- For andra betydelser, se
Livland (olika betydelser)
.
Livland
(latin:
Livonia
, estniska:
Liivimaa
, lettiska:
Livonija
och
L?vzeme
, polska:
Inflanty
, ryska: Лифляндия translitteration: Lifljandija) ar en historisk region i
Baltikum
, som storst omfattande nuvarande
Lettland
och
Estland
. Inom svensk historieskrivning syftar namnet dock oftare pa sodra halften av
Estland
och norra halften av
Lettland
, det vill saga
Svenska Livland
1629 till 1721.
Vid starten for kristnandet av
Baltikum
kring ar 1200 var
Daugavas
mynning en strategisk punkt, dar kopman fran Lubeck kring 1160 anlade en handelsstation dar dagens Riga ar belaget. Eftersom Daugavas nedre lopp och narliggande delar av
Rigabukten
beboddes av folkgruppen
liver
, kallades detta Livland. Nar det baltiska missionsomradet under 1200-talet utvidgades kom namnet att anvandas om ett langt storre omrade an livernas omrade.
[
1
]
Aldre svensk stavning ar
Lifland
eller
Liffland
. Under medeltiden kallades Livland ocksa
Jungfru Marias land
(
Terra Mariana
).
Arkeologiska fynd i
Rigaomradet
har daterats till 2000?2500 f.Kr. Bosattning i Livland finns dokumenterad fran 1000-talet. Namnet anvands av
Saxo Grammaticus
pa 1200-talet och betecknar da ett mindre omrade vid ostra
Rigabukten
, fran floden
Daugava
norrut till
Estlands
grans. Den livlandska befolkningen handlade tidigt med
Gotland
,
Finland
och
Kiev
och floden
Daugava
har alltsedan
vikingatiden
varit en av de viktigaste handelslederna fran Ostersjon till
Ryssland
,
Svarta
och
Kaspiska
haven anda till
Medelhavet
.
Pa 1180-talet borjade
tyska
katoliker
missionera i Livland och
1186
utnamndes
augustinermunken
Meinard
till biskop i omradet, med sate i
Yxkull
, av arkebiskopen i
Bremen
. Efter Meinards dod
1197
, overtog
Berthold
ambetet men sades ha mordats av den livlandske hovdingen
Imaut
. Nasta biskop hette
Albert von Buxthovden
och anlande 1199 med ett antal korsriddare ombord pa 23 skepp. Han flyttade 1201 biskopssatet till Daugavas mynning vid Rigabukten och grundade dar staden
Riga
. Redan aret efter satte han upp kyrkans egen arme,
Svardsriddarorden
, som tidigt borjade erovra naromradet. Denna del av Livlands historia finns utforligt beskriven av prasten Henrik, som deltog i biskop Alberts korstag som bade missionar och kronikor. Hans kronika ar nu en av de viktigaste medeltida kallorna till denna period i ett annars skriftlost omrade.
[
2
]
Svardsriddarorden tvingades 1237 under namnet
Livlandska orden
inga i ett storre forbund,
Tyska orden
som samma ar hade erkants av paven
Innocentius III
, men fortsatte som egen, lokal enhet. Under de foljande cirka 90 aren tog denna orden kontroll over hela dagens Lettland och Estland. Under denna period avsag dock namnet Livland den Tyska ordens omrade och inte det ursprungliga Livland. Staden Riga blev 1282 medlem av
Hanseforbundet
.
Under dessa krig bosatte sig manga fran
Lettgallen
i omradet och det ursprungliga livlandska spaddes ut. Livlandare hade bosatt sig i grannlandet
Kurland
och aven haft ett storre utbyte med befolkningen pa
Osel
.
Ar 1558 angrep Ryssland den av inre problem praglade
Tyska orden
. Efter ett avgorande nederlag mot ryssarna 1559, insag de tyska riddarna att hoppet om sjalvstandighet var ute. Estland med staden Reval (nuvarande Tallinn) bad da att fa inga i det svenska riket och Osel saldes till Danmark medan Livland gav sig under
Polen
. Ryssland ville inte acceptera detta utan fortsatte ockupationen av storre delen av den gamla Ordensstaten. Detta ledde till det
livlandska kriget
efter vilket Ryssland tvingades ge vika. I augusti 1600 angrep svenska trupper Livland. Svenskarna erovrade storre delen av Livland, men nar den polska armen sommaren 1601 anlande och havde den svenska belagringen av fastningen
Kokenhusen
, drog sig svenskarna tillbaka. For att ha rad att skapa denna polska arme var kung
Sigismund
tvungen att pantsatta sina kronjuveler.
Vid
Kirkholm
i september 1605 drabbades svenska armen av ett av sina storsta nederlag nagonsin. Den svenska armen pa 11 000 man under ledning av
hertig Karl
, motte 3 400 polska soldater ledda av
Chodkiewicz
. Den svenska armen blev krossad och minst 7 600 man stupade medan hertigen kom undan med blotta forskrackelsen. Interna problem hindrade emellertid Sigismund fran att gora sin seger fullstandig, och svenskarna kunde omgruppera sina styrkor. Kriget fortsatte darfor utan nagot fullstandigt avgorande fram till 1621, da svenskarna tog kontroll over Livland.
Svenskarna bombarderar fastningen
Dunamunde
utanfor
Riga
1621.
Svenska Livland, med det formella namnet Hertigdomet Livland, kallas den del av
Baltikum
som under
stormaktstiden
var svenskt
hertigdome
i nastan 100 ar. Sverige erovrade omradet
1621
och fick formell ratt till det vid
stillestandet i Altmark
1629
.
