Hedvig Taube
Hedvig Taube, portratt av Martin van Meytens d.y.
Fodd	Hedvig Ulrika Taube 31 oktober 1714 Stockholm , Sverige
Dod	11 februari 1744 (29 ar) Stockholm , Sverige
Begravningsplats	Vadsbro kyrka , darefter Strangnas domkyrka
Yrke/uppdrag	Hovfroken 1732?1734
Barn	"mamsell Ehrlich" Fredrik Vilhelm von Hessenstein Karl Edvard von Hessenstein Hedvig Amalia von Hessenstein

Hedvig Ulrika Taube , fodd 31 oktober 1714 , dod 11 februari 1744 i Stockholm , var en svensk hovfroken och grevinna , som 1743 blev tysk-romersk riksgrevinna med namnet von Hessenstein . Hon hade fran 1731 till 1744 ett forhallande med kung Fredrik I , och anses vara den forsta officiella matressen i Sveriges historia. Forbindelsen vackte mycket kritik och hon har kallats "Riksforargelsen". ^{[ 1 ]}

Biografi [ redigera | redigera wikitext ]

Bakgrund [ redigera | redigera wikitext ]

Hedvig Taube var dotter till Edvard Didrik Taube och Christina Maria Falkenberg, sondotter till Evert Fredrik Taube . Hon hade atta syskon, bland dem Catherine Charlotte De la Gardie . Hennes syster Christina Beata blev vid sitt dop 1716 guddotter till den blivande Fredrik I. Genom daliga affarer och spelberoende var hennes far ar 1730 djupt skuldtyngd. Familjen hade till exempel fatt flytta fran det Baat-Stenbockska palatset som varit deras bostad i Stockholm. Under 1730 ska Fredrik I ha lagt marke till Hedvig Taube i sallskapslivet och blivit foralskad i henne. Han ska ha mott henne hos Otto Reinhold Stromfelt , vars fru var hennes faster.

Han borjade sedan uppvakta henne med korgar och paket med presenter, ofta fruktorgar med juveler dolda i botten, som sandes till hennes skuldtyngda fars hus. Kungen ska forgaves ha forsokt overtala Arvid Horn att lata Hedvig Taube flytta in hos honom for att gora det mojligt att inleda ett forhallande med henne. ^{[ 2 ]} Uppvaktningen blev snabbt foremal for skvaller. Redan under riksdagen ska prasterskapet ha overvagt att forebra kungen for att han offentligt uppvaktade Taube, men Arvid Horn hindrade dem genom att sjalv papeka saken for kungen. ^{[ 2 ]}

Kungens gunstling Erland Broman ska ha overtalat hennes far att ge sitt samtycke till forbindelsen, men modern och Hedvig Taube sjalv var initialt avvisande. Modern forsokte fa faderns tillstand att ta med Hedvig till landet for att undvika kungens uppvaktning, men fadern "salde sin dotter till kungen for en nog sa dryg penningsumma. Hans gald betalades och befordringar for hans soner och slakt betingades", och skickade modern ensam till familjens gard Kungshatt pa landet. ^{[ 3 ]} Fadern ska tidigt ha sett kungens intresse som ett satt att betala sina skulder och framja sin egen karriar. Hedvig Taube ska ha varit forlovad med Erik Sparre, som dock skaffades ur vagen genom att fa inga i det folje som atfoljde kungen under hans resa till Kassel under 1731. ^{[ 2 ]} Daniel Niklas von Hopkens maka samt grevinnan Hedvig Catharina Lillie ska snart ha overtalat modern att ge efter. Pa faderns uppmaning talade Hedvig Taubes faster Beata Taube med henne for att overtala henne, och aven personer fran hovet, som Carl Tersmeden , som holl ett tal till henne. Man framholl bland annat hennes plikt mot sin familj, och seden med matresser i Frankrike , dar kungliga alskarinnor hade en plats vid hovet.

I sallskap med sin mor och faster fick Hedvig Taube narvara vid festligheterna under kungens aterkomst fran Hessen 12 november 1731. Hon utnamndes till tjansten som hovfroken hos drottning Ulrika Eleonora 5 januari 1732 ^{[ 4 ]} , vilket i realiteten - aven om det inte sades i klartext - innebar att bli kungens alskarinna. Da Taube fordes till slottet ska hon ha sagt: "Mitt ode ar hardare an jag kan bara. Jag tvingas exponera min heder for att sauvera en genom skulder ruinerad familj."

