|
| Lander som omfattas av EES-avtalet
|
Europeiska ekonomiska samarbetsomradet
(
EES
) ar ett samarbete mellan
Europeiska unionen
och
Island
,
Liechtenstein
och
Norge
. Samarbetet regleras genom EES-avtalet, ett langtgaende
associeringsavtal
som utvidgar den
inre marknaden
och
de fyra friheterna
? fri rorlighet for varor, tjanster, personer och kapital ? till att, med vissa undantag, aven omfatta de tre sistnamnda staterna, trots att de inte ingar i unionen. Varje europeisk stat som blir medlem av EU maste ansoka om att aven ansluta sig till EES-avtalet. Utover detta har varje europeisk stat som blir medlem av
Efta
, samt
Schweiz
, mojlighet att ansoka om att ansluta sig till avtalet.
[
1
]
Genom EES-avtalet har Island, Liechtenstein och Norge tillgang till den inre marknaden, till exempel kan norska foretag salja sina varor pa den europeiska marknaden pa samma villkor som andra europeiska foretag, utan nagra handelsrestriktioner. I utbyte maste de tre staterna bidra finansiellt till unionens
budget
och inforliva de
rattsakter
som unionens
institutioner
antar gallande den inre marknaden; annars kan avtalet sagas upp i enlighet med en sa kallad
giljotinklausul
.
Efta-domstolen
hanterar rattsliga tvister som ror Islands, Liechtensteins och Norges fullgorande av avtalet pa motsvarande satt som
Europeiska unionens domstol
hanterar tvister kring
unionsratten
.
EES-avtalet ger medborgare i Island, Liechtenstein och Norge vissa av de rattigheter som
unionsmedborgare
atnjuter, till exempel ratten till fri rorlighet enligt
rorlighetsdirektivet
, medan de saknar vissa andra rattigheter, sasom rostratt och valbarhet i
val till Europaparlamentet
och konsulart skydd vid de andra medlemsstaternas konsulat i tredjelander. Medborgare inom samarbetsomradet benamns ibland som
EES-medborgare
, aven om nagot sadant
medborgarskap
inte har inrattats genom EES-avtalet.
Nar EES-avtalet forhandlades fram var Europeiska unionen annu inte bildad, utan kallades fortfarande de
Europeiska gemenskaperna
. I Europeiska frihandelssammanslutningen var aven
Sverige
,
Osterrike
och
Finland
medlemmar. EES-avtalet undertecknades av regeringarna i de davarande EG-landerna samt i
Sverige
,
Osterrike
,
Finland
,
Island
,
Liechtenstein
,
Norge
och
Schweiz
den
2 maj
1992
. Efter det godkandes det som lag av alla landernas parlament under 1992, utom
Schweiz
. Efter en folkomrostning den
6 december
1992
, dar resultatet blev 50,3 procent nejroster (1 762 872 ja, 1 786 708 nej), kunde Schweiz inte bli medlem, utan i stallet genomfors bilaterala avtal mellan detta land och EU. Att Schweiz skulle halla sig utanfor EES forsenade planerna att lata avtalet borja galla, EES-avtalet borjade galla
1 januari
1994
.
Lander som overgar till EU-medlemskap samt utvidgning av EU
[
redigera
|
redigera wikitext
]
1995
blev Sverige, Finland och Osterrike medlemmar av EU och sedan dess raknar man inte landerna som EES-lander utan som EU-lander. EES-avtalet andrades
2003
sa att EES-landerna godkanner EU:s utvidgning och bidrar med en hogre avgift till unionens budget.
2007 och 2013 ars nya EU-medlemmar blev inte EES-medlemmar direkt da de blev EU-medlemmar eftersom processen for det inte var genomford i tid. Salunda blev Rumanien och Bulgarien EES-medlemmar 1 augusti 2007, 7 manader efter EU-medlemskapet.
[
2
]
Kroatien, som blev EU-medlem den 1 juli 2013, anslot sig till EES genom ett anslutningsavtal som undertecknades den 11 april 2014.
