Ett stift , biskopsstift ( dieces ) ^{[ 1 ]} , biskopsdome eller arkebiskopsdome ar en administrativ region i kyrkoprovinser i vissa kristna samfund. Det geografiska stiftet leds av en biskop , men i romersk-katolska kyrkan kan ett stift aven vara ett kloster som leds av ett kapitel av munkar och en abbot . Ibland forekom/forekommer aven en kombination av biskopssate och kloster (se artikeln Børglums kloster ), dar klostrets munkar utgjorde domkapitel .

Flera stift tillsammans leds av en arkebiskop (och kallas inom den romersk-katolska kyrkan for kyrkoprovins ), vars eget stift kallas arkestift . Stiften ar i sin tur indelade kontrakt och forsamlingar , som ar den minsta enheten i alla kristna kyrkor. En sadan indelning galler i synnerhet inom romersk-katolska kyrkan och inom de nationella evangelisk-lutherska kyrkor som overtog dess roll efter reformationen . Stiftens organisation kan variera mellan olika kristna samfund och olika lander.

Etymologi [ redigera | redigera wikitext ]

Stift , ar ett lanord fran lagtyskans sticht , "stift", av stichten , "stifta" eller "instifta", kyrkligt forvaltningsomrade under ledning av en biskop . Termen kommer fran Romerska rikets senare tid, da man delade in provinser i mindre administrativa enheter, som pa latin kallas dioecesis , fran grekiskans term διο?κησι? som betyder administration .

Historia [ redigera | redigera wikitext ]

Antiken [ redigera | redigera wikitext ]

Nar Diocletianus (284?305) blev kejsare hade det romerska riket plagats av langa inbordeskrig och for att losa problemet omorganiserade han riket i fyra lika delar med fyra med-kejsare , tetrarker ( grek. tetrarches av tetra- "fyra" och archo "harska"). Tetrarkatet gick snabbt under, men Kejsar Konstantin upprattade ar 318 e.Kr. samma administrativa indelning i form av fyra praetorianska prefekturer . Den gamla romerska indelningen med provinser omorganiserades samtidigt till tolv stift (latin: dioecesis ) och varje stift skulle ledas av en vicarius . Konstantin blev ensam kejsare over det romerska riket 324 e.Kr. och favoriserade kristendomen for att soka enhet och en ny identitet, men i och med flytten av rikets huvudstad osterut till Bysans fortsatte splittringen inom riket.

I Ostrom gick kyrkans integrering i den civila forvaltningen mycket fortare an i vast. Vid konciliet i Antiokia ar 341 e.Kr. bestamdes enligt ostromersk kanonisk lag att kyrkan skulle overta samma administration som den civila med provinser och stift, vilka kom att ledas av metropoliter och biskopar. Nar det Osmanska riket slutligen erovrade det Bysantinska riket pa 1400-talet, overtog de ostromerska biskoparna dar hela den politiska rollen fran den romerska civila administrationen som gick under. I modern tid har manga gamla stift, trots att de senare har delats in i flera nya stift, bevarat sina ursprungliga granser fran det lange forsvunna Romerska riket. ^{[ 2 ]}

Da det Vastromerska riket gick under pa 400-talet tog vastromerska biskopar over den romerska prefektens administrativa roll och bevarade den geografiska enheten dioecesis (lat. for stift). Overgangen fran sekulart till kyrkligt ledarskap var naturlig genom att bada ledarskapen var sa starkt integrerade med varandra. Religion var en naturlig del av den romerska civila forvaltningen och kristendomen hade blivit statsreligion ar 385 e.Kr.

Medeltiden [ redigera | redigera wikitext ]

Det moderna bruket av att stift brukar ledas av biskopar (till skillnad fran abbotar) stammar fran det Karolingiska riket pa 700-talet da stiften utgjorde feodala omraden (och darfor snarare borde kallas biskopsdome). Vissa stift blev rena biskopsdomen ledda av furstbiskopar , som ofta blev tillsatta av den tysk-romerske kejsaren , till exempel i Andorra (som an idag har en furstbiskop) eller Liege . Ratten att utse biskopar blev en tvistefraga mellan pavestolen och kejsaren som ledde fram till investiturstriden i slutet pa 1000-talet.

