Varldskarta med linjerna for
latitud
(horisontell) och
longitud
(vertikal),
Eckert VI projection
.
Geografiska koordinater
(eller
Greenwichtopogeografi
) kan anges med flera olika metoder.
Latitud
fi
(
φ
) och longitud
lambda
(
λ
).
Jorden
ar egentligen inte en perfekt
sfar
utan mera lik en latt
tillplattad rotationsellipsoid
:
ekvatorsdiametern
ar cirka 43
kilometer
storre an
poldiametern
(cirka 12 757 kilometer mot cirka 12 714 kilometer). Jordens yta ar ganska flack i forhallande till dess radie. Toppen av varldens hogsta berg
Mount Everest
ligger cirka nio kilometer over havsytan. Om man skulle forminska jorden till en boll med
diametern
en meter, skulle skillnaden mellan ekvators- och poldiametrarna vara 3,3 millimeter och hojden av Mount Everest skulle vara 0,7 millimeter. Jorden kan alltsa i praktiken oftast betraktas som en sfar.
For att beskriva en position pa den sfariska jordytan anvands tva
vinklar
i jordens mittpunkt. Dessa vinklar mats konventionellt i
grader
,
minuter
och
sekunder
. Beroende pa den onskade noggrannheten och i olika sammanhang forekommer ocksa
decimala
delningar.
- Latitud
eller
bredd
, forkortat
lat.
eller
φ
(
fi
), ar vinkeln som mats utmed
ortens
meridian
fran
ekvatorn
at
nord-
eller
sydpolen
. Vinkeln mot nordpolen raknas som positiv, medan vinkeln mot sydpolen raknas som negativ. Norra respektive sodra
polcirkeln
ligger till exempel pa N 66,6
°
(+66,6°) respektive S 66,6° (-66,6°), dar N och S betecknar
norra
respektive
sodra
halvklotet
.
- Longitud
eller
langd
, forkortat
lon.
eller
λ
(lambda), ar vinkeln som mats utmed ortens parallell fran
0°-meridianen
at ost eller vast till hogst 180°, den sa kallade 180°-meridianen. Vinklar osterut fran nollmeridianen ar definierade som positiva, medan vinklar vasterut ar negativa.
[
nb 1
]
Liksom for latitud skrivs riktningen foretradesvis med
vaderstreck
i stallet for tecken: E GG,g° (+GG,g°) respektive W GG,g° (?GG,g°). Longituderna bildar
storcirklar
runt jorden.
Man anvander ofta de engelska initialerna pa vaderstrecken: N for nord, E for ost, S for syd och W for vast (
North
,
East
,
South
respektive
West
).
Ekvatorn ar den naturliga referensen for latituderna, men den ar den enda av latituderna som utgor en storcirkel. Ju langre bort fran ekvatorn desto kortare blir varje latidudcirkel, vid polerna ar
langden
av latituderna +90 respektive -90 lika med noll. (Nord- och Sydpolen ar endast en solitar punkt).
Tva andra latituder ar ocksa av betydelse:
vandkretsarna
, den norra (kraftans vandkrets) ligger pa latitud +23,5 och den sodra (stenbockens vandkrets) pa latitud -23,5. Solen star i
zenit
under
sommarsolstandet
vid norra vandkretsen och under
vintersolstandet
vid sodra vandkretsen. Vid ekvatorn star solen i zenit under
vardagjamningen
och
hostdagjamningen
.
Naturlig referens for
numrering
av longituderna var lange foremal for debatt och inte internationellt standardiserade.
Richelieu
havdade att referensen borde laggas vid ”
Gamla varldens
ande” vilken man pa
1600-talet
ansag ligga pa den vastligaste av
Kanarieoarna
,
Ferro
pa franska eller
El Hierro
pa spanska. For fransman kandes det emellertid naturligare att ha landets huvudstad,
Paris
, som referens for landets kartor. Meridianen for Paris definierades darfor att ligga 20 grader oster om Ferro. Enligt senare matningar har man funnit det noggrannare vardet 20°23′09″ oster om Ferro for Paris, narmare bestamt for laget av
astronomiska
observatoriet
i Paris. Pa den internationella meridiankonferensen ar 1884 i
Washington
rostade 22 av 25 nationer for meridianen genom
Greenwich
nara London som nollmeridian, vilket sedan dess har blivit allmant accepterat som internationell standard.
