Radiohead
Radiohead under mitten av 2010-talet; fran vanster till hoger: Thom Yorke, Jonny Greenwood, Colin Greenwood, Ed O'Brien, Phil Selway.
Bakgrund	Abingdon , Oxfordshire , Storbritannien
Genre	Konstrock  · alternativ rock  · experimentell rock  · electronica
Ar som aktiva	1985?
Skivbolag	XL  · Ticker Tape Ltd.  · Hostess  · TBD Records  · Parlophone  · Capitol
Artistsamarbeten	7 Worlds Collide  · Atoms for Peace
Webbplats	www.radiohead.com
Medlemmar
Thom Yorke Jonny Greenwood Colin Greenwood Ed O'Brien Phil Selway
Logotyp
Utmarkelser Grammy Award for basta alternativmusikalbum (1997) [ 1 ] Rock and Roll Hall of Fame (2019) [ 2 ]

Radiohead ar ett brittiskt alternativt rockband fran Abingdon , Oxfordshire , bildat 1985. Bandet bestar av Thom Yorke (sang, gitarr, piano), Jonny Greenwood (leadgitarr, keyboard, andra instrument), Colin Greenwood (elbas), Phil Selway (trummor, percussion, bakgrundssang) och Ed O'Brien (gitarr, bakgrundssang).

Radiohead slappte debutsingeln ” Creep ” 1992. Den blev en stor hit varlden over efter utgivningen av bandets debutalbum Pablo Honey (1993). Radioheads popularitet okade i Storbritannien annu mer efter att det andra albumet, The Bends , slapptes 1995. Radioheads tredje album, OK Computer (1997), gav bandet ett stort internationellt erkannande; med ett expansivt sound och teman som modern alienation , ar OK Computer av manga ansett som ett av de viktigaste albumen under 1990-talet, ^{[ 3 ]} samt som ett av de basta albumen genom tiderna. ^{[ 4 ] [ 5 ]}

De tva foljande albumen, Kid A (2000) and Amnesiac (2001), fortsatte bandets utveckling och forandring av musikstil, da de borjade lata sig influeras av bland annat elektronisk musik , krautrock och jazz . Hail to the Thief (2003), en mix av piano- och gitarrock, electronica, och krigsinspirerade lattexter, blev Radioheads sista album med skivbolaget EMI . Deras sjunde album In Rainbows fran 2007 slapptes ursprungligen som digital nedladdning pa deras webbsida dar koparna sjalva fick valja hur mycket de ville betala. Albumet mottes av goda recensioner av kritiker och hoga listpositioner. 2011 ars The King of Limbs var en slags utforskning inom rytm och mer tysta strukturer, och slapptes aven det sjalvstandigt utan skivbolag. Radioheads senaste verk ar A Moon Shaped Pool , slappt 2016. Albumet ar sorgligare och kannetecknas av mer orkestrala och ambienta inslag an tidigare album. ^{[ 6 ]}

Radiohead har salt over 30 miljoner album varlden over. ^{[ 7 ]} Bandets verk placerar sig hogt pa bade lyssnarundersokningar och topplistor av kritiker over de basta musikerna under 1990- och 2000-talet. ^{[ 8 ] [ 9 ]} Ar 2011 rankades Radiohead av tidningen Paste som Storbritanniens tredje basta band nagonsin, endast slagna av The Beatles och The Rolling Stones . ^{[ 10 ]} 2005 rankades de pa plats nummer 73 pa Rolling Stone s lista ”The Greatest Artists of All Time”; Jonny Greenwood (48:e ^{[ 11 ]} ) och O'Brien fanns bada med pa Rolling Stones lista over varldens basta gitarrister, och Yorke (66:e ^{[ 12 ]} ) pa deras lista over varldens basta sangare. ^{[ 13 ]} Ar 2009 rostade Rolling Stones lasare fram Radiohead som 2000-talets nast basta band, endast slagna av Green Day . ^{[ 14 ]} Radiohead blev ar 2019 inrostade i Rock and Roll Hall of Fame .

Historia [ redigera | redigera wikitext ]

1985?91: Bildandet och de forsta aren [ redigera | redigera wikitext ]

Medlemmarna i Radiohead mottes under studiegangen vid Abingdon School, en privatskola for pojkar i Abingdon, Oxfordshire . ^{[ 15 ]} Thom Yorke och Colin Greenwood gick i samma arskurs, Ed O'Brien och Phil Selway var ett ar aldre, och Jonny Greenwood var tva ar yngre an brodern Colin. 1985 bildade de bandet ”On a Friday”, vars namn refererade till bandets aterkommande repetitionsdag i skolans musiksal. ^{[ 16 ]} Jonny Greenwood, som tidigare varit med i bandet ”Illiterate Hands”, tillsammans med Nigel Powell och Thom Yorkes bror Andy, var den siste som gick med i bandet. ^{[ 17 ] [ 18 ]} Gruppen spelade sitt forsta gig under sena 1986 vid Oxfords Jericho Tavern; ^{[ 19 ]} Jonny Greenwood var fran borjan munspelare och keyboardist , men blev senare bandets forstegitarrist. ^{[ 16 ]}

Trots att Yorke, O'Brien, Selway och Colin Greenwood lamnade Abingdon 1987 for studier pa universitet, fortsatte On a Friday att repetera under helger och hogtider. ^{[ 20 ]} 1991, nar alla medlemmar utom Jonny hade avslutat sina universitetsstudier, omgrupperade On a Friday, borjade spela in demos sasom Manic Hedgehog , och spelade live runtom i Oxford pa platser som Jericho Tavern. Oxfordshire, tillsammans med ovriga regioner kring Themsen , hade en aktiv independent -scen under det sena 1980-talet, den fokuserade dock mest pa shoegazingband , sasom Ride och Slowdive . ^{[ 21 ]}

Allteftersom On a Fridays livespelningar blev fler och fler borjade skivbolag och musikproducenter bli intresserade. Chris Hufford, Slowdives producent och delagaren till Oxford's Courtyard Studios, infann sig pa en av On a Fridays tidiga konserter pa Jericho Tavern. Da han blev imponerad av bandets framforande bestamde sig han och partnern Bryce Edge att producera ett demoband, och blev On a Fridays managers; ^{[ 20 ]} nagot de fortsatt vara till idag. Efter ett mote mellan Colin Greenwood och EMI :s A&R -representant pa skivbutiken dar Greenwood arbetade, skrev On a Friday pa ett kontrakt for sex album med skivbolaget under sena 1991. ^{[ 20 ]} Pa begaran av EMI bytte bandet namn till ”Radiohead”, vilket togs fran laten ”Radio Head” fran Talking Heads -albumet True Stories (1986). ^{[ 20 ]}

1992?95: Pablo Honey , The Bends och tidiga framgangar [ redigera | redigera wikitext ]