Hennes far belonades for sitt samtycke och upphojdes till riksrad och greve . Aven ovriga som deltagit i overtalningen belonades med titlar och ambeten. Erland Broman fick vid denna tid sin post som kammarherre.

Hovfroken [ redigera | redigera wikitext ]

Enligt vissa uppgifter ska Emerentia von Duben ha sett till att Ulrika Eleonora holls ovetande om arrangemanget till en borjan. ^{[ 3 ]} Forhallandet var hemligt under den tid hon levde som hovfroken vid hovet. Under sin tid som hovfroken behandlades hon vanligt av drottning Ulrika Eleonora, som inte ville latsas om ryktet och offentligt promenerade med henne hand i hand for att motsaga ryktet, i enlighet med sin installning att forsvara kungens rykte. ^{[ 1 ]} Detta skedde under den stora jaktresa hovet foretog upp till Dalarna och tillbaka for att fira kungens bror Wilhelm av Hessen, som foljt honom tillbaka fran Hessen: Ulrika Eleonora ska da ha varit noga med att demonstrera vanlighet mot Taube da de sags tillsammans av allmanheten, dar en viss motvilja marktes mot kungen for den ryktade forbindelsen. ^{[ 2 ]} Vid detta tillfalle ska ocksa kungens bror Wilhelm ha uppvaktat hovfroken Henrika Juliana von Liewen .

Under sin tid som hovfroken och hemlig alskarinna bekostade Fredrik sina presenter till henne genom sin hessiska statskassa. Hon kallades vid denna tid la belle colombe och uppfattades som ett tillfalligt tidsfordriv i hovkretsarna. Pa sin familjs onskan framforde hon forslag pa kandidater till olika ambeten, och nar Gyllengrip utnamndes till landshovding i Norrland, skylldes detta pa Hedvig Taube. ^{[ 2 ]} Hon stoddes av Daniel Niklas von Hopken och Karl Gyllenborg och von Fersen med anhangare, som darigenom ville vinna fordelar.

Vintern 1733?1734 var Hedvig Taube gravid for forsta gangen. Hon fick stod av von Hopkens parti, som lovade henne att hon skulle tas om hand. Efter att i flera veckor ha legat till sangs i simulerad sjukdom, forhindrades en upptackt av hennes tillstand nar kungen fick drottningen att med sitt hov resa ut till Ulriksdals slott i februari. ^{[ 2 ]} Medan drottningen och hovet var pa Karlberg fodde Hedvig Taube sitt forsta barn pa kungliga slottet. Barnet, "Mamsell Erlich", fordes snabbt bort till en fostermor, "en kaptensanka" pa Prastgatan, och Hedvig Taube fortsatte officiellt att vara hovfroken. ^{[ 2 ]} Fodelsen var dock vida omtalad i Stockholm.

Hon uppvaktades av Frankrikes ambassador Casteja , som pa kommerseradet von Tornes forslag erbjod henne 100.000 livres mot att hon gjorde kungen vanligt stamd mot franska intressen. ^{[ 2 ]} Casteja var kand for sitt satt att varva kvinnliga agenter i Sverige och utnyttja det faktum att adelskvinnor under frihetstidens partistrider borjade delta i politiken. Hedvig Taube tackade dock nej och avvisade forslaget. Trots att hon utnyttjades av sin familj och dess parti for att foresla ambetskandidater for kungen, ska hon vid denna tid inte ha haft nagot intresse for politik. ^{[ 2 ]}

Matress [ redigera | redigera wikitext ]

Ar 1734 blev forbindelsen mellan kungen och Hedvig Taube officiellt erkand, och hon blev darmed Sveriges forsta matress . Orsaken var att hon hade blivit gravid for andra gangen. Denna gang doldes inte graviditeten, utan Hedvig Taube lamnade sin tjanst som hovfroken i slutet av 1734. Mellan 1734 och 1744 var hon kung Fredriks halldam , och betraktad som Sveriges enda egentliga matress .