Tvisten borjade med den gregorianska reformrorelsen, som ville att kyrkan skulle skilja sig fran det varldsliga ledarskapet. Paven Gregorius VII forbjod lekmannainvestitur , som innebar att man inte kunde utnamna andra an praster till prastambeten. Den tyske kungen Henrik IV svarade med att avsatta paven, men tvangs sjalv gora avbon efter att ha blivit bannlyst, varvid han gjorde sin beromda fard till Canossa . Tvisten lostes genom en kompromiss i Wormskonkordatet ar 1122, vilken innebar bade en andlig och en varldslig utnamningsceremoni av biskopar. ^{[ 3 ]}

Ett satt for pavestolen att kontrollera utnamningen av biskopar var att skapa nationella kyrkoprovinser med arkebiskopar som lydde under paven . I Norden marktes stridigheterna om kyrkan och utnamningar till exempel i Skane , som under en kort tid hade tva domkyrkor och stift. Ett i Dalby fran 1060-talet med biskop Egino , som lydde under arkebiskopen i Hamburg-Bremen , och ett i Lund fran 1050-talet under den anglosaxiske missionsbiskopen biskop Henrik , som hade starka forbindelser med arkebiskopen av Canterbury . ^{[ 4 ]} Denne hade inte samma band till kejsaren som arkebiskopen av Hamburg-Bremen, utan snarare mer med paven, eftersom England inte lydde under kejsaren, vilket Hamburg-Bremen gjorde.

Nar biskop Henrik dog ar 1066 flyttade Egino till Lund, som blev den enda stiftsstaden i Skane. 1103 upphojdes Norden som en egen kyrkoprovins med Lund som arkestift och darmed forlorade Hamburg-Bremen sitt inflytande. Skapandet av en kyrkoprovins i Sverige drojde till 1164 pa grund av tvister om arkestiftets placering. Den Sverkerska atten gynnade pavestolen och en stark katolsk kyrka medan den Erikska atten stod for en mer lokalt knuten kyrka med kungens och stormannens ratt att utse bikopar. Den gregorianska linjen med kyrkoreformer, som prastens celibat och pavens ratt att utse biskopar vann slutligen genom kyrkomotet i Skanninge 1248.

Svenska kyrkans stift [ redigera | redigera wikitext ]

Detta avsnitt ar en sammanfattning av Svenska kyrkans stift .

Svenska kyrkan ar en evangelisk-luthersk kyrka, raknas som en folkkyrka och ar Sveriges storsta trossamfund. Svenska kyrkan har 13 stift varav Uppsala ar arkestift med tva biskopar (arkebiskopen och biskopen i Uppsala stift). Stiftets verksamhet styrs av stiftsfullmaktige som valjs vid direkta kyrkliga val vart fjarde ar.

Sveriges stiftshistoria [ redigera | redigera wikitext ]

Som det aldsta stiftet i Sverige raknas Skara stift som fick sin forste biskop 1014 med biskop Thurgot , som formellt omfattade hela Gotaland och mer sasom missionsstift (se artikeln om biskop Thurgot ). Men Skara blev inte definitivt centrum i stiftet forran omkring ar 1060 (under biskop Adalvard den aldre ), innan dess lag biskopssatet i Husaby . Under tidigt 1100-tal upprattades ocksa Linkopings stift , Strangnas stift , Vasteras stift , Eskilstuna stift och Sigtuna stift . Aven Birka och Halsingland finns omnamnda som stift, men det ar osakert om vilka omraden det gallde. Alla dessa stift lydde under Nordens kyrkoprovins , som hade sitt centrum i Lund . Det blev arkebiskopssate under pavligt beskydd efter ett pavligt beslut 1103. Tidigare hade regionen lytt under biskopen i Hamburg-Bremen under den tysk-romerske kejsarens beskydd. ^{[ 5 ]}

Runt 1130 forlorar Sigtuna sin strategiska plats som utpost i Svealand, troligtvis pa grund av att kyrkan nu kunde flytta till Gamla Uppsala och pa grund av att landhojningen gjorde Norrstrom till en mer strategisk hamnplats. Biskopssatet flyttade alltsa till Uppsala med Gamla Uppsala kyrka som domkyrka. Konkurrensen mellan gotar och svear gjorde att man inte kunde enas om ett arkestift i Sverige, darfor stannade pavens sandebud i Lund , som var kyrkoprovinsen Sverige-Danmarks huvudsate, vid kardinalbesoket ar 1153. Da lar Linkoping ha varit foreslaget som arkebiskopsate for blivande kyrkoprovinsen Sverige. ^{[ 6 ]}

Det blev Uppsala som upphojdes till arkebiskopstift 1164. Trots detta bibeholl arkebiskopen i Lund viss overhoghet som kyrkoprovinsens overhuvud (sa kallad primas ) anda fram till reformationen . ^{[ 7 ]} Linkoping fick rangplats som stift nummer tva och det omfattade Ostergotland, Smaland, Oland och Gotland. ^{[ 6 ]} Det aldre Skara stift som omfattade Vastra Sverige blev nummer tre i rangordningen. ^{[ 8 ]} . Samtidigt slogs Eskilstuna stift ihop med Strangnas stift och Vaxjo stift upprattades som ett eget stift, som da forst omfattade enbart Varend , med Vaxjo som stiftsstad. Strangnas, Vasteras och Vaxjo stift blev nummer fyra, fem och sex i rangordningen av Sveriges da sammanlagt sex stift. ^{[ 8 ]}

I Sverige ingick senare Finland som rikets ostra rikshalva och dar bildas under sent 1100-tal Abo stift . Under reformationen avdelade Gustav Vasa de ostra delarna som bildade Viborgs stift 1554.