[
3
]
Avtalet tradde provisoriskt i kraft den 1 augusti 2014, i vantan pa att slutligen ratificeras av alla EES-lander.
[
4
]
EES bygger pa en tvapelarstruktur, dar den ena pelaren bestar av
Europeiska unionen
och dess institutioner, och den andra pelaren bestar av ovriga EES-stater (Island, Liechtenstein och Norge) och deras gemensamma Efta-institutioner, som avspeglar EU:s institutioner.
[
5
]
Till exempel har Efta-staterna skapat en
overvakningsmyndighet
vars roll motsvarar EU-kommissionens och har till uppgift att kontrollera att Efta-landerna efterlever avtalet. Pa samma satt har en
Efta-domstol
skapats, vars funktion motsvarar EU-domstolens och har till uppgift att utdoma pafoljder for Efta-landerna om de inte fullfoljer sina forpliktelser enligt avtalet.
[
6
]
Mellan de tva pelarna har ett antal olika gemensamma organ inrattats, daribland
gemensamma EES-kommitten
. Kommitten samlar samtliga medlemsstater i EU och EES tillsammans med Europeiska kommissionen och har till syfte att samordna lagstiftning inom EES-omradet. Det finns ocksa ett sarskilt
EES-rad
som har till uppgift att overvaka hela samarbetet.
EES innebar att medlemsstaterna deltar i den
inre marknaden
.
[
7
]
De far importera och exportera tullfritt. Det finns sarskilda bilaterala avtal om jordbruks- och fiskeprodukter, som medger tullar, vilket avtalet tillater.
En grundprincip ar att
de fyra friheterna
, fri rorlighet for varor, personer, tjanster och kapital, ska inkludera alla EES-lander.
[
8
]
Enligt EES-avtalet maste EES-staterna acceptera EU:s handels- och konkurrensrelaterade regler. EES-staterna har ratt att delta i forberedelsen av nya regler, dock endast utifran, de far inte sitta med i motena. EU-staterna beslutar sjalva om nya regler. EES-staterna har ratt att vagra anta nya regler. EU har dock sa kallad
havningsratt
, det vill saga ratt att saga upp hela EES-avtalet om en EES-stat inte foljer det. Hittills har det inte hant att en EES-stat har vagrat att implementera en rattsakt.
Till exempel godkande Norge det kontroversiella
tjanstedirektivet
(att foretag ganska fritt far salja tjanster over granserna med personer anstallda i hemlandet) i november 2008. Telekommunikation ar en tjanst som ingar, sa att avgifter for
roaming
blir samma som inom EU.
Rorlighetsdirektivet
galler aven i Norge, Liechtenstein och Island (
Schweiz
omfattas inte, men tillampar i viss utstrackning motsvarande bestammelser genom ett
bilateralt avtal
med unionen
[
9
]
), vilket ger ratt for medborgare i EU/EES/Schweiz att bosatta sig i alla dessa lander.
EES-avtalet omfattar hela den
inre marknaden
, inklusive
de fyra friheterna
och de tillhorande
konkurrensreglerna
. Dessutom tacker avtalet konsumentratt, bolagsratt, miljopolitik, socialpolitik och statistik. EES-avtalet innehaller ocksa bestammelser om samarbete kring forskning och teknisk utveckling, utbildning, yrkesutbildning och ungdomsfragor, sysselsattning, turism, kultur, civilskydd och foretag.
EES-avtalet omfattar daremot inte den
gemensamma jordbrukspolitiken
, den
gemensamma fiskeripolitiken
(aven om EES-avtalet innehaller vissa bestammelser om handel med jordbruks- och fiskeriprodukter),
tullunionen
, den
gemensamma handelspolitiken
, den
gemensamma utrikes- och sakerhetspolitiken
,
omradet med frihet, sakerhet och rattvisa
(dock ingar Island, Liechtenstein och Norge i Schengenomradet och i Dublinforordningen genom andra internationella avtal), direkt och indirekt beskattning samt
Ekonomiska och monetara unionen
.