Bostad ordnades at Hedvig Taube i Ostra Gymnasiehuset intill Wrangelska palatset , dar kungaparet residerade innan nya Stockholms slott var inflyttningsklart. Under denna tid var det inte socialt accepterat for en ogift kvinna att ha en egen bostad. Huset, som hyrdes ut av "overstinnan Posse", var dock uppdelad i tva bostader, och den andra halvan var fram till aret darpa bostad at hennes faster friherinnan Hedvig Johanna Morner och dennas make. ^{[ 2 ]}

Den forsta sonens fodelse i hennes egen bostad 17 mars 1735 gjorde att forhallandet med kungen inte kunde doljas. Offentliggorandet av forhallandet resulterade i oppen skandal, och Taube blev till en borjan utsatt for social bojkott i societeten. Bojkotten upphavdes da en grupp adelskvinnor under ledning av Sara Wright besokte henne for att genom henne paverka kungen. ^{[ 3 ]} Ulrika Eleonora uttryckte missnoje infor Emerentia von Duben, som emellertid radde henne att aldrig oppet visa nagot missnoje. Duben framholl att Ulrika Eleonora var den borna drottningen och oatkomlig for anfall underifran: "Liksom manen gar sin bana fram pa himmlen och intet aktar pa hundglafs, sa borde ocksa Hennes Maj:t ringakta det skvaller, som uppstatt med anledning av denna hogst beklagliga och forblindade forbindelse." ^{[ 5 ]} Efter fodelsen ska relationen till kungen ha fordjupat, och han kallade henne inte langre la belle colombe eller Hedda utan mer respektfullt som la comtesse Taube . ^{[ 2 ]} Deras son fick kungens bror Wilhem till fadder och lofte om titeln greve av Hessen, medan Hedvig Taube sjalv forsorjdes av kungen genom hans inkomster fran den hessiska statskassan, dar kungen samtidigt var regerande lantgreve. ^{[ 2 ]} Hennes bror Didrik Henrik blev 1735 skeppskapten och aret darpa kompanichef, och hennes andre bror blev 1737 kaptenlojtnant och skeppskapten, bada vid en alder da de normalt aldrig skulle ha uppnatt en sadan grad, nagot som antas ha berott pa Hedvig Taube. ^{[ 2 ]}

Hedvig Taube holl nu sina egna mottagningar i sin bostad, dar kungen regelbundet besokte henne i barstol . Hon tog ibland emot sina gaster ensam, och ibland tillsammans med kungen, som kunde komma oannonserat, varvid gasterna fick vanta i forrummen. Hon gynnade Olof Dahlin, som har betraktats som hennes hovpoet. Enligt samtiden hade hon makt over "konungens sinne", och "Det bruk hon daraf gjorde hade sedermera ganska stora foljder sa i anseende till in- och utrikes angelagenheter". ^{[ 3 ]} Hennes politisk inflytande ska enligt Nolcken i realiteten mest ha bestatt i att ha rekommenderat personer till utnamningar for kungen, nagot hennes far ofta utnyttjade. ^{[ 3 ]} Pa grund av sitt inflytande uppvaktades hon av supplikanter. Hennes mottagningar blev en samlingspunkt for Hattarna och oppositionen mot Arvid Horn , som efter riksdagen 1734 genom henne forsokte paverka kungen. Sjalv ska hon dock ha varit valvilligt installd till Horn. Kungen forsorjde inte Hedvig Taube genom sina inkomster som svensk kung, utan genom sina inkomster fran Hessen, dar han ocksa var regerande monark som lantgreve, och hennes underhall pa 12.000 dlr gjorde henne impopular i Hessen hos kungens bror och regent Wilhelm. Efter fyra ar flyttade hon till en ny bostad, Kochenska huset , dar hon levde med sina systrar Katarina Charlotta och Wilhelmina Magdalena och en tjanarstab pa 10 personer.

Riksdagen 1738-39 [ redigera | redigera wikitext ]

Riksdagen 1738?1739 innebar den forsta offentliga krisen kring kungens forhallande med Hedvig Taube. Vid denna tidpunkt hade Hattarna kring Karl Gyllenborg dragit tillbaka sitt stod till Hedvig Taube. De franskstodda Hattarna var missnojda med Mossornas regering under Arvid Horn, och trots alla forsok hade Hedvig Taube aldrig latit sig varvas av deras foretradare till att paverka kungen for deras rakning. ^{[ 2 ]} Gyllenborgs komedi Svenska spratthoken pa Stora Bollhuset hade kritiserat styret, och infor riksdagen 1738 inbjods drottningen till en privat teaterforestallning hos den hattpolitiska salongsvarden Hedvig Catharina Lillie for att fira kungens fodelsedag: Ulrika Eleonora uteblev sedan hon fatt reda pa att pjasen handlade om kungens forhallande med Hedvig Taube, men den vackte uppmarksamhet och sympati for hattarna, som da motsatte sig forhallandet. ^{[ 2 ]} Brev sandes till prastestandets foretradare infor den kommande riksdagen i klagomal over forhallandet, varav ett, undertecknat "Lisa Husbonde", sandes av Karl Gyllenborg till arkebiskop Jons Steuchius och anklagade denne for att i strid med bibeln inte klaga pa forhallandet. ^{[ 2 ]} Pamfletter och skrifter cirkulerade ocksa bland allmanheten dar hattarna anvande forhallandet i propagandan mot regeringen.

