The Beach Boys

	The Beach Boys
	The Beach Boys 2012 ; Fran vanster: Brian Wilson , David Marks , Mike Love , Bruce Johnston , Al Jardine
Bakgrund	Hawthorne , Kalifornien , USA
Genrer	Poprock , surfrock , solskenspop , barockpop , psykedelisk pop , progressiv pop
Ar som aktiva	1961 ?
Skivbolag	Candix , Capitol , Brother , Reprise , Caribou , CBS
Relaterade artister	Jan and Dean , California Music , The Flames
Webbplats	thebeachboys.com
Medlemmar
	Brian Wilson ; Mike Love ; Al Jardine ; David Marks ; Bruce Johnston
Tidigare medlemmar
	Dennis Wilson ; Carl Wilson ; Ricky Fataar ; Blondie Chaplin
Logotyp
	Utmarkelser Rock and Roll Hall of Fame (1988) ; American Music Award of Merit (1988) ; Grammy Hall of Fame Award (1997) ; Grammy Lifetime Achievement Award (2001) ; California Hall of Fame ; Stjarna pa Hollywood Walk of Fame

The Beach Boys ar ett amerikanskt rockband bildat 1961 i Hawthorne i Kalifornien (precis utanfor Los Angeles ). De var (och ar) en av de allra mest populara popgrupperna fran 1960-talet och hade aven efter storhetstiden sporadiska skivframgangar fram till slutet av 1980-talet.

The Beach Boys har under sin langa karriar gatt igenom manga olika musikaliska stadier. Gruppen borjade sin karriar inom den sa kallade surfrocken i borjan pa 1960-talet. Deras forsta hits var glada hyllningssanger till livet som ung i Kalifornien. Sedan i mitten pa samma decennium utvecklade de sin musik kraftigt och kom att bli av de av sin samtid som kreativt utmanade The Beatles i popvag . ^[
2
] De upptrader fortfarande (men inte i originaluppstallningen).

De tidiga aren [ redigera | redigera wikitext ]

The Beach Boys bestod av broderna Brian Wilson (bland annat sang , elbas , keyboard , piano och gitarr , fodd 20 juni 1942 ), Dennis Wilson ( trummor , sang , fodd 4 december 1944 , dod 1983), Carl Wilson ( sologitarr , sang , fodd 21 december 1946 , dod 1998), samt deras kusin Mike Love ( sang och saxofon , fodd 15 mars 1941 ) och deras van Al Jardine ( gitarr , sang , fodd 3 september 1942 ). Samtliga medlemmar sjunger dessutom pa olika latar. En tid efter att bandet bildats tog Wilson-brodernas far Murry Wilson over som manager , och samtidigt blev Jardine ersatt av sangaren och gitarristen David Marks , da Jardine tillfalligt slutade. Jardine aterkom dock redan aret darpa, varefter Marks snart slutade.

Gruppen kallade sig i borjan for The Pendletones , men det namnet byttes snart ut. Dennis Wilson, som faktiskt var den ende i gruppen som verkligen surfade, var den som kom pa iden med att skriva latar om just surfing och den livsstilen. Gruppen gav ut sin debutsingel, Surfin' 1961 och fick darefter skivkontrakt pa Capitol Records . De gav ut sitt debutalbum, Surfin' Safari , i oktober 1962 . Titelsparet blev deras forsta stora hit med en 14:e-plats pa amerikanska Billboardlistan . I Sverige toppade laten Kvallstoppen under fyra veckor hosten samma ar.

De foljde upp framgangen med Surfin' USA 1963 som blev deras forsta amerikanska topp-10 hit. Den foljdes av andra stora hits som Surfer Girl , Little Deuce Coupe , Fun, Fun, Fun och Dance, Dance, Dance . Gruppen var nu en etablerad och popular popgrupp.

De upptradde flera ganger i Sverige, bland annat 1964, pa Konserthuset i Stockholm 4 november 1966 (extern konsert/uthyrning 1966-11-04 20:00). The Beach Boys upptradde ocksa pa Grona Lund i maj 1967 och 1980 i juni. De gjorde flera framtradanden pa 1990-talet, varav det mest kanda pa Ullevi.

