Korstag
Forsta korstaget Andra korstaget Tredje korstaget Fjarde korstaget Femte korstaget Sjatte korstaget Sjunde korstaget Attonde korstaget Barnkorstaget Reconquistan Nordiska korstag De svenska korstagen

Korstag var en serie av religiost inspirerade europeiska falttag , framst till Levanten och Egypten , som fran slutet av 1000-talet foretogs fran den vasterlandska kristenhetens sida. Det rorde sig om krig auktoriserade av kyrkan och riktades mot folk som uppfattades vara den vastliga katolska kyrkans fiender. Korstag sags som saval pilgrimsfard som heligt krig beordrat av Gud via paven , i syfte att atererovra Jerusalem och Heliga landet fran de islamiska kalifaten . De tva gamla rikena Rom och Bysans hade en ny gemensam fiende i kalifaten som i sina egna heliga krig hade erovrat tidigare kristna omraden som ostra Medelhavsomradet , Nordafrika , Sicilien och stora delar av Spanien . Man brukar rakna atta eller nio stora korstag under 1000- till 1200-talet, forutom ett flertal mindre.

Idag finns flera olika uppfattningar om vad som raknas som korstag. Vissa havdar att endast expeditionerna osterut for att befria Heliga landet eller stodja dess kristna invanare skall raknas. Andra anser att alla krig som auktoriserats av paven skall raknas. Da inkluderas bland annat aven den spanska reconquistan , de nordiska och tyska expeditionerna till Baltikum och Ryssland och den spanska armadans angrepp pa England. Korstagshistorien slutar forst 1798 , da Napoleon I erovrar Malta . Denna definition accepteras idag av de flesta. Vissa vill ga an langre, och havdar att all kamp med religiosa fortecken skall betraktas som korstag. ^{[ 1 ]}

Korstagen mot Heliga landet [ redigera | redigera wikitext ]

Normalt talar man om nio numrerade korstag, inriktade pa att ta tillbaka eller starka kontrollen over Heliga landet, och i synnerhet Jerusalem. Forutom dessa forekom en mangd mindre expeditioner, samt flera korstag riktade mot andra orter. Vissa av de nio hamnade ganska langt fran Jerusalem, som det fjarde och attonde, men var anda fran borjan amnade darat, eller menade att latta pa trycket for de kristna i Outremer .

For korsfararna gallde foljande: ^{[ 2 ]}

• De skulle avlagga ett lofte. Alla som gjorde detta fick ett kors fastsytt pa kladerna, och var tvungna att resa till Jerusalem. For de som inte gjorde detta vantade exkommunicering . Ingen fick delta utan att ha talat med sin andlige radgivare.
• Korstaget var botgorande och gav forlatelse for varldsliga synder.
• Den som dog blev martyr .
• Den som avlade loftet blev en kyrkans tjanare och stalld under dess domvarjo .
• Var och en fick finansiera sin egen resa. Korstagen var en dyr historia; mat och utrustning kostade motsvarande fyra arsinkomster for de flesta riddare.
• Deltagarnas varldsliga agodelar stod ? i teorin ? under kyrkans skydd under franvaron.
• Korstagen var inte ren erovring; osterns kyrkor skulle aterlamnas till dem som hade ratt till dem i alla intagna stader.

Forsta korstaget [ redigera | redigera wikitext ]

Kristna pilgrimsfarder i Heliga landet och Jerusalem kunde fortsatta trots att araberna erovrat landet vid mitten av 600-talet. Seldjukernas framtrangande i omradet i slutet av 1000-talet vallade smaningom pilgrimerna stora svarigheter. Korstagsrorelsen hade sitt upphov i att paven Urban II vid kyrkomotet i Clermont den 27 november 1095 kallade till kombinerat pilgrims - och falttag till Heliga landet for att befria detta. Gensvaret blev enormt; folkskaran som samlats, sa stor att den inte fick plats i katedralen, avbrot paven med utrop av "Deus vult!", 'Gud vill det!'. ^{[ 3 ]}

Fenomenet var inte helt nytt. Under 900-talet hade islam ockuperat ny mark pa Iberiska halvon , och fromma riddare fran ovriga Europa hade fardats dit for att befria Spanien. ^{[ 4 ]}

Pavestolen forde en korstagskampanj i syfte att locka anhangare. Denna lyckades nastan for bra; manga fattiga tog korset och kom senare att bli en belastning for korstaget. Armeerna skulle ge sig av efter skorden 1096 och samlas utanfor Konstantinopel . Kejsar Alexios av Bysans hade bett om hjalp i flera ar for att skydda sig mot de invaderande muslimerna, men han hade snarare bett om legosoldater an en arme pa 60 000 som ingen hade ordentlig kontroll over. ^{[ 5 ]}

Folkkorstag och judeforfoljelser [ redigera | redigera wikitext ]

Flera folkskaror tagade under varen 1096 mot det heliga landet i korstag utan pavens godkannande. En av dessa folkhopar leddes av Peter Eremiten . Manga skingrades fore ankomsten till Konstantinopel och nar de kommit in i Mindre Asien krossades de helt av seldjukerna och nadde aldrig det heliga landet.

