Nikolaus I
Portratt av Franz Kruger , 1852.
Tsar av Ryssland
Regeringstid	1 december 1825?2 mars 1855
Kroning	3 september 1826
Foretradare	Alexander I
Eftertradare	Alexander II
Gemal	Alexandra Feodorovna
Barn	Alexander II Maria Nikolajevna av Ryssland Olga Nikolajevna Romanova Alexandra Nikolajevna av Ryssland Konstantin Nikolajevitj av Ryssland Nikolaj Nikolajevitj Mikael Nikolajevitj av Ryssland
Att	Romanov
Far	Paul I
Mor	Maria Fjodorovna
Fodd	6 juli 1796 Gattjina , Kejsardomet Ryssland
Dod	2 mars 1855 (58 ar) Sankt Petersburg , Kejsardomet Ryssland
Begravd	Peter-Paulkatedralen
Heraldiskt vapen
Monogram

Nikolaus I , eller Nikolaj I Pavlovitj , ( ryska : Николай I Павлович), fodd 6 juli (25 juni enligt g.s. ) 1796 i Gattjina , nuvarande Leningrad oblast , dod 2 mars (18 februari enligt g.s. ) 1855 , var tsar av Ryssland , kung av Polen och storfurste av Finland 1825?1855.

Gift 1817 med Charlotte, i Ryssland kallad Alexandra Fjodorovna (1798?1860), dotter till kung Fredrik Vilhelm III av Preussen .

Regimens inledning och karaktar [ redigera | redigera wikitext ]

Nikolaj var son till Paul I av Ryssland och tog over faderns tsartitel efter att brodern Alexander I dott, och naste bror i ordningen, Konstantin , avsagt sig kronan. Saken blev dock inte odramatisk da en grupp konspirerande adelsman ville fa den blivande tsaren att skriva under deras villkor, nagot som skulle innebara en kraftig reducering av tsarens makt. Som det sag ut nu hade tsaren oinskrankt makt over imperiet , och i den liberala andan som radde i varlden ville man forandra detta.

Handelsen kom att kallas dekabristupproret , efter ryskans ord for december (Декабрь: Dekabr ), manaden da upproret agde rum. Det slogs ned pa ett blodigt satt och handelserna fick ett avgorande inflytande pa hela Nikolajs styre. Han hade en fientlig installning mot alla frihetsrorelser och kom att framsta som en konservatismens forkampe i Europa. Av misstro mot den ryska adeln avlagsnade han i mojligaste man denna fran de offentliga ambetena och grundade i stallet en fran borgerskapet rekryterad ambetsmannakar, med vars hjalp han forsokte arbeta for forbattring inom rattsvasen, administration och finanser. Nikolaj var fran borjan enbart militart utbildad, men sokte for att kunna driva sina reformer framat att fylla luckorna i sitt vetande. Samtidigt som han var framstegsvanlig, forsokte han beskydda landet fran vasterlandskt inflytande, vilket kom att hamma utvecklingen. ^{[ 1 ]}

Han vurmade mycket for militara parader, precis som sin far Paul I . Han hade aven arvt fler maner av denne despot , knutpiskan var ett redskap som delvis anvandes flitigt under Nikolajs regim, for att sedan ersattas av en annan pisksort med tre snartar kallad pletj . Den bestraffningssort han sjalv foredrog var gatloppet , han brukade ibland "benada" dodsdomda och istallet tilldela dem "12 tusen spon" - Vilket alltsa inte var nagon benadning.

Under lang tid var Nikolaj utrikespolitiskt framgangsrik. I ett krig mot Persien 1826?1828 erovrades provinserna Erivan och Nachitsjevan . Ar 1826 hade Osmanska riket lovat att ratta sig efter Rysslands onskemal, men i den grekiska fragan negligerade Nikolaj av utrikespolitiska skal sina absolutistiska principer och stodde grekernas frihetskamp . I freden i Adrianopel 1829 gjorde han betydande landvinningar, bland annat i Mindre Asien . ^{[ 1 ]}

Det intellektuella livet [ redigera | redigera wikitext ]