Radiohead spelade in sin debututgivning, EP :n Drill , med Chris Hufford och Bryce Edge vid Courtyard Studios. EP:n slapptes i maj 1992, och gjorde inget storre intryck pa topplistorna. Bandet anlitade da Paul Kolderie och Sean Slade, som tidigare arbetat med de amerikanska indiebanden Pixies och Dinosaur Jr. , for att producera deras debutalbum, som spelades in under en kort period 1992 i en studio i Oxford. ^{[ 16 ]} Resulterande i utgivningen av singeln ” Creep ” senare samma ar borjade Radiohead uppmarksammas i den brittiska musikpressen, vilket inte bara var till deras fordel. NME beskrev dem som ”en ryggradslos ursakt till ett rockband”, ^{[ en 1 ] [ 22 ]} och ”Creep” svartlistades av BBC Radio 1 da den ansags vara ”for deprimerande”. ^{[ 23 ]}

Radiohead slappte debutalbumet Pablo Honey i februari 1993. Det nadde som hogst en 22:a-placering pa den brittiska albumlistan, och ”Creep” tillsammans med dess efterfoljande singlar ” Anyone Can Play Guitar ” och ” Stop Whispering ” lyckades inte bli nagra storre hits. ” Pop Is Dead ”, en singel som slapptes utan att medverka pa nagot album, salde lika daligt. Vissa kritiker jamforde bandets tidiga stil med vagen av grungemusik under det tidiga 1990-talet, och gav de smeknamnet ” Nirvana -lite”, ^{[ 24 ]} och Pablo Honey misslyckades med att gora ett intryck, saval kritiskt som kommersiellt, da det forst slapptes. ^{[ 22 ]} Trots delade influenser med gitarrdrivna akter, och viss uppmarksamhet for Yorkes falsettsang , turnerade Radiohead endast till brittiska universitet och klubbar. ^{[ 25 ]}

Under de forsta manaderna 1993 borjade Radiohead dra till sig lyssnare pa annat hall. ”Creep” hade spelats flitigt pa israelisk radio av den inflytelserike diskjockeyn Yoav Kutner, och i mars, efter att laten blivit en hit i landet, blev Radiohead inbjudna till Tel Aviv for att for forsta gangen halla en livespelning utanfor Storbritannien. ^{[ 26 ]} Vid ungefar samma tidpunkt borjade den alternativa San Francisco -baserade radiokanalen KITS spela ”Creep”. Sa smaningom borjade ett antal andra radiostationer langs USA :s vastkust att gora samma sak. Vid tiden att Radiohead paborjade sin forsta turne i Nordamerika i juni 1993, spelades musikvideon till ”Creep” dagligen pa MTV . ^{[ 20 ]} Laten nadde pa en andraplacering pa den amerikanska topplistan Modern Rock Tracks , gick in pa de lagre placeringarna pa Top 40-poplistan, och nadde till slut nummer 7 pa den brittiska singellistan efter att EMI omlanserat laten i september samma ar. ^{[ 27 ]}

Singelns ovantade uppmarksamhet i USA resulterade i att EMI blev tvungna att komma pa nya marknadsforingsplaner, vilket ledde till att bandet akte fram och tillbaka mellan kontinenterna, och spelade over 150 konserter under 1993. ^{[ 25 ]} De stora pafrestningarna av den plotsliga succen i och med att Pablo Honey -turnen utokades till sitt andra ar ledde nastan till att bandet splittrades. ^{[ 28 ]} Bandmedlemmarna beskrev forhallandena under turnen som svara att anpassa sig till, och sade mot slutet att de ”fortfarande spelar samma latar som [de hade] spelat in tva ar tidigare… som att vara fast i en tidsresa,” ^{[ en 2 ]} da de var ivriga med att borja arbeta pa nya latar. ^{[ 29 ]}

Radiohead borjade arbeta pa sitt andra album 1994, och anstallde da veteranproducenten John Leckie fran Abbey Road Studios . Forvantningarna var hoga att de skulle leverera en uppfoljare som skulle matcha succen med ”Creep”. ^{[ 30 ]} Da bandmedlemmarna overrepeterat materialet kandes inspelningarna nagot obekvama. ^{[ 31 ]} Da de sokte ett miljoombyte borjade de turnera i ostra Asien , Australasien och Mexiko som ett forsok att dampa pafrestningarna, vilket ledde till att de fann ett storre sjalvfortroende nar de framforde sin musik live. ^{[ 31 ]} I samband med att han blev besvarad av den okade berommelsen blev Yorke besviken av att vara ”pa spetsen av den sexiga, kaxiga, MTV-ogongodis-livsstilen” ^{[ en 3 ]} han kande att han hjalpte till med att salja till varlden. ^{[ 32 ]}

Bandets reaktion blev EP- och singelutgivningen My Iron Lung under sena 1994, som markerade en vandning mot det storre djupet som de siktade pa med sitt andra album. ^{[ 33 ]} Da den marknadsfordes genom alternativa radiostationer sald singeln battre an vad som forvantats, och for forsta gangen antogs det att bandet hade funnit en lojal beundrarskara. ^{[ 34 ]} Efter att de introducerat ett antal latar under turnen, avslutade Radiohead inspelningen av det andra studioalbumet vid arets slut, och slappte The Bends i mars 1995. Albumet drevs av tydliga gitarriff och en gracios atmosfar fran bandets tre gitarrister, och med ett storre anvandande av keyboards an i debutalbumet. ^{[ 16 ]} Det erholl ocksa godare recensioner for bade latskrivandet och framforandet. ^{[ 22 ]}

Medan Radiohead sags som outsiders till den britpop -scen som dominerade medias uppmarksamhet vid den tiden, ledde The Bends till bandets efterlangtade framgangar i hemlandet, ^{[ 21 ]} samtidigt som singlar som ” Fake Plastic Trees ”, ” High and Dry ”, ” Just ”, och ” Street Spirit (Fade Out) ” tog sig in pa de brittiska topplistorna; den sistnamnda laten placerade Radiohead for forsta gangen pa en top fem-placering. 1995 borjade Radiohead igen turnera i Nordamerika och Europa, denna gangen tillsammans med R.E.M , en av deras tidigare influenser och ett av datidens storsta rockband. ^{[ 29 ]} Uppmarksamheten som skapades av bandets beromda fans, sasom Michael Stipe , tillsammans med distinkta musikvideor for ”Just” och ”Street Spirit (Fade Out)”, hjalpte till att bibehalla Radioheads popularitet utanfor Storbritannien.