En annan av de mindre kontingenter som samlats for att resa tillsammans till Konstantinopel for det riktiga korstaget leddes av greve Emicho av Leiningen . Pa vagen dit attackerade han de judiska invanarna i flera tyska stader, till exempel Speyer . Aven om biskoparna ofta forsokte beskydda dem sa lyckades anda Emichos styrkor ofta doda manga judar. Andra korsfarare utnyttjade dessa forfoljelser till att pressa judarna pa deras vardesaker och pengar.

Det egentliga korstaget [ redigera | redigera wikitext ]

Det egentliga korstaget startade planenligt hosten ar 1096. Efter att ha gatt over Mindre Asien och intagit Antiochia samt med fredliga medel tagit kontroll over Edessa inledde man den 7 juni 1099 belagringen av Jerusalem. Den 14 juli lyckades man ta sig in i staden. Efter slaget inleddes en grym massaker pa alla stadens invanare, forutom de kristna som innan belagringen tvingats lamna staden. Hemska berattelser skildrar grymheterna da man, kvinnor och barn dodades. Innan natten var over hade man rensat staden pa dess judiska och muslimska befolkning. Hur manga som dog i massakern ar okant. ^{[ 6 ]}

Korsfararstaterna [ redigera | redigera wikitext ]

Korsfararna organiserade sig snart i flera stater. Viktigast var det kungarike med Jerusalem som huvudstad som leddes av Balduin av Boulogne . Man utvidgade till en borjan sin maktbas med hjalp av de italienska stadsstaterna i utbyte mot handelsprivilegier och tillfalliga forstarkningar. De forsta kungliga personer som deltog i expeditioner till Outremer var Erik Ejegod och Sigurd Jorsalafarare , 1103 respektive 1107. ^{[ 7 ]} 1127 skickades den nybildade Tempelherreordens mastare Hugues de Payns till Europa for att utverka pavens godkannande av den nya orden och rekrytera man till ett korstag riktat mot Damaskus . Samma ar gifte kung Balduin II av Jerusalem bort sin aldsta dotter Melisande av Jerusalem med Fulk V av Anjou , som kom att eftertrada honom pa tronen. ^{[ 8 ]}

Under 1130-talet dok ett nytt hot upp pa korsfararnas himmel: atabegen Zangi av Mosul . Han tillbringade mycket med att bygga upp en maktbas i de muslimska omradena, och 1144 belagrade han och intog Edessa. Detta sags av muslimerna som en vandpunkt i kampen om omradet. ^{[ 9 ]}

Riddarordnarna [ redigera | redigera wikitext ]

Den militara styrkan i Outremer under slutet av 1100-talet och 1200-talet vilade pa riddarordnarna, eftersom dessa till skillnad fran deltagarna i de olika korstagen permanent befann sig i Outremer. En riddarorden bestod av riddare som var bade krigare och munkar . Tempelherreorden var foregangaren, bildad for att forsvara pilgrimer i Heliga landet fran banditer. Dess mastare Hugues de Paynes fick tillbringa mycket tid med att soka stod for sin orden, men nadde ett genombrott vid motet med Bernhard av Clairvaux , den ledande europeiske andlige personligheten vid denna tid. Bernhard forfattade Tempelherreordens regler, och sag till att stilla de tvivel manga hade infor en valdsbrukande munkorden. ^{[ 10 ]}

Johanniterorden var aldre an Tempelherreorden, men borjade sin bana som en orden for sjukvard och harbargen under den fatimidiska tiden av fromma handelsman fran den italienska staden Amalfi . Exakt hur det kom sig att de aven tog svardet i hand ar inte klarlagt. ^{[ 11 ]}

Tyska Orden var den minst viktiga av de tre ordnarna i Heliga landet. Den bildades under Tredje korstaget 1189-1190 av tyska kopman, fran borjan med syfte att bedriva sjukvard. Ar 1198 blev den aven militar. Under 1200-talet engagerade den sig framst i korstagen i Baltikum , aven om hogkvarteret lag i Akko . ^{[ 12 ]}

Andra korstaget [ redigera | redigera wikitext ]

Efter Edessas fall bestamde sig ankedrottning Melisende av Jerusalem ? Fulk hade avlidit 1143 ? och regeringen over Antiochia att sanda en delegation under biskop Hugo av Jabala till paven for att vadja om ett nytt korstag. Han nadde dock Rom forst hosten 1145 . Rom var dock inte i paven Eugenius III :s hander, ett tecken pa att dennes position var svagare an vad Urban II:s hade varit. Han forfarades i varje fall av nyheten, och utlyste ett nytt korstag. Biskop Hugo fortsatte till hoven i Frankrike och Tyskland. Eftersom pavemakten var sa forsvagad vande sig aven paven till Frankrikes kung Ludvig och bad denne leda korstaget. Kungen var villig, men hovet oroade sig da han var ung och saknade manlig arvinge. Aven Konrad III av Tyskland tog korset. ^{[ 13 ]}