Nar hattpartisten Carl Gustaf Tessin , kand for sitt ogillande av forbindelsen, foreslogs som lantmarskalk vid riksdagen, protesterade kungaparet forgaves i fruktan for att forbindelsen skulle tas upp. Ulrika Eleonora, ska genom informella kanaler ha gjort klart att hon ogillade utnamningen. Demonstrationer forekom da mot hovet, och saken lugnade inte ned sig forran kungaparet forsakrade att de inte velat paverka riksdagen och Tessin fick kyssa drottningens bara hand. ^{[ 2 ]} Hedvig Taube ska under riksdagen ha anvant sig av mutor for att skydda sig mot att saken togs upp i riksdagen. ^{[ 2 ]} Under riksdagen drevs en process mot Hedvig Taubes far, som avsattes som riksrad sedan Sten Coyet tagit upp hans dotters forhallande till kungen. Forbindelsen togs ocksa upp av en representant ur prasterskapet, Fryxell fran Sunne i Varmland. Prastestandet tog upp Fredrik I:s kungaforsakran, dar han hade lovat att: "alska, ara och i vordnad halla min hogtalskeliga gemal, den stormaktigsta furstinna Ulrika Eleonora [...] sa forklarar jag standerna alldeles skola vara fria fran deras huld- och trohetsed, i fall jag a min sida skulle hava overtratt den ed och forsakring." ^{[ 2 ]} Arkebiskop Steuchius hade redan haft ett enskild samtal med Ulrika Eleonora dar hon beklagat sig over forbindelsen och hennes besvikelse pa familjen Taube. ^{[ 2 ]} Han hade ocksa haft ett enskilt samtal med kungen. En delegation bestaende av biskop Erik Benzelius och superintendent Aurvillius sandes den andra april 1739 till overhovpredikant Stiernman, som hade ansvar for kungen och Hedvig Taube. Stiernman fornekade att nagon hemlig vigsel hade agt rum, att han var ovetande om nagot barn, att hon varit smal savitt han kunnat se da hon ryktats vara gravid och att hon da han tagit upp amnet endast sagt: "Det sags som mycket, som ej ar sant." ^{[ 2 ]} Inofficiellt ska han dock ha uppgett att hon bekant att hon hade barn och att deras far var kungen, men att han inte kunde yppa vad hon sagt under bikt och inte kunde neka att tro den som sade sig kanna anger och vilja battra sig. Dagen darpa besokte delegationen kungen. Officiellt ska han ha sagt att han inte kunde gora det gjorda ogjort och att han inte var den enda med utomaktenskapliga barn, men lovade att inte synda mer: samma sak ska han ha sagt till biskop Schroder, som besokte honom i samma amne ungefar samtidigt. Inofficiellt svarade han skarpt att han den som var utan synd fick kasta forsta stenen, pekade pa biskopens dotter Greta Benzelia , som var foremal for en skandal, och papekade att dennes eget familjeliv inte var flackfritt nog att tillata honom kritisera andra; forklarade att han amnade forsvara Hedvig Taube, att hans forbindelse med henne var mellan honom sjalv och Gud och att hans lofte som kung inte hade nagot med hans privatliv att gora. ^{[ 2 ]}