Brian Wilsons sammanbrott [ redigera | redigera wikitext ]

The Beach Boys fick sin forsta listetta i hemlandet med " I Get Around " ar 1964 , och den laten blev ocksa det stora genombrottet i Storbritannien. Vid det har laget var surfing inte langre ett framtradande tema i gruppens musik. De gav ut livealbumet Beach Boys Concert vilket blev en stor framgang i hemlandet. Ett hektiskt turnerande foljde. Samma ar sparkades ocksa Wilson-brodernas far som manager efter ett storbrak i studion. Murry hade som manager hallit ett hart grepp om sina soner.

Brian Wilson fick ett nervost sammanbrott den 23 december 1964. Han slutade darmed att turnera med gruppen och koncentrerade sig pa att skriva latar och producera albumen. Han ersattes temporart av Glen Campbell mellan januari och mars 1965 . Men fran och med 9 april 1965 blev Bruce Johnston , tidigare medlem av duon Bruce & Terry , en mer permanent ersattare for Brian Wilson under turneerna och han deltog ocksa under inspelningarna av framtida album.

Ar 1965 gavs albumet The Beach Boys Today! ut och senare fick de sin andra listettasingel (i USA), " Help Me, Rhonda ". Detta markerade en vandning inom The Beach Boys musik. An fanns "de glada strandkillarna" kvar, men musiken var mer genomtankt och texterna mer innehallsrika. Senare samma ar kom singeln " California Girls " som var mycket mer sofistikerad an deras tidigare material. For att fylla gapet mellan albumet Summer Days (And Summer Nights!!) och gruppens nasta projekt, Pet Sounds , gavs albumet Beach Boys' Party! ut, dar gruppen spelat in nagra av sina ungdomsfavoritlatar. Deras inspelning av " Barbara Ann " blev en mycket stor framgang och var en stor hit i manga lander, men den lag faktiskt bara etta i Norge och Osterrike.

Kreativiteten kulminerar [ redigera | redigera wikitext ]

1966 gavs albumet Pet Sounds ut, vilket i olika omrostningar raknas som ett av de allra basta popalbumen fran 1960-talet, och ibland till och med ett av de allra basta nagonsin. Aven The Beatles inspirerades av det albumet infor sin milstolpe Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band . De latar som blev mest kanda pa albumet var " God Only Knows " och " Wouldn't It Be Nice ", som ocksa slapptes pa singel. Albumet nadde dock, trots lysande recensioner, inte sa hoga listplaceringar, mycket pa grund av att Capitol Records inte gav det sa stor uppmarksamhet nar det gavs ut.

Vissa spanningar inom gruppen uppstod dock kring Pet Sounds . Medan resten av gruppen varit pa turne i Japan hade Brian Wilson spelat in all musik och det enda som behovde spelas in nar medlemmarna kom hem igen var sang. Mike Love var sarskilt upprord over detta, dels for att han personligen inte riktigt tyckte om materialet, och dels for att Brian skrivit latarna ihop med utomstaende latskrivaren Tony Asher istallet for som vanligt med Love.

" Good Vibrations " som gavs ut som singel hosten 1966 hamnade pa Billboard-listans forsta plats. Den blev ocksa gruppens forsta etta i Storbritannien. Laten anses av musikkritiker vara en av de basta latar som overhuvudtaget gjorts inom rockmusiken. Den var ett pionjarverk pa manga satt och mycket dyr att fardigstalla. Den spelades in i flera olika studios i Los Angeles. Efter denna framgang paborjade Brian Wilson det mytomspunna Smile -projektet. Det fardigstalldes dock aldrig, men delar av albumet dok sedan upp flera olika efterfoljande Beach Boys -album. 2011 gavs antligen Smile ut dar alla inspelningar sammanstalldes till det som mest gick att likna Brian Wilsons ide fran borjan.

