Judy Garland
Garland i Har kommer jag! (1943).
Fodd	Frances Ethel Gumm 10 juni 1922 Grand Rapids , Minnesota , USA
Dod	22 juni 1969 (47 ar) Chelsea , London , Storbritannien
Dodsorsak	Overdos av barbiturater
Begravningsplats	Ferncliff Cemetery, Hartsdale , New York
Nationalitet	Amerikan
Andra namn	The Garland Sisters Frances Gumm Judy
Yrke/uppdrag	Skadespelerska, sangerska, vadevillare
Ar som aktiv	1924?1969 (sangerska) 1929-1963 (skadespelerska)
Make	David Rose (1941?1944) Vincente Minnelli (1945?1951) Sidney Luft (1952?1965) Mark Herron (1965?1967) Mickey Deans (1969; hennes dod)
Barn	Liza Minnelli (f. 1946) Lorna Luft (f. 1952) Joey Luft (f. 1955)

Judy Garland , fodd Frances Ethel Gumm den 10 juni 1922 i Grand Rapids , Minnesota , dod 22 juni 1969 i Belgravia , London , var en amerikansk sangerska och skadespelerska som ansags vara en av Hollywoods storsta sangbegavningar under musikalfilmens guldalder. Hon ar mor till Liza Minnelli , Lorna Luft och Joey Luft.

Under sin 45 ar langa karriar medverkade Garland i manga framgangsrika filmer, daribland Trollkarlen fran Oz (1939), Vi motas i St. Louis (1944), Harvey Girls (1946), En dans med dej (1948), Upp med ridan (1950), En stjarna fods (1954) och Dom i Nurnberg (1961). I sina filmer samarbetade hon ofta med Mickey Rooney och Gene Kelly , samt med regissoren Vincente Minnelli . Judy Garland slappte aven atta studioalbum och var vard for en Emmy-nominerad tv-serie, The Judy Garland Show (1963?1964).

Biografi [ redigera | redigera wikitext ]

Barndomen [ redigera | redigera wikitext ]

Garland foddes i en familj av vaudeville -artister. Fadern Frank Gumm var delagare i en teater, New Grand Theater , i staden och brukade aven sjunga dar. Modern Ethel ackompanjerade honom pa piano eller spelade nar man visade nagon stumfilm . I december 1924 medverkade Judy och hennes tva aldre systrar, Mary Jane och Virginia, i en julshow pa sin fars teater. De tre flickorna sjong fyra sanger, efter det klev den unga Frances upp ensam pa scenen och gjorde succe. Hon framforde julsangen Jingle Bells och publiken blev sa fortjust att hon fick sjunga den ytterligare tva ganger. Hon och systrarna kom sedan att regelbundet dansa och sjunga mellan filmerna pa teatern.

I mars 1925 gjorde hon sitt forsta soloframtradande, bland annat imiterade hon Al Jolson . Fran juni 1926 borjade syskonen upptrada aven i de omgivande staderna. Inte minst deras mamma, Ethel, var drivande bakom detta. Deras far var full av optimism och det bestamdes att barnen skulle bli artister, och foraldrarna ville mer an att de bara skulle fa gora enstaka framtradanden i landsorten.

Familjen hade vanner i Kalifornien , som ansags som ratt plats for en person som vill aga och driva en teater. I april 1927 flyttade familjen till Lancaster , 11 mil nordost om Los Angeles vid kanten av Mojaveoknen . Frank Gumm kopte en liten teater, Antelope Valley Theater , i staden. Trion Gumm Sisters , som de kallade sig da fortsatte underhalla dar. Ethel Gumm insag att barnen mycket val skulle kunna ha en chans i filmens varld, behovet av barnskadespelare tycktes oandligt.

I augusti 1928 tog Ethel Gumm sina dottrar till Santa Monica dar de fick vara med i en lokal radiokanal. De gjorde succe och fick medverka vid ytterligare tillfallen. I december fick de tre dottrarna borja i en dansskola, Ethel Meglin Dance Studio , i Los Angeles pa helgerna. Elva mils resa avskrackte inte deras foraldrar.

I mars 1929 flyttade Ethel Gumm och dottrarna till Los Angeles; hon insag att Lancaster inte var ratt stalle for den som ville na framgang inom showbusiness. Helgerna pa dansskolan betalade sig snabbt, tack vare den kunde trion medverka i sin forsta film, The Big Revue , en atta minuters kortfilm. I december medverkade de i ytterligare en film, A Holiday in Storyland och efter den The wedding of Jack and Jill .

