Juha Veikko Valjakkala , senare med namnen Aslak Valdemar Ahonen , Nikita Joakim Fouganthine och vid sin dod Nikita Bergenstrom , fodd 13 juni 1965 i Bjorneborg , dod 27 februari 2023 , ^{[ 2 ]} var en finlandsk brottsling som den 9 februari 1989 domdes till livstids fangelse och utvisning fran Sverige efter att ha befunnits skyldig till Amselemorden .

Amselemorden [ redigera | redigera wikitext ]

I juli 1988 var Juha Valjakkala och Marita Routalammi de tva mest eftersokta personerna i Europa efter forovandet av Amselemorden den 3 juli . Den 1 maj samma ar hade Valjakkala frigivits fran Abo fangelse (aven kant som Kakola ) i Finland och reste tillsammans med flickvannen Routalammi till Sverige. De stal en cykel fran en familj som bodde nara kyrkan i Amsele . Nar fadern och en av sonerna sokte upp dem och bad dem lamna tillbaka cykeln skot Valjakkala ihjal dem med ett avsagat hagelgevar fran nara hall. Senare dok aven modern i familjen upp. Hon slogs ner med gevarskolven innan hon blev knivskuren i halsen. Kvinnan dog omedelbart. Efter ett stort polispadrag greps Juha Valjakkala och Marita Routalammi pa jarnvagsstationen i Odense , Danmark . Polisen hade lyckats spara dem genom en bilstold i Pajala , som knots till Valjakkala.

Ar 1991 gjorde den svenske filmregissoren Jan Troell filmen Il Capitano om Amselemorden. David Lagercrantz skrev Anglarna i Amsele (1998), Pelle Svensson skrev Utan nad (2005) och Victoria Larsson skrev Ett norrlandskt trauma (2014). ^{[ 3 ]}

Fangelsestraff och flyktforsok [ redigera | redigera wikitext ]

Valjakkala, som forst satt haktad i bland annat Gavle , domdes till livstids fangelse att avtjanas i Finland. Han skickades till Finland 1989 och har manga ganger forsokt rymma.

• 1991 forsokte han forsta gangen rymma, men greps nastan genast.
• 1994 rymde han igen fran fangelset i Riihimaki . Han tog fangelsets engelsklarare som gisslan och flydde bevapnad norrut med bil. Polisen fick dock fast honom redan i Tavastehus . Gisslan hade inte skadats.
• 1997 forsokte han fly fran Abo fangelse .
• Den 13 maj 2002 rymde han fran ett fangelse i Pyhaselka nara Joensuu under en obevakad permission, men greps av polis dagen darpa i Sverige tillsammans med sin fru Minna-Maria Huttunen.
• Den 19 april 2004 forsokte han tillsammans med en 24-arig medfange rymma fran fangelset i Sukeva , men vakter sprang i kapp de tva redan efter nagra hundra meter.
• Natten mot den 28 november 2006 rymde Valjakkala aterigen, den har gangen fran en oppen anstalt i Fredrikshamn , Finland. ^{[ 4 ]} Rikslarm utfardades i flera lander, sa aven i Sverige, trots att Valjakkala genom att ha blivit utvisad pa livstid fran riket redan ar efterlyst (for att forhindra att han tar sig in i landet igen). Han greps i Mansas , Helsingfors pa kvallen den 30 november . ^{[ 5 ]} Efter att ha forts fran haktet till fangelset hangde sig Valjakkala i en snara av sangklader i sin cell men blev inte allvarligt skadad. ^{[ 6 ]}
• Natten mot den 23 november 2011 rymde han fran fangelset i Kervo ^{[ 7 ]} dar han satt for att avtjana ett fyra manaders fangelsestraff for rattfylleri och olaga hot (detta efter att ha blivit frigiven 2009 efter Amseledomen). Klockan 13:30 den 1 december greps han i Helsingfors. ^{[ 8 ]}
• I juni 2012 domdes Valjakkala till tva ars fangelse for bland annat sabotage och misshandel . Enligt Helsingfors tingsratt hade han anlagt en brand och misshandlat tva personer cirka ett ar tidigare. ^{[ 9 ] [ 10 ]}
• Den 25 oktober 2022 rymde han aterigen fran det oppna fangelset i Kervo, genom att inte atervanda fran ett lakarbesok. Samma dag greps han av polisen. ^{[ 11 ]}

Nadeansokan och frislappande [ redigera | redigera wikitext ]

Valjakkala ansokte om benadning av hogsta domstolen i Finland manga ganger. Forst avslogs ansokningarna, men i januari 2006 ansags han till sist kunna benadas. Arendet vilade sedan lange hos Finlands president och den folkliga opinionen saval som svenska myndigheter motsatte sig Valjakkalas eventuella frigivning. ^{[ 12 ]} Efter rymningen den 28 november verkade hans mojligheter for frigivning minska och arendet skots ocksa upp pa framtiden.

Ett ar darefter, i oktober 2007, avslog president Tarja Halonen en ny nadeansokan ^{[ 13 ]} men redan 3 december samma ar meddelade Helsingfors hovratt att Valjakkala hade benadats. Livstidsstraffet omvandlades till ett tidsbestamt straff, och Valjakkala frigavs villkorligt den 25 februari 2008 ^{[ 14 ]} .

Den 10 maj 2008 avvek Valjakkala fran sin overvakade frihet och greps omkring ett dygn senare, efter en 30 km lang biljakt , utanfor Laanila nara Enare i norra Finland ^{[ 15 ]} . Helsingfors hovratt beslutade 26 juni 2008 att Valjakkala inte skulle slappas villkorligt fri efter flykten i maj och nagot nytt datum for frigivning angavs ej. ^{[ 16 ]}

I augusti 2008 beviljade Finlands hogsta domstol Valjakkala tillstand att overklaga hovrattens dom och efter att sa gjorts beslutades den 17 december 2008 att han skulle bli villkorligt frigiven i februari 2009, vilket han slutgiltigt ocksa blev den 2 februari 2009. ^{[ 17 ]}

Efter frigivningen fortsatte han att bega brott, och sommaren 2012 domdes han till tva ars fangelse for misshandel och anlagd brand i Helsingfors. Under ett nytt fangelsestraff 2015 avvek han efter en permission. En manad senare fangades han gomd pa en vind i ett hus i Helsingfors. ^{[ 18 ]}

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]