Martin Heinrich Klaproth.
Martin Heinrich Klaproth
, fodd
1 december
1743
i
Wernigerode
, dod
1 januari
1817
i
Berlin
, var en
tysk
kemist
som ar mest kand for att ha upptackt
uran
. Han var far till orientalisten
Julius Klaproth
.
Klaproth blev bitrade pa ett
apotek
i Berlin, hos kemisten
Valentin Rose den yngre
, efter vars dod Klaproth overtog apoteket, och fick sin vetenskapliga uppfostran av Roses bagge soner, den sedermera som kemist och analytiker bekante
Heinrich Rose
och geologen
Gustav Rose
. Vid upprattandet av
Berlins universitet
blev Klaproth professor i kemi dar 1810.
Klaproth var en av sin tids mest framstaende kemister och den forste, som i Tyskland antog
Lavoisiers
system. Han foreslog 1792 Berlins akademi att underkasta forsoken over forbranning och
oxidation
en granskning, vilken bekraftade Lavoisiers uppgifter. Klaproth var huvudsakligen mineralanalytiker och den forste, som oforfalskat offentliggjorde sina analyser, sadana de utfallit och ej mer eller mindre andrade efter tycke och smak, som tidigare var brukligt.
Han undersokte flera hundra mineraler kvantitativt och upptackte darmed grundamnena
uran
(1789),
zirkonium
(samma ar) och
cerium
(1803, samtidigt med och oberoende av
Berzelius
och
Hisinger
). Han isolerade aven en ny oxid ur ett ungerskt prov 1795 och fann rutile (titandioxid) men papekade att det ingaende grundamnet inte var nytt. William Gregor hade redan 1791 identifierat
titan
i ilmenit (jarntitanoxid) och anses vara upptackaren. Klaproths namnforslag pa det nya amnet ar dock det som anvands idag, namnet pa jattarna som var jordens forsta soner. Bland Klaproths undersokningar intar de over meteorstenarna och honingstenen en framstaende plats. Hans manga, i samtida tidskrifter spridda avhandlingar samlades till ett arbete i
Beitrage zur chemischen kenntniss der Mineralkorper
(1795?1810), vartill sluter sig det 1815 publicerade arbetet
Chemische abhandlungen gemischten Inhalts
.
Klaproth invaldes 1810 som utlandsk ledamot nummer 198 av
Kungliga Vetenskapsakademien
.