Radioheads vaxande fanbase var dock otillracklig for att de skulle lyckas repetera den kommersiella globala succen de hade med ”Creep”. ”High and Dry” blev en blygsam hit, men The Bends nadde som hogst en 88:e-placering pa den amerikanska albumlistan, vilket an idag kvarstar som bandets lagsta placering pa den listan. ^{[ 35 ]} Radiohead var dock nojda med albumets mottagande. Jonny Greenwood sade: ”Jag tror att vandpunkten for oss kom ungefar nio till tolv manader efter att The Bends slapptes och den borjade medverka pa folks [best of]-listor vid arets slut. Det ar nar det borjade kannas som att vi hade gjort ratt val med att vara ett band.” ^{[ en 4 ] [ 36 ]}

1996?98: OK Computer , berommelse och kritiska hyllningar [ redigera | redigera wikitext ]

I slutet av 1995 hade Radiohead redan spelat in en av latarna till det som senare skulle bli deras nasta album. ”Lucky”, som slapptes som singel for att framja valgorenhetsalbumet The Help Album , ^{[ 37 ]} kom som ett resultat av en kortvarig session med Nigel Godrich, en ung ljudtekniker som hade assisterat vid inspelningarna av The Bends samt producerat en av bandets B-sidor , ”Talk Show Host”, 1996. Bandet bestamde sig for att producera nasta album med hjalp av Godrich, och borjade arbeta i borjan av 1996. I juli samma ar hade de hunnit spela in fyra latar i sin repetitionsstudio, Canned Applause , ett renoverat appelskjul i narheten av Didcot, Oxfordshire. ^{[ 38 ]}

I augusti 1996 turnerade Radiohead som forband till Alanis Morissette , med syftet att finslipa sina nya latar innan de avslutade inspelningen av albumet. De aterupptog senare till inspelningarna, fortfarande inte i nagon traditionell musikstudio, utan istallet i St. Catherine’s Court, en herrgard fran 1400-talet nara Bath, Somerset . ^{[ 39 ]} Inspelningstillfallena beskrevs som avslappnade, dar bandet spelade under hela dagarna, spelade in latar i olika rum, samt lyssnade pa The Beatles , DJ Shadow , Ennio Morricone och Miles Davis for inspiration. ^{[ 16 ] [ 36 ]} Radiohead bidrog med ”Talk Show Host”, likval som den nyligen inspelade laten ”Exit Music (For a Film)”, till Baz Luhrmanns tolkning av Romeo + Juliet senare samma ar. Den storre delen av resten av albumet fardigstalldes mot slutet av 1996, och i mars 1997 var albumet fardigmixat och bearbetat.

Radiohead slappte sitt tredje album, OK Computer , i juni 1997. Albumet bestod till storsta delen av melodiska rocklatar, men inneholl ocksa latar dar bandet experimenterade med olika strukturer och som influerades av mera ambient musik, avantgarde och electronica , vilket fick tidningen Rolling Stone att kalla albumet ett ”fantastisk konststycke inom konstnarlig rock.” ^{[ en 5 ] [ 40 ]} Radiohead fornekade allt samrore med den progressiva rock -genren. Kritiker under mitten av 90-talet borjade dock jamfora bandets musik med Pink Floyd , ett band vars tidiga verk varit en stor influens for Greenwoods gitarrspel vid den tiden. Vissa jamforde tematiken i OK Computer med Pink Floyds bastsaljare The Dark Side of the Moon (1973). ^{[ 41 ] [ 42 ] [ 43 ]} Thom Yorke havdade dock att albumets texter inspirerats av datidens ”snabbhet” i varlden. Yorkes sangtexter, som andrade form drastiskt, hade uttryckt nagot som en tidning kallade ”slutet-pa-milleniet-blues” (”end-of-the-millennium blues”) ^{[ 44 ]} till skillnad fran The Bends mer personliga latar. OK Computer mottes av ett stort kritiskt erkannande, och Yorke medgav att han var ”overraskad att det fick den reaktion det fick. Ingen av oss visste over huvud taget om den var bra eller dalig. vad som verkligen chockade mig var faktumet att folk faktiskt fattade allt, alla strukturer och ljud och atmosfaren vi forsokte skapa.” ^{[ en 6 ] [ 45 ]}

OK Computer var bandets forsta album att ta sig upp pa forstaplatsen pa den brittiska albumlistan, vilket innebar att Radiohead gjorde kommersiell succe over hela varlden. Bortsett fran att det placerades hogst som nummer 21 pa den amerikanska albumlistan , mottes albumet av ett stort mainstreamerkannande i USA, och resulterade i bandets forsta Grammys : En vinst for ”Basta alternativa album” och en nominering for ”Arets album”. ^{[ 46 ]} ” Paranoid Android ”, ” Karma Police ” och ” No Surprises ” slapptes som singlar fran albumet, av vilka ”Karma Police” var mest framgangsrik internationellt. ^{[ 27 ]}

Utgivningen av OK Computer foljdes av varldsturnen ”Against Demons”. Grant Gee, som regisserat musikvideon till ”No Surprises”, foljde med bandet och filmade turnen. Materialet slapptes sedan som en dokumentar 1999 med namnet Meeting People Is Easy . ^{[ 47 ]} Filmen portratterar bandets missoden med musikindustrin och pressen, och visar bandets ”burnout” som skedde fran deras forsta turnedatum under mitten av 1997, som fortsatte till mitten av 1998, nastan ett ar senare. ^{[ 16 ]} Filmen ar ocksa kand for att ha dokumenterat tidiga versioner av latar som antingen slapptes flera ar senare, eller som aldrig givits ut, sasom ”How to Disappear Completely”, ”Life in a Glasshouse”, ”I Will” och ”Nude”. Filmen gick upp pa olika festivaler under, sasom 1999 ars upplaga av Maryland Film Festival, och gick upp i begransad upplaga pa biografer i utvalda stader. Under samma tid slappte bandet ocksa musikvideosamlingen 7 Television Commercials , saval som tva EP-skivor: Airbag / How Am I Driving? och No Surprises/Running from Demons , som innefattade B-sidorna till singlarna fran OK Computer .

1999?2001: Kid A , Amnesiac och andrat sound [ redigera | redigera wikitext ]

Radiohead var till storst del inaktiva efter turnen som varade mellan 1997 och 1998; vid dess slutskede var deras enda offentliga framtradande vid en Amnesty International -konsert i Paris . ^{[ 48 ]} Yorke medgav senare att bandet var mycket nara att splittras under den perioden, och att han hade utvecklat en svar depression . ^{[ 49 ]} Under tidiga 1999 borjade Radiohead arbeta pa det som skulle komma att bli uppfoljaren till OK Computer . Trots att det inte langre fanns nagon sarskild press eller ens en deadline fran skivbolaget, var spanningarna vid denna tidpunkt hoga. Bandmedlemmarna hade alla olika visioner for Radioheads framtid, och Yorke led av skrivkramp, vilket influerade honom mot en mer abstrakt och fragmenterad form av latskrivande. ^{[ 49 ]} Radiohead isolerade sig sjalva tillsammans med producenten Nigel Godrich i olika studior i Paris, Kopenhamn , och Gloucester , samt i sin nybyggda studio i Oxford . Sa smaningom kom medlemmarna overens om den nya musikaliska inriktningen, och omgrupperade de instrumentella rollerna inom bandet. ^{[ 24 ]} I april 2000, nastan 18 manader senare, fardigstalldes Radioheads inspelningar. ^{[ 49 ]}