Val i Jerusalem debatterade man vad man skulle gora med armen. Det fanns flera alternativ: Askalon , den enda hamnen i muslimska hander i omradet, Damaskus , det starkaste muslimska fastet i Jerusalems narhet, samt Nur al-Din i Aleppo , vilket framst foresprakades av Raimond. Damaskus var den enda muslimska stat som ville ha fred med korsfararna, aven om man pa senare tid nagot narmat sig Nur al-Din. Beslutet blev att inta Damaskus, och med den storsta korsfarararmen som nagonsin sattes upp drog man ivag mot denna stad. Man beslutade dock att forlagga trupperna pa samsta mojliga plats: utanfor den ostra muren. Inte nog med att detta parti var det allra starkaste, platsen man valt saknade dessutom vatten. Eftersom forsvararna visste att Nur al-Din var pa vag tappade man inte modet, samtidigt som korsfararna gralade inbordes om vad som skulle goras med staden efter att den fallit. Efter fyra dagar insag man att man inte kunde inta staden. ^{[ 14 ]}

Korsfararstaterna krossas [ redigera | redigera wikitext ]

Efter det andra korstaget inriktade sig striderna mellan kristna och muslimer mot Egypten . Landet var visserligen muslimskt, men sunnitisk till skillnad mot de shiitiska syrierna. Nur al-Dins general Shirkuh blev till slut den som drog det langsta straet, men avled kort darefter, och makten gick over till hans systerson Saladin . Korsfararna vadjade om forstarkningar, men de engelska och franska kungarna var i fejd vilket omojliggjorde detta. Korsfararna lyckades halla Aleppo utanfor Saladins valde, men 1177 ledde denne en stor invasion av konungariket Jerusalem. Den varldsliga haren inneslots av en mindre muslimsk styrka, men kunde undsattas av korsriddarna och tillsammans lyckades man overrumpla Saladin och vann en stor seger vid Montgisard .

Ar 1183 lyckades Saladin inta Aleppo. 1186 gick han aterigen till anfall, och efter en serie grova misstag fran de kristnas sida lyckades han besegra i princip hela deras harsmakt vid Hattin . Saladin hade nu fria hander, och stad efter stad foll, med undantag for Tyros , eftersom Konrad av Montferrat anlande fran Europa och tog kontrollen over den.

Tredje korstaget [ redigera | redigera wikitext ]

Den vastliga kristna varlden chockades av Saladins framgangar. Paven Gregorius VIII utfardade en bulla som skyllde nederlaget pa de kristnas inbordes strider och synder, och uppmanade till ett nytt korstag. Det tredje korstaget blev det storsta nagonsin, och de tre maktigaste varldsliga ledarna i vast deltog: den tysk-romerske kejsaren Fredrik Barbarossa , Filip II August av Frankrike och Rikard I Lejonhjarta av England. For forsta gangen predikades korstaget aven i Norden. Flera danskar anslot sig, vissa till den tyske kejsarens arme, men de flesta bordade en flotta som utgick fran Nordsjon , och pa vagen till Heliga landet stannade till och hjalpte till i stridigheter i Portugal . Efter att ha mott upp med en siciliansk flotta nadde mer an 500 fartyg hamnen i den av kristna belagrade staden Acre den 10 september 1189 . ^{[ 15 ]}

Nar Rikards arme anlant till Acre foll snart staden. Filip var tvungen att atervanda till Europa, men Rikard stannade kvar. ^{[ 16 ]} Han ville sakra korsfararstaternas framtid genom att inta Egypten, vilket inte de ovriga korsfararna forstod ? de hade kommit for att inta Jerusalem. Armen tagade darfor mot denna snart, men tvingades vanda da allt fler insag att den skulle bli omojlig att halla. Rikard forsokte en andra gang ga mot Jerusalem, men tvingades an en gang att vanda. Han tvingades snart ocksa att atervanda till Europa. En trearig vapenvila slots, som forutom att ge fri tillgang till Jerusalem for kristna pilgrimer aven tillerkande dem kustlinjen mellan Tyros och Jaffa. ^{[ 17 ]}

Fjarde korstaget [ redigera | redigera wikitext ]

Det fjarde korstaget var avsett att riktas mot Egypten , som var ostra Medelhavets maktcentrum . Republiken Venedig fick uppdraget att utrusta en flotta for att skeppa over korsfararna, men da farre an vantat slot upp for att fardas med denna rakade korstagets ledare i ekonomiska bekymmer. For att aterbetala Venedig anvandes darfor trupperna till ett anfall pa staden Zadar ( it. Zara ), som stod under ungersk kontroll. Zadar intogs 1202 , och trupperna vilade dar over vintern. Till korsfararna kom da ett anbud fran den bysantinske prinsen Alexios , som da levde i exil efter att hans far avsatts. Han erbjod korsfararna ekonomisk och militar hjalp, bade under och efter sjalva korstaget, i utbyte mot att de hjalpte till att satta honom pa tronen. ^{[ 18 ]} De accepterade, och 1203 intogs Konstantinopel och Alexios installerades som kejsare tillsammans med sin far. Efter att han i ett ar agnat sig at att med korsfararnas hjalp konsolidera sin position befann han sig anda i en besvarlig sits ? korsfararna hade inte fatt den betalning de blivit lovade, och de inhemska makthavarna ville inte att mer skulle utbetalas? och till sist stortades han av Murtzuphlus . Denne holl honom till en borjan fangen och kampade mot korsfararna, vilka insag att den enda chansen for dem att fa sin utlovade betalning lag i att aterinsatta Alexios pa tronen. Denne mordades dock snart av Murtzuphlus. ^{[ 19 ]} Korsfararna lyckades aterigen inta Konstantinopel, och denna gang var de langt mindre hansynsfulla an de tidigare varit. Staden plundrades, och ett flertal heliga reliker togs och fordes tillbaka till Vasteuropa. ^{[ 20 ]} De insatte aven en kejsare ur sina egna led, och mellan ar 1204 och 1261 fanns det Latinska kejsardomet . ^{[ 21 ]} Flera latinska smariken grundades aven i Grekland .