Den minsta enheten under stiften under alla dessa tider var socknen , ett ord som hor samman med svenskans "soka" och "rannsaka", och betydde alltsa det omrade dar man sokte sig till samma kyrkplats . Detta begrepp motsvarar katolska kyrkans och latinets begrepp parochia , liksom Engelska kyrkans och engelskans parish .

Vid Vasteras riksdag 1527 brot Sverige med pavestolen och landet upphorde att vara en romersk-katolsk kyrkoprovins. Kyrkan beholl dock administrationen med stift, arkestift och domkapitel (aven kallat konsistorium ). Under reformationen utgjorde de maktiga biskoparna ett hot mot kungamakten och Gustav Vasa ville splittra kyrkan och utsag ordinarier som kyrkliga ledare istallet for biskoparna och ej underlydande dem i andra stader an stiftsstaderna som Stockholm, Gavle, Orebro och Skovde. Stiften delades alltsa in i mindre enheter. Under stormaktstiden bildades nya stift bade i Sverige och i erovrade omraden kring Ostersjon och dessa nya stift kom att ledas av superintendenter istallet for biskopar. Denna titel var i princip likvardig med ett biskopsambete.

Det radde fortfarande radsla for katolska kyrkan och biskoparnas makt och ortodoxa lutheraner ansag att titeln superintendent var mer teologiskt korrekt, eftersom den skilde sig fran katolska kyrkan. 1772 ersattes dock den sista superintendenturen i Karlstads stift med ett biskopsambete (dessforinnan bland annat i Goteborgs stift 1665).

1915 slogs Kalmar stift ihop med Vaxjo stift . Stockholm hade sedan medeltiden haft en egen styrelse, ett konsistorium (domkapitel) for Stockholms stad med Pastor primarius ( Storkyrkoforsamlingens kyrkoherde ) som ordforande. Pastor pimarius ar en sorts motsvarighet till domprostambetet . Staden var dock anda formellt delad mellan Uppsala stift i norr och Strangnas stift i soder (med grans i Soderstrom , nuvarande Slussen ), men 1942 bildades slutligen ett eget stift.

Danska folkkyrkan [ redigera | redigera wikitext ]

Danska folkkyrkan ( Da : Den Danske Folkekirke ) ar Danmarks evangelisk-lutherska statskyrka som har 12 stift men inget arkestift.

Norge [ redigera | redigera wikitext ]

Norska kyrkan ar Norges evangelisk-lutherska statskyrka och har 11 stift, dar biskopen i Nidaros stift ( Trondheim ) har en sarstallning.

Finland [ redigera | redigera wikitext ]

Finland har tva folkkyrkor:

• Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland som har nio stift med Abo som arkestift. Borga stift ar svensksprakigt.
• Finska ortodoxa kyrkan har tre stift och 10 forsamlingar. Arkebiskopssatet ar i Helsingfors sedan 2018 ^{[ 9 ]} , ovriga biskopar tilltalas metropolit . 1923 blev Finska ortodoxa kyrkan ett autonomt arkebiskopsdome under Konstantinopels patriarkat fran att tidigare lytt under den Ryska ortodoxa kyrkan .

Islandska kyrkan [ redigera | redigera wikitext ]

Islandska kyrkan , Þjoðkirkjan , ar Islands evangelisk-lutherska statskyrka sedan 1944, da den brot sig ur den Danska folkkyrkan .

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]

• Kyrkoprovins
• Patriark
• Patriarkat
• Metropolit
• Exark
• Eparki
• Pave
• Arkebiskop
• Biskop

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Noter [ redigera | redigera wikitext ]

Kallforteckning [ redigera | redigera wikitext ]

• Petren, Erik (2000). Kyrka och makt . Universitetstryckeriet Uppsala. ISBN 91-631-0063-0  
• Nationalencyklopedin .
• Lilla Uppslagsboken , Forlagshuset Norden AB, Forlagshuset Nordens Boktryckeri, Malmo 1974.

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

• Wikimedia Commons har media som ror Stift (kyrkligt forvaltningsomrade) .
  Bilder & media
• Stockholms katolska stift
• Kyrkoordningen
• Stiftshistoriska sallskap