I oktober 2000 slappte Radiohead sitt fjarde album, Kid A , det forsta av tva album som kom att bli resultat av dessa inspelningar. Snarare an att vara en stilistisk uppfoljare till OK Computer praglades Kid A av en mer minimalistisk och strukturerad stil, med storre instrumentell variation. Instrument som anvandes var till exempel Ondes Martenot , forprogrammerade elektroniska beats, strakar , och jazzinstrument. ^{[ 49 ]} Albumet gick upp som nummer ett i manga lander, inklusive USA, dar dess forsta placering pa Billboard -listan gav Radioheads forsta forstaplacering i landet, och var det forsta brittiska album att bli nummer ett i USA sedan Spice Girls 1996. ^{[ 50 ]} Succen tillskrevs ett antal olika faktorer; bland annat marknadsforing, att albumet lackts pa fildelningsnatverket Napster ett antal manader innan den officiella utgivningen, samt till de hoga forvantningarna som foljde den enorma succen med OK Computer . ^{[ 51 ] [ 52 ] [ 53 ]} Det slapptes forvisso inga singlar fran Kid A , dock slapptes latarna ”Optimistic” och ”Idioteque” som promosinglar , som spelades flitigt pa olika radiostationer. Det slapptes ocksa en serie korta delar av musikvideor, aven kallade ”blips”, pa olika musikkanaler, saval som gratis pa internet. ^{[ 54 ]} Bandmedlemmarna hade last Naomi Kleins bok om antiglobalisering , No Logo , under inspelningarna, och bestamde sig da for att fortsatta turnera i Europa under sommaren 2000 i ett specialbyggt talt fritt fran reklam och dylikt. De promotade ocksa Kid A med tre utsalda konserter i Nordamerika. ^{[ 54 ]}

Kid A vann en Grammy for ”Basta alternativa album”, samt en nominering i kategorin ”Arets album” under tidiga 2001. Det fick ta emot bade kritik och hyllningar inom olika indiekretsar for att ha anammat en musikalisk undergroundstil ; vissa brittiska mainstreamkritiker sag Kid A som ett ”kommersiellt sjalvmordsbrev”, och stamplade det som ”avsiktligt komplicerat” och som en langtan tillbaka till bandets tidigare stil. ^{[ 21 ] [ 22 ]} Radioheads fans var lika splittrade; bortsett fran de som stod bestorta och forbryllade fanns det manga som sag albumet som bandets basta verk dittills. ^{[ 32 ] [ 55 ]} Yorke fornekade dock att Radiohead hade menat att undvika de kommersiella forvantningarna, och sade att ”jag blev verkligen, verkligen chockad av hur daligt [ Kid A ] sags som… eftersom musiken inte ar sa svar att greppa. Vi forsoker inte vara svara… Vi forsoker faktiskt kommunicera, men nagonstans langs vagen verkar vi bara gora en massa manniskor forbannade… Vad vi gor ar inte sa pass avancerat.” ^{[ en 7 ] [ 21 ]}

I juni 2001 slapptes albumet Amnesiac , som inneholl ytterligare latar fran inspelningarna till Kid A . Radioheads musikaliska stil pa dessa latar var liknande den blandning av de elektroniska och jazzliknande influenser som tidigare visats pa Kid A , dock mer gitarrdrivet. Albumet kom att bli en varldssucce, saval kritiskt som kommersiellt, och toppade den brittiska albumlistan , nadde nummer tva i USA, blev nominerad till en Grammy samt till Mercury Music Prize . ^{[ 22 ] [ 50 ]} Efter att Amnesiac slappts drog bandet ut pa en varldsturne, som strackte sig over Nordamerika, Europa och Japan . Medan ” Pyramid Song ” och ” Knives Out ”, Radioheads forsta utgivna butikssinglar sedan 1998, gjorde ett blygsamt intryck, och ” I Might Be Wrong ” planerades bli albumets tredje singel, ledde turnen till Radioheads forsta livealbum . I Might Be Wrong: Live Recordings , som slapptes i november 2001, inneholl framforanden av sju latar fran Kid A och Amnesiac , samt den tidigare outgivna akustiska laten ”True Love Waits”.

2002?04: Hail to the Thief och uppbrott fran EMI [ redigera | redigera wikitext ]

Under juli och augusti 2002 turnerade Radiohead i Portugal och Spanien , dar de spelade ett antal nyskrivna latar. De agnade sedan tva veckor i en studio i Los Angeles tillsammans med Nigel Godrich till att spela in nytt material, och spelade in ett ytterligare antal latar i Oxford, dar bandet fortsatte arbeta anda inpa nasta ar. Radioheads medlemmar beskrev inspelningsprocessen som avslappnad, till skillnad fran de med pafrestande inspelningssessionerna till Kid A och Amnesiac . ^{[ 15 ]} Bandets sjatte album, Hail to the Thief , slapptes i juni 2003. Albumet inneholl blandade sound fran hela bandets karriar, saval som en kombination av gitarrdriven rock med elektroniska influenser samt dagsaktuella texter av Yorke. ^{[ 56 ]} Hail to the Thief mottes av en kommersiell succe. Det gick direkt upp som listetta i Storbritannien, munner tre pa Billboard -listan, och kom sedan att salja platina i Storbritannien och guld i USA. Albumets singlar: ” There There ”, ” Go to Sleep ” och ” 2 + 2 = 5 ”, spelades alla relativt mycket pa moderna rockstationer . Vid Grammy Awards 2003 blev Radiohead igen nominerade i kategorin ”Basta alternativa album”, medan producenten Godrich och teknikern Darrel Thorp vann pris i kategorin ”Best Engineered Album”. ^{[ 57 ]}

Yorke fornekade anklagelserna om att titeln Hail to the Thief skulle vara en kommentar till det kontroversiella presidentvalet i USA 2000 , och forklarade att han forst hort frasen i en diskussion om amerikanska politiker under 1800-talet pa BBC Radio 4 . ^{[ 15 ]} Yorke sade att hans texter hade paverkats av nyhetsrapporteringar om krig under 2001 och 2002 och ”kanslan att vi gar in i en tid av intolerans och radsla dar styrkan att uttrycka oss sjalva i en demokrati och fa vara roster horda tagits ifran oss” ^{[ en 8 ] [ 58 ]} men sade att ”[Radiohead] skrev inte ett protestalbum, vi skrev inte ett politiskt album.” ^{[ en 9 ] [ 15 ]} Efter utgivningen av Hail to the Thief drog Radiohead ut pa en varldsturne i maj 2003, vilket inkluderade att vara huvudakt vid Glastonburyfestivalen . Turnen avslutades i maj 2004 med ett framtradande pa Coachellafestivalen. Under turnens gang slappte bandet COM LAG (2plus2isfive) , en EP innehallande den storsta delen av bandets B-sidor vid den tiden.

