Tysklands socialistiska enhetsparti
(
Sozialistische Einheitspartei Deutschlands
, forkortat
SED
) var det
statsbarande partiet
i
Osttyskland
, bildat efter
andra varldskriget
, genom att
Tysklands socialdemokratiska parti
(SPD) och
Tysklands kommunistiska parti
(KPD) avdelningar slogs samman inom den sovjetiska ockupationszonen (Osttyskland).
Fram till 1989 var SED ett
kommunistparti
med
marxist-leninistisk
ideologi.
[
1
]
Partiet ombildades 1990, i samband med den
politiska omvalvningen
efter
Berlinmurens fall
, till
Partei des Demokratischen Sozialismus
(PDS). I juni 2007 gick det partiet (som da hade bytt namn till
Linkspartei.PDS
) samman med
WASG
, en utbrytargrupp ur
socialdemokraterna
under ledning av
Oskar Lafontaine
, och bildade det nya partiet
Die Linke
.
SED sag sig i en tradition av socialistiska partier i Tyskland:
KPD
,
VKPD
,
USPD
,
Spartacusforbundet
,
SPD
,
SDAP
och den tyska arbetarrorelsen. Efter tolv ars diktatur och
andra varldskriget
var det politiska systemet i Tyskland forstort. Segrarmakterna fick initiera en nystart. I den
sovjetiska ockupationszonen
startade den sovjetiska militaradministrationen (SMAD) politisk verksamhet genom sitt befal nummer 2 fran 10 juni 1945.
Den sovjetiska centralkommitten lat dessutom tyska kommunister och motstandskampar som overlevt andra varldskriget och tillbringat exil i Sovjetunionen efter politisk skolning i Moskva atervanda till
Ostberlin
. Tre grupper: Ulbricht, Ackerman och Sobottka agerade i Berlin, Sachsen och Mecklenburg med uppgift att bygga upp forvaltningen enligt sovjetiskt monster. KPD kom att offentliggora sitt grundande 11 juni 1945 och 15 juni 1945 foljde SPD. Under stark paverkan fran Sovjetunionen och KPD:s ledning och stod fran ledande socialdemokrater utvecklades pa alla nivaer inom partierna samarbeten genom gemensamma arbetsgrupper och utskott med malet om en sammanslagning. I december 1945 arrangerades en gemensam konferens dar man beslutade om att partierna skulle ga samman. Ett skal var att man vill enas mot andra politiska motstandare, nagot som man inte gjort innan 1933 da man varit splittrade, vilket manga sag som en anledning till att nazisterna kunnat ta makten. Men inom partierna fanns motstand. I SPD startade haftiga kontroverser dar ledaren for partiet i Vasttyskland
Kurt Schumacher
kraftigt motsatte sig planerna.
Otto Grotewohl
som ledde SPD i den sovjetiska zonen kunde inte komma fram till ett enande i fragan.
Det historiska handslaget mellan
Wilhelm Pieck
och
Otto Grotewohl
.
SED:s partidag i
Ostberlin
1971.
21?22 april 1946 samlades delegater fran KPD och delar av SPD till en gemensam partidag i
Admiralspalast
i Berlin. SPD hade 548 delegater och KPD 507.
Wilhelm Pieck
och
Otto Grotewohl
mottes och skakade hand som symbol for sammangaendet. Denna handskakning blev sedan partisymbol for SED. Denna sammanslagning kom efter patryckningar fran den sovjetiska ockupationsmakten. Vid grundandet hade SED 1,3 miljoner medlemmar med ungefar samman andel fran KPD och SPD. Kvinnor var kraftigt underrepresenterade inom partiet (24 % av medlemmarna), trots att andelen kvinnor i befolkningen efter kriget var hogre. Manga av medlemmarnas yrken var mansdominerade.