Barnkorstagen [ redigera | redigera wikitext ]

Barnkorstagen ar tva uppforstorade handelser fran ar 1212 , da tva barn ? en tysk pojke vid namn Nicholas och en fransk herdepojke vid namn Stefan ? skall ha samlat tusentals barn for att bege sig till Heliga landet och dar omvanda muslimerna. I bada fallen sades dock korstagen ha slutat olyckligt, med barnen salda som slavar. I sjalva verket tycks korstagen ha upplosts pa ett tidigt stadium. De verkar dessutom inte bestatt framst av barn utan av fattigare vuxna ? arbetare, herdar, luffare, med fler. ^{[ 22 ]}

Femte korstaget [ redigera | redigera wikitext ]

Paven Innocentius III holl fast vid tanken pa att aterta Jerusalem. Han utlyste darfor ett nytt korstag. Han sande Robert av Courcon till Frankrike att predika detta, men han lyckades framst dra till sig tjuvar, aldringar, spetalska och prostituerade. Paven insag misslyckandet och forsokte istallet med ett laterankoncilium 1215, det fjarde i ordningen. 400 biskopar och 800 abbotar och representanter for den varldsliga makten slot upp. Paven avled dock under forberedelserna, och eftertraddes av Honorius III . Luften gick ur projektet. I Acre var Johan av Brienne kung, gammal och erfaren men fattig. Fred radde for tillfallet, men var pa vag att lopa ut. Bosattarna var dock inte besvikna over det daliga gensvaret; muslimerna hade inte varit aggressiva efter Saladins dod, och man tjanade pa freden. Till slut anlande dock 1218 en frisisk flotta med nyheter om att en stor fransk har vantade i Italien. Man beslot sig for att ateruppta Rikard Lejonhjartas planer pa att erovra Egypten. Egyptierna overraskades av attacken; deras harskare al-Adil forstod inte varfor de kristna ville kriga. Efter att forgaves ha vantat pa forstarkningar landsteg de kristna. De intog den egyptiska staden Damietta . Friserna ville darmed atervanda hem. Da avled al-Adil. Hans eftertradare borjade tala om att lamna ifran sig Jerusalem i utbyte mot fred. Da anlande det pavliga sandebudet kardinal Pelagius Galvani med forstarkningar. Han ansag korstaget vara stallt under hans ledarskap, och forkastade anbudet. De fick da ett an battre: forutom Jerusalem ocksa Betlehem och Nasaret . De accepterade fortfarande inte. Ett ar senare satte man kurs mot Kairo med flera hundra skepp. Da oversvammades Nilen , och en muslimsk flotta genskot dem. Panik utbrot, och man lyckades fa en attaarig fred enbart for att man fortfarande holl Damietta. Korstaget hade misslyckats eftersom man var oense inbordes och vagrade lyssna pa de som kande de lokala forhallandena. Innocentius III:s predikningar hade dock lett till forstarkningar for de kristna, vilket ledde till att de kunde expandera sitt territorium. ^{[ 23 ]}

Sjatte korstaget [ redigera | redigera wikitext ]

Nar korsfararna lag i Damietta hade de utlovats hjalp av kejsar Fredrik II av Tyskland . Han blev hart kritiserad for att han inte dok upp, men gick med pa att leda ett korstag. Nar paven Honorius dog eftertraddes han av Gregorius IX , som visade langt mindre talamod och exkommunicerade kejsaren. Han reste anda ivag till Outremer sommaren 1228 . Val dar vagrade manga samarbeta pa grund av exkommuniceringen, och han fick forlita sig pa sina egna soldater och Tyska Orden. Han lyckades genom diplomati forhandla till sig Jerusalem, Betlehem och en korridor ner till kusten, och dessutom Nasaret, vastra Galileen och omradet kring Sidon . Tempelomradet, Klippmosken och al-Aqsamosken forblev dock muslimska. Ingen gillade dock freden; patriarken i Jerusalem vagrade samarbeta med den exkommunicerade Fredrik, Tempelherrarna var rasande over att Tempelplatsen inte blev kristet och varken de eller johanniterna ville ha en overenskommelse med pavens fiende. Ingen foreslog att Fredriks exkommunicering skulle lyftas. Han insag till slut att han inte kunde styra over invanarna i det heliga landet pa samma satt som hans europeiska undersatar, och tvingades lamna omradet nar han fick hora att svarfadern Johan i spetsen for pavens arme invaderat hans europeiska besittningar. ^{[ 24 ]}

Sjunde korstaget [ redigera | redigera wikitext ]