2005?08: In Rainbows , soloarbete och ”betala vad ni vill” [ redigera | redigera wikitext ]

Nar turnen som foljde Hail to the Thief var avslutad gjorde Radiohead ett tillfalligt avbrott, for att ge bandmedlemmarna mojlighet att tillbringa mer tid med sina respektive familjer. Yorke slappte sitt solodebutalbum The Eraser 2006, medan Jonny Greenwood arbetade med soundtracks till filmerna Bodysong (2004) och There Will Be Blood (2007). ^{[ 59 ] [ 60 ]}

Radiohead borjade arbeta pa sitt sjunde album i februari 2005. ^{[ 60 ]} I september samma ar spelade bandet in laten ”I Want None of This” till valgorenhetsalbumet Help!: A Day in the Life . Albumet saldes online, och trots att den inte slapptes som singel blev ”I Want None of This” den mest nedladdade laten pa albumet. ^{[ 61 ]} Radiohead hade redan paborjat inspelningen av deras nasta album pa egen hand, och senare med producenten Spike Stent. Efter att ha turnerat i Europa och Nordamerika och under turnens gang debutspelat 13 nya latar atergick de dock till arbetet med Nigel Godrich mot slutet av 2006 i London, Oxford och ett antal platser runtom i Somerset , England. ^{[ 62 ]} Arbetet avslutades i juni 2007 och inspelningarna mastrades nastfoljande manad. ^{[ 63 ]}

Radioheads sjunde studioalbum, In Rainbows , slapptes som digital nedladdning genom bandets hemsida i oktober 2007, dar kunderna fick betala den summa de sjalva ansag var lamplig (”pay what you want”), vilket ocksa innebar att man i praktiken egentligen inte behovde betala alls; allt som stod pa hemsidan var ”det ar upp till dig” (”it's up to you”). ^{[ 64 ]} Efter att bandets sa plotsligt annonserat utgivningen av albumet, endast tio dagar innan den slapptes, fick deras ovanliga forsaljningsstrategi stor uppmarksamhet inom musikindustrin. ^{[ 65 ]} Under forsta dagen efter att albumet slappts rapporterades det att 1,2 miljoner nedladdningar salts. ^{[ 66 ]} Bandets managers hade dock inte slappt nagra officiella forsaljningssiffror utan havdade att internetdistributionen endast var till for att skynda pa den kommande butiksforsaljningen av albumet. ^{[ 67 ]} Colin Greenwood beskrev internetlanseringen som ett satt att undvika de mer ”normativa spellistorna” och ”anstrangda formaten” inom radio och TV, och forsakrade fansen varlden over att de skulle fa uppleva musiken samtidigt och forebygga att materialet lacks innan utgivningsdatumet for den fysiska utgavan. ^{[ 68 ]} O'Brien sade att strategin att slappa albumet pa egen hand resulterade i att det saldes farre exemplar, men att de tjanade mer pengar. ^{[ 69 ]} En ”discbox”, innehallande en andra skiva fran inspelningarna, vinyl- och CD-versionerna av albumet, samt en inbunden bok med konstverk saldes och skickades ut under slutet av 2007. ^{[ 70 ]}

In Rainbows slapptes i fysiskt format i Storbritannien i december 2007 pa XL Recordings , och i Nordamerika i januari 2008 pa TBD Records, ^{[ 70 ]} och blev listettor i bade Storbritannien och USA. ^{[ 71 ] [ 72 ]} Albumets forsaljningssucce i USA ? efter att ha varit tillgangligt i manader som gratis nedladdning ? var Radioheads storsta framgang pa topplistorna i det landet sedan Kid A , medan det blev deras femte album att ga upp som nummer ett i Storbritannien. Under det forsta aret saldes In Rainbows i over tre miljoner exemplar. ^{[ 73 ]} In Rainbows erholl ocksa extremt positiva recensioner, bland de basta under hela Radioheads karriar; kritiker hyllade albumet for att ha ett mer lattforstaeligt sound och att texterna hade en mer personlig pragel an de tidigare albumen. ^{[ 74 ]} Albumet nominerades till Mercury Music Prize , och kom till att vinna 2009 ars Grammy for ”Basta alternativa album”. Produktionsteamet bakom albumet vann ocksa en Grammy for ”Best Boxed or Special Limited Edition Package”, medan Radiohead sjalva for tredje gangen nominerades for en Grammy i kategorin ”Arets album”. Forutom tre andra nomineringar till bandet sjalva nominerades ocksa Nigel Godrichs produktionsarbete, samt musikvideon till ”House of Cards”. ^{[ 75 ]}

Radiohead slappte ett antal singlar fran In Rainbows . Den forsta, ” Jigsaw Falling into Place ”, slapptes i Storbritannien i januari 2008. ^{[ 76 ]} Den andra singeln fran albumet, ” Nude ”, gick upp som nummer 37 pa Billboard Hot 100 -listan, som Radioheads forsta lat att ga upp pa den listan sedan ”High and Dry” 1995, samt deras forsta top 40-hitsingel i USA sedan ”Creep”. ^{[ 27 ]} Radiohead fortsatte lansera latar fran In Rainbows som singlar och musikvideor; i juli slappte de en digitalt filmad video for ” House of Cards ”. ^{[ 77 ]} ”House of Cards”, tillsammans med ”Bodysnatchers”, gick upp som radiosinglar. I september annonserade bandet en fjarde singel, ” Reckoner ”, samt en remixtavling liknande den de anordnade for ”Nude”. ^{[ 78 ]} I april 2008 lanserade Radiohead W.A.S.T.E. Central, en social plattform for Radioheadfans. ^{[ 79 ]}

EMI slappte ett greatest hitsalbum , Radiohead: The Best Of , i juni 2008. ^{[ 80 ]} Sammanstallningen gjordes utan att Radiohead hade nagot att saga till om, och inneholl bara latar fran tiden da bandet hade skivkontrakt med EMI, vilket utlopte efter lanseringen av Hail to the Thief . Yorke uttryckte sitt missnoje a Radioheads vagnar: ”Vi har inte direkt haft nagra hits sa vad exakt ar syftet med detta? … Det ar en bortkastad mojlighet som ifall vi hade statt bakom, och velat gora det, hade kunnat bli bra.” ^{[ en 10 ] [ 81 ]}

Fran mitten av 2008 till tidiga 2009 turnerade Radiohead i Nordamerika, Europa, Japan och Sydamerika, till forman for In Rainbows . Bandet var huvudakt vid Reading and Leeds Festivals i augusti 2009. ^{[ 66 ] [ 82 ] [ 83 ]}

2009?2012: The King of Limbs , tva trummisar och scenkollaps i Toronto [ redigera | redigera wikitext ]

I maj 2009 paborjade Radiohead nya inspelningar med Godrich. ^{[ 84 ]} I augusti samma ar slappte bandet tva singlar fran dessa inspelningstillfallen via sin hemsida: ”These Are My Twisted Words”, ^{[ 85 ]} och ”Harry Patch (In Memory Of”, en hyllning till Harry Patch, den siste overlevande brittiska soldaten som stridit i forsta varldskriget , vars intakter donerades till British Legion. ^{[ 86 ] [ 87 ]}