Efter albumet Smiley Smile lamnade en i sinnessjukdom nedsjunkande Brian Wilson allt mer av ansvaret for gruppens fortlevnad till ovriga bandmedlemmar kollektivt. Carl Wilson tog over mer av produktionen av studioalbumen, men aven Bruce Johnston producerade ett par av albumen. De hade hyfsade framgangar med singeln " Heroes and Villains " (1967) och albumen Wild Honey och 20/20 . De fick sin andra och sista listetta i Storbritannien 1968 med " Do It Again ", vilken var en nostalgisk aterblick pa surfing. I Sverige hade gruppen en sista stor hit 1971 med en version av laten " Cotton Fields ".

Karriaren gar vidare [ redigera | redigera wikitext ]

The Beach Boys fortsatte ge ut album regelbundet under 70-talet , dock uteblev listplaceringar till stor del. Bandets styrka hade hela tiden varit Brian Wilsons latskrivande, men det gjorde ocksa bandet valdigt beroende av honom. Gruppen fortsatte ge ut album med nytt material anda in pa 1990-talet , men de nadde bara sporadiska framgangar med enskilda singlar som " Rock and Roll Music " (skriven av Chuck Berry ) 1976 , "Lady Lynda" 1979 , "Getcha Back" 1985 , "Wipe Out" (tillsammans med rap-gruppen The Fat Boys ) 1987 och "Kokomo" 1988 . I och med att den senare nadde Billboard -listans forstaplats i november 1988 innehar The Beach Boys rekordet i antal ar mellan tva forstaplaceringar. Senast bandet lag etta var namligen 22 ar tidigare med "Good Vibrations" 1966 (rekordet slogs senare av Cher ).

Den 28 december 1983 dog Dennis Wilson i en drunkningsolycka och den 6 februari 1998 avled Carl Wilson av lungcancer . Pa 2000-talet har de fyra kvarvarande Beach Boys -medlemmarna turnerat i olika konstellationer och var for sig och haft olika soloprojekt pa gang. Dagens nostalgiska upplaga av bandet bestar av endast Mike Love och Johnston med diverse bakgrundsmusiker.

Ar 1986 hade Beach Boys funnits som band i 25 ar, och detta firade de med en jubileumskonsert som holls pa Waik?k? Beach i Hawaii . De spelade bade klassiska latar som "Good Vibrations" och "California Girls" och lite mer "udda" latar som "Disney Girls". De hade aven fatt med sig en lang rad gastartister, exempelvis Ray Charles , Paul Shaffer och Everly Brothers . Skadespelaren Patrick Duffy (fran TV-serien Dallas ) var konferencier. Konserten fick titeln 25 Years Together och sandes i TV i mars 1987 . Konserten finns aven tillganglig pa DVD.

Uppmuntrad och uppbackad av en rad unga musiker med Darian Sahanaja i spetsen, lyckades en valmedicinerad och hyggligt tillfrisknad Brian Wilson ar 2004 sluta cirkeln och spela in det legendariska och "forlorade" albumet Smile och aven genomfora en varldsturne med det till mytiska hojder lyfta materialet. Aven om Smile-turnen kanske inte gav den en gang geniforklarade Wilson nagon ny, stor publik, mottes den likval av goda recensioner fran den kritikerkar som sjalv vaxte upp med legenden om vad som varen 1967 skulle ha blivit den storsta popplattan nagonsin - om dess skapare bara hade formatt slutfora sitt masterverk.

I oktober 2011 sa Al Jardine i tidningen Rolling Stone att gruppen bestaende av Brian Wilson , David Marks , Mike Love , Al Jardine och Bruce Johnston skulle aterforenas 2012 for sitt 50-arsjubileum. Senare annonserades en varldsturne under 2012 som besokte 50 olika platser, bland annat i Goteborg 29 juli. En video av en nyinspelning av "Do It Again" offentliggjordes i december 2011. Dessutom spelade gruppen in ett nytt studioalbum som kom ut i borjan av juni. Skivan debuterade som nummer 3 pa Billboard Top 200-listan tva veckor efter den kom ut den i borjan av juni 2012. Det var den basta debutplacering av ett Beach Boys-album nagonsin. En live DVD kommer ocksa ut senare under ar 2012.

