| Ovriga medlemsstater inom Schengenomradet
|
Den
nordiska passunionen
ar ett
mellanstatligt
granskontrollsamarbete mellan de nordiska landerna
Danmark
,
Finland
,
Island
,
Norge
och
Sverige
, inklusive de sjalvstyrande ogrupperna
Faroarna
och
Aland
men exklusive
Gronland
(som dock i praktiken omfattas av manga av dess bestammelser),
Jan Mayen
och
Svalbard
. Samarbetet bestar av tva delar, den ena ror nordiska medborgares ratt att rora sig fritt inom
Norden
utan
pass
, annan typ av
resehandling
eller
uppehallstillstand
, den andra ror avskaffandet av
granskontrollerna
vid de inre granserna mellan de nordiska landerna. Dock kan tullkontroller och tillfalliga inre granskontroller forekomma. Nordiska medborgare bor inneha nagon typ av
legitimationshandling
vid resa inom Norden eftersom det kan kravas i andra sammanhang, till exempel vid flygresor, hotellvistelser och poliskontroller. Privata foretag kan krava pass eller nationellt identitetskort.
Stora delar av den nordiska passunionens bestammelser ar i praktiken ersatta av
Schengensamarbetet
sedan de nordiska landerna anslot sig till
Schengenomradet
i borjan av 2000-talet. Dock ger den nordiska passunionen mer langtgaende rattigheter till nordiska medborgare an vad
Schengenregelverket
ger
unionsmedborgare
. Till exempel maste unionsmedborgare som reser inom Schengenomradet (och ovriga delar av
Europeiska unionen
) i enlighet med
rorlighetsdirektivets
bestammelser inneha en
giltig resehandling
(pass eller
nationellt identitetskort
), medan nordiska medborgare endast behover kunna pavisa sin identitet och sitt nordiska medborgarskap genom till exempel innehav av en giltig legitimationshandling, sasom ett
korkort
, vid resa inom den nordiska passunionen eller Gronland.
I samband med
forsta varldskrigets
utbrott 1914 infordes passtvang i stora delar av
Europa
. Innan dess hade det varit mojligt att resa utan pass inom Norden alltsedan de aldre lagarna om
respass
, som da kravdes aven for inrikesresor, hade tagits bort runt 1860.
Efter
andra varldskriget
inleddes ett fordjupat nordiskt samarbete med syfte att integrera de nordiska landerna. Den nordiska passunionen inrattades under 1950-talet. Den 14 juli 1952 tradde
protokollet angaende passfriheten vid resor mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge
i kraft, vilket innebar att nordiska medborgare fick ater ratt att resa inom Norden utan
pass
. Den 22 maj 1954 undertecknade regeringsforetradare for
Danmark
,
Finland
,
Norge
och
Sverige
protokollet angaende befrielse for nordiska medborgare fran att under uppehall i annat nordiskt land an hemlandet innehava pass och uppehallstillstand
, som tradde i kraft den 1 juli 1954 och da ersatte det tidigare protokollet om passfrihet.
Island
och
Faroarna
anslot sig till protokollet den 1 december 1955 respektive den 1 januari 1966.
[
1
]
Den nordiska passkontrolloverenskommelsen undertecknades av regeringsforetradare for Danmark, Finland, Norge och Sverige den 12 juli 1957. Den tradde i kraft den 1 maj 1958 och innebar att granskontrollerna vid de inre granserna mellan de nordiska landerna avskaffades. Island och Faroarna anslot sig till denna overenskommelse den 24 september 1965 respektive den 1 januari 1966.
[
1
]
Under andra halvan av 1990-talet forberedde sig de nordiska landerna pa att ansluta sig till
Schengensamarbetet
. Genom sarskilda associeringsavtal med
Europeiska unionen
kunde aven Island och Norge ansluta sig till samarbetet och pa sa satt kunde den nordiska passunionen uppratthallas. De nordiska landerna anslot sig till
Schengenomradet
den 25 mars 2001, vilket innebar att stora delar av den nordiska passunionen i praktiken ersattes av Schengensamarbetet.