Radioheads enda konsert 2010 spelades i vid Henry Fonda-teatern i Los Angeles , till forman for Oxfam . Biljetterna auktionerades ut och samlade ihop over en halv miljon US dollar till forman for en insamling till offren till Jordbavningen i Haiti 2010 . ^{[ 88 ]} Den 30 augusti samma ar slappte Selway sitt debutsoloalbum, Familial . I december slappted en hemmagjord video fran Radioheads Oxfam-framtradande via Youtube och torrent med Radioheads stod och en bifogad ”betala vad ni vill”-lank vars intakter donerades tukk Oxfam. ^{[ 89 ]} I september 2010 slappte Radiohead ljudinspelningar fran sitt framtradande i Prag 2009, for att anvandas i en annan konsertvideo skapad av bandets fans. ^{[ 90 ] [ 91 ]} Radiohead for Haiti - och Live in Praha -videorna recenserades av mainstreammedia och beskrevs som exempel pa bandets oppenhet gentemot fansen, och deras positiva installning till icke-kommersiell internetdistribution. ^{[ 92 ] [ 93 ]}

Radiohead avslutade inspelningarna av sitt attonde album i januari 2011. ^{[ 68 ]} Albumet The King of Limbs annonserades pa Alla hjartans dag och gavs sjalvstandigt ut den 18 februari 2011 genom Radioheads hemsida. ^{[ 94 ]} Det foljdes av butikslanseringen av albumet CD- och vinylformat i mars, samt ett exklusivt ”newspaper album” i maj. ^{[ 95 ]} Albumet salde uppskattningsvis mellan 300 000 och 400 000 exemplar genom bandets webbplats; ^{[ 96 ]} butiksversionen gick upp pa en sjatteplats pa Billboard 200 -listan i USA, dar den salde i 69 000 exemplar forsta veckan. ^{[ 97 ]} I Storbritannien gick albumet upp pa en sjundeplacering pa den brittiska albumlistan, och salde i 33 469 exemplar under forsta veckan. ^{[ 98 ]} Efter den noggranna inspelningen och den relativt traditionella rock-konstellationen pa In Rainbows agnade Radiohead en med ”spontan” process till att utveckla The King of Limbs , dar de bland annat samplade sina egna tidigare inspelningar med turntables . ^{[ 96 ] [ 99 ]} The King of Limbs mottes av positiv kritik fran de flesta musikkritiker, och fick en Metacritic -poang pa 80, vilket indikerar ”generellt goda recensioner” (”generally favorable reviews”). ^{[ 100 ]} Albumet nominerades i fem kategorier under Grammy Awards 2012 : ”Basta alternativa album”, ”Best Boxed or Special Limited Edition Package”, ”Basta kortmusikvideo” (for ” Lotus Flower ”), ”Basta rockframtradande” (”Lotus Flower”), samt ”Basta rocklat” (”Lotus Flower”). ^{[ 101 ]} Tva latar som inte fanns med pa The King of Limbs , men som togs fram under samma inspelningsprocess, ”Supercollider” och ”The Butcher”, slapptes som singlar den 16 april 2011. ^{[ 102 ]} En serie remixer av latar fran The King of Limbs av olika artister sammanstalldes pa remixalbumet TKOL RMX 1234567 , som slapptes i september 2011. ^{[ 103 ]}

For att kunna framfora det mycket komplexa rytmiska King of Limbs -materialet live anstallde Radiohead Clive Deamer , turnetrummis i Portishead , och spelade in en andra From the Basement -spelning, som senare slapptes som The King of Limbs: Live from the Basement i december 2011. ^{[ 104 ]} Fran inspelningen utgavs ocksa ”The Daily Mail / Staircase”, en singel med dubbel A-sida, som slapptes som digital nedladdning den 19 december 2011. ^{[ 105 ]} Deamer medverkade aterkommande ganger under Radioheads framtradanden. Selway kommenterade uppsattningen med tva trummisar med: ”Det var fascinerande. En spelade pa det traditionella viset, medan en nastan harmade en trummaskin. Det var 'push and pull', som en barnlek, verkligen intressant.” ^{[ en 11 ] [ 106 ]} Den 24 juni gjorde Radiohead ett overraskningsframtradande under 2011 ars upplaga av Glastonburyfestivalen , dar de framforde latar fran The King of Limbs infor publik for forsta gangen. ^{[ 107 ]} I september samma ar spelade de under tva tillfallen vid Roseland Ballroom i New York , ^{[ 108 ]} och gjorde ett antal amerikanska TV-framtradanden, inklusive ett en timme langt specialavsnitt av The Colbert Report , ^{[ 109 ]} samt vid sasongspremiaren av Saturday Night Live . ^{[ 110 ]} I februari 2012 paborjade Radiohead sin forsta utokade turne i Nordamerika pa fyra ar, som inkluderade spelningar i USA , Kanada och Mexiko . ^{[ 111 ]}

Den 16 juni 2012, en timme fore inslappet skulle borja pa Downsview Park i Toronto , som skulle vara Radioheads sista konsert under turnen i Nordamerika, kollapsade taket over platsens tillfalliga scen. Trumteknikern Scott Johnson avled i olyckan, och ytterligare tre medlemmar i Radioheads teknikerteam skadades. Kollapsen forstorde ocksa den storsta delen av bandets ljusshow, saval som manga av deras instrument. Inga bandmedlemmar befann sig pa scenen. Konserten stalldes in och turnedatumen i Europa skots upp. ^{[ 112 ] [ 113 ] [ 114 ] [ 115 ] [ 116 ] [ 117 ]} Efter att ha lagt om datumen for turnen hyllade Radiohead Johnson, saval som teknikerna, under deras nasta konsert i Nimes, Frankrike i juli. ^{[ 118 ]} Yorke skrev sedan att de lyckades avsluta turnen efter kollapsen var deras ”storsta prestation hittills.” ^{[ 119 ]} I juni 2013 stamde Ontario Ministry of Labour Live Nation Canada Inc, Live Nation Ontario Concerts GP Inc, Optex Staging & Services Inc samt en ingenjor pa 13 punkter, under The Occupational Health and Safety Act. Rattegangen inleddes den 27 juni 2013 vid Ontario Court of Justice i Toronto. ^{[ 120 ]}

Under turnen i USA i mitten av 2012 tillbringade Radiohead en dag i en inspelningsstudio tillsammans med den fore detta White Stripes -gitarristen Jack White , och arbetade pa tva nya latar. I april 2013 sade Yorke att latarna var en ”oavslutad hemlaxa”. ^{[ 121 ]}

2013? : Avbrott, vidare soloarbete och A Moon Shaped Pool [ redigera | redigera wikitext ]