Efter att 50-arsjubileumsturnen avslutats med konserter pa Wembley Arena i London i september 2012, atergick Mike Love och Bruce Johnston att turnera under gruppnamnet som det gjort tidigare i over 10 ar. Brian Wilson har uttryckt onskemal om att spela in ett nytt, lite rockigare, studioalbum.

Medlemmar genom tiderna [ redigera | redigera wikitext ]

1961?1962	1962?1963	1964?1965
Brian Wilson: sang , basgitarr , keyboard Mike Love: sang, percussion Carl Wilson: sang, gitarr Alan Jardine: sang, gitarr Dennis Wilson: sang, trummor	Brian Wilson: sang, basgitarr, keyboard Mike Love: sang, percussion Carl Wilson: sang, gitarr David Marks: gitarr Dennis Wilson: sang, trummor	Brian Wilson: sang, basgitarr, keyboard Mike Love: sang, percussion Carl Wilson: sang, gitarr Alan Jardine: sang, gitarr Dennis Wilson: sang, trummor
1965?1971	1971?1974	1976?1978
Brian Wilson: sang, basgitarr, keyboard Mike Love: sang, percussion Carl Wilson: sang, gitarr Alan Jardine: sang, gitarr Dennis Wilson: sang, trummor Bruce Johnston: sang, basgitarr, gitarr, keyboard	Brian Wilson: sang, basgitarr, keyboard Mike Love: sang, percussion Carl Wilson: sang, gitarr Alan Jardine: sang, gitarr, basgitarr Dennis Wilson: sang Blondie Chaplin: sang, gitarr, basgitarr Ricky Fataar: sang, trummor	Brian Wilson: sang, basgitarr, keyboard Mike Love: sang, percussion Carl Wilson: sang, gitarr Alan Jardine: sang, gitarr, basgitarr Dennis Wilson: sang, trummor
1978?1982	1983?1992	1992?1998
Brian Wilson: sang, basgitarr, keyboard Mike Love: sang, percussion Carl Wilson: sang, gitarr Alan Jardine: sang, gitarr, basgitarr Dennis Wilson: sang, trummor Bruce Johnston: sang, basgitarr, gitarr, keyboard	Brian Wilson: sang, basgitarr, keyboard Mike Love: sang, percussion Carl Wilson: sang, gitarr Alan Jardine: sang, gitarr, basgitarr Bruce Johnston: sang, basgitarr, gitarr, keyboard	Brian Wilson: sang, basgitarr, keyboard (delar av perioden) Mike Love: sang, percussion Carl Wilson: sang, gitarr Alan Jardine: sang, gitarr, basgitarr Bruce Johnston: sang, basgitarr, gitarr, keyboard
1998?1999	1999?2010	2011?
Mike Love: sang, percussion Bruce Johnston: sang, basgitarr, gitarr, keyboard David Marks: sang, gitarr	Mike Love: sang, percussion Bruce Johnston: sang, basgitarr, gitarr, keyboard	Mike Love: sang, percussion Brian Wilson: sang, basgitarr, keyboard Bruce Johnston: sang, basgitarr, gitarr, keyboard Alan Jardine: sang, gitarr, basgitarr David Marks: gitarr

Film [ redigera | redigera wikitext ]

Ar 1990 gjordes TV-filmen Summer Dreams: The Story of The Beach Boys , som handlar om Beach Boys. Filmen fokuserar pa Dennis Wilson (spelad av Bruce Greenwood . Det ar skadespelarna sjalva som framfor Beach Boys musik i filmen.

Ar 2000 gjordes Beach Boys: An American Family , en miniserie i tva delar som fokuserar pa broderna Wilson och Mike Love . I serien far man hora originalinspelad musik med Beach Boys.

Ar 2014 gjordes Love & Mercy , en biografi om Brian Wilson som vaxlar mellan 1960-talet , dar Brian forsoker skapa albumet som han vill ska bli The Beach Boys stora masterverk, och 1980-talet dar Brian ar en trasig och forvirrad man.