Nikolaj utvecklade polisvasendet sa att det kunde anvandas sa effektivt som mojligt mot de "inre fienderna". Allt under general Alexander von Benckendorffs ledning och Nikolaj var mycket nojd med generalen i sin jakt pa politiska motstandare. Namnet pa denna nya personliga sakerhetspolis blev "tredje avdelningen". Oppositionen mot autokratin och Nikolaj fanns framfor allt pa universiteten och detta visste han om och sag darmed till att farre antogs till universiteten. Samtidigt behovdes universiteten for att utbilda medborgare som staten kunde ha i sin tjanst, for detta andamal kravdes aven en viss frihet att tala, skriva och tanka,men med detta var det inte mycket under Nikolajs tid, sarskilt inte efter revolutionerna i Europa 1830 och 1848. Detta andrades till viss del under hans son Alexander II , men denne fick paradoxalt nog betala mer for sin reformvillighet och istallet exploderade universiteten i trots under hans tid. Under Nikolaj var censuren oerhort kraftig och censorerna andrade i allt (i historieskrivningen mordades aldrig de romerska kejsarna, de bara avled, ordet republik var bannlyst och man forsokte standigt fa studenter som tagit examen att arbeta inom staten istallet for det "slippriga journalistyrket"). Varst var fortrycket under hans sista "sju svara ar" (мрачное семилетие, 1848?1855) vid makten.

Under just denna tid borjade ett antal ryska forfattare (som aven kom att bli nagra av historiens mest kanda) att verka; dessa forfoljdes av regimen emellanat, beroende pa vad som skrevs. Manga av dem gick i perioder i landsflykt. Det sags att Sankt Petersburgs fangelsekommendant brukade stota pa tidens ledande kritiker, Vissarion Belinskij , pa gatan da och da och halsade honom da med orden "Na Vissarion, nar kommer ni egentligen till oss? Vi har en cell staende for er rakning".

I det alltmer isolerade Ryssland som Nikolaj styrde radde en mix av intellektuell fodelse bland vissa kretsar, totalt morker och misar bland andra, samt en enda stor forvirring nar det gallde fragan vad Ryssland egentligen var. Tva lager utvecklades dar de bada pa ytan skilde sig fran varandra men egentligen delade de manga asikter. Det var slavofilerna och vastvannerna , de forra tryckte pa Rysslands gamla traditioner och pa arvet fran det Bysantinska riket som vilade pa Ryssland som ortodoxins forsvarare. Den gamla visionen om Moskva som det tredje Rom aterupptogs delvis hos dem. Nikolaj forbjod de langa skagg och gammalryska klader som bland andra slavofilerna anvande eftersom de enligt honom paminde om farliga teser och demokratiska principer fran det forna Ryssland. Vastvannerna a sin sida pekade pa allt som var fel i Ryssland och buntade ihop de vastliga landerna till en enda massa dar de forestallde sig en mer eller mindre sorglos plats i sina fantasier. Egentligen delade de bada grupperna manga asikter, bada foraktade livegenskapen och var bekymrade over den klyfta som fanns mellan landets elit och folket. I franvaro av nagot som helst inhemskt forum dar man kunde debattera samhallsfragor kom vissa diskussioner att foras i sma diskussionscirklar och framfor allt i form av hetsiga flygblad som spreds.

Bade Nikolaj Gogol och Fjodor Dostojevskij brukar raknas till slavofilerna, medan Alexander Herzen kan sagas vara vastvan. I ett infall av valvilja hade Nikolaj slappt igenom Gogols pjas " Revisorn " som var en satir over Nikolajs egna ambetsman. Den handlar om en man som aker ut pa landsbygden och utger sig for att vara revisor och dar avkraver de radda bonderna en rad materiella fordelar. Nikolaj, som sag premiaren pa Alexandrateatern, ska ha skrattat och haft valdigt roligt. Han beordrade aven sina ministrar att se pjasen. ^{[ 2 ]}

Krisen i Polen [ redigera | redigera wikitext ]

