Louise Michel
Farglagt foto av Louise Michel
Fodd	29 maj 1830 Vroncourt-la-Cote , Haute-Marne , Frankrike
Dod	9 januari 1905 (74 ar) Marseille , Frankrike
Nationalitet	Fransk
Yrke/uppdrag	Forfattare , larare och politisk aktivist
Kand for	Fransk anarkist och revolutionar

Louise Michel , fodd 29 maj 1830 i Vroncourt-la-Cote i Haute-Marne , ^{[ 1 ]} dod 9 januari 1905 i Marseille , var en fransk anarkist , forfattare , larare och en ledargestalt under Pariskommunen 1871.

Biografi [ redigera | redigera wikitext ]

Louise Michel foddes utom aktenskapet i det ansprakslosa slottet Vroncourt dar hennes mor, Marianne Michel , var kammarjungfru. Hennes far var troligen sonen till slottets agare. ^{[ 1 ]} Farforaldrarna gav henne och modern ett underhall, och hon fick en god undervisning. Redan som ung flicka hade Michel en stark kansla for rattvisa for bade manniskor och djur - i sina memoarer skriver hon om hur hon stal pengar fran sin farfar for att ge till fattiga. ^{[ 2 ]}

Anda sedan unga ar brevvaxlade Michel med Victor Hugo . Hon skrev under sina brev med Enjolras , efter den revolutionara huvudpersonen i Hugos Les Miserables .

Michel tog lararexamen 1852 och oppnade en privatskola i forst i Audeloncourt och sedan i Millieres. ^{[ 1 ]} Hon larde flickorna sjunga den da kontroversiella Marseljasen och hon vagrade infora skolbon for kejsar Napoleon III . ^{[ 3 ]} Under den har tiden borjade hon ocksa publicera poesi i lokalpressen, trots hennes mors protester ^{[ 4 ]} .

1856 flyttade hon till Paris , och 1865 kopte hon en privatskola i Montmartre ^{[ 1 ]} . Hon upprordes over fattigdomen i det distrikt dar hon undervisade ^{[ 5 ]} , och engagerade sig i politiska grupper och kvinnoforeningar som ville utbilda kvinnor sa att de slapp prostituera sig. Hon skrev ocksa om, och grundade en organisation for, att undervisa barn med intellektuella funktionsnedsattningar . ^{[ 2 ] [ 6 ]} 1858 vadjade hon om nad for attentatsmannen Felice Orsini hos kejsaren.

Pariskommunen [ redigera | redigera wikitext ]

Pariskommunen var den radikala kommunstyrelse som valdes att styra Paris i mars 1871, omedelbart efter det fransk-tyska kriget och belagringen av Paris. Kommunen varade i 72 dagar och slutade med tusentals doda i strider och avrattningar.

Louise Michel hade en ledarroll under Pariskommunen. Hon ledde en kvinnlig ambulanskar och genomdrev att prostituerade tillats bli sjukvardare. Det sades att endast "rena hander" fick forbinda de sarade, men pa det svarade Michel: "Vem har storre ratt an de, det gamla samhallets armaste offer, att ge sitt liv for det nya?" .

Michel jobbade "dygnet runt" med att formulera och debattera den nyfodda kommunens politik.

Hon deltog ocksa i striderna, tillsammans med tusentals kvinnor fran Paris. ^{[ 7 ]} Den regeringsvanliga pressen beskrev dem alla som " petroloser " - kvinnliga mordbrannare. Det ar osannolikt att de kvinnliga mordbrannarna verkligen har existerat, men myten om dem anvandes flitigt i regeringens propaganda. ^{[ 8 ]} Berattelserna om petroloserna anvandes lange - ocksa utanfor Frankrike - for att demonisera kvinnliga revolutionarer. ^{[ 9 ]}

Efter kommunens fall arkebuserades tusentals. Louise Michel lyckades forst undvika arrest, men nar hon fick hora att hennes mor tagits i forvar sa overlamnade hon sig sjalv till myndigheterna.

Under rattegangen deklarerade hon att "Da det ser ut, som om varje hjarta, som klappar for friheten, blott har ratt till ett stycke bly, sa fordrar ocksa jag min del. Om ni later mig leva, skall jag aldrig sluta upp med att ropa pa hamnd. (...) Om ni icke aro fega stackare, sa doda ni mig!"