1930 kom depressionen och tiderna blev samre. Familjen flyttade tillbaka till Lancaster igen. De narmaste aren upptradde trion pa alla typer av stallen, fran motell och varuhus till vanliga biografer och nattklubbar.

Hosten 1933 fick Judy och mellansystern borja i Mrs Lawlors school for professional children med inriktning pa film och teater. Bland eleverna fanns da etablerade barnskadespelare som Gloria DeHaven och Joe Yule Jr, senare kand under namnet Mickey Rooney . Han och Judy kom senare att spela mot varandra i en mangd filmer.

Ar 1934 spelade systrarna i Chicago . De hade tankt aka hem nar de ovantat fick engagemang pa Oriental Theater dar skadespelaren George Jessel upptradde. Vid ett tillfalle presenterade han dem som The Garland Sisters , i affischer och tidning fick de dock heta The Gumm Sisters . De gjorde succe och fick fortsatta till Detroit innan de slutligen akte hem igen.

Judy Garland hade redan som barn mycket talang. 1936 sjong hon "Stompin' at the Savoy" da hon bara var 14 ar.

Filmstjarnan [ redigera | redigera wikitext ]

Att den minsta dottern var mest begavad av systrarna var helt klart. Ett genombrott pa filmduken for sin yngsta dotter blev nu mamma Ethels framsta mal. Via slaktingar fick man kontakt med manusforfattaren Joseph L. Mankiewicz , som ordnade med en audition hos filmbolaget MGM . Men bolaget var inte intresserade, Judy ansags vara i fel alder och inte sarskilt vacker. En annan audition pa Twentieth Century Fox ledde inte heller till nagot konkret.

Men kontakter pa MGM lyckades ordna ytterligare en audition at henne den 13 september 1935. Pa den fick hon for forsta gangen traffa kompositoren Roger Edens , som kom att betyda mycket for hennes karriar. Filmbolagsmogulen Louis B. Mayer var dar och han gillade hennes sang. Ett kontrakt tecknades, enligt villkoren skulle bolaget under sju ars tid betala henne 150$ per vecka.

Filmbolaget hade dock svart att hitta en filmroll at henne. Hon var for gammal for att spela barn och for ung for att spela nagons flickvan. Roger Edens fick bli hennes sanglarare tva timmar varje dag, dessutom fick hon lara sig att agera, dansa och ta tallektioner.

I borjan av 1936 medverkade hon i Every Sunday , dar hon spelade mot jamnariga Deanna Durbin . Under sommaren samma ar blev hon utlanad till Twentieith Century Fox dar hon medverkade i Pigskin Parade . Hittills hade hon bara haft mindre roller och var ganska okand for allmanheten. Ett genombrott kom i februari 1937 nar hon fick sjunga pa Clark Gables fodelsedag, hon framforde sangen Dear Mr. Gable med text av Roger Edens. Hon gjorde succe, och filmbolaget lat henne sjunga samma lat i Broadways Melodi 1938 . Filmkritikerna gav henne goda recensioner. Darefter foljde Fodd till gentleman och Hela varlden sjunger . Under varen 1938 spelade hon pa nytt mot Mickey Rooney, i Andy Hardy och karleken , detta blev den forsta av tre Andy Hardy-filmer hon medverkade i. Under hosten spelades Pappa sokes in.

Arbetstempot i Hollywood var vid denna tid mycket hogt. Forutom filmer fick hon aven medverka i radio, sjunga infor publik och gora skivinspelningar. Dessutom skulle hon som alla 15-aringar ga i skolan. Filmbolaget ansag att hon vagde for mycket och satte henne pa diet . Det antas att det var nu hon for forsta gangen kom i kontakt med Benzedrin , ett amfetaminpreparat som anvandes som bantningsmedel ^{[ 1 ]} . Det tog bort hennes hungerkanslor, men istallet gjorde de henne hyperaktiv ^{[ fortydliga ]} . Hon gavs somntabletter ( Seconal ) for att kunna sova och andra preparat for att komma igang varje morgon. Detta var inget ovanligt i Hollywood vid denna tid, men i hennes fall innebar det att hon blev beroende av dessa preparat under resten av sitt liv.

