De fyras gang (四人?, pinyin : sirenb?ng) ar en nedsattande benamning pa en grupp av ledare inom Kinas kommunistiska parti , vilka hade ledande befattningar under "Den stora proletara kulturrevolutionen " i Kina aren 1966 ? 1976 . Gruppen bestod av Jiang Qing , Zhang Chunqiao , Yao Wenyuan och Wang Hongwen , och de framtradde som en tydlig gruppering i den radikala vanstern ^{[ 1 ]} efter kommunistpartiets tionde kongress 1973 . Efter Mao Zedongs dod avsattes de fran sina poster, greps och blev foremal for en rattegang. De domdes 1981 till vad som senare omvandlades till livstids fangelse , for sin roll i kaoset under och efter kulturrevolutionen.

Historik [ redigera | redigera wikitext ]

Kulturrevolutionen [ redigera | redigera wikitext ]

Kulturrevolutionen inleddes ar 1966 av Mao Zedong , av tva skal. Den var dels som ett satt att revitalisera den revolutionara andan hos Kinas folk, i enlighet med den centrala maoistiska tanken om standig revolution , det vill saga en standig vapnad kamp mot borgerliga element tills det att ett tillstand av sann kommunism uppnatts. Det andra skalet var att Maos stallning inom kommunistpartiet var allvarligt forsvagad, dels pa grund av hans misslyckade ekonomiska politik , kallad Det stora spranget , och dels pa grund av att han brutit forbindelserna med Sovjetunionens kommunistiska parti ar 1960 . Genom att utmala mindre radikala grupper inom KKP som "klassfiender" och "revolutionens fiender", kunde dessa grupper manovreras ut - hit horde bland andra Deng Xiaoping och Liu Shaoqi .

Det var alltsa Mao som utropade kulturrevolutionen , och anda fram till sin dod 1976 nominellt sett var Kinas ledare. Maos svaga halsa och tilltagande senilitet ledde dock till ett maktvakuum, vilket fylldes av Maos fjarde fru Jiang Qing samt en mycket radikal politisk gruppering runt henne. De politiska beslut gruppen fattade syftade till att omdana den flertusenariga kinesiska kulturen i enlighet med Maos ideologi , maoismen . De fattade radikala beslut, vilket bland annat innebar forstorandet av flertusenariga kulturskatter, historiska monument, brannande av stora mangder litterara verk, fordomande, forfoljelse, fangslande och avrattande av forfattare, konstnarer, akademiker och intellektuella. Skolor, universitet och sjukhus stangdes for att rensa ut "gammalt tankande", och Kinas ekonomi forfoll.

Kulturrevolutionens slut [ redigera | redigera wikitext ]

Efter Maos dod 9 september 1976 greps hans anka Jiang Qing och hennes tre medarbetare Zhang Chunqiao , Yao Wenyuan och Wang Hongwen den 6 oktober, pa order av mindre radikala delar av partiet under ledning av den nye premiarministern Hua Guofeng . De fyra avsattes samtidigt fran sina ledande maktpositioner inom KKP . Detta markerade slutet pa kulturrevolutionen och aven mycket av den maoistiska politiken i Kina . Mao sjalv bar utan tvekan ansvar for mycket av det som hande under kulturrevolutionen; det debatteras dock hur pass stort hans inflytande verkligen var. Maos roll som den som drev ut det kinesiska Nationalistpartiet ( Guomindang ), och aven de japanska och vasterlandska kolonisatorerna, under det kinesiska inbordeskriget 1928 - 1949 , samt grundade den nya Folkrepubliken Kina 1949, brukar dock ofta overskugga de politiska och ekonomiska misstag han senare gjort sig skyldig till.

For de nya ledarna, forst Hua Guofeng och sedan Deng Xiaoping , var arresteringarna av Maos anka och hennes tre medarbetare, ett satt att stoppa inflytelserika vansterradikala politiska motstandare inom KKP . De fyra gripna kom att benamnas "De fyras gang", och anklagades for att vara skyldiga for det politiska och ekonomiska kaos som radde under kulturrevolutionen. Genom att rikta anklagelserna endast mot dessa individer, lyckades man ocksa undvika att kritik riktades mot Mao Zedong sjalv; att rikta kritik mot den nyss avlidne Mao personligen hade kunnat alienera inflytelserika krafter inom kommunistpartiet.

Rattegang och dom [ redigera | redigera wikitext ]

I rattegangen mot De fyras gang inleddes i Folkets hogsta domstol 1980 ^{[ 1 ]} och avslutades 1981. Da domdes alla fyra till langa straff eller dodsstraff vilka senare omvandlades till livstids fangelse. Rattegangen fick stor uppmarksamhet da den sandes i TV.

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Noter [ redigera | redigera wikitext ]

Kallforteckning [ redigera | redigera wikitext ]

• Kinnemark-Lander, Britta; Loden Torbjorn, Soderman-Wiren Annika (1979). Stor oreda under himlen: politik, utbildning och kultur i Kina sedan kulturrevolutionen . Stockholm: Prisma. Libris 7406681 . ISBN 91-518-1145-6 (inb.)