Det forsta partiprogrammet utgick fran det socialdemokratiska
Erfurtprogrammet
fran
1891
som skulle underlatta stodet fran den socialdemokratiska delen av partiet. I detta program namns inte leninismen utan det talas om en demokratisk vag mot socialism. Istallet fors SED fram for alla som gar emot nazismen. Annu fanns inte heller de senare inforde partiinstitutionerna som politbyra och generalsekreterare. Stor vikt lades vid att fordela poster jamnt mellan kommunister och socialdemokrater. Otto Grotewohl och Wilhelm Pieck delade pa posten som ordforande. Men snart kom socialdemokraterna att marginaliseras. Omorganiseringen av SED hosten 1946 visade tydligt pa viljan att minska det socialdemokratiska inflytandet genom en maktkoncentration till partitoppen. 1947 foljde beslutet om ett nytt partiprogram och efter 1949 spelar socialdemokratin ingen roll inom SED. 1950 beslutas att riva upp programmet till sammanslagningen. En
stalinistisk
omorientering tar vid. Nu bildas en politbyra som tar over den verkliga makten i partiet och i Osttyskland.
SED valde att valkomna och integrera fore detta medlemmar i
Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet
(NSDAP) redan vid partiets grundande. Strategin var emellertid kontroversiell inom partiet. Partiet valde darfor att organisera stodpartiet
Nationaldemokratiska partiet i Tyskland
(NDPD) som var tankt att fungera som en uppsamlingsplats for fore detta medlemmar i NSDAP och officerare i
Wehrmacht
. SED fortsatte dock att locka till sig fore detta medlemmar i NSDAP. Hela 27 procent av medlemmarna i SED och 32,2 procent av alla statstjansteman i Osttyskland var fore detta medlemmar i NSDAP ar 1954.
[
2
]
Partiarbetet kannetecknas de forsta aren av iden om ett aterforenat socialistiskt Tyskland. Men detta misslyckades da SED:s partiledning med sina extrema asikter inom Tysklandspolitiken inte fick nagon samtalspartner i vastzonerna och senare Vasttyskland. SED lyckades inte heller sprida sin politik till Vasttyskland. Vid den forsta partikonferensen 25-28 januari 1949 i Berlin var huvudagendan att skapa ett parti med marxism-leninism som grund, och partiet ombildades efter sovjetisk forebild, med stalinismens version av "demokratisk centralism".
Samtidigt borjade man kampa mot socialdemokratin och 150 000 medlemmar uteslots. Politisk forfoljelser, gripanden, anklagelser och domar agde rum mot tidigare socialdemokrater, arbetarfunktionarer, fran vast inflyttade KPD-medlemmar och tidigare medlemmar i
Kommunistische Partei-Opposition
och
Sozialistische Arbeiterpartei Deutschlands
. SED kunde tillsammans med statliga organ som Stasi bli statspartiet i Osttyskland dar ovriga partier, de sa kallade blockpartierna, spelade en underordnad roll. Pa den andra partikongressen 1952 beslots att bygga upp socialismen i DDR. Praktiskt beslot man bland annat att upplosa delstaterna inforde 14 distrikt, att uppratta militara styrkor och att ytterligare kollektivisera jordbruket.
Fordelningen av mandaten pa partier och organisationer var konstant over en langre tid och SED kunde via sina massorganisationer alltid sakra majoriteten i
Volkskammer
. I valet 1986 rostade enligt statliga siffror 99,94 % av de deltagande pa
Nationella frontens
enhetslista, vilken var den enda lagliga, och vars sammansattning darmed smalte samman med parlamentets. Valdeltagandet var enligt uppgifter 99,74 %. Sammanlagt gav denna sammansattning SED 276 av 500 mandat i folkkammaren. Vallistans sammansattning bestamdes av SED:s centralkommitte,
politbyran
, i samarbete med de ovriga partiernas ledningar. I realiteten dominerades all politisk verksamhet inom Nationella Fronten och darmed ocksa inom DDR av SED:s generalsekreterare. Politisk verksamhet utanfor dessa partier och organisationer var inte tillaten.
Omvalvningarna hosten 1989 i samband med
die Wende
avslutade partiets maktstallning. Den 1 december 1989 strok parlamentet SED:s maktansprak i forfattningen. Pa de extra partidagarna 1989 beslutades att andra namn till Sozialistische Einheitspartei Deutschlands ? Partei des Demokratischen Sozialismus (SED-PDS), samtidigt som man brot med stalinismen.