Hon anklagades for att vara petrolos, pa vilket hon svarade trotsigt: "Vad Paris' brand angar, sa har jag haft del i denna. Jag ville resa en eldmur mot inkraktarna fran Versailles. Jag har inga medskyldiga. Jag har handlat av egen drift." ^{[ 10 ] [ 11 ]}

Hon forklarade varfor hon deltagit: "Man sager att jag har varit medbrottsling i kommunen. Javisst har jag det, darfor att kommunen framfor allt ville ha en social revolution och en social revolution ar det heligaste av mina loften. Jag har bara en karlek: karleken till revolutionen."

Victor Hugos dikt Viro Major handlar om rattegangen mot Louise Michel ^{[ 12 ]} , och bidrog troligen starkt till att hennes berommelse vaxte.

Deportation [ redigera | redigera wikitext ]

Louise Michel avrattades emellertid inte utan domdes att deporteras till den franska kolonin Nya Kaledonien . Louise Michel hade da suttit fangslad i 20 manader och nu sag hon fram emot och forberedde sig infor sin deportation till Nya Kaledonien. Hon var fast besluten att forvandla sitt straff till en vetenskaplig expedition, och fore resan brevvaxlade hon med ordforanden for det geografiska sallskapet for att a deras vagnar utfora undersokningar av kolonins klimat, flora och fauna. Hon forseddes med fron att prova och fick faktabocker till hjalp. ^{[ 13 ]}

Den 8 augusti 1873 avgick fartyget ''Virginie'' med Michel om bord. Under den 4 manader langa batresan larde hon kanna Henri Rochefort , och de forblev vanner fram till hennes dod. Hon traffade ocksa anarkisten Nathalie Lemel , som deltagit Pariskommunen. Under batresan blev Michel overtygad anarkist ^{[ 14 ]} - troligtvis bidrog kontakten med Lemel till det.

Under de ar hon tillbringade i kolonin skaffade Michel kunskap om och forbindelser med kanakerna , ons urinvanare. Hon larde sig deras sprak, sanger, ritualer ^{[ 2 ]} och 1885 publicerade hon boken Legendes et chants de gestes canagues ("Kanakernas legender och sanger"). Hon stottade kanakerna i deras uppror mot de franska kolonialisterna 1878 ^{[ 15 ]} , och infor upproret sags hon ha skickat upprorsledaren Atai en bit av sin roda halsduk.

Michel arbetade ocksa som larare at barnen pa kolonin. Hon larde ocksa kanna kabyler som forvisats fran Algeriet , efter att de deltagit i upproret ^{[ 16 ]} mot den franska kolonialmakten 1871 ^{[ 17 ] [ 18 ]} .

1880 benadades Lousie Michel i samband med en allman amnesti, och atervande till Frankrike.

Ater i Frankrike [ redigera | redigera wikitext ]

I Paris fortsatte hon sin politiska garning.

Hon deltog i den the International Revolutionary Congress i London i juli 1881 , tillsammans med bland andra Pjotr Kropotkin , Marie Le Compte , Emile Gautier och Errico Malatesta . ^{[ 19 ]}

Den 9 mars 1883 ledde hon en demonstration mot hungerpolitiken och till Pariskommunens minne. Demonstrationen behovde en fana av nagot slag, och Michel tog da av sin svarta siden underkjol och faste den vid ett kvastskaft. Pa det viset - berattas det - fick anarkismen sin svarta fana ^{[ 20 ]} (i sina memoarer skriver dock Michel att hon fick en svart trasa av en annan demonstrant ^{[ 21 ]} ). For sitt deltagande i demonstrationen domdes Michel till 6 ars fangelse for plundring. Men den 3 januari 1885 dog hennes mor, och 3 dagar senare benadades Louise Michel. I juli 1890 flydde Michel till London - efter att ha hotats med att sparras in pa mentalsjukhus - dar hon stannade i fem ar ^{[ 22 ]} .

I London besokte hon bland annat familjen Pankhursts hem i Russel Square , dar hon gjorde ett starkt intryck pa en ung Sylvia Pankhurst ^{[ 23 ]} .

Under en forelasningsturne dog Lousie Michel pa Hotel Oasis, Marseille den 9 januari, 1905 . Hennes begravning i Paris drog en enorm publik - och begravningstaget var en kilometer langt. ^{[ 24 ]}

Filosofi och personlighet [ redigera | redigera wikitext ]

Louise Michel var anarkist och sag makten som ett gift som fordarvar manniskan. "Det ar makten som ar forbannelsen och det ar darfor jag ar anarkist!" ^{[ 10 ]} Manniskans nuvarande situation ar bara ett tillstand som kommer passeras nar manskligheten far valja sin vag fritt: "Nar makten inte langre ligger hos en ensam individ, kommer ljus, sanning och rattvisa att rada. Makt hos en person ar ett brott. Vad vi vill ar att makten tillhor alla." ^{[ 25 ]} Hon forkastade nationalismen , och talade ofta om arbetares och fattigas situation. ^{[ 25 ]}

