Linne reste till Oland och Gotland
i maj 1741 tillsammans med sex stycken studenter fran
Uppsala universitet
, delvis pa uppdrag av den svenska regeringen. Syftet var att leta efter medicinalvaxter samt efter lera, som kunde anvandas i en eventuell inhemsk keramikproduktion.
[
1
]
Resan gjordes pa hastryggen och han visade stort intresse for runstenar. Under farden kom han till
Vetlanda socken
den 23 maj och noterar tva runstenar pa kyrkogarden. Dagen darpa hade han hunnit till
Vaxjo
och gjorde anteckningar om
domkyrkan
, som aret fore eldharjats och vid Linnes besok var "ett bedrovligt spektakel". Han lamnar en beskrivning pa
S:t Sigfrids
klader.
Kalmar
naddes den 28 maj. Han hejdades dar av storm men anvande tiden till att beskriva kyrkan, som "var tack och agde skona skrudar". Den 1 juni landsteg han pa Oland och overnattade den 4 juni i prastgarden i
Resmo
for att den 6 juni ha hunnit till
Smedby
vars kyrka var sa sallsam att Linne aldrig sett maken. Han skriver bl.a. att kyrkan med sina sma fonster var ganska mork och kunde snart bringa ahorarna till somn. Den 7 juni var en sondag och da gick han i kyrkan i
As
. Den 9 juni noterar han runstenar i
Sandby
och
Gardby
. Dagen darpa, da han vistades i orten
Runsten
, noterar han annu en runsten, som ansags vara en av platsens markvardigheter. Till
Langlot
kom han den 10 juni. Om hela tva
surbrunnar
pa kyrkogarden star i dagboken: "Vattnet kan drickas av sjukligt folk uti atskilliga passioner, allenast brunnen blev val rensad, och man ej alltfor krasmagad fruktade for sadan mineral, som insmugit sig av lik och dodas kroppar". I
Bredsatra
den 11 juni kommer vaxtintresset fram och Linne skriver om odekapellet
Klappinge
att pa golvet vaxte
Scandix seminbus hispidis
.
[
2
]
Persnas
naddes den 12 juni och den 14 juni, som var den fjarde sondagen efter
Trinitatis
(
Trefaldighetsdagen
), da han bevistade gudstjansten i
Hogby
. Han noterar annu en runsten pa kyrkogarden. Den 15 juni gick farden till on
Blakulla
, alltsa den nuvarande nationalparken
Bla Jungfrun
, som ligger vaster om Oland i norra
Kalmarsund
. Resan dit blev tydligen besvarlig da en nordlig storm drabbade sallskapet. Linne beskrev i sin reseberattelse ons saregna natur och namner aven de sagner som finns om
haxornas
fard till on varje skartorsdag. Efter tre veckor pa Oland avseglade Linne till
Gotland
.
[
3
]
Val pa Gotland besokte Linne under ett par sommardagar bland annat
Stora Karlso
. Pa ons hogsta punkt
Roisu haid
? 51,6 meter over havet - ligger ett bronsaldersrose med ett ensamt trad. Detta trad ar en
ask
och kallas idag for
Linnes ask
. Linne beskrev tradet i sin dagbok. Idag, over 250 ar senare, har asken inte blivit sarskilt mycket storre. Troligen slog den rot i roset under senare halften av 1500-talet. Linnes ask har alltid varit ett valkant sjomarke och utsiktspost for saval Linne som 1520-talets
sjorovare
och svensk militar under
forsta varldskriget
.
[
4
]
