Foljetong
(fran
franskan
:
feuilleton
och
feuille
for blad i en
bok
) ar en sammanhangande
berattelse
publicerad i avsnitt. Ofta slutar avsnitten med nagot
spannande
som far tittarna/lyssnarna/lasarna att undra vad som ska handa harnast och darfor komma tillbaka aven for nasta avsnitt (en
cliffhanger
). En foljetong kan publiceras i
TV
(TV-foljetong,
miniserie
eller
TV-serie
[
1
]
), i
radio
(
radiofoljetong
),
tidning
eller bokformat. Fore televisionens genombrott var foljetongsbegreppet val spritt pa biografer (se
foljetongsfilm
).
Den franska termen
feuilleton
myntades av Julien Louis Geoffroy och Louis-Francois Bertin, redaktorer for
Journal des Debats
ar 1800. Den anvandes ursprungligen om ett slags bilaga till den politiska delen av franska tidningar, bestaende huvudsakligen av icke-politiska nyheter och skvaller, litteratur och konstkritik, en kronika i senaste modet, och
epigram
, charader och andra litterara bagateller. Det ar aven i betydelsen av "kultursektion" som ordet an idag anvands i ett stort antal sprak. I svenskan har dock ordet forvanskats i en
folketymologi
och avser alltsa en fortsattningsberattelse.
Det var i
Frankrike
och
England
som foljetongen uppkom i olika
manadsmagasin
under
romantiken
och den tidiga
realismen
i mitten av 1800-talet. Kanda foljetongsforfattare ar
Arthur Conan Doyle
,
Alexandre Dumas den aldre
och
Charles Dickens
.
Sherlock Holmes
,
Oliver Twist
och
Greven av Monte Cristo
ar typiska foljetongsromaner.
Foljetongsforfattarna var mycket hart styrda av magasinsforlaggarna for att det skulle passa lasarna och vad magasinet ville ha. Ett exempel ar Dickens
Pickwickklubben
. Utgangspunkten var given av forlaget: fyra medelalders
gentleman
bildar en klubb, agnar sig at sport och sondagsutflykter till landsbygden och gor bort sig. Det fanns redan teckningar pa huvudpersonerna, sa allt Dickens behovde gora var att ge personerna namn och forsatta dem i
komiska
situationer.
Konkurrensen mellan de olika magasinen var hard. En riktigt bra foljetong kunde nastan ge magasinet
monopol
. For att kunna na sa stor publik som mojligt omgardades forfattarna med regler for att inte stota sig med nagon.
- Se omedelbart till sa att din historia gar hem hos lasarna sa att de koper ocksa nasta nummer.
- Skriv spannande ? sarskilt i slutet pa varje avsnitt, med en sa kallad cliffhanger.
- Komplicera inte
rollfigurerna
, polarisera och ge dem enkla karaktarsdrag.
- Berattelsen ska ga att
lasa hogt
for hela familjen, sa inte for mycket otackt och inget
sex
.
- Gor alltid lyckliga slut, sa att de goda far sin beloning och de onda sitt straff.
- Undvik
politiska
inslag. (Dickens bryter dock mot denna regel och nar rekordupplagor.)
I
Sverige
introducerades sarskilda avdelningar for foljetonger i
Dagligt Allehanda
1839 och
Aftonbladet
1841. Ovrig press var ocksa snabba att ta till sig nyheten och redan 1850 fanns det i tre fjardedelar av alla Sveriges dagstidningar. Endast ett fatal av dessa skaffade originalbidrag av svenska forfattare; majoriteten lanade vilt fran olika kallor. Det
rattsliga skyddet for litterara verk
var an sa lange mycket outvecklat.
[
2
]
De mest namnkunniga av den tidens forfattare, sasom
Gertrud Almqvist
,
Fredrika Bremer
och
Emilie Flygare-Carlen
, lockades bara sporadiskt over till tidningsfoljetongerna. De hade oftast battre villkor hos
bokforlagen
. En enda av Flygare-Carlens romaner gick som foljetong i dagspressen,
Ett kopmanshus i skargarden
. Den salde forfattarinnan 1859 till Aftonbladet for over 6 000
riksdaler
, en mycket stor summa pengar pa den tiden. For en del mindre ryktbara forfattare blev foljetongerna ett satt att starta karriaren. Exempelvis
Viktor Rydberg
som borjade sin bana med sma aventyrsberattelser i
Goteborgs Handels- och Sjofartstidning
och
Jonkopingsbladet
.
[
2
]