I samband med
flyktingkrisen 2015
sattes den nordiska passunionen, liksom Schengensamarbetet, pa prov. Det stora antalet
asylsokande
gjorde att Danmark, Norge och Sverige under slutet av 2015 och borjan av 2016 inforde
tillfalliga granskontroller
vid delar av de inre granserna. Sverige inforde aven ett
transportoransvar
for buss-, tag- och batresor fran Danmark till Sverige med syfte att hindra asylsokande utan giltiga resehandlingar fran att na svenskt territorium. Ratten att soka asyl utan en giltig resehandling var oforandrad, men mojligheten for asylsokande att ta sig till Sverige for att kunna nyttja denna rattighet forsvarades. Till skillnad fran andra
unionsmedborgare
kunde nordiska medborgare anvanda sig av korkort som giltig legitimationshandling istallet for pass eller nationellt identitetskort. Det svenska transportoransvaret upphorde i maj 2017, medan granskontrollerna fortsatte.
Den nordiska passunionen bygger pa tva olika overenskommelser mellan de nordiska landerna:
- Protokollet angaende befrielse for nordiska medborgare fran att under uppehall i annat nordiskt land an hemlandet innehava pass och uppehallstillstand
Detta protokoll reglerar ratten for nordiska medborgare att kunna rora sig fritt inom Norden utan att behova medta
pass
eller inneha
uppehallstillstand
. Protokollet tradde i kraft den 1 juli 1954 och ersatte da det tidigare protokollet om passfrihet som hade varit i kraft sedan den 14 juli 1952.
- Overenskommelsen mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge om upphavande av passkontrollen vid de internordiska granserna
Denna overenskommelse, aven kand som den nordiska passkontrolloverenskommelsen, reglerar avskaffandet av granskontrollerna vid de inre granserna mellan de nordiska landerna. Overenskommelsen tradde i kraft den 1 maj 1958. Den har sedan dess andrats ett flertal ganger, daribland for att ta hansyn till bestammelserna i
Schengenregelverket
, framfor allt avskaffandet av granskontrollerna vid de inre granserna mellan Norden och ovriga delar av
Schengenomradet
.
Det nordiska regelverket ar ett
mellanstatligt
regelverk. Regelverket far darfor full rattsverkan endast genom de lagar och andra forfattningar som de nationella regeringarna och parlamenten har antagit for att genomfora de overenskommelser som de har ingatt. Till skillnad fran Schengenregelverket finns det ingen overstatlig institution som kan doma ett land for att bryta mot regelverket.
Sedan de nordiska landerna anslot sig till Schengenomradet den 25 mars 2001 tillampas det nordiska regelverket endast i den man det ar forenligt med Schengenregelverket.
[
1
]
Den nordiska passkontrolloverenskommelsen andrades den 18 september 2000 for att vara forenlig med Schengenregelverket.
Den nordiska passunionen omfattar de nordiska landerna
Danmark
,
Finland
,
Island
,
Norge
och
Sverige
, inklusive de sjalvstyrande ogrupperna
Faroarna
och
Aland
. Av dessa omraden ingar samtliga i
Schengenomradet
utom Faroarna. Faroarna uppratthaller dock en oppen grans gentemot Schengenomradet i enlighet med en sarskild bestammelse i Schengenregelverket. Aven
Gronland
, som star utanfor den nordiska passunionen, uppratthaller en oppen grans gentemot Schengenomradet, och tillampar den nordiska passunionens bestammelser. De norska omradena
Jan Mayen
och
Svalbard
ingar inte i den nordiska passunionen och granskontroller forekommer vid resa till Svalbard, men daremot inte till Jan Mayen som ingar i Schengenomradet.
[
2
]
De inre granserna innefattar alla granser som ar gemensamma mellan de nordiska landerna. Detta inkluderar gemensamma landgranser samt flygplatser och hamnar med forbindelser mellan de nordiska landerna. De inre granserna far passeras utan att nagon in- eller utresekontroll genomfors, oavsett personens nationalitet. Personer som passerar en inre grans behover inte uppvisa nagon giltig resehandling. Trots detta behover nordiska medborgare som ror sig inom den nordiska passunionen i regel alltid bara med sig en giltig
legitimationshandling
medan ovriga medborgare behover bara med sig en
giltig resehandling
, eftersom dessa handlingar kan kravas i andra sammanhang.
Avskaffandet av granskontrollerna vid de inre granserna hindrar inte andra typer av personkontroller, till exempel
inre utlanningskontroller
och poliskontroller som foranleds av brottsmisstanke. Aven tullkontroller och tillfalliga inre granskontroller kan forekomma.
