Presidentvalet i USA 1968
|
|
|
|
 Roster i elektorskollegiet efter delstat.
|
|
Presidentvalet i USA 1968
holls den
5 november
1968
i hela
USA
.
Valet stod mellan den sittande
demokratiske
vicepresidenten
Hubert Humphrey
fran
Minnesota
, den
republikanske
tidigare
vicepresidenten
Richard Nixon
fran
New York
samt den oberoende tidigare
guvernoren
George Wallace
fran
Alabama
. Nixon vann valet med liten marginal med en kampanj inriktad pa lag och ordning och att avsluta det pagaende och djupt kostsamma kriget i
Vietnam
. Valet var aven det forsta efter genomdrivandet av
Voting Rights Act
1965, vilket skulle garantera alla amerikanska medborgares mojlighet att delta oavsett hudfarg, laskunnighet eller socioekonomisk status. Da forandringen gallde ett fatal
sydstater
var valmannakaren obetydligt forandrad jamfort med valet 1920, det forsta da kvinnor kunde delta pa samma villkor som man i samtliga stater.
Efter att ha forlorat presidentvalet atta ar tidigare seglade Nixon upp som republikansk kandidat och forvantad vinnare, inte minst da demokraten
George Wallace
stallt upp som tredjepartskandidat med stod i synnerhet bland demokrater, men Humphrey lyckades hamta igen forspranget och forlorade med knapp marginal. Inte minst i elektorsrika
Kalifornien
,
Illinois
och
Ohio
vann Nixon med ett fatal procentenheter; hade Humphrey vunnit Kalifornien eller de tva andra hade valet overlatits at representanthuset, vilket dominerades av demokraterna. Valet var ocksa det sista da New York och inte Kalifornien hade flest elektorer. Valet sags som en vattendelare efter en period av demokratisk dominans
sedan 1932
, under vilken demokraterna kontrollerat fyra av fem administrationer. Fran 1968 fram till
valet av
Bill Clinton
1992 vann tvartom republikanerna fem av sex presidentval.
- Roger D. Branigin
, guvernor fran
Indiana
- Hubert Humphrey
, vicepresident och kandidat till
1952
och
1960 ars
nomineringar fran
Minnesota
- Lyndon B. Johnson
, president, fran
Texas
- Ted Kennedy
, senator fran
Massachusetts
- Robert Kennedy
, senator och tidigare justitieminister fran
New York
- Eugene McCarthy
, senator fran
Minnesota
- George McGovern
, senator fran
South Dakota
- Dan Moore
, guvernor fran
North Carolina
- George Smathers
, senator och kandidat till
1960 ars
nominering fran
Florida
- Stephen M. Young
, senator fran
Ohio
Fa vagade ursprungligen utmana den sittande presidenten till nomineringen. Enda motstandet i primarvalen var den
pacifistiske
senatorn Eugene McCarthy. Eugene McCarthy antikrigsinstallning vann honom manga supportrar, inte minst bland Hollywood-eliten (daribland
Paul Newman
,
Barbra Streisand
och
Burt Lancaster
). Nar McCarthy vann de forsta primarvalen drog Johnson sig ur tavlingen, och fler anmalde sitt intresse.
Robert Kennedy, bror till forutvarande president
John F. Kennedy
, vann de foljande primarvalen och sags som en mojlig rival till vicepresident Humphrey innan Robert Kennedy den
5 juni
samma ar skots till dods i
Los Angeles
av
Sirhan Sirhan
, en palestinier som ogillade Kennedys stod till Israel, under en fest till Kennedys seger i primarvalet i Kalifornien. Valet stod nu mellan McCarthy och Humphrey, vilka stod pa olika sidor i fragan om Vietnamkriget. Trots belastningen med namnda fraga gav vicepresidentposten Humphrey ett overtag och han nominerades som vantat.
| President
|
Roster
|
Vicepresident
|
Roster
|
| Vicepresident
Hubert Humphrey
|
1759,25
|
Senator
Edmund Muskie
|
1 942,5
|
| Senator
Eugene McCarthy
|
601
|
blankroster
|
604,25
|
| Senator
George McGovern
|
146,5
|
Kongressledamot
Julian Bond
|
48,5
|
| Channing Phillips
|
67,5
|
David Hoeh
|
4
|
| Guvernor
Dan Moore
|
17,5
|
Senator
Ted Kennedy
|
3,5
|
| ovriga
|
30,25
|
ovriga
|
19,25
|
- Frank Carlson
, senator fran
Kansas
- Clifford P. Case
, senator fran
New Jersey
- Hiram Fong
, senator fran
Hawaii
- John Lindsay
, borgmastare fran
New York
- Richard Nixon
, tidigare vicepresident och
1960 ars
presidentkandidat fran
New York
- Ronald Reagan
, guvernor fran
Kalifornien
- Jim Rhodes
, guvernor och kandidat till
1964 ars
nominering fran
Ohio
- Nelson Rockefeller
, guvernor och kandidat till
1960
och
1964 ars
nomineringar fran
New York
- Winthrop Rockefeller
, guvernor fran
Arkansas
- George W. Romney
, guvernor och kandidat till
1964 ars
nominering fran
Michigan
- Harold Stassen
, guvernor och kandidat till
1944
,
1948
,
1952
och
1964 ars
nomineringar fran
Minnesota
- John A. Volpe
, guvernor fran
Massachusetts
- William Westmoreland
, fyrstjarnig general och befalhavare over USA:s trupper i
Vietnam
fran
South Carolina
Redan fran borjan ansags Nixon som den troligaste segraren, och de forsta primarvalen slutade med Nixons seger och hans motstandares avhopp.
George Wallace
, fore detta
guvernor
och numera forste gentleman i
Alabama
(hustrun
Lurleen Wallace
avled under 1968) misslyckades vinna demokraternas nominering, men erkandes som demokratisk kandidat i Alabama och stallde aven upp for det 1967 grundade
American Independent Party
pa ett
populistiskt
program om delstaters rattigheter, lag och ordning samt en betydligt mer isolationistisk utrikespolitik. Hans mal anses i huvudsak vara att forhindra att antingen Nixon eller Humphrey fick en majoritet i elektorskollegiet och darmed overlamna valet av president till
Representanthuset
, dar sydstatsdemokraterna spelade rollen som
vagmastare
och skulle kunna forhandla till sig en mer forsiktig antisegregationspolitik i utbyte mot presidentposten. Wallace vann 13,5 % av rosterna och 46 elektorsroster, det senare ett rekord som ingen tredjepartskandidat slagit sedan dess (aven om
Ross Perot
fick drygt en femtedel av rosterna i
valet 1992
). Sedan 1968 har ingen tredjepartskandidat vunnit en hel delstat, och endast ett begransat antal sa kallade
faithless electors
i elektorskollegiet.
Resultat i president- och vicepresidentvalet
[
redigera
|
redigera wikitext
]