Erich Honecker
tvingades avga och eftertraddes av
Egon Krenz
. Den 4 februari 1990 stroks SED fran namnet och man beholl bara
Partei des Demokratischen Sozialismus
(PDS). 2005 bytte man namn till
Die Linkspartei PDS
. Efter sammanslagningen med
WASG
antogs namnet
Die Linke
.
[
3
]
SED organiserade sig huvudsakligen vid fabriker och andra inrattningar i Osttyskland. I praktiken kom partiet ha inflytande over hela samhallet. Partigrupperna var partiets minsta organisationsform. I dessa valde medlemmar ansvariga for partiarbetet. Aterkommande samlingar tjanande for politiska diskussionerna och politisk skolning.
Haus des Zentralkomitees.
Centralkommitten
(Zentralkomitee, ZK) var det hogsta partiorganet mellan partidagarna. Partiets maktcentrum lag i
sekretariatet
som leddes av
generalsekreterare
som aven var ordforande for
politbyran
. Centralkommittens medlemmar stod over ministrarna i rangordning vilket aven slas fast i Osttysklands forfattning fran 1968 som fastslog SED:s ledande roll.
Vid den tredje partidagen 1950 valdes for forsta gangen en centralkommitte efter sovjetisk forebild. Den forsta centralkommitten var den sittande partiledningen. Tva tredjedelar av den var tidigare KPD-medlemmar. 1989 bestod centralkommitten av 165 medlemmar och alla hoga parti- och statsfunktionerna i landet var medlemmar. Det rorde som om generaldirektorerna for kombinaten, ordforande for forfattarforbundet, generaler och partiveteraner. Precis som hela makthierarkin i DDR dominerades den av man. Andelen kvinnor oversteg aldrig 15 %.
[
3
]
Generalsekreterare (och i praktiken ledare for Osttyskland) var:
-
Walter Ulbricht
-
Erich Honecker
-
Egon Krenz
Det dagliga arbetet inom centralkommitten overtogs av politbyran, en liten cirkel av hoga partifunktionarer som bestod av 15-25 medlemmar och tio kandidater utan rostratt. 10 var sekreterare fran centralkommitten. Centralkommittens ordforande var samtidigt politbyrans ordforande. Den osttyska regeringen och ministerradet hade bara som uppgift att omsatta de beslut som politbyran tog via ministerierna. Ordforande for
Osttysklands ministerrad
och
Volkskammers
president var om de var SED-medlemmar aven medlemmar av politbyran.
[
3
]
Oppnandet av SED:s sista partikongress (1986)
Partidagen var det hogsta beslutande organet inom SED och var samtidigt en stor forestallning for det egna partiet, den osttyska allmanheten och for internationella gaster. Den forsta SED-partidagen agde rum 1946 och skulle fran borjan aga rum varje ar men kom efterhand att aga rum vart fjarde och fran 1971 vart femte ar. Den elfte partidagen 1986 blev den sista ordinarie. Arrangemanget agde fran 1976 rum i
Palast der Republik
. Partidagen direktsandes i osttysk TV och tog upp det osttyska medielandskapet.
Planeringen av dagarna var omfattande och noga utvaldes deltagarna av centralkommitten sa att ratt representanter fanns med fran partiet och de statliga massorganisationerna samt att kvinnor, barn och ungdomar fanns med. Deltog i ceremonier gjorde bland annat
Junge Pioniere
,
FDJ
och
Nationale Volksarmee
-soldater. Partidagen inleddes med en halsning till de manga utlandska gaster som deltog och de inhemska blockpartiernas representanter. De diskussionsbidrag som framfordes var noggrant forberedda pa forhand och kontrollerade.
[
4
]
(ar for intrade i partiet)
- Den har artikeln ar helt eller delvis baserad pa material fran
tysksprakiga Wikipedia
,
Tysklands socialistiska enhetsparti
,
tidigare version
.