Efter King of Limbs -turnen, under vilken Radiohead framforde ett antal nya latar, ^{[ 122 ]} gjorde bandet ett nytt avbrott. I februari 2013 slappte Yorke och Godrich studioalbumet Amok , med sitt band Atoms for Peace. ^{[ 123 ]} Den 11 februari 2014 slappte Radiohead mobilapplikationen Polyfauna , for Android - och iOS -telefoner. Applikationen ar ett ”experimentellt samarbete” mellan Radiohead och Universal Everything, en brittisk studio for digital konst , och bestar av musikaliska och bildliga element fran The King of Limbs . ^{[ 124 ]} Den 26 september samma ar slappte Yorke sitt andra soloalbum, Tomorrow's Modern Boxes , ^{[ 125 ]} och den 7 oktober slappte Selway sitt andra soloalbum, Weatherhouse . Jonny Greenwood gjorde soundtracket till filmen Inherent Vice , som slapptes i oktober 2014; soundtracket innehaller bland annat en ny version av den tidigare outgivna Radiohead-laten ”Spooks”, som framfors av Greenwood tillsammans med tva medlemmar fran Supergrass . ^{[ 126 ]} 2015 bidrog aven Yorke med ett soundtrack, Subterranea , som anvandes till en installation av Radihead-konstverket The Panic Office i Sydney , Australien . ^{[ 127 ]}

I februari 2015 sade Selway till webbtidningen Drowned in Sound att Radiohead arbetat med ett nytt album fran september till julen 2014, och skulle aterga till arbetet i mars 2015. ^{[ 128 ]} Samma manad uttalade sig Greenwood till Pitchfork att Radiohead bytt metod igen, och att de numerade ”arbetade begransat” och anvande ”valdigt gammal och valdigt ny teknologi” tillsammans. ^{[ 129 ]} I oktober 2015 rapporterades det att Radiohead stamt sitt tidigare skivbolag Parlophone, med harledning till nedladdningar av deras tidigare latar. ^{[ 130 ]}

Pa juldagen 2015 slappte Radiohead laten ” Spectre ” via streamingtjansten Soundcloud . Laten skrevs till James Bond-filmen med samma namn , men anvandes aldrig i filmen. Enligt Yorke ”fungerade det inte, men det blev anda nagot av vart eget som vi alskar valdigt mycket.” ^{[ en 12 ] [ 131 ]} I mars 2016 annonserade Radiohead en varldsturne planerad mellan maj och oktober samma ar, med konserter bokade i Europa, Nordamerika och Japan. ^{[ 132 ]} Senare samma manad berattade Stanley Donwood att han, tillsammans med bandet, hade arbetat en tid i sodra Frankrike , men att det kommande albumet annu inte var fardigstallt. ^{[ 133 ]}

Den 3 maj 2016 slapptes laten ” Burn the Witch ”, som kom att bli den forsta singeln fran det nya albumet, tillsammans med en stop motion-animerad musikvideo. ^{[ 134 ]} Redan tre dagar senare, den 6 maj, slappte Radiohead den efterfoljande singeln ” Daydreaming ”, med en musikvideo regisserad av Paul Thomas Anderson . ^{[ 135 ]} Musikvideon till ”Daydreaming” visades aven i 35 mm-film pa utvalda biografer. ^{[ 136 ]} Radioheads nionde studioalbum, A Moon Shaped Pool , slapptes digitalt den 8 maj 2016, och i fysiskt format genom XL Recordings den 17 juni samma ar. ^{[ 135 ]} Det nya albumet innehaller ett antal latar som skrivits flera ar tidigare. Bland dessa latar hittas bland annat ”True Love Waits”, som antas ha skrivits tidigare an 1995, som spelats in med kor- och strakarrangemang av London Contemporary Orchestra, ^{[ 137 ]} samt slagverk av Clive Deamer. ^{[ 138 ]}

En turne efterfoljande A Moon Shaped Pool paborjades i maj 2016, aterigen tillsammans med Deamer. Under turnen holl bandet konserter i Europa, Nordamerika och Japan. ^{[ 139 ] [ 140 ]} Den 11 juni samma ar tillkannagav Radiohead ”Live From a Moon Shaped Pool”, vilket agde rum i ett antal skivbutiker runt om i varlden den 17 juni 2016. Bandets fans kunde da delta i en ”dagslang ljudstrom fran bandet”, ^{[ en 13 ]} saval som tavlingar, ”instruktiv konst”, samt andra aktiviteter. ^{[ 141 ]}

Stil och latskrivande [ redigera | redigera wikitext ]

R.E.M (vanster) och Pink Floyd (hoger) har varit stora influenser.

Bland Radioheads tidigaste influenser finner man band och artister som Queen , Pink Floyd och Elvis Costello , postpunkband sasom Joy Division , Siouxsie and the Banshees och Magazine , samt en del av 1980-talets alternativa rockband sasom R.E.M , Pixies , The Smiths och Sonic Youth . ^{[ 16 ] [ 20 ] [ 32 ] [ 142 ]} Under mitten av 1990-talet borjade Radiohead ta till sig nagra av hiphopens inspelningsmetoder, da de inspirerades mycket av samplingsarbetet hos DJ Shadow . ^{[ 16 ]} Det blev ocksa intresserade av anvandandet av datorer for att generera ljud. ^{[ 143 ]} Andra artister som gruppen inspirerades av var Miles Davis och Ennio Morricone , tillsammans med rockgrupper fran 1960-talet sasom The Beatles och The Beach Boys , samt Phil Spectors ”wall of sound”-produktioner till olika tjejgrupper . ^{[ 16 ] [ 36 ]} Jonny Greenwod namnde ocksa kompositoren Krzysztof Penderecki som en inspiration till soundet pa OK Computer . ^{[ 36 ]} Den elektroniska musiken i Kid A och Amnesiac inspirerades av Thom Yorkes beundran for datorgenererad musik. ^{[ 24 ]} Under denna period influerades bandet ocksa av olika jazz -akter, sasom Charles Mingus , Alice Coltrane och Miles Davis , men ocksa av 1970-talets krautrockband sasom Can och Neu! . ^{[ 144 ]} Jonny Greenwoods intresse for 1900-talets klassiska musik visade sig ocksa, da influenserna fran Penderecki och Olivier Messiaen var tydliga: I flera latar pa Kid A , och senare album, anvander Greenwood en ondes Martenot , ett tidigt elektroniskt instrument som populariserades av Messiaen. ^{[ 20 ]}

Medan de arbetade pa Hail to the Thief lade Radiohead pa nytt betoningen vid mer gitarrdriven rock. ^{[ 56 ]} Sedan inspelningen av In Rainbows paborjades har Radiohead namnt en varierande skara av elektroniska, experimentella, hiphop- och rockmusiker som influenser, sasom Bjork , M.I.A. , Liars , Modeselektor och Spank Rock . ^{[ 145 ] [ 146 ]} Sedan de lamnade sitt huvudsakliga skivbolag har bandmedlemmarna intervjuats mindre och mindre, och lagger istallet ofta upp ”office charts” over sina favoritlatar for tillfallet pa sin blogg Dead Air Space. 2011 fornekade Yorke att Radiohead nagonsin medvetet siktat pa att andra musikalisk inriktning eller att gora ” experimentell musik ”, och sade att bandet ”konstant konsumerade musik” och att en varierande skara musiker alltid influerar deras arbete. ^{[ 147 ]}

