Digital Audio Tape (DAT) ar ett format utvecklat av Sony och Philips avsett for okomprimerad digital lagring av ljudinformation. Systemet lanserades under 1987 och tillverkning av DAT-spelare pagick fram till 2005. ^{[ 1 ]}

Formatet var tankt att bli en ersattare till den analoga kompaktkassetten pa samma satt som CD tog over fran det analoga vinyl -formatet. Med undantag for vissa high end -entusiaster och inspelningsstudior kom tekniken aldrig att sla igenom brett: Dels var saval media som spelare (med teknik tagen fran samtida video-system) for dyra, dels var den amerikanska musikindustrin radda for att konsumenter skulle kunna gora oandligt manga perfekta kopior av kommersiell musik och motarbetade formatet.

DAT anvander oftast 44,1 kHz eller 48 kHz samplingsfrekvens (ofta valbart pa sjalva bandspelaren) och standarden innehaller aven en metod for att kontrollera hur manga ganger en inspelning kan kopieras. DAT-spelare anvander digitala in- och utgangar sa att anvandaren skall kunna spela in respektive upp materialet helt i den digitala domanen utan att tappa ljudkvalitet i D/A- och A/D-omvandlare . Granssnittet kallas S/PDIF (Sony/Philips Digital InterFace) och det stodjer saval fiberoptiska kablar som traditionella RCA -kablar. Analoga anslutningar forekommer ocksa, men medfor da forluster i ljudkvaliteten da signalerna maste omvandlas mellan analoga och digitala domanen.

DDS [ redigera | redigera wikitext ]

Kassettbanden kom senare aven att anvandas som sakerhetskopieringsmedia , da under namnet DDS (Digital Data Storage).

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]

• CD
• DCC
• Minidisc

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]