1809 ars regeringsform

Fran Wikipedia

1809 ars regeringsform var en grundlag i Sverige som kom till genom grundlagsreformen 1809 ? 1810 , och som ersatte 1772 ars regeringsform med dess tillagg fran 1789, Forenings- och sakerhetsakten . Den nya grundlagen forstarkte ytterligare maktdelningsprincipen som hade inforts i och med 1772 ars regeringsform.

Regeringsformen gallde intill dess att 1974 ars regeringsform tradde i kraft den 1 januari 1975 , och var under sina sista ar varldens tredje, efter San Marino och USA, aldsta gallande skrivna forfattning. Regeringsformen skrevs under av kung Karl XIII den 6 juni 1809 och samtliga fyra stander hade skrivit under per den 27 juni 1809. [ 1 ]

Sammanfattning [ redigera | redigera wikitext ]

Enligt en vanlig analys av 1809 ars regeringsform var den offentliga makten delad i fyra delar:

  • Den verkstallande (styrande) makten lag hos kungen , men dar kungens konstitutionella radgivare i form av statsrad och statssekreterare var juridiskt ansvariga infor riksdagen ,
  • Den beskattande makten lag hos riksdagen (vilket den fortfarande gor forutom kommunalskatt),
  • Den lagstiftande makten var delad pa foljande vis:
    • den stora delen var den "samfallda lagstiftningsmakten" dar lagstiftningen var delad mellan kung och riksdag ( §§  87 och 88, grundlagar §§ 81?86);
    • pa grund av riksdagens beskattningsmakt var en del av lagstiftningsmakten forbehallen riksdagen i skatte - ( bevillnings -) och anslagsfragor (som dock inte ansags som lag eftersom det reglerades kortsiktigt); dessa bestammelser skulle enligt tolkningen utfardas i "overensstammelse med riksdagens beslut" och kunde inte laggas in veto mot fran kungamakten; i beskattningsmakten inbegreps alltsa aven sa kallad statsreglering , det vill saga anslag till olika delar av statens verksamhet i en statsbudget , som kallades riksstaten (§§ 57?80);
    • den ekonomiska lagstiftningsmakten , som var forbehallen kungen ensam och som handlade om styrningen av myndigheterna (verkstallande makt) och av mer eller mindre kortsiktiga bestammelser om samhallets "hushallning", det vill saga om handel, naringsliv, vissa tullar (som inte inbereps i beskattningsmakten enligt §§ 57?80), ordningsstadgor pa allman plats, halsobestammelser med mera; vad som ingick i den forskots under olika tider och kunde tolkas olika, bland annat pa grund av om riksdagarna var arliga (som de blev efter riksdagsordningen 1866 ) eller bara sammantradde vart tredje eller vart femte ar som tidigare (§ 89);
  • Den domande makten lag hos Hogsta domstolen , vars medlemmar utsags av kungen.

Bade andringar i lag samt mindre omfattande lagar, liksom skatte- och bevillningsbestammelser och bestammelser utfardade i enlighet med ekonomisk lagstiftning kunde kallas forordning . Senare under 1900-talet borjade man kalla andringar i lag och mindre omfattande lagar for just lagar (se mer om detta i artiklarna forordning och ekonomisk lag ). Bestammelser som utfardades i enlighet med kungens ekonomiska lagstiftningsmakt och styrande makt (§ 4) kunde ocksa kallas kunglig kungorelse , kunglig stadga (till exempel allmanna ordningsstadgan), cirkular , kungligt brev med mera, men inget av dessa benamningar reglerades i sjalva regeringsformen, kungligt brev, forordning etc. byggde pa aldre traditioner an den.

Det finns aven andra satt att analysera 1809 ars statsskick, endera i samma tredelning som i USA , eller i en traditionell svensk tvadelning mellan kung och folk (det senare bland annat pa grund av att hogsta domstolens ledamoter inte skulle godkannas av parlamentet som i till exempel den samtida konstitutionen i Nederlanderna , vilken annu galler i forandrad form).

Regeringsformen antogs den 6 juni , och undertecknades av Karl XIII samt av talmannen i de fyra standen. Sekreteraren i Konstitutionsutskottet hette Hans Jarta . Regeringsformen har kallats for "Sveriges historia omsatt i paragrafer".

Syftet med maktdelningen var att dra lardom av tidigare misstag. Salunda gallde det att undvika saval en alltfor stark kungamakt, som fanns bade fore och efter frihetstiden , liksom det otyglade riksdagsvalde som fanns under frihetstiden, [ 2 ] dar de obetalda riksdagsmannen kunde mutas av utlandska beskickningar och lardomar drogs om domstolsvasendets sjalvstandighet, riksradet , som utsags av standerna, var da ocksa landets hogsta domstol.

En annan lardom fran frihetstiden var att man senare reglerade riksdagsmannens ratt (det finns sadan reglering an idag i Sverige och utomlands) att inte vara juridiskt bundna av sina valloften och att inte skulle kunna atalas for vad de foresprakade i riksdagen dar de fritt fick yttra sig (utom om det var stampling till brott eller liknande). Vore de juridiskt bundna av valloften skulle det ge ett osmidigt parlament om omvarlden andrade sig. Under frihetstiden stamdes riksdagsman for bedrageri nar de inte hallit vad de lovat.

Grundlagar [ redigera | redigera wikitext ]

I 1809 ars regeringsform sa stadgas i § 85 att, forutom regeringsformen, sa ar riksdagsordningen , successionsordningen samt en framtida beslutad tryckfrihetsforordning (beslutades 1810, 1812 och 1949 ) rikets grundlagar.

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Noter [ redigera | redigera wikitext ]

  1. ^ ”Forskardebatten kring 1809 ars regeringsform - Till fragan om grundlagens harkomst” . lu.se: Statsvetenskaplig Tidskrift 1997, arg 100 nr 4. 13 maj 1997 . http://journals.lub.lu.se/index.php/st/article/viewFile/3073/2634 . Last 6 juni 2013 .  
  2. ^ Moller 2004, s. 21.

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]