Sedan bildandet har den bade musikaliska och textmassiga frontmannen varit Thom Yorke. Trots att Yorke star ansvarig for nastan alla lattexter ar latskrivandet en samarbetsprocess, och det har sagts i intervjuer att alla bandmedlemmarna har olika roller i latskrivandet. ^{[ 49 ]} Som ett resultat av detta tillskrivs ofta latarna ”Radiohead”, istallet for en enskild latskrivare. Kid A/Amnesiac -inspelningarna skapade en andring i Radioheads musikaliska stil, och en an mer radikal forandring i bandets arbetsmetod. ^{[ 49 ] [ 148 ]} Sedan overgangen fran mer traditionell rockmusik till en storre vikt pa elektroniska ljud har medlemmarna allt eftersom blivit mer flexibla och byter nu regelbundet instrument beroende pa vad laten kraver. ^{[ 49 ]} Pa Kid A och Amnesiac spelade Yorke keyboard och elbas, medan Jonny Greenwood ofta spelade ondes Martenot snarare an gitarr, basisten Colin Greenwood arbetade med samplingen, och O'Brien och Selway koncentrerade sig pa trummaskkiner och digital manipulation av musiken, och fann genom detta olika satt att inforliva sina respektive forstainstrument, gitarr och percussion, i det nya soundet. ^{[ 49 ]} De mer avslappnade inspelningssessionerna till Hail to the Thief ledde till en annan gruppdynamik inom bandet. Yorke i samband med det att ”[hans] makt inom bandet var totalt obalanserad och [att han] skulle omstorta alla andras makt till vilket pris som helst. Men… det ar faktiskt mer sunt nu, demokratiskt sett, an vad det brukade vara.” ^{[ en 14 ] [ 149 ]}

Samarbeten [ redigera | redigera wikitext ]

Radiohead har bibehallit en nara relation till flera aterkommande medarbetare sedan borjan av karriaren. Skivproducenten Nigel Godrich gjorde sig kand med Radiohead, da han arbetade med bandet som ljudtekniker sedan The Bends , och senare som bandets producent pa alla sex studioalbum sedan OK Computer . ^{[ 150 ]} Han har utnamnts till bandets ”sjatte medlem”, i likhet med nar George Martin kallades for den ”femte beatlen ”. ^{[ 150 ]} Den grafiska designern Stanley Donwood motte Thom Yorke medan de bada studerade konst vid universitetet, och har sedan 1994 tillsammans med Yorke producerat alla Radioheads albumomslag och visuella konstverk. ^{[ 151 ]}

Doonwood och Yorke vann 2002 en Grammy for sin specialversion av Amnesiac , paketerad som en biblioteksbok. ^{[ 151 ]} Dilly Gent har varit ansvarig for alla Radioheads musikvideor sedan OK Computer , och hjalper dem att hitta en lamplig regissor till varje projekt. ^{[ 152 ]} Sedan Radiohead startades har Andi Watson varit bandets ljus- och scenregissor, och har designat de visuella faktorerna under Radioheads livekonserter, sasom den koldioxidneutrala ” LED -skogen” under In Rainbows -turnen. ^{[ 153 ]} Bandets ansvarige livetekniker, Pete Clements, eller ”Plank”, har arbetat med bandet sedan innan The Bends med att se over instrumentens installningar innan studioinspelningar och liveframtradanden. ^{[ 16 ]}

Medlemmar [ redigera | redigera wikitext ]

• Colin Greenwood  ? basgitarr , keyboard , percussion (1985?)
• Jonny Greenwood  ? gitarr , keyboard, ondes Martenot , analoga synthesizers , trummor (1985?)
• Ed O'Brien  ? gitarr, percussion, bakgrundssang , trummor (1985?)
• Philip Selway  ? trummor, percussion, bakgrundssang (1985?)
• Thom Yorke  ? sang, gitarr, keyboard, piano , basgitarr (1985?)

Livemedlemmar

• Clive Deamer  ? trummor, percussion, bakgrundssang (2011?)

Diskografi [ redigera | redigera wikitext ]

• Pablo Honey (1993)
• The Bends (1995)
• OK Computer (1997)
• Kid A (2000)
• Amnesiac (2001)
• Hail to the Thief (2003)
• In Rainbows (2007)
• The King of Limbs (2011)
• A Moon Shaped Pool (2016)

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Noter [ redigera | redigera wikitext ]

Tryckta kallor [ redigera | redigera wikitext ]

• Buckley, Peter (2003) (pa engelska), The Rough Guide to Rock , Rough Guides, ISBN 1-84353-105-4 , http://books.google.com/?id=haEfq-nKqjgC  
• Clarke, Martin. Radiohead: Hysterical and Useless (pa engelska). 2000. ISBN 0-85965-332-3
• Griffiths, Dai (2004) (pa engelska), OK Computer , Continuum International Publishing Group, ISBN 0-8264-1663-2 , http://books.google.com/?id=QuZF1PP0AKkC  
• Randall, Mac. Exit Music: The Radiohead Story (pa engelska). 2000. ISBN 0-385-33393-5
• Reising, Russell (2005) (pa engelska), Speak to Me , Ashgate Publishing, Ltd, ISBN 0-7546-4019-1 , http://books.google.com/?id=x_0oXORl4dIC  

Engelska originalcitat [ redigera | redigera wikitext ]

Vidare lasning [ redigera | redigera wikitext ]

• Doheny, James. Radiohead: Back to Save the Universe (pa engelska). 2002. ISBN 0-8264-1663-2
• Forbes, Brandon W. och Reisch, George A. (red.). Radiohead and Philosophy: Fitter Happier More Deductive (pa engelska). 2009. ISBN 0-8126-9664-6
• Hale, Jonathan. Radiohead: From a Great Height (pa engelska). 1999. ISBN 1-55022-373-9
• Johnstone, Nick. Radiohead: An Illustrated Biography (pa engelska). 1997. ISBN 0-7119-6581-1
• Letts, Marianne Tatom. Radiohead and the Resistant Concept Album (pa engelska). 2010. ISBN 978-0-253-22272-5
• Paytress, Mark. Radiohead: The Complete Guide to their Music (pa engelska). 2005. ISBN 1-84449-507-8
• Tate, Joseph (red.). The Music and Art of Radiohead (pa engelska). 2005. ISBN 0-7546-3979-7 .

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

Wikimedia Commons har media som ror Radiohead .

• Officiell webbplats
• Radiohead pa MusicBrainz (engelska)
• Radiohead pa Open Directory Project