel de Ghelderode , Samuel Beckett , Jean-Paul Sartre m. fl. I sin ungdom spelade han jazzmusik i egen orkester, medverkade i Karl Gerhards revy och var aktiv vid bland annat Stockholms studentteater som dramatiker, regissor och scenograf. Han verkade ocksa som teaterkritiker . 1952 var han med och formulerade ett manifest for en ny, konstnarligt sokande teater, Teater 52 och startade 1956 tidskriften Teaterkonst .

Han var regissor, dramaturg och en tid aven produktionschef vid Radioteatern i Sveriges Radio P1 fran och med 1954, regissor, dramaturg och teatersekreterare vid Stockholms stadsteater 1960 ? 1964 , och verkade vid Dramaten 1967 ? 1991 . Musiken var av stor betydelse for honom i arbetet. 1960 skrev han libretton till Sven-Erik Backs opera Fageln .

Arbetsform och experiment [ redigera | redigera wikitext ]

Verner-Carlsson stravade i inspiratoren Antonin Artauds anda att utveckla en ny sorts antipsykologiserande teater, dar regissoren blir en vidarediktare av verket och scenbild, ljud, musik, ljus etc. spelar en annan, viktigare roll an traditionellt. Teater blir ett slags forhojd modern konst i komplext, mangdimensionellt samspel med verklighetens foreteelser. Denna abstrakta regiteater skilde sig i mycket fran den av teaterpedagogen Konstantin Stanislavskijs stora inflytande mer psykologiserande inriktade traditionen av skadespelarteater , och foll naturligtvis inte i god jord hos alla. Efter uppsattningen av Brott och brott 1980, gick t. ex. skadespelaren Keve Hjelm offentligt till haftigt angrepp mot regissorens regiform, som han menade forminskade dramat och skadespelarnas plats i teatern.

Den speciella sokande, komplexa formen visade sig t. ex. i uppseendevackande produktioner som Skarmarna (1964) eller det experimentella projektet med Strindbergs Pelikanen (1968), dar en version i den gamla, psykologiska formen forst gavs pa Radioteatern och darefter i en dylik scenversion pa Dramaten , foljd av ytterligare en version, dar radioversionen aterkom likt en mardrom och en vansinnig revolt mot den gamla formen manifesterade den nya formen. Nagra ar senare aterkom regissoren med annu en version av pjasen, aterkopplande till de foregaende och sammanlankad med en pjas om just Artaud i projektet Vita rum (1978). Betydelsefull blev ocksa bl. a. regissorens egen pjas Kajakkvinnan (1982), med Marie Goranzon som ensam kvinna i ett vitt ishav av kontaktloshet.

1983 ledde ett uppmarksammat brak med huvudrollsinnehavaren Jarl Kulle om olika konstnarlig syn vid uppsattningen av Edmond Rostands Cyrano de Bergerac pa Dramaten till att Kulle hoppade av dagen fore premiaren, varvid produktionen aldrig kom till premiar, och efter det slutade Verner-Carlsson helt med scenproduktioner utan fortsatte endast med radioteater. Dar gjorde han ett stort antal produktioner, inte minst av August Strindberg , t. ex. Spoksonaten och Svarta handsken .

1992 blev Verner-Carlsson filosofie hedersdoktor vid Stockholms universitet . Han tilldelades Svenska Akademiens teaterpris 1997 . Verner-Carlsson ar gravsatt i minneslunden pa Katarina kyrkogard i Stockholm. ^{[ 5 ]}

Egna pjaser [ redigera | redigera wikitext ]

• Skymning, 1949
• Marie, 1951 (prisbelont i Radioteaterns dramatikpristavling)
• Fageln (operalibretto), 1960
• Artaud pa Rodez (del av Vita rum ; bearbetning), 1978
• Portratt av en konstnar som ung man, 1981
• Kajakkvinnan, 1982

Teater [ redigera | redigera wikitext ]

Regi [ redigera | redigera wikitext ]

Scenografi [ redigera | redigera wikitext ]

Radioteater [ redigera | redigera wikitext ]

Regi (ej komplett) [ redigera | redigera wikitext ]

Litteratur [ redigera | redigera wikitext ]

• Teaterkonst signerad Per Verner-Carlsson av Constance af Trolle (1995)
• Antonin Artaud - liv och verk: en kronologi av Per Verner-Carsson (1978)
• Teater och teater: artiklar 1950-1965 av Per Verner-Carlsson (1978)
• Fageln/The Bird - kammaropera i 15 scener , musik av Sven-Erik Back , libretto av Per Verner-Carlsson efter Aleksander Obrenovics pjas (1960)
• Stockholms stadsteater 21.10.1960 - en dokumentation i ord och bild sammanstalld av Per-Verner-Carlsson och Tor-Ivan Odulf , foto (1960)
• Regeln och undantaget och Fru Carrars gevar av Bertolt Brecht , oversattning fran tyskan av Ake S. Pettersson och Per Verner-Carlsson (1959)
• Det andra rummet ( Ingamaj Beck & Claus Lynge (red.)) - Forvandlingens rum; om Per Verner-Carlssons Kajakkvinnan av Magnus Florin , Symposion (1997)
• Kajakkvinnan, en scenisk aktion for en skadespelare och en musiker av Per Verner-Carlsson [art. i Samefolket (10/2001)], av K. Hallgren
• Strindbergs dramatik av Gunnar Ollen (1982)

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

• Rollboken, Dramaten