Patent

Patent (av latin : li'tterae pate'ntes , oppna brev) ar en tidsbegransad och lagbunden ratt att hindra andra fran att dra kommersiell nytta av en viss uppfinning . Patent ar i bland annat europeisk ratt avsedda att skydda uppfinningar som innebar en tidigare okand losning av ett tekniskt problem, medan termen "patent" i till exempel USA har en bredare innebord ocksa kan ges pa annat an tekniska uppfinningar, till exempel affarsmetoder.

For att patent ska beviljas kravs att uppfinningen ar ny, har uppfinningshojd , och att den ar industriellt tillampbar. ^[
1
] Att en uppfinning har uppfinningshojd innebar att den skiljer sig vasentligt fran tidigare kand teknik och inte ligga nara till hands for den som ar kunnig inom uppfinningens teknikomrade. ^[
1
]

Patent ar en typ av immateriell tillgang . Exempel pa andra immateriella tillgangar ar upphovsratt , varumarken och domannamn . I manga branscher kombineras ett flertal patent med andra immateriella tillgangar for att skapa ett exklusivitetsskydd for en produkt. ^{[
kalla behovs
]}

Beskrivning [ redigera | redigera wikitext ]

Nar patent beviljas vilket sker av ett lands patentverk, offentliggors detaljerat hur uppfinningen fungerar bade i text och bild/skisser. Patentets ensamratt pa viss tid ar en beloning som uppfinnaren far i utbyte mot att uppfinningen offentliggors. Offentliggorandet anses hjalpa andra uppfinnare och foretag som genom att analysera patentet kan utveckla det vidare for fler anvandningsomraden alternativt kopa en licensratt for att anvanda patentet inom det omrade det har ensamratt. Detta anses gynna ett lands foretagsklimat. Darfor ar det staten som, genom patentverket, godkanner och utfardar patent.

I stallet for att soka patentskydd, kan en uppfinnare valja att halla sin uppfinning hemlig, varvid den i nagon man skyddas av lagar om foretagshemlighet och mot industrispionage .

Patent ar rattigheter och darmed en handels- och bytesvara. Det ar inte ovanligt att ett foretag utvecklar och patenterar fler uppfinningar an det anvander i sina produkter. Overskottet kan licensieras ut till andra tillverkare, anvandas som hot mot andra tillverkare, eller forsvara for andra att arbeta inom ett omrade. Nar tva foretag ager patent som forhindrar varandras mojligheter att utveckla sina produkter, kan de enas om att korsvis licensiera patenten, med eller utan ekonomisk ersattning. Om flera foretag ingar en sadan uppgorelse, talar man om en patentpool. Detta kan ses som ett satt att begransa konkurrensen inom ett omrade till nagra fa aktorer, men det kan ocksa mojliggora utvecklingen av standarder pa omradet, vilket kan driva pa utvecklingstakten och marknadstillvaxt. ^{[
kalla behovs
]}

Om ingen uppgorelse har kommit till stand, talar man om ett patentsnar (eller en snarskog av patent; engelska patent thicket ). Denna term etablerades i ett amerikanskt rattsfall SCM Corp. v. Xerox Corp pa 1970-talet, men patentsnar och -pooler fanns redan vid uppfinningen av symaskinen pa 1850-talet. ^[
2
] Patentpooler som omfattar de dominerande tillverkarna pa ett omrade ar en sorts karteller , som forsvarar for nya foretag att etablera sig.

Nar standarder etableras ar det inte ovanligt att de omfattas av patent. De patentagande foretagen brukar i sa fall avkravas att licensiera dessa patent pa lika villkor till alla tillverkare som vill folja standarden. Internetstandarder som fastslas av IETF tillats daremot inte bygga pa patenterad teknik.

Varldspatent [ redigera | redigera wikitext ]

Nagot sa kallat varldspatent, som det ibland talas om, finns inte. Som utgangspunkt maste uppfinnaren soka patent ? och erlagga faststallda avgifter ? inom varje jurisdiktion dar han eller hon soker skydd (territorialitet). Sedan 1978 har man dock mojlighet att genom internationellt samarbete soka ett s.k. PCT patent som sedan kan omvandlas till en nationell/regionell patentansokan. [1] Detta kallas ibland varldspatent(ansokan) aven om samarbetet ar begransat till 153 lander (2021), och endast galler den inledande delen av sjalva ansokan. [2] Tex ar inte Argentina med, och Taiwan far inte vara med (i den man Taiwan inte ar del av Kina). I Europa kan man aven sedan 1977 centralt soka ett EP patent som, om det beviljas, efter eventuell oversattning och erlaggning av nationella avgifter, galler for de i EPC samarbetet anslutna 38 lander (2021) som man betalar for. [3] Man ar tvungen att betala for patentrattigheten i varje land dar man vill ha skyddet. [4] Notera att EPC ar ett samarbete utanfor EU samarbetet, men dar alla EU lander som krav for EU medlemskap ingar. Under "London agreement" har manga EPC lander slopat visst oversattningskrav och darigenom avsevart forenklat nationalisering av EP patent. [5] For nationalisering i Sverige av EP patent krvas tex endast att de s.k. "kraven" oversatts till svenska. Vissa EU lander har dessutom gatt vidare under ett utokat samarbet som, om/nar det blir ratifierat, centraliserar den nationella avgiften och ytterligare minskar kraven pa oversattning, ett s.k. enhetspatent. [6] For Sveriges del behover inte heller kraven av enhetspatent oversattas till svenska. Intrang av enhetspatent och EP patent kan aven, nar enhetspatentsystemet ratifierats, processas av en mellanstatlig domstol, den s.k. enhetsdomstolen. [7]

Patent i Sverige [ redigera | redigera wikitext ]

I Sverige utfardas patent av Patent- och registreringsverket (PRV) i enlighet med patentlagen (SFS 1967:837). Nya patent fortecknas i Patentidningen som utges av PRV.

