Internetleverantor

Internetleverantor eller ISP ( Internet service provider ) ar en leverantor som tillhandahaller Internetuppkoppling . Leverantoren kan forutom denna tjanst aven tillhandahalla innehallstjanster sa som webbhotell , e-post , IP-TV eller IP-telefoni .

Finansiering och abonnemangsformer [ redigera | redigera wikitext ]

I de flesta fall ar en Internetleverantor ett privat, statligt eller kommunalt agt foretag, men kan ibland aven vara en ekonomisk forening , exempelvis en lokal intresseorganisation for ett omrade dar ovriga Internetleverantorer finner kundunderlaget for daligt for att etablera sig.

Vanligen betalar kunden en fast manadsavgift (sa kallad flat rate ) till Internetleverantoren for sitt Internetabonnemang. Kostnadsfria reklamfinansierade abonnemangsformer och rorliga minut- eller megabyteavgifter forekommer ocksa.

Natverksarkitektur [ redigera | redigera wikitext ]

Om kunden har flera datorer brukar dessa kopplas samman i kundens privata fastighetsnatverk, som utgor ett lokalt datornatverk ( LAN ). Detta ansluts till Internet via internetleverantorens anslutningspunkt i fastigheten. Ofta ansluts kundens natverk via en brandvagg for okad sakerhet.

Internetleverantoren anvander ett accessnat som ar uppbyggt med olika accesstekniker for att forbinda anslutningspunkten i kundens fastighet med den av internetleverantorens natverksnoder ( POP ) som utgors av till exempel vaxlar, routrar och modempooler och som finns sa nara kundens fastighet som mojligt. Leverantorens natverksnoder kopplas samman av omradesnat, stadsnat , regionala natverk och/eller nationella stamnat . Leverantorens natverk ar anslutet till en eller flera andra Internetleverantorers natverk, ofta via en nationell knutpunkt i Stockholm. Nationella natverk kan vara anslutna till en eller flera internationella Internetleverantorers natverk. Det finns Internetleverantorer som inte ansluter slutkunder utan endast arbetar med att knyta ihop riktigt stora natverk i det som bildar Internets stomme.

Adressering [ redigera | redigera wikitext ]

Pa Internet anvands protokollet IP for att transportera data mellan olika natverksnoder eller varddatorer. Varje enhet, ocksa kallad varddator eller natverksnod , som skall utnyttja Internet maste ha tilldelats en IP-adress for att kunna kommunicera med andra enheter.

I vissa internetabonnemang ingar en eller flera fasta IP-adresser, medan man i andra fall utnyttjar DHCP for att dynamiskt tilldela kunden en adress som kan bytas vid omstart av datorn. Om kunden enbart far en IP-adress av internetleverantoren behover kunden en egen router med NAT -funktion for att mojliggora ett fastighetsnat med flera datorer. Datorerna har da var sin privat adress inom fastighetsnatet, men delar pa en publik IP-adress vid kommunikation mot Internet.

Storre foretag och organisationer kan erhalla ett storre IP-adressblock benamnt subnat .

Da de olika natverken kopplas ihop maste de utbyta information med varandra om vilka IP-adresser som finns var i natverket sa att trafiken skickas till ratt destination. Detta skots av speciella natverksnoder som kallas routrar med en teknik som kallas dirigering . Eftersom detta ar alltfor komplext for att hanteras manuellt skots det automatiskt genom att utrustning utbyter information med varandra via ett routingprotokoll . Pa Internet anvands det mest komplexa routingprotokollet BGP for att utbyta information mellan Internetleverantorer. Internt inom en leverantors natverk anvands ofta OSPF eller nagot annat ”enklare” protokoll.

Vid hoga krav pa tillganglighet forekommer att kunden ansluter sig till flera Internetleverantorer. Kundens router maste da kunna hantera BGP for att utnyttja det automatiskt och for att fa optimala vagval.