I mitten av 1200-talet dok tva nya aktorer upp pa scenen: mongolerna och mamelukerna . De senare kom att forstarka Egyptens stallning i omradet. 1239 sandes en trupp under Thibaut I av Navarra ut mot det heliga landet, men de var inledningsvis utan framgang. I augusti 1244 atererovrades Jerusalem. Tva manader senare krossades en arme av kristna och muslimska dissidenter. Plotsligt verkade korsfararstaten vara illa ute. I Paris lag kungen Ludvig den helige sjuk i malaria . Han lovade att ta korset om han tillfrisknade. Sjukdomen gick over, och han holl sitt lofte. Det sjunde korstaget tog tre ar att organisera, och kungen behovde ingen hjalp av paven forutom att denne avstod en tiondel av kyrkans inkomster i Frankrike i fem ar. Ar 1248 avseglade 300 skepp med omkring 15 000 man mot Cypern. Dar deklarerades att malet aterigen var Damietta i Egypten. Staden togs snabbt. Aterigen erbjods de kristna Jerusalem, och aterigen avbojde man. Nilens oversvamning gav muslimerna tid att omgruppera. Korsfararna tog sig fram till Kairo. De muslimska styrkorna lag forlagda pa andra sidan floden, men en kristen kopt visade de kristna ett vadstalle. Fortruppen, som leddes av kungens bror Robert av Artois , attackerade innan huvudstyrkan tagit sig over. Man rev upp det muslimska lagret, och fortsatte sedan in i staden. Dar hade muslimerna lyckats gruppera om, och nar de kristna kom in hade de inte rum att manovrera pa och dodades till sista man. Den kristna huvudarmen led nu stora forluster i ett utnotningskrig och innan muslimerna lyckades skara av retratten for dem, och tog alla kristna till fanga. Till sist slapptes de for 800 000 guldbesanter och Damietta. Ludvig tog sig darefter till Palestina, och vigde tre ar till att starka de kristnas position och forbattra klimatet mellan dem. Hans goda rykte gjorde dessutom att mer forstarkningar anlande fran Europa. ^{[ 25 ]}

Attonde korstaget [ redigera | redigera wikitext ]

Hemma i Frankrike bestamde sig Ludvig for att forsoka igen. De kristnas position hade forsamrats, och 1267 tog han korset en andra gang. Malet var dock markligt: Tunisien . Troligen berodde detta pa att rykten spreds om att den tunisiske harskaren var villig att konvertera, och att Egypten var beroende av tunisiskt underhall. Man har ocksa forsokt forklara korstaget med att Ludvigs bror Karl I av Anjou , kung over Sicilien, lurade sin bror i egna syften. 1270 inleddes stridigheterna, men efter bara en manad i Tunisien insjuknade dock Ludvig och avled. Nar Karl anlande med forstarkningar sag han att sjukdomar grasserade i armen. Han valde darfor att forhandla. Muslimerna betalade ersattningar och gav Karls undersatar ekonomiska privilegier. Vissa korsfarare ? daribland den engelske prinsen Edvard ? fortsatte dock till Heliga landet. ^{[ 26 ]}

Nionde korstaget [ redigera | redigera wikitext ]

Det nionde korstaget leddes av Edvard I av England och startade ar 1271 med syftet att befria den kristna befastningen Acre. Da Edvard anlande till Tunis hade Ludvig IX av Frankrike avlidit av sjukdom. Huvuddelen av de franska trupperna i Tunis atervande hem, men en liten del anslot sig till Edvard for att taga mot Acre i det nionde korstaget. Efter ett kort uppehall pa Cypern forhandlade Edvard med mongolerna for att finna allierade gentemot Sultan Baibars av Egypten. Det kom inte att forverkligas. 1271 anlande Hugo III av Cypern med en grupp riddare. Forstarkningen ingav Edvard mod att plundra staden Qaqun . Kort darefter undertecknade Edvard ett tioarigt fredsfordrag med Baibars. Vid denna tid blev Edvard nastan lonnmordad, men lyckades varja sig mot angriparen, genom att, enligt Matthew Paris , klubba ned honom med ett metallstativ. Edvard lamnade det Heliga landet och atervande till England 1272.

Slutet for Kungariket Jerusalem [ redigera | redigera wikitext ]

I augusti 1290 stallde en grupp bonder fran norra Italien, vilka varit de enda som var villiga att resa till heliga landet for att stodja det, till med upplopp i Acre, och dodade alla med skagg, vilket de trodde var ett tecken pa att de var muslimer. Sultan Qalawun av Egypten overtygades om att han nu kunde bryta stillestandet, och forberedde sig for att gora sa. Acre foll snart, och endast ett fatal kunde radda sig. Acre jamnades med marken. Snart foll aven alla andra korsfararstader. De som kunde flydde till Cypern. Inga fler korstag kom att riktas mot Jerusalem. ^{[ 27 ]}

Reconquistan [ redigera | redigera wikitext ]

Den spanska reconquistan hade pagatt sedan 700-talet, men pa 1100-talet borjade den omdefinieras i termer av korstag. Aven spanjorer ville delta i det forsta korstaget, men for att inte dranera omradet pa viktiga stridskrafter slogs vid forsta laterankonciliet fast att de tva omradena var av samma slag. ^{[ 28 ]}

Korstag mot kattare [ redigera | redigera wikitext ]

Albigenserkorstaget [ redigera | redigera wikitext ]

Albigenserkorstaget utlystes 1209 i syfte att undanroja de katterska katarerna vars starka framvaxt i sodra Frankrike hotade den katolska kyrkans stallning. Aven om korstaget officiellt varade i 20 ar, fortsatte stridigheter och oroligheter att plaga omradet i nara ett halvt sekel. Kriget handlade lika mycket om makt och kontroll over omradet, som om katolska kyrkans stallning. Korstaget innebar slutet for sodra Frankrikes sjalvstandighet, samt for den katariska trosaskadningen.