Genombrottet [ redigera | redigera wikitext ]

Hittills hade hon endast haft biroller i mindre filmer. Efter att Walt Disneys Snovit och de sju dvargarna haft premiar kring julen 1937 vaxte intresset for att filmatisera sagoberattelser. MGM kopte filmrattigheterna till L. Frank Baums bok Trollkarlen fran Oz och i februari 1938 bestamdes att rollen som Dorothy skulle spelas av Judy i filmen Trollkarlen fran Oz . Det drojde dock till oktober innan filmandet kunde borja, och premiaren skedde forst i augusti 1939. Efter denna film forknippades Garland for resten av sitt liv med filmen samt sangen Over the Rainbow . Hon tilldelades aven en sarskild Ungdoms-Oscar for sin insats. Hon blev nu en av MGM:s viktigaste stjarnor.

Hon fick fortsatta spela mot Mickey Rooney i Vi charmorer (1939), Andy Hardy och oskulden (1940), Vi jazzkungar (1940), Andy Hardy lever livet (1941), Vi pa Broadway (1941), Vi i vilda vastern (1943) och Soldatflamman (1944).

Hennes popularitet okade alltjamt, och 1944 gjorde hon succe i Vi motas i St. Louis , en film hon till en borjan inte var intresserad av att medverka i da hon var trott pa att spela tonaring. I filmen sjong hon bland annat The Trolley Song , The Boy Next Door och Have Yourself a Merry Little Christmas . Filmen regisserades av Vincente Minnelli och de blev ett par under inspelningen och gifte sig den 15 juni 1945. Den 8 mars 1946 foddes deras enda gemensamma barn, Liza Minnelli .

En problematisk karriar [ redigera | redigera wikitext ]

Hosten 1946 borjade inspelningen av Piraten , med Minnelli som regissor och med Gene Kelly som motspelare. Inspelningen tog langre tid an nagon anat. Flera ars drogmissbruk borjade nu ta ut sin ratt. Judy upptradde oberakneligt och hon gick omkring som i dvala ^{[ 2 ]} . Hon ville helt enkelt inte komma till studion om hon inte kande att hon var i toppform. Regiassistenten Wallace Worsley fick manga nattliga samtal fran henne da hon vackte honom med att saga jag kommer inte i morgon . Av 135 inspelningsdagar uteblev hon fran 99.

Piraten blev inte den framgang alla hoppats pa, publiken uteblev och det slutade med en forlust pa over tva miljoner dollar. Nasta film blev En dans med dej , tanken var att Minnelli skulle regissera men filmbolaget bytte ut honom mot Charles Walters . Hon spelade i den mot Fred Astaire , som ansags som en perfektionist. I vissa scener kan man se hur osaker och nervos hon verkligen var.

Nasta film var tankt att bli Vi dansar igen! . Den forsta tiden gick allt bra, men efter nagra veckors forberedelser sa borjade hon skylla pa sin halsa och stannade hemma.

Den 18 juli 1948 fick hon via sin agent ett brev fran MGM som i korthet gick ut pa att hon strukits fran filmen (hon blev ersatt av Ginger Rogers ). Hon tog detta valdigt hart och kande sig forradd. En morgon dok hon trots uppsagningen upp pa inspelningen och gav sig inte av forran regissoren drog henne darifran.

Hon gjorde ett mindre inhopp i I mitt hjarta det sjunger och fick ater igen en dramatisk roll i Butik med musik

Nasta film var tankt att bli Annie Get Your Gun . I slutet av 1948 hade den spelats 1147 ganger pa Broadway och det var nu dags att gora film av den. Budgeten sattes till 3 miljoner dollar, och det var sjalvklart att Judy skulle spela prickskytten Annie Oakley . Inspelningen drog igang i mars 1948, men det blev genast problem. Hon gjorde ett nervost intryck och sjong bara bra . Hon gick heller inte ihop med regissoren Busby Berkeley , hade svart att komma ihag sina repliker, och till raga pa allt var hon radd for bade hastar och skjutvapen ^{[ 3 ]} .

Den 7 maj 1949 var mattet ragat for filmbolaget MGM. Hon fick ett varningsbrev som paminde henne om att hon var skyldig att narvara pa inspelningen pa ratt tid och att bolaget hade ratt att ersatta henne med en annan skadespelare.