[
10
]
Genom EES-avtalet har en gemensam EES-kommitte inrattats.
[
11
]
Den bestar av en foretradare for varje avtalspart. Kommitten ansvarar for att uppdatera bilagorna till EES-avtalet dar de rattsakter som EES-landerna maste implementera radas upp.
[
12
]
Varje gang en ny rattsakt haller pa att antas av EU:s institutioner meddelar
Europeiska kommissionen
den gemensamma kommitten om detta. Kommitten maste da uppdatera EES-avtalet med hansyn till den nya rattsakten, sa att den aven blir rattsligt bindande for EES-landerna som star utanfor EU.
[
13
]
Beslut i gemensamma EES-kommitten fattas genom samforstand.
[
11
]
EES-avtalet anses jamfort med EU-medlemskap ge fordelen till Norge, Liechtenstein och Island att fa vara del av den inre marknaden, handla tullfritt med EU-landerna, och anda skydda det viktiga fisket fran EU:s inflytande. EES-landerna behover inte heller betala medlemsavgift till EU, dock en mycket mindre EES-avgift, som emellertid okat kraftigt. Den var runt 2 miljarder
NOK
per ar for Norge 2004-2008. Per capita betalar Norge ca 140
pund
per ar i bruttoavgift, vilket kan jamforas med Storbritannien som genom sina rabatt pa EU-avgiften betalade ca 220 pund per invanare och ar i bruttoavgift.
[
14
]
EES-landerna far dock inte nagra ekonomiska bidrag, men netto i avgifter och bidrag tjanar bade Norge, Island och Liechtenstein pa detta jamfort med medlemskap, bland annat for att dessa lander inte har mycket jordbruk till vilket en stor del av EU-bidragen gar.
Nackdelen ar att EU styr i praktiken inom manga omraden over EES-landerna som om de vore medlemmar, trots att de inte far rosta om nya regler. Formellt sett ar reglerna inte tvingande for EES-landerna, utan dessa har mojlighet att aberopa ett
veto
gentemot regler som de vill opponera sig mot. I praktiken ar detta veto i princip oanvandbart sa lange som det enskilda landet onskar att delta i EES och uppratthalla ett fungerande samarbete. EES-landerna har med andra ord sma mojligheter att styra over regler som ar olampliga for dem. EU-medlemmar kan inte tvingas lamna unionen, bortsett fran
vissa straffatgarder
och kan darfor begransat ga runt vissa regler, medan EES-lander kan sagas upp av EU.
Schweiz deltog ursprungligen i forhandlingarna om EES-avtalet och avsag att delta i samarbetet. Dock avvisades denna ide i en folkomrostning. Landet har darfor istallet ingatt en rad bilaterala avtal ? totalt over hundra stycken ? med EU. Tillsammans ger dessa Schweiz liknande fordelar som EES-avtalet, dock med betydande begransningar. Till exempel maste schweiziska medborgare ansoka om uppehallstillstand nar de bosatter sig i Sverige, till skillnad fran EU- och EES-medborgare som atnjuter uppehallsratt. Schweiz omfattas till exempel inte av den fria rorligheten for personer, men tillampar i viss utstrackning motsvarande bestammelser genom ett
bilateralt avtal
med EU
[
9
]
. Mellan Schweiz och ovriga Efta-lander ar det fri rorlighet i enlighet med Efta-konventionen. Med vissa tekniska och formella skillnader, har schweiziska medborgare samma ratt att soka jobb inom EES som EES-medborgare, och vice versa. Fri rorlighet for tjanster omfattas inte heller, vilket till exempel innebar att avgiftstaken for
roamingavgifter
inte omfattar Schweiz eller schweizare i EU.
Som medlem av
Europeiska unionen
omfattades Storbritannien av EES-avtalets bestammelser. I enlighet med
avtalet om Storbritanniens uttrade ur Europeiska unionen
omfattades aven
Storbritannien
av stora delar av samarbetet under en overgangsperiod fram till och med den 31 december 2020. Sedan dess star Storbritannien helt utanfor EES-avtalet.