Accesstekniker [ redigera | redigera wikitext ]

Foljande tekniker ar vanligt forekommande for internetaccess:

Ethernet via oskarmad partvinnad kopparkabel (hogst 100 meter lang 8-tradig kategori 5 eller 6 UTP-kabel), vanligen mellan varje lagenhet i ett flerfamiljshus och en vaxel i kallaren. Mojliggor 10, 100 eller 1000 Mbit/s anslutningshastighet. Vaxeln star sedan i forbindelse med ett omradesnat via fiberoptiska kablar.
Telenatets ledningar och vaxlar, via analogt modem .
DSL -teknik via Telenatets accessnat, till exempel ADSL , VDSL eller ADSL2 .
Kabel-TV-natet , via kabelmodem . 0,2 till 100 Mbit/s
Fiberoptik anda fram till fastigheten, vanligen anslutet till stadsnat , forekommer till foretag samt till fristaende villor i bostadsomraden, dar avstandet ar for langt for Ethernet via kopparkabel. Mojliggor 2 till 100 Mbit/s eller 1000 Mbit/s pa flera km avstand
Elnatet
Satellituppkoppling
Radiolank.
Publikt tradlost natverk , sa kallat WLAN . 11 Mbit/s till 108 Mbit/s.
Mobil datatekommunikation ^{[
fortydliga
]}, till exempel via GSM -natens GPRS -tjanst eller via 3G
Tradlosa stadsnat/fast tradlos bredbandsaccess, till exempel WiMAX / IEEE 802.16 .

DSL-teknik [ redigera | redigera wikitext ]

Huvudartikel: Digital subscriber line

For en privatperson eller ett mindre foretag innebar en anslutning till Internet oftast en bredbandsanslutning via telenatet baserad pa DSL-teknik . Genom att utnyttja befintliga koppartradar for telefoni kan DSL-tekniken na ut till i princip alla som har en telefon i hemmet eller pa foretaget vilket ger ett brett kundunderlag. Vid det forsta telejacket i kundens fastighet placeras en splitter, dvs ett filter, som delar upp signalen sa att hoga ohorbara frekvenser gar till ett bredbandsmodem samt laga horbara frekvenser till fastighetens telefonjack for analog telefoni. Bredbandsmodemet omvandlar signalen for att ga ut via telenatet tillsammans med eventuella samtal. Beroende pa koppartradarnas langd till telestationen och kvalitet kan kunden fa olika hastigheter pa anslutningen, idag saljs tjanster med maximalt 60 Mbit /sekund. ^{[
uppdatering behovs
]}

Uppringd forbindelse [ redigera | redigera wikitext ]

Tidigare da inte DSL-tekniken fanns tillganglig var istallet uppringd forbindelse mot Internet via modem en utbredd tjanst. Kunden anslot ett modem till en dator som ringde ett ”samtal” till Internetleverantoren. Samtalet kostade pengar och under tiden det pagick kunde inte telefonlinjen utnyttjas till annat. Kapaciteten pa forbindelsen varierade valdigt mycket beroende pa kvalitet och langd pa kopparledningen till telestation men var maximalt 56 kbit /sekund.

Fiberoptik [ redigera | redigera wikitext ]

Huvudartikel: Fiberoptik

Storre foretag med hogre krav pa overforingshastighet, och i allt hogre grad aven fristaende villor i bostadsomraden, anvander istallet fiberoptik for att na Internetleverantorens natverk. Fiberoptiken ar betydligt snabbare och paverkas inte av storningar pa samma satt som DSL-tekniken. Fibertekniken gar inte heller att avlyssna. Nackdelen med denna teknik ar att kunden maste ha en egen fiberledning framdragen till sin fastighet, nagot som oftast inte finns.

Tradlos access [ redigera | redigera wikitext ]

Ett alternativ till fast anslutning ar olika tradlosa och mobila losningar. Det kan exempelvis vara anslutningar via satellit , till tradlosa natverk som erbjuds pa hotell och liknande eller mobiltelefon. For ett antal ar sedan ^[
nar?
] lanserades GPRS i GSM-naten dar kunden ansluter sin mobiltelefon eller barbara dator till Internet via mobiloperatorens natverk. Denna typ av anslutning ger dock maximalt 384 kbit /sekund. Pa senare tid har mobiloperatorerna marknadsfort 3G-natet som barare av Internet, vanligen kallad mobilt bredband. Detta gor att kunden kan ansluta sin utrustning till Internet sa lange man har anslutning till mobilnatet med en maximal hastighet av 7,2 Mbit /sekund. Idag, 2015, ar 4G-natet utbrett i Sverige vilket kan erbjuda hastigheter pa ungefar 100 Megabit per sekund till mobila anvandare och 1 Gbit/sekund till stationara anvandare. ^{[
uppdatering behovs
]} 5G ar i utvecklingsfas och kommer formodligen lanseras nagon gang mellan 2018 och 2022 i Sverige. ^{[
uppdatering behovs
]}

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]