Under hela sitt liv var Michel naturvetenskapligt intresserad, och trodde pa en utopisk framtid. I sina memoarer skriver hon: "Snart kommer varken grymhet eller exploatering finnas kvar, och vetenskapen kommer forse hela manskligheten med mat. (...) Konst for alla! Vetenskap for alla! Brod for alla!" ^{[ 26 ]} Men hon ville inte beskriva hur det skulle se ut i detalj: "Hur skall larven kunna veta hur hon kommer att tanka och kanna som fjaril?" ^{[ 10 ]}

Michel engagerade sig aldrig i rostrattsrorelsen eftersom hon inte trodde pa parlamentarismen . Pa fragan om hon ville ha rostratt for kvinnor, svarade hon "Nej, och inte for man heller! Det ar battre om bade man och kvinnor inriktar alla sina krafter pa revolutionen."

Louise Michel levde strikt efter sin politiska overtygelse. I rattegangar var hon ofta direkt och trotsig, och uppmanade domarna att bidra till revolutionen. ^{[ 27 ]}

Emma Goldman skrev om sitt forsta mote med Louise Michel: "Man kapitulerade snabbt infor hennes stralande personlighet, sa overtygande i sin styrka, sa rorande i sin barnsliga enkelhet. Eftermiddagen med Louise var en upplevelse som inte liknade nagot som hade hant dittills i mitt liv. Hennes hand i min, tillgivet pa mitt huvud, hennes omhetsbetygelser och nara kamratskap, fick min sjal att expandera, och stracka sig mot de vackra sfarer dar hon vistades." ^{[ 28 ]}

Eftermale [ redigera | redigera wikitext ]

Fran hennes dod till 1916 genomfordes varje ar en demonstration vid Louise Michels grav vid Levallois-Perret.

Den 1 maj 1946, doptes tunnelbanestationen Vallier i Paris om till Louise Michel .

I Levallois-Perret star en bronsstaty av Lousie Michel, gjord av Emile Derre 1906.

2004 doptes Square Willette , vid foten av Sacre Coeur i Paris, om till Square Louise Michel. ^{[ 29 ]}

En stor mangd franska grundskolor ar namngivna efter Louise Michel.

Filmen Louise Michelle La Rebelle ^{[ 30 ]} fran 2008, och seriealbumet The Red Virgin and the Vision of Utopia ^{[ 31 ]} fran 2016 handlar bada om Michels liv.

Bibliografi (urval) [ redigera | redigera wikitext ]

• La Misere (andra delen, forsta delen skrevs av Marguerite Tinayre), 1882 (nytryck 2012 ISBN 9782012682399 )
• Le Gars Yvon, legende bretonne , 1882
• La Fille du peuple (tillsammans med A. Grippa) Fleurs et ronces, 1883
• Legendes et chants de gestes Canaques : avec dessins et vocabulaires (reseskildring), Keva, 1885 (LibrisID 8464510)
• Les Microbes humains , 1886 (oversatt till engelska av Brian Stableford som The Human Microbes ISBN 978-1-61227-116-3 )
• Memoires de Louise Michel ecrtis par elle-meme , F. Roy, 1886 (nyutgava 1976 med ISBN 2-7071-0846-4 )
• Lectures encyclopediques par cycles attractifs , 1888
• Le Monde nouveau , 1888 (oversatt till engelska av Brian Stableford som The New World ISBN 978-1-61227-117-0 )
• A travers la vie (poesi), 1894
• La Commune , 1898 (finns i nyutgava fran 1999 med ISBN 2-7071-2942-9 )

Postumt [ redigera | redigera wikitext ]

• Je vous ecris de ma nuit : correspondance generale de Louise Michel 1850-1904 / Louise Michel ; edition etablie, annote et presentee par Xaviere Gauthier , Les editions de Paris, 1999 ISBN 2-905291-86-9

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Vidare lasning [ redigera | redigera wikitext ]

• Jensen, Albert, Louise Michel (den roda jungfrun) . Stockholm: Axel Holmstroms forlag 1915.
• Kyle, Gunhild ; Krusenstjerna Eva von (1993). Kvinnoprofiler . Stockholm: Natur och kultur. Libris 7232318 . ISBN 91-27-75349-2  

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

• Wikimedia Commons har media som ror Louise Michel .
  Bilder & media

• Wikisource har originalverk relaterade till Louise Michel .
  Louise Michel
• Verk av Louise Michel pa LibriVox
• Michel, Louise i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1913)