Karl X Gustavs andra danska krig
(1658?1660) var det krig som utspelade sig kort efter
Karl X Gustavs forsta danska krig
. Kriget slutade med att Sverige fick aterlamna
Bornholm
och
Trondheims lan
, men i gengald erholl
Ven
.
Efter det
forsta danska kriget
kande sig
Karl X Gustav
missnojd med
freden i Roskilde
. Han var fortfarande i krig mot
Polen
,
Ryssland
,
Osterrike
och
Brandenburg
. Tanken var att han skulle fortsatta kriget i
Tyskland
. Men
falttaget
i Tyskland kom emellertid inte till stand och i stallet vande sig Karl Gustav plotsligt ater mot
Danmark
i augusti 1658. Orsakerna ar komplicerade. En lag i Danmarks motspanstighet vid de forhandlingar som forts for Roskildefredens komplettering. Den hade visat att Danmark inte lat binda sig vid Sverige sa som Karl Gustav avsett. Dessutom hade utsikterna for ett
krig
i Tyskland formorkats. I juli 1658 blev
Leopold av Osterrike
vald till
kejsare
, och Sveriges forsok att samla tyska stader pa sin sida hade foga framgang. De bundsforvanter som Karl Gustav hoppats pa holl sig tillbaka.
Oliver Cromwells
syften var andra an hans, och vad som for Karl Gustav var betankligast,
Mazarin
eggade visserligen Sverige, men undvek sjalv alla bindande forpliktelser. Militart sett kunde den svenska ? i huvudsak varvade ? haren inte hallas sysslolos, och nar ett foretag i Tyskland syntes utsiktslost aterstod endast Danmark. Malet for det nya falttaget blev att utplana
Danmark
som en sjalvstandig stat och ena Skandinavien under den svenska kronan.
Men det andra danska kriget stockade sig annu hastigare an forut det polska.
Kopenhamns
forsvar och undsattning genom en nederlandsk flotta i oktober 1658 blev den forsta vandpunkten, den misslyckade
stormningen
av staden i februari 1659 den andra. Osterrikare, polacker och brandenburgare gick till anfall, stangde in de svenska besattningarna i
Preussen
och
Pommern
och trangde upp i
Jylland
.
England
och
Frankrike
holl sig alltjamt tillbaka, ja drogs av
Nederlanderna
in i en medlingspolitik,
konserterna i Haag
maj?juli 1659, vars udd riktades mot Sverige.
Karl Gustav hade ater missraknat sig pa sin egen styrka, pa motstandarens forsvarskraft och pa de europeiska makternas hallning till hans hansynslosa svenska erovringspolitik. Karl Gustav holl sig kvar pa de danska oarna, som darmed blev krigets huvudsate, men hans stallning blev under 1659 allt svarare. Hollandska flottor spelade herrar i de danska farvattnen, i november 1659 tillintetgjordes vid
Nyborg
den svenska haren pa
Fyn
av forenade osterrikare, brandenburgare, polacker, danskar och hollandare, och huvudstyrkan pa
Sjalland
smalte samman. Planerna pa Danmarks tillintetgorelse maste ges upp, liksom forut planerna pa
Polen
. Karl Gustav erkande det, och han erbjod fred at bade
Danmark
och
Polen
, men annu hoppades han pa endera sidan vinna nagot, och han avslog varje avtradelse aven fran erovringarna i Roskildefreden, savida inte ersattning gavs. Han raknade alltjamt med forandringar i makternas inbordes stallning, och han beredde sig till nya anstrangningar. Sveriges stander kallades till
Goteborg
for att ataga sig dessa, och kungen motte dem i januari 1660. Da insjuknade han plotsligt och dog efter nagra fa dagar, natten mellan 12 och 13 februari 1660.
I
freden i Kopenhamn
forlorade Sverige
Trondheims lan
och
Bornholm
, men i gengald erholl
Ven
. En av de utlandska diplomater vars medling ledde fram till freden var
Algernon Sidney
.