Granskontroller kan aterinforas tillfalligt, i enlighet med
Schengenregelverkets
bestammelser, om det anses ”nodvandigt for att forhindra en omfattande illegal inresa till foljd av skillnader mellan de fordragsslutande staterna i fraga om viseringstvang” och ”nar hansyn till den
allmanna ordningen
eller
statens sakerhet
kraver det”.
[
1
]
Enligt de nordiska overenskommelserna behover nordiska medborgare inte inneha giltig
resehandling
eller
legitimationshandling
vid resa till ett annat nordiskt land om de egna medborgarna i det landet inte behover det. I praktiken rekommenderas dock nordiska medborgare att medta sadana handlingar da de kan kravas i manga olika sammanhang. En viktig skillnad jamfort med
rorlighetsdirektivet
, som reglerar giltiga resehandlingar for unionsmedborgare inom hela
Europeiska unionen
, ar att nordiska medborgare inte maste medta en resehandling som styrker deras medborgarskap. Det racker med nagon typ av legitimationshandling, till exempel ett
korkort
, vid resa inom Norden. For icke-nordiska medborgare kravs daremot i regel alltid en
giltig resehandling
(till exempel
pass
eller
nationellt identitetskort
for
unionsmedborgare
).
Krav pa uppvisande av giltig legitimations- eller resehandling kan forekomma bland annat vid incheckning till flyg inom Norden liksom vid vissa tag- eller farjeforbindelser. Vissa flygbolag kraver pass eller nationellt identitetskort for resor aven inom Norden.
[
3
]
Vid resa till Faroarna, Gronland eller Island rekommenderas pass eftersom flygplan kan behova ledas om till
Storbritannien
vid daligt vader.
Giltig resehandling eller nordiskt korkort kravs ocksa vid de
tillfalliga inre granskontroller
som forekommer vid vissa delar av
Danmarks
,
Norges
och
Sveriges
granser sedan 2015.
De yttre granserna innefattar alla granser som de nordiska landerna delar med icke-nordiska lander. Detta inkluderar aven flygplatser och hamnar med forbindelser till icke-nordiska lander. Enligt de ursprungliga nordiska overenskommelserna ska fullstandiga in- och utresekontroller genomforas vid de yttre granserna. I samband med att de nordiska landerna anslot sig till Schengenomradet andrades dock regelverket sa att granskontroller endast genomfors mot lander som inte ingar i
Schengenomradet
.
Vid de yttre granserna maste alla medborgare inneha en
giltig resehandling
(till exempel
pass
eller
nationellt identitetskort
for
unionsmedborgare
).
Den nordiska passunionen innefattar ingen gemensam viseringspolitik. Samarbetet innehaller bestammelser om att de nordiska landerna kan infora tillfalliga granskontroller vid de inre granserna om det anses nodvandigt for att forhindra en omfattande illegal invandring till foljd av skillnader i viseringspolitiken.
Genom anslutningen till Schengenomradet omfattas dock de nordiska landerna numera av den
gemensamma viseringspolitiken
. Innan dess gallde ett
visum
endast i ett nordiskt land. Personer som till exempel skulle resa till
Malmo
men flog till
Kastrups flygplats
var tvungna att flyga vidare till en svensk flygplats och sedan aka tillbaka till Malmo om de endast hade visum till Sverige. Detta forfarande kunde undvikas nar direkta flygbatar mellan transferomradet vid Kastrups flygplats och Malmo infordes.
Aven om de nordiska overenskommelserna om den nordiska passunionen fortfarande galler sa har de i praktiken till stor del ersatts av
Schengensamarbetets
bestammelser. En nordisk overenskommelse antogs den 18 september 2000 for att anpassa den nordiska passunionens bestammelser till
Schengenregelverket
infor de nordiska landernas anslutning till
Schengenomradet
aret darpa.
[
1
]
Samtidigt har bestammelserna om
fri rorlighet for personer
, till exempel vad galler
visum
,
uppehallstillstand
och
arbetstillstand
, i hog grad ersatts av
unionsratten
, bland annat genom
rorlighetsdirektivet
. Genom
EES-avtalet
omfattas aven
Island
och
Norge
av dessa bestammelser.