Hon foljde inte uppmaningen och pa eftermiddagen fick hon ett nytt brev dar hon blev uppsagd fran inspelningen. Istallet blev det Betty Hutton som fick ta over.

Pa filmbolagets bekostnad skickades hon till ett behandlingshem i Boston for att vila upp sig och att hon skulle bli kvitt sina drogproblem. Hon stannade dar i elva veckor och efter det madde hon battre an pa lange. Butik med musik hade nyligt haft premiar och det var tydligt att publiken ville ha mer Judy-filmer.

Hon blev nu erbjuden den kvinnliga huvudrollen i Upp med ridan dar hon pa nytt skulle spela mot Gene Kelly. Haken var dock att hon behovde ga ner i vikt; vilket i hennes fall betydde att hennes drogproblem tog ny fart. Inspelningen hann knappt borja innan problemen hopade sig; hon sjukanmalde sig ofta, kom till inspelningen drogpaverkad eller drabbades av hallucinationer. Pa varen 1950 var inspelningen antligen klar, det sista som spelades in var numret Get Happy som avslutar filmen.

Efter tre veckor semester var hon tillbaka for inspelningen av Kungligt brollop . Charles Walters skulle regissera, men vagrade nar han fick veta att Garland skulle vara med. Han blev istallet ersatt med den unge Stanley Donen . Men MGM:s talamod med Judy var nu pa bristningsgransen. Televisionen borjade nu bli en allvarlig konkurrent till biograferna om folks pengar, vilket ledde till farre biobesok och lagre intakter for filmbolagen.

Pa eftermiddagen den 17 juni 1950 sande MGM ett telegram till Garland efter att hon sjukskrivit sig i vilket man meddelade att hon var uppsagd och att hon inte skulle fa nagon mer lon fran bolaget. Hennes tid hos MGM var darmed over for gott.

En stjarna fods … [ redigera | redigera wikitext ]

Denna uppsagning blev en vandpunkt i hennes liv. Till att borja med kande hon sig utskamd och oonskad. Nagra dagar senare forsokte hon ta sitt eget liv, ett rop pa hjalp om nagot. Hon var nu tvungen att hitta en ny karriar. Till att borja med var hon med i radio, och i februari 1951 var hon med i en tv-show for forsta gangen. I samband med detta traffade hon en ny man, Sidney Luft som blev hennes manager.

Hon ville aven sjunga infor publik och till slut valde hon att acceptera ett erbjudande fran London om att sjunga pa Palladium under fyra veckor. Den 9 april 1951 gjorde hon en succeartad premiar och salde ut stallet i flera veckor. Darefter fortsatte ytterligare konserter i Storbritannien och Irland. Framgangarna fortsatte under hosten i New York dar hon upptradde pa Palace Theatre . Under varen 1952 var det dags for nya konserter i Los Angeles och San Francisco .

Sidney Luft ansag att det nu var dags for henne att filma igen. Filmen kom att bli En stjarna fods , en av hennes storsta dramatiska roller. Warner Bros. erbjod sig att finansiera filmen, som regisserades av George Cukor . Det tog dock inte lang tid innan Garland atergick till samma beteende som hade kostat henne jobbet pa MGM; den har gangen tog inspelningen 9 manader.

Ekonomiskt sa blev filmen ingen framgang, filmen ansags for lang och klipptes ner pa ett ovarsamt satt. Pressen skrev om detta, vilket gjorde att filmen fick daligt rykte. Garland och motspelaren James Mason blev nominerade till varsin Oscar , men fick inget pris.

… men slocknar igen [ redigera | redigera wikitext ]

Det stod nu klart att filmen inte skulle bli den nystart i Hollywood som Luft och Garland hade hoppats pa. Aterigen maste hon borja turnera. Under varen 1955 genomfordes en turne i de vastra delstaterna, men det stod snart klart att det var inom televisionen som de stora pengarna fanns. Den 24 september 1955 sandes hennes forsta egna show, Ford Star Jubilee , och CBS betalade henne $100 000 for en show pa 90 minuter. Dessa tv-framtradanden var under hela 1950- och borjan av 1960-talen mycket uppskattade, aven de hon gjorde pa olika teaterscener.