Korstag mot husiterna [ redigera | redigera wikitext ]

I sina forsok att utplana husiterna kallade paven till ett flertal korstag.

Korstag mot varldsliga makter [ redigera | redigera wikitext ]

Ar 1199 proklamerade Innocentius III ett korstag mot Markward av Anweiler , en av Henrik IV :s officerare som forsokte ta kontroll over kungadomet Sicilien , och havdade att han var allierad med muslimerna. Detta var ett korstag mot en rent sekular kraft, en typ av korstag som var kontroversiella. ^{[ 29 ]}

Korstag i Nordeuropa [ redigera | redigera wikitext ]

Flera korstag utfordes aven i Nordeuropa, forst av danskar och tyskar mot hedniska slaviska stammar i nuvarande norra Tyskland, och sedan mot andra slaviska stammar i nuvarande Baltikum , dar aven svenskar deltog. Svenskarna genomforde aven flera korstag i Finland .

Svenska korstag [ redigera | redigera wikitext ]

Enligt traditionen skall ett svenskt korstag riktat mot Finland agt rum ar 1157 , under kung Erik och biskop Henrik . Aret efter skulle korstaget vara over, med resultatet att kristendomen borjat inforas i Finland och att finnarna i Abotrakten dopts. Detta korstag saknar dock samtida belagg. ^{[ 30 ]}

Erikskronikan berattar om tva senare krigstag mot Finland, med oklar tidsangivelse. ^{[ 31 ]} Under det forsta av dessa (1249), lett av Birger jarl och biskop Thomas , skall en del av Finland i linje fran Tavastehus fram till Kymmene alv lagts under svenskt styre. Det andra, som leddes av Torgils Knutsson , erovrade Karelen och borjade anlagga fastningen Viborg inne i Viborgska viken . Den blev Sveriges framsta utpost i oster fram till 1700-talet. Nar korstaget avslutades nastan tva ar senare hade Sverige forlorat Kexholms fastning till ryssarna. Dessa bada ar mer sannolika an det forsta, men omtalas inte i Erikskronikan som korstag. ^{[ 31 ]}

Pa 1240 -talet inleddes ett korstag mot Ryssland , i vilket svenska trupper deltog. I den svenska attacken, som riktades mot floden Neva , deltog aven norrman, finnar och tavaster. Den ryske fursten Alexander Nevskij slog dock tillbaka attacken. Under tiden hade Tyska Orden anfallit Pskov , och besatt stora delar av Ingermanland . 1242 agde Slaget pa sjon Peipus rum, och Tyska Orden stoppades. Alexander Nevskij blev sedermera helgonforklarad av rysk-ortodoxa kyrkan , och Stalin utnamnde honom till nationell hjalte under den tyska invasionen under andra varldskriget . ^{[ 32 ]}

Ar 1300 paborjades det femte svenska korstaget. Det gick mot Finland och floden Neva . Borgen Landskrona anlades vid flodens mynning.

Aterverkningar [ redigera | redigera wikitext ]

Korstagen och korsriddarna bidrog bland annat till spridandet och forfinandet av ridderligheten i Vasteuropa. Riddarnas trohet mot sin lansherre overgick alltmer fran att vara grundat i materiella fordelar till att vara religiost och ceremoniellt baserat. ^{[ 33 ]} En narmast motsatt effekt var dock att den hansynsloshet varmed krig utkampades av stappfolken, via de muslimska hararna, fann sin vag till Europa. ^{[ 34 ]} Mer konkret ? fast med langre tid mellan orsak och verkan ? forsvagade det fjarde korstaget Bysans med sadana skador att det blev oformoget att i langden sta emot sina muslimska fiender. ^{[ 35 ]} Riddarordnarna, med dess disciplin och strikta hierarki, blev dessutom utgangspunkten for det tidigmoderna Europas reguljara armeer. Korsfararstaterna gjorde det aven mojligt for norditaliens stader att ateruppta handeln med Mellersta ostern. De starkte katolska kyrkan i dess stravan att tygla kriget och palagga det etiska och juridiska restriktioner, och de tvingade riddarna att utova disciplin, vilket ledde till att starka stater kunde vaxa fram. ^{[ 36 ]}

Synen pa korstagen [ redigera | redigera wikitext ]

Synen pa korstagen i vasterlandet har varierat genom tiden. Idag ar en vanlig asikt att de var en tidig form av kolonialism . Manga forskare anser dock att detta ar en felaktig bild; de menar att korstagen av samtiden betraktades som defensiva projekt, da man var helt overtygad om att islam hotade kristendomen. Muslimer kontrollerade vad som da var traditionellt kristna omraden: Heliga landet, delar av nuvarande Turkiet , halva iberiska halvon och Nordafrika . Samtida kronikorer ansag att det forsta korstaget var ett svar pa muslimsk aggression mot kristna och deras heliga platser i ost. Under upplysningstiden omvarderade man denna syn, och ansag korstagen vara uttryck for religios fanatism, varldsliga motiv och kyrklig inblandning i varldsliga affarer. Voltaire ansag att korsfararna var aventyrare och stratrovare. Under 1800-talet uppstod en positivare attityd, som aven tog sig uttryck i verk som Ivanhoe . Med tiden har dock asikterna om korstagen aterigen divergerat. ^{[ 37 ]}