Historiskt bestamde man nationella referenspunkter med
astronomiska metoder
, som gav en noggrannhet pa bara nagra hundra meter. Utgaende fran dessa referenspunkter definierades sedan nationella latitud?longitud-nat genom
geodesi
. Dessa nationella nat identifierades med hjalp av ett
geodetiskt datum
. Pa grund av den begransade noggrannheten av ursprungskoordinaterna passar dessa nationella nat inte ihop vid granserna. Forst med tillkomsten av globala matmetoder som
GPS
-teknik kunde man definiera ett globalt geodetiskt datum,
WGS84
, som anvands alltmer i stallet for
nationella datum
.
Jorden snurrar ett varv (360 grader) runt sin axel per
dygn
, och pa en timme utgor denna rotation 360 ? 24 = 15°. I vissa situationer kan det vara bekvamt att ta fasta pa detta och kalla longitudblock om 15 grader for (vinkel)timmar. I astronomiska sammanhang ar det vanligt att ange
rektascensionsvinklar
i timmar med den internationella beteckningen for timme som
h
(av franska
heure
).
Ekvatorn ar omkring 40 000 kilometer lang. Ett helt varv uttryckt i longitudminuter blir 40 000 ? (360 ? 60)
?
1,852 kilometer. En stracka sa lang kallas 1
distansminut
, aven kallad
sjomil
eftersom detta matt ar vanligt i sjofartssammanhang. For att undvika sammanblandning med longitudminuter betecknade
′
, betecknar man distansminuten med M, pa engelska
nm
(nautical mile).
Distansminuten ar inte last till strackor utefter ekvatorn, utan dessa 1 852 meter kan laggas ut var som helst pa jorden och i vilken riktning som helst. En distansminut ar numera definierad att vara exakt
1 852 meter
, vilket inte motsvarar exakt en longitudminut langs ekvatorn, och inte heller exakt en latitudminut langs en meridian.
Det finns flera vanligt forekommande satt att skriva latitud?longitud-koordinater. Exemplen visar
Globens
position i olika format:
- 59°17′37″N, 18°4′59″E
(
DMS
Degrees:Minutes:Seconds
)
[
nb 2
]
- 59d17m37s, 18d04m59s
(om systemet inte tillater °-symbolen)
- 59°17.62, 18°4.98
(
DM
Degrees:Decimal Minutes
)
[
nb 3
]
- 59.293611°, 18.083056°
(
DD
Decimal Degrees
, vanligtvis med 4?6 decimaler)
[
nb 4
]
- 59°17′37″N, O18°4′59″
(aldre svensk form)
[
1
]
- 591737,0+0180459,0/
(ISO 6709)
Den internationella standarden ISO 6709
[
2
]
[
3
]
anger hur en position ska representeras i sammanhang med utbyte av framfor allt digital data. Positionen kan aven inkludera hojd over havet. Den hela koordinatangivningen skrivs ihop utan mellanrum och avslutas med
/
. Ostlig longitud betecknas med
+
, vastlig med
?
.
Hojd over havet
anges i
meter
(eller i
fot
om sa anges i medfoljande dokumentation), med
+
for positiv och
?
for negativ hojd.