Hennes framtradande den 23 april 1961 pa Carnegie Hall ar en riktig hojdpunkt i hennes karriar, da denna forestallning har kallas for den storsta enskilda kvallen inom underhallningsbranschen nagonsin, ^{[ 4 ]} aven grammofonskivorna som spelades in vid detta tillfalle salde som smor i solsken och belonades med en Grammy i kategorin Arets album och aven en Grammy i kategorin Basta kvinnliga vokalartist . Hon hade aven en kortlivad tv-serie 1963?64, prisad av kritikerna , for ovrigt kan namnas att hon var den forsta popularartisten som fick sjunga pa Metropolitan i New York dar hon framtradde for utsalda hus en vecka 1959.

Aven om inkomsterna var stora sa var utgifterna an storre; fran slutet av 1950-talet sa hade hon standigt fordringsagare efter sig, bland annat for obetalda skatter och hotellrum. Det amerikanska skatteverket ( IRS ) lade beslag pa en del av de pengar som kom in pa grund av tidigare obetalda skatter. Liza Minnelli har uppgett att hon larde sig att smita fran hotellnotor innan hon kunde lasa eller skriva ^{[ 5 ]} . I borjan av 1967 hade familjen sa ont om pengar att nagra av Garlands fans turades om att betala el- och telefonrakningen ^{[ 6 ]} , nagra manader senare fick hon salja sitt hus i Brentwood . Under hosten 1968 blev hon i praktiken hemlos, under tre manader fick hon sova pa golvet hos nagra av Lizas vanner. ^{[ 7 ]}

Garlands sista ar [ redigera | redigera wikitext ]

I mitten av 1960-talet borjade hennes halsa forsamras alltmer. Pa manga framtradanden framtradde hon forvirrat, bland annat under sin Australienturne 1964. Hon okade i vikt och missbrukade alkohol och olika former av andra droger . I mars 1969 gjorde hon tillsammans med Johnnie Ray framtradanden pa Konserthuset i Stockholm och pa restaurang Kronprinsen i Malmo . Konserten i Goteborg stalldes in pa grund av hennes sjukdom. ^{[ 8 ]} Turnen avslutades pa Falconercentret i Kopenhamn . ^{[ 9 ]} Hon avled samma ar, 47 ar gammal, av en overdos pa barbiturater i London . Garland ar begravd i Hartsdale, New York .

Priser och nomineringar [ redigera | redigera wikitext ]

Judy Garland fick en heders- Oscar for sin roll i Trollkarlen fran Oz , nominerades i kategorin Basta skadespelerska for sin roll i filmen En stjarna fods och hon nominerades i kategorin Basta kvinnliga biroll for sin roll i Dom i Nurnberg . Hon vann en Golden Globe for sin roll i En stjarna fods .

Aktenskap [ redigera | redigera wikitext ]

Garland var gift fem ganger:

• David Rose (gifta 1941?1945)
• Vincente Minnelli (gifta 1945?1951)
• Sidney Luft (gifta 1952?19 maj 1965)
• Mark Herron (gifta 14 november 1965?april 1966)
• Mickey Deans (gifta 15 mars 1969?22 juni 1969)

Bland ovriga personer som hon hade kortare eller langre forhallanden med, ^{[ 10 ]} kan namnas: Robert Stack , Spencer Tracy , Artie Shaw , John F. Kennedy , Johnny Mercer , Tyrone Power , Joseph L. Mankiewicz , Orson Welles , Yul Brynner , David Begelman och Frank Sinatra .

Filmografi [ redigera | redigera wikitext ]

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]

• The Last Performance (1969)
• I skuggan av Judy Garland (2001)
• Judy (2019)

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Noter [ redigera | redigera wikitext ]

Tryckta kallor [ redigera | redigera wikitext ]

• Shipman, David (1993) (pa engelska). Judy Garland . Harper Collins Publishers. ISBN 0-00-637961-3  
• Haver, Ronald (1988) (pa engelska). A Star Is Born . ISBN 0-06-097274-2  
• Minnelli, Vincente (1974) (pa engelska). I remember it well . ISBN 0-385-09522-8  
• Clarke, Gerald (2000) (pa engelska). Get Happy ? The life of Judy Garland . Dell Publishing. ISBN 0-385-33515-6  
• Morley, Sheridan; Leon, Ruth (1999) (pa engelska). Judy Garland ? Beyond the rainbow . ISBN 1-86205-291-3  

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

• Wikimedia Commons har media som ror Judy Garland .
  Bilder & media
• Judy Garland pa Internet Movie Database (engelska)
• Judy Garland-museet