Nagot som Nikolaj forskracktes over var de liberala ideer som uppstod overallt. Varlden efter franska revolutionen var en helt annan an den varit fore. Ryssland hade precis som alla andra blivit chockade av Napoleon I:s framfart, och kampen pa liv och dod hade slutligen vunnits. Men det gallde att vara pa sin vakt for att bevara ordningen som den var, darfor sag Nikolaj allt som hade med republikanism och liberalism som nagot farligt och som maste bekampas till varje pris. Han sag inte dekabristupproret som en desperat reaktion fran ett undertryckt civilt samhalle, utan som en konspiration som omfattade hela Europa, och som syftade till att storta den legitima monarkin , samt alla moraliska och religiosa principer tillsammans med den. Det ar ur det perspektivet som Nikolajs handlande mot Polen 1831 bor ses.

I Paris hade 1830 ater en revolution brutit ut, den sa kallade Julirevolutionen , och efterdyningarna spred sig over Europa och nadde aven Polen som vid den tiden var till storsta delen understallt Ryssland. Aven om landet hade en tamligen fri stallning, sa var man var inte nojd med situationen utan kravde total sjalvstandighet, precis som manga andra gjorde vid den har tiden. Nikolaj var foga medgorlig, han sande in trupper som krossade polackernas frihetskamp och darefter forsvann varje spar av sjalvstandighet. Summariska dodsdomar, tortyr och forvisning till Sibirien foljde. Landet stalldes under tsar Nikolajs direkta overhoghet "for evigt", man kravde att ambetsman skulle tala ryska och att gator, hus och sa vidare forsags med ryska namn.

Efter att ha kuvat Polen sa hjalpte Nikolaj sultanen av Osmanska riket genom att 1832 sanda ryska trupper till Egypten for att sla ned Muhammed Ali av Egyptens uppror. Ar 1848 ockuperade han de upproriska Donaufurstendomena och hjalpte till att sla ned frihetsrorelsen i Ungern . ^{[ 3 ]}

Den ryska armen och livegenskapen [ redigera | redigera wikitext ]

Nikolaj hade sjalv som 18-aring deltagit i paraden pa Champs-Elysees i Paris da de allierade firade sin triumf over Napoleons Frankrike. Bade engelsman, preussare och osterrikare visste att de hade ryssarna att tacka for mycket da deras bidrag till segern var ovarderligt. Men sedan dess hade den ryska armen forfallit och blivit omodern, mycket till foljd av Nikolajs styre. Isoleringen av landet for att skydda mot farligt inflytande utifran medforde inte bara att politiska ideer hindrades, utan ocksa att den industriella revolutionen i princip inte fick nagot som helst faste i Ryssland.

Varre var att aven om den fatt det hade det blivit svart att komma ifatt, problemet var livegenskapen . Efter Nikolajs tid, och efter Krimkriget som uppenbarade alla brister, blev det nodvandigt att gora nagot at systemet. En militar reformator papekade att varje gang en livegen blev soldat sa befriades denne fran livegenskapen. Darmed kunde man inte lata alla de man som man egentligen behovde gora militartjanst utan att hela den sociala ordningen kom i gungning. Rekryteringssystemet, skattesystemet, utbildningen och rattssystemet gick helt enkelt inte att reformera pa ett tillrackligt satt eftersom det forutsatte livegenskapens avskaffande. Slavofiler och vastvanner var rorande eniga om att detta var Rysslands stora akilleshal i utvecklingsstravandet jamfort med Europa, en av vastvannerna jamforde det med ett sprintlopp dar den ena ar bunden till hander och fotter och den andre inte ar det. Dessutom var aven de flesta av tsarerna motstandare till livegenskapen.

Bade Katarina den stora , Alexander I och aven Nikolaj I ville helst av allt bli av med detta system som gjorde att Ryssland kom sa langt efter ekonomiskt. Men ingen av dem kom sig for att helt ta bort det, eftersom mycket starka krafter bland adeln kravde att det kvarstod, darfor nojde man sig med att reformera den gradvis. Nikolaj sade: "Det rader ingen tvekan om att livegenskapen i dess nuvarande form ar en olycka, uppenbar for alla, men att gora nagot at den nu skulle naturligtvis vara an en mer forodande olycka."