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Noter [ redigera | redigera wikitext ]

Tryckta kallor [ redigera | redigera wikitext ]

• Wibeck, Soren (2007). Korstag: Vasterlandets heliga krig ([Ny utg.]). Lund: Historiska media. Libris 10266209 . ISBN 978-91-85507-52-8  
• Harrison, Dick (2005). Gud vill det!: nordiska korsfarare under medeltiden . Stockholm: Ordfront. Libris 9868418 . ISBN 91-7037-119-9  
• Keegan, John; Preis, Thomas; Andolf, Goran (2003). Krig och kultur . Stockholm: Natur och kultur. Libris 9144530 . ISBN 91-27-09418-9  

v   ?   r Kristendom Gud JHWH  · Herren  · Treenigheten  · Fadern  · Sonen  · Jesus  · Kristus  · Den Helige Ande Helig skrift Bibeln Gamla testamentet  · Nya testamentet  · Gamla testamentets apokryfer / Deuterokanoniska skrifter Personer i Gamla testamentet Adam och Eva  · Noa  · Patriark  · Abraham  · Isak  · Jakob /Israel  · Josef  · Mose  · Aron  · Kung David  · Profet  · Elia  · Jesaja  · Jeremia  · Hesekiel  · Daniel Personer i Nya testamentet Jesus  · Jungfru Maria  · Johannes Doparen  · Larjunge  · Apostlar  · Petrus  · Paulus  · Johannes  · Jakob, Sebedaios son  · Jakob, Herrens broder  · Maria fran Magdala Anglar Mikael  · Gabriel Demoner Satan  · Djavulen Handelser i Gamla testamentet Skapelsen  · Syndafallet  · Syndafloden  · Uttaget ur Egypten  · Mose lag  · Tabernaklet  · Jerusalems tempel Handelser i Nya testamentet Jesu liv enligt Nya testamentet  · Jesu undervisning enligt Nya testamentet  · Bebadelsen  · Jesu fodelse  · Kristi forklaring  · Jesu lidande och dod  · Jesu uppstandelse  · Jesu himmelsfard  · Jesu aterkomst  · Yttersta domen  · Himmelriket Lara Trosbekannelsen Apostoliska trosbekannelsen  · Nicaenska trosbekannelsen  · Athanasianska trosbekannelsen Bekannelsetexter Ekumeniskt koncilium  · Ex cathedra ( Katolska kyrkan )  · Konkordieboken ( luthersk )  · Tre enhetsformularen ( reformerta )  · Westminsterbekannelsen ( reformert )  · De trettionio artiklarna ( anglikanska )  · Lausannedeklarationen ( evangelikal ) Teologi Skapelse  · Forsyn  · Rattfardighet  · Synd  · Syndafallet  · Nad  · Tro  · Profetia  · Inkarnation  · Fralsning  · Forsoning  · Rattfardiggorelse  · Panyttfodelse  · Helgelse  · Andedop  · Under  · Predestination  · Uppstandelse  · Uppryckandet  · Evigt liv  · Guds rike  · Yttersta domen  · Profetior om Jesus i Gamla testamentet  · Homoousios  · Guds moder  · Filioque Subdiscipliner Kristologi  · Pneumatologi  · Soteriologi  · Hamartiologi  · Mariologi  · Ecklesiologi  · Angelologi  · Demonologi  · Eskatologi  · Bibelvetenskap  · Dogmatik  · Systematisk teologi  · Apologetik  · Teologihistoria  · Praktisk teologi  · Kyrkohistoria  · Religionsfilosofi  · Religionspsykolog  · Religionssociologi Etik Tio Guds bud  · Dubbla karleksbudet  · Gyllene regeln  · Andens frukter  · Kardinaldygder  · Teologala dygder ( Tro  · Hopp  · Karlek ) Rit Bon Fader var  · Ave Maria  · Jesusbonen  · Tillbedjan  · Kontemplation  · Meditation  · Forbon  · Fasta  · Lovsang  · Tungotal  · Mystik Gudstjanst Agnus Dei  · Andens gavor  · Credo  · Eukaristiska bonen  · Gloria  · Koinonia  · Kommunion  · Kyrie  · Laudamus  · Liturgi  · Predikan  · Sanctus  · Valsignelsen Sakrament Dop  · Nattvard / Eukaristi  · Bikt  · Konfirmation  · Aktenskap  · Prastvigning  · De sjukas smorjelse Tidegard Matutin  · Laudes  · Vesper  · Completorium Kyrkoaret Sondag  · Advent  · Jul  · Paskfastan  · Skartorsdagen  · Langfredagen  · Pask  · Kristi himmelsfardsdag  · Pingst Verksamheter Mission  · Diakoni  · Sjalavard  · Kloster Ambete Biskop  · Prast  · Diakon  · Patriark  · Pave  · Pastor  · Aldste Byggnader Kyrka  · Kapell  · Domkyrka  · Katedral  · Bonhus  · Kloster Kyrkohistoria Personer Apostoliska faderna  · Kyrkofaderna  · Helgon  · Den helige Antonius  · Athanasius  · Konstantin den store  · Basileios den store  · Gregorios av Nazianzos  · Gregorios av Nyssa  · Augustinus  · Katarina av Siena  · Thomas av Aquino  · Franciskus av Assisi  · S:t Ansgar  · S:t Sigfrid  · Heliga Birgitta  · Martin Luther  · Philipp Melanchthon  · Jean Calvin  · Olaus Petri  · Therese av Jesusbarnet  · Henric Schartau  · P.P. Waldenstrom  · Lewi Pethrus  · Moder Teresa Handelser Tidsaxel  · Apostoliska tidsaldern  · Tidig kristendom  · Kyrkomoten  · Ekumeniskt koncilium  · Den stora schismen  · Sveriges kristnande  · Reformationen  · Vackelser  · Ekumenik Grenar Orientaliska kyrkor Osterns assyriska kyrka  · Armeniska ortodoxa kyrkan  · Miafysitiska kyrkor: Koptiska ortodoxa kyrkan  · Etiopiska ortodoxa kyrkan  · Syrisk-ortodoxa kyrkan Ortodoxa kyrkor Konstantinopels ekumeniska patriarkat  · Greklands kyrka  · Serbisk-ortodoxa kyrkan  · Rysk-ortodoxa kyrkan  · Finska ortodoxa kyrkan Romersk-katolska kyrkan Romersk-katolska kyrkan  · Katolska ostkyrkor Evangeliska kyrkor Protestantism  · Anglikaner  · Lutherdom  · Reformert kristendom  · Baptism  · Evangelikalism  · Pentekostalism  · Svenska kyrkan Tidiga alternativa tolkningar, " heresier " Gnosticism  · Doketism  · Dynamism  · Modalism  · Arianism  · Apollinarism  · Nestorianism  · Eutychianism  · Monoteletism  · Pelagianism  · Donatism Moderna tolkningar (ej samfundsbildande ) Deism  · Neologi  · Liberalteologi  · Modernism  · Narrativ teologi  · Befrielseteologi  · Postmodern teologi  · Feministteologi Icketrinitarier (omtvistade som kristna) Jehovas vittnen  · Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga (Mormoner)