I proposition 2006/07:56 foreslas att Sverige tilltrader patentrattsforedraget och att Sverige tilltrader den europeiska patentrattskonventionen . ^[
3
]

Tidigare var det Kommerskollegium som beviljade patenten och nya patent offentliggjordes i Post- och Inrikes Tidningar . Nar Teknisk Tidskrift var ny 1871 inneholl varje nummer en kortfattad lista over den senaste manadens nya patent. Svenska patentforordningar utfardades 1819, 1834, 1856 och 1884.

Historia [ redigera | redigera wikitext ]

Ordet patent ar aldre an det moderna patentvasendet och har i aldre tider anvants om "oppna brev" ( litteræ patentis ), kungorelser och privilegiebrev av olika slag. Det som nu kallas patent kan for tydlighets skull kallas uppfinnarpatent.

De forsta patentlagarna stiftades i England 1623. Frankrike och Bayern fick sina 1791 och USA 1793. Osterrike och Preussen fick sina senare. Den forsta svenska patentlagen ar fran 28 april 1819. ^[
4
] Tyska riket (bildat 1871) fick en gemensam patentlag 1877. Ar 1913 gjordes i USA 70 000 patentansokningar.

Den forsta konventionen for internationellt skydd for den industriella aganderatten (patent, varumarken och monsterskydd ) slots i Paris den 20 mars 1883. Sverige-Norge anslot sig den 26 juni 1885. En tillaggskonvention slots 14 december 1900 i Bryssel. Pantentkongresser holls aven 1891 i Madrid och 1897 i Bryssel. Fram till 1914 omfattade konventionen Australien, Belgien, Brasilien, Danmark, Dominikanska republiken, Frankrike, Italien, Kuba, Japan, Mexiko, Nederlanderna, Norge, Nya Zeeland, Portugal, Schweiz, Serbien, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tunisien, Tyskland och USA. Konventionen stadgade att landernas lagar skulle ge samma skydd at de andra landernas medborgare som at sina egna. En internationell byra for information och statistik rorande konventionen inrattades i Bern i Schweiz.

I Sverige fanns en foregangare till patentvasendet redan inom ramen for det gamla skravasendet. Genom en lag den 18 september 1668 inrattades offentliga "hantverkshus" pa vissa svenska orter, och den som fatt privilegium pa en uppfinning hanvisades dit. 1739 ars manufaktur- och hantverksprivilegier utlovade beloningar ur manufakturfonden at lampliga uppfinningar. Men ingen av dessa lagar gav nagot modernt patentskydd.

Fragan om uppfinnarpatent vacktes vid 1809 ars riksdag och den 28 april 1819 utfardades en forordning om "privilegia exclusiva for nya i riket forut okanda slojdinrattningar, konster eller vasentliga konstforbattringar". Man kunde fa skydd i upp till 15 ar, bade for egna uppfinningar och for sadana som man var forst med att infora fran utlandet. Kommerskollegium fick till uppgift att granska patentansokningarna, som publicerades i Post- och Inrikes Tidningar och patent beviljades om ingen hade protesterat inom 90 dagar. Under de 15 ar som denna forordning var i kraft beviljades 89 ansokningar, varav 17 aldrig togs ut.

Nasta svenska patentlag kom 13 december 1834 och var den forsta som anvande ordet patent i stallet for privilegium. Kommerskollegium skulle nu inte langre granska patenten, utan bara godkanna de ansokningar som kom in och bestamma skyddstidens langd. Detta kallades "anmalningssystemet" och har aven anvants i Frankrike och Belgien, till skillnad fran "provningssystemet" som numera anvands overallt och alltid har tillampats i USA och Japan. Beviljade patent skulle fortfarande offentliggoras i Post- och Inrikes Tidningar och inom en viss tid efter beviljandet kunde de overklagas. For att inte forlora patentratten, maste uppfinnaren inom tva ar komma igang med tillverkningen eller anvandningen av patentet och varje ar darefter styrka att det fortfarande var i bruk. Under forsta aret som denna forordning var i kraft, beviljades 45 patent. ^[
5
]

Den tredje svenska patentforordningen kom 19 augusti 1856. Den stadgade att lakemedel inte fick patenteras. Det maste vidare vara uppfinnaren sjalv som ansokte om patentet, det dog inte langre att kopiera utlandska uppfinningar. Det gick nu att overklaga patent i allmanna domstolar under hela deras giltighetstid.

En statlig utredning om patentvasendet tillsattes 1877, avgav sitt betankande 6 november 1878 och en ny patentforordning utfardades 16 maj 1884. Skyddstiden blev 15 ar for alla patent och en arlig avgift skulle erlaggas, som hojdes for varje ar. Uppfinnaren behovde inte langre styrka att uppfinningen hade kommit till anvandning. Forordningen inneholl aven bestammelse om tvangslicens efter provning av regeringen. Patent pa livs- och lakemedel fick beviljas, men bara omfatta tillverkningssattet och inte sjalva varan. Nu inrattades Kongl. Patentbyran och overtog Kommerskollegiums uppgifter. Patentforordningen av 1884, med vissa tillagg 1902, var fortfarande gallande 1914.

Kongl. Patentbyran ombildades enligt instruktion av 29 november 1895 till Patent- och registreringsverket , lydande under finansdepartementet . Fornyade instruktioner utfardades 18 november 1898 och 31 december 1921. Fran 1921 lod PRV under Handelsdepartementet .