Svenska Livland motsvarade sodra halften av dagens Estland och norra halften av dagens Lettland, samt on
Osel
. I norr gransade omradet till svenska
hertigdomet Estland
som aven omfattade on
Dago
, i oster till
Ryssland
, och i soder till de davarande polska provinserna
Kurland
och Polska Livland. Storsta stader i Svenska Livland var
Riga
och
Dorpat
(nuvarande Tartu).
Sverige avtradde Livland till
Ryssland
1721
vid
freden i Nystad
, men hade i praktiken forlorat omradet redan
1710
.
Bonderna agde endast 15 procent av landets jord och adeln (tyskarna) den ovriga.
Livegenskapen
upphavdes 1819, och bonderna erholl frihet, aven de kvarstod under godsagarnas jurisdiktion. Sedan 1849 hade det arbete de maste gora at godsagarna sa smaningom, dock ej fullstandigt, blivit utbytt mot pengar, och bonderna erholl ratt att frikopa sina jordlotter.
Under 1800-talet ledde industrialismen aven till en okad inflyttning till staderna, dar den tidigare tyskdominerade befolkningen alltmer blandades ut med inflyttade balter.
I spetsen for Livlands forvaltning stod en guvernor, och fore 1876 hade ryska Ostersjoprovinserna en gemensam generalguvernor som residerade i Riga. Fran Livlands overdomstol (
Hofgericht
) i Dorpat vadjades till
senaten i Petersburg
.
De i Livland stationerade trupperna lod under generalguvernoren i
Vilnas
overkommando. Den lutherska kyrkan stod under livlandska konsistoriet i Riga.
Guvernementet indelades i 9 kretsar:
Riga
,
Wolmar
,
Wenden
,
Walk
,
Werro
,
Dorpat
,
Fellin
,
Pernau
och
Osel
.
Ar 1915 intog tyska trupper Livland under
forsta varldskriget
. Med stod fran
Tyskland
proklamerade tysk-balterna ett "Baltiskt hertigdome" bestaende av
hertigdomet Estland
, Livland och
Kurland
. Efter
Tysklands
nederlag i varldskriget delades Livland 1918 upp efter nationalitetsgransen mellan ester och letter, till de nya staterna
Lettland
och
Estland
. De fataliga
liverna
fick finna sig i att hamna inom det lettiska statsomradet, trots att deras sprak,
liviskan
, ar narmare beslaktat med
estniska
. Tre ar senare,
1921
, blev Riga huvudstad i
Lettland
. Under andra varldskriget hamnade de baltiska staterna "mitt emellan" stormakterna
Tyskland
och
Sovjetunionen
. Genom krigshandlingarna, deportationer och emigration reducerades befolkningen med 35% och bade land, infrastruktur och kulturskatter harjades.
Staten
Lettland
med
Riga
som huvudstad ateruppstod vid sjalvstandighetsforklaringen den 21 augusti
1991
, varpa vastvarldens erkannande kom inom en manad, och medlemskap i
FN
17 september samma ar. Nasta steg mot frihet och modernisering togs vid intradet i
EU
den 1 maj
2004
.
Estland
foljde samma utveckling, sjalvstandighetsforklaring 20 augusti
1991
, medlemskap i
FN
17 september
1991
och i
EU
1 maj
2004
. Pa bada sidor av gransen har mycket arbete lagt ner pa att restaurera flera av de kulturbyggnader som forstordes under
andra varldskriget
, bland annat i
Riga
.
Trots tidigt inforlivande med
Lettland
och blandning med lettisk befolkning, lever livisk kultur och traditioner annu kvar. 1923 ansokte liver hos lettiska regeringen om att fa bilda en egen region, vilket dock avvisades. Ett livaktigt kulturliv med bland annat sangartraditioner fanns fram till den sovjetiska ockupationen under andra varldskriget, da manga
liver
1949
deporterades
till
Sibirien
eller flydde, bland annat till Sverige. Det finns dock fortfarande foretradare for livlandskt sprak och kultur.
Omradet har ett eget sprak, det finsk-ugriska
liviskan
, vars anvandning under arhundraden gradvis minskat till forman for
lettiska
men blev fran 1923 ett tillvalssprak i skolorna. Det finns aven kvar i flera gamla geografiska namn, och talas eller forstas av ett litet antal liver.
- ^
Dick Harrison, Gud vill det! Nordiska korsfarare under medeltiden, sidan 412, Ordfront Forlag 2005,
ISBN 978-91-7441-373-1
- ^
Bauer, Albert. 1959. Heinrici Chronicon Livoniae. Originaltext samt tysk oversattning 1959. Se aven engelsk utgava av James Brundage, 2003 (Columbia U.P)
- Jurgen Beyer: Om anvendelsen af det svenske sprog i Estland og Livland i 1600- og 1700-tallet, i: Svante Lagman, Stig Orjan Ohlsson och Viivika Voodla (red.): Svenska sprakets historia i ostersjoomradet (=Studier i svensk sprakhistoria, bd. 7; =Nordistica Tartuensia, bd. 7), Tartu 2002, s. 59-80
- Torbjorn Eng: Det svenska valdet. Ett konglomerat av uttrycksformer och begrepp fran Vasa till Bernadotte, Uppsala 2001
Den har artikeln ar helt eller delvis baserad pa material fran
Nordisk familjebok
,
Livland
, 1904?1926.