v   ?   r Romersk-katolska kyrkan Organisation, pavedome, lara och liturgiska traditioner Historik Jesus  · De tolv apostlarna  · Tidig kristendom  · Ekumeniskt koncilium  · Missioner  · Ostliga schismen  · Korstagen  · Vastliga schismen  · Protestantiska reformationen  · Motreformationen  · Katolska kyrkan efter land  · Vatikanstaten  · Kurian Hierarki Paven  · Kardinaler  · Patriarker  · Storarkebiskopar  · Primates  · Metropoliter  · Arkebiskopar  · Biskopar  · Koadjutorbiskopar  · Hjalpbiskopar  · Titularbiskopar  · Biskopar emeriti Teologi Dogmatik  · De tio budorden  · Bergspredikan  · Arvsynd  · Nad  · Bon  · Fralsning  · Treenighetslaran Sakrament De sjukas smorjelse  · Dop  · Konfirmation  · Eukaristi  · Prastvigning  · Aktenskap  · Boten Mariologi Jungfru Maria  · Obeflackade avlelsen  · Jungfru Marie himmelsfard Pave Franciskus Konklav  · Teologi Tidigare pavar Benedictus XVI  · Johannes Paulus II  · Johannes Paulus I  · Paulus VI  · Johannes XXIII  · Pius XII  · Pius XI  · Benedictus XV  · Pius X  · Leo XIII Religiosa institut och sallskap Assumptionister  · Augustinorden  · Benediktinorden  · Kapucinorden  · Kamillianer  · Karmelitorden  · Kartusianorden  · Heliga Korsets kongregation  · Dominikanorden  · Franciskanorden  · Jesuitorden  · Sankt Filip Neris oratorium  · Ursuliner Andra Vatikankonciliet Definition av kyrkan  · Dei Verbum  · Gaudium et spes  · Lumen gentium  · Nostra aetate  · Sacrosanctum Concilium Delkyrkor och liturgiska riter Alexandrinska :  · Koptisk  · Etiopisk  · Antiokenska :  · Maronitisk  · Syriansk  · Syro-malankarisk  · Armeniska :  · Armenisk  · Bysantiska :  · Albansk  · Vitrysk  · Bulgarisk  · Kroatisk  · Grekisk  · Ungersk  · Italiensk-albansk  · Makedonsk  · Melkitisk  · Rumansk  · Rysk  · Rutensk  · Slovakisk  · Ukrainsk  · Ostsyriska :  · Kaldeisk  · Syro-malabarisk  · Latinska :  · Romersk  · Anglikansk tillampning  · Sarum  · Ambrosiansk  · Mozarabisk Kategori:Romersk-katolska kyrkan

Auktoritetsdata ? LCCN : sh85034380 ? GND : 4073802-4 ? BNF : cb133184668 (data) ? HDS : 008725 ? NDL : 00575168 ? NKC : ph122162