- Grader och decimalgrader:
+59,29+018,08/
- latitud:
±DD,DD
(
+59,29
)
- longitud:
±DDD,DD
(
+018,08
)
- Grader, minuter och decimalminuter:
+5917,62+01804,98/
- latitud:
±DDMM,MMM
(
+5917,62
)
- longitud:
±DDDMM,MMM
(
+01804,98
)
- Grader, minuter, sekunder och decimalsekunder:
591737,0+0180459,0/
- latitud:
±DDMMSS,SSS
(
+591737,0
)
- longitud:
±DDDMMSS,SSS
(
+0180459,0
)
Ett koordinatsystem som ar baserat pa sfariska koordinater ar GEOREF som ar indelat i rutor som anknyter till jordens meridianer och paralleller. GEOREF bygger inte pa nagra
kartprojektioner
. Forsta ordningens rutor (storrutor) ar 15 ganger 15 grader. Varje storruta indelas i smarutor pa 1 ganger 1 grad, men da GEOREF foljer meridianer och paralleller blir rutorna inte kvadratiska. Ytan av en ruta ar storst vid ekvatorn, men blir mindre och mindre ju narmare polen rutan ligger. Sista rutan framme vid polen har degenererat till en cirkelsektor. Liksom i UTM identifieras rutorna med bokstavskombinationer.
Pa tryckta kartor anvands oftast
ratvinkliga
nat som baseras pa nationella eller internationella referenspunkter.
RT 90, aven kallat
Rikets nat
,
Rikets triangelnat
eller
Rikets koordinatsystem
var det vanligaste koordinatsystemet for svenska kartor fram till 2007 da
Lantmateriet
borjade ersatta det med
SWEREF 99 TM
i sina kartor.
SWEREF 99 TM ar baserat pa det geodetiska referenssystemet SWEREF 99 och samma kartprojektion som anvands for UTM zon 33 men ar utvidgad till hela Sveriges bredd. Fran 2007 borjade SWEREF 99 TM ersatta RT90 i Lantmateriets produkter.
For internationellt bruk kan man ange koordinater i UTM-systemet.
Pa kartor ar ofta ett eller flera koordinatsystem inlagt i kartbilden i form av ett rutnat. Ibland kompletteras detta med antydningar till ett eller flera andra koordinatsystem marginalen sa att de vid behov kan ritas ut, och ibland aven med kryss i kartbilden.
Eftersom det inte ar mojligt att helt ratt avbilda en sfar pa en plan yta och pa grund av definitionerna pa de olika koordinatsystemens projektioner kan overensstammelsen mellan kartbildens rutnat och antydningarna i marginalen inte vara exakt. Inom ett mindre omrade, som ett kartblad i stor skala, ar avvikelserna dock sma. Problemen uppstar om man forsoker klistra ihop angransande kartblad for att tacka ett storre omrade.
Till detta kommer att papper krymper och svaller da luftfuktigheten varierar. Om tva olika kartblad ar tryckta vid olika tillfallen med olika luftfuktighet i tryckeriet, blir det extra forskjutningar i skarvarna nar dessa kartblad acklimatiserats till samma luftfuktighet. Till raga pa allt krymper och svaller papper olika pa langden och bredden pa grund av
fiberriktningen
. Detta kan vara kritiskt da kompassriktning ska tas ut for en stracka, som gar over en kartbladsskarv. Sarskilt bekymmersamt blir det om strackan gar nara ett horn, da hela tre kartblad kan vara berorda. Detta har stor betydelse exempelvis da
terrangprofiler
for
radiolankplanering
ska uppgoras, eller vid uttagning av
skjutelement
for
artilleri
.
- ^
I vissa datorprogram, huvudsakligen av amerikanskt ursprung, har man av bekvamlighetsskal ? kontinentala
USA
ligger alltid vasterut(!) ? bakat in de vastliga longitudernas minustecken i formlerna for storcirkelberakningar. Nar vastliga longituddata ska lasas in i programmet maste de alltsa skrivas med positivt tecken. Som en konsekvens darmed maste ostliga longituder skrivas in med minustecken. Andra programforfattare har motsatt teckenkonvention.
- ^
Som koordinatangivelse i Wikipedia skrivs en position i
DMS
som {{location|59|17|37|N|18|4|59|E|region:SE}}
- ^
I internationella sammanhang anvands punkt (.) som decimaltecken. Nar komma (,) ska anvandas maste det vara sakerstallt att ingen forvaxling kan ske med skiljetecknet mellan latitud och longitud.
- ^
Som koordinatangivelse i Wikipedia skrivs en position i
DD
som {{location|59.293611|18.083056|region:SE}}