Det saknades saledes moderna vapen och underhallet inom det ryska militaren, som alltid varit mycket daligt, var nu uselt. Kolera och hungersnod harjade bland trupperna, och detta i fredstid. Den blivande krigsministern skrev om Ryssland: "Pa papperet var vi fullt utrustade men vid forsta militara handling blottades den forfarliga bristen i allt. Allt passade for paraden, men var odugligt i krig."

Sanningen var att den ryska armen, som under 1700-talet trots daligt underhall fran statligt hall betraktats som en av varldens basta armeer och som natt sin kulmen efter 1812, nu hade hamnat ordentligt pa efterkalken. Denna stora svaghet var annu tamligen val dold, men kom under nasta konflikt att bli smartsamt uppenbar for ryssarna.

Krimkriget [ redigera | redigera wikitext ]

Kontrollen over de heliga platserna i Palestina var den omedelbara orsaken till Krimkriget. Omradet lag under Osmanska rikets kontroll; ryssarna och osmanerna hade hamnat i tvist om de heliga platserna. Frankrike intradde pa katolikernas sida mot de ryskstodda ortodoxa; Frankrike under Napoleon III sags med misstanke av Nikolaj. Tsaren trodde att han kunde locka Storbritannien till sin sida genom att erbjuda att de delade upp Osmanska riket mellan sig, men detta lyckades inte.

Inledningsvis gick kriget, som utbrot 1853 efter att sultanen inte gatt med pa tsarens krav, bra for ryssarna och turkarna fick se sig slagna bade pa Balkan och i Kaukasus . Under 1854 svangde dock bilden helt: Frankrike och Storbritannien stallde sig pa samma sida och stodde turkarna genom att forklara Ryssland krig. Vidare uttalade Preussen och Osterrike stod for koalitionens ultimatum. Den ryska armen kunde omojligt klara uppgiften och sarskilt inte som man hade stora problem att fa fram bade vapen och mat till armen pa de undermaliga vagarna. Engelsman och fransman inledde operationer i Ostersjon under sommaren 1854, och landsatte trupper pa Krimhalvon i september, vilket gett kriget dess namn. Dar belagrades fastningen Sevastopol ; forhallandena var fullkomligt bedrovliga pa bada sidor och sarskilt hos ryssarna.

Nikolaj slot inte fred utan drabbades i februari 1855 av en forkylning som utvecklades till lunginflammation . Han lar till sin doktor ha sagt "Sag Mandt, maste jag do?", varpa Mandt enligt sina memoarer hade svarat "Ja, Ers majestat". Om Nikolaj I:s regeringstid skriver historikern Pogodin : "Tyst som en kyrkogard, ruttnande och stinkande, bade fysiskt och moraliskt." Han eftertraddes av sin son Alexander .

Barn [ redigera | redigera wikitext ]

1. Alexander II av Ryssland (1818?1881)
2. Maria (1819?1876), gift 1839 med Maximilian av Leuchtenberg (1817?1852)
3. Olga (1822?1892), gift 1846 med Karl I av Wurttemberg (1823?1891)
4. Alexandra (1825?1844), gift 1844 med Fredrik Wilhelm av Hessen-Kassel (1820?1884)
5. Konstantin (1827?1892), gift 1848 med Alexandra av Sachsen-Altenburg (1830?1911)
6. Nikolaj (1831?1891), gift 1856 med Alexandra av Oldenburg (1838?1900)
7. Mikael (1832?1909), gift 1857 med Cecilia av Baden (1839?1891)

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]

• lista over Rysslands statsoverhuvuden
• Judiska bosattningsomradet i Kejsardomet Ryssland

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Den har artikeln ar helt eller delvis baserad pa material fran engelsksprakiga Wikipedia , Nicholas I of Russia , 16 januari 2014 .

Noter [ redigera | redigera wikitext ]

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

• Wikimedia Commons har media som ror Nikolaj I av Ryssland .
  Bilder & media
• ”Nikolaj I” . Biografiskt lexikon for Finland . Helsingfors: Svenska litteratursallskapet i Finland . 2008?2011. URN:NBN:fi:sls-4688-1416928957294