Under april 1739 begarde kungen inofficiellt tillstand att fa resa till Hessen. Det ryktades att han planerade att stanna dar med Hedvig Taube om han fick tillstand. ^{[ 2 ]} Han framlade dock aldrig en officiell ansokan. Samtidigt forekom rykten om att drottningens anhangare, om kungen reste till Hessen och Ulrika Eleonora stannade i Sverige som regent, planerade att lagga fram bevis for henne att kungen i hemlighet hade gift sig med Taube. ^{[ 2 ]} De vantade sig da att drottningen skulle anse sitt aktenskap upplost och ga med pa en statskupp dar hon sjalv atertog sin tron. ^{[ 2 ]} Vid denna tidpunkt observerades ocksa ett storre missnoje hos Ulrika Eleonora. Fram till detta ar hade hon av hansyn till sin uppfattning om kungatronens rykte aldrig klagat over kungens otrohet. Under Riksdagen 1738-39 daremot intradde en forandring. Det observerades att hon, som visade medlidande med de ovriga som avsatts fran sina ambeten under riksdagen, endast log da man visade oro over Hedvig Taubes far. Nar hovfroken Sigrid Bondes brollop firades vid hovet, uteslots familjerna Taube, Gylleborg och Sparre fran inbjudan, och da Karl Sparre under audiensen for de nya riksraden enligt sed skulle kyssa hennes kjolfall, drog hon sig demonstrativt tillbaka. ^{[ 2 ]} Riksdagen avslutades med att hattarna kunde bilda regering. Det gick ocksa rykten i omlopp om att hattarna anvande sig av Hedvig Taube som ett patryckningsmedel pa kungen genom att avsta fran att attackera henne i utbyte mot hans samarbetsvilja. Vid samma tidpunkt inkoptes stora godskomplex i Holstein: Panker, Todendorf, Clamp, Hohenfelde, Vogelsdorf och Schmoll, till Hedvig Taubes soner for hessiska pengar och med Erland Brooman som ombud.

Hattarnas regering stod allierat med Frankrike mot Ryssland. Storbritannien, som stodde Mossorna, trodde sig kunna rakna med kungens sympati for att aterinsatta en mossregering. Nar kungens bror Wilhelm gifte sig med en brittisk prinsessa, erbjods Hessen brittiska subsidier, nagot kungen i egenskap av lantgreve av Hessen tackade ja till. Detta resulterade i missnoje fran Hattarna, som sag den svensk-franska alliansen undermineras av den brittisk-hessiska. Det gjorde ocksa att kungen fran flera hall ombads gora sig av med Hedvig Taube. Storbritannien och mossorna var overtygade om att kungen skulle stodja en mossregering om Taube, Hattarnas patryckningsmedel, avlagsnades. Storbritanniens allierade, Hessen, som ocksa var hans andra land, regerades av hans bror Wilhelm, som ska ha fruktat att kungen i hemlighet hade gift sig med Taube, eller skulle gora det vid drottningens dod, och darfor ville avlagsna henne fran kungens narhet for att inte hennes soner skulle legitimeras och hota Wilhelms egen stallning som tronarvinge i Hessen. ^{[ 2 ]}

Sommaren 1740 sandes Taubes soner till sina gods i Holstein, och det forvantades att hon skulle folja efter dem. Hedvig Taube vagrade forst att resa, men overtalades av Hessens president Danckelmann, som hotade henne med forlust av hennes hessiska pension. ^{[ 2 ]} Karl Gyllenborg och Karl Sparre forsokte forgaves overtala henne att stanna. Hon fortsatte dock inte till sina soner i Tyskland, utan stannade pa garden Ostermalma utanfor Nykoping hos sin svager greve Wolter Reinhold Stackelberg. Under riksdagen 1740?1741 uppkom en god situation for Hattarna att anfalla Ryssland med stod av Frankrike. Genom att visa sitt stod for kungens aterupptagna forbindelse med Hedvig Taube lyckades Hattarna fa kungens stod for krig med Ryssland 1741, trots att drottningen var emot kriget. Darefter gav sig kungen med hattarnas stod ivag pa jaktresa till Nykoping, dar han forsonade sig med Taube och visade henne ett dokument, dar deras soner hade utnamnts till tyska riksgrevar av kejsarens vikarie, kurfursten av Sachsen. Vid sin aterkomst till Stockholm bodde hon en lang tid anonymt pa Soder, medan Kochenska huset fick fortsatta sta forbomat, for att undvika "pobelupplopp". ^{[ 2 ]}

Riksdagen 1740-41 [ redigera | redigera wikitext ]

Vid denna tidpunkt hade relationen till Ulrika Eleonora blivit mycket dalig. Orsaken var uppenbarligen att Ulrika Eleonora var svartsjuk och att hennes stolthet var sarad. ^{[ 6 ]} En annan orsak var uppenbarligen att Ulrika Eleonora, som karolinskt ortodox luteran, oroade sig for kungens sjals salighet pa grund av aktenskapsbrottet. ^{[ 2 ]} Hon hade reagerat starkt pa Taubes aterkomst till huvudstaden, och lagt sig till sangs och vagrat visa sig offentligt en tid efter. Vid juli midsommar riksdagen 1741, da Ulrika Eleonora befann sig pa Karlbergs slott , tog prastestandets talman biskop Benzelius upp fragan "som drottningen latit forsta" att de skulle lagga fram, namligen kungens aktenskapsbrott med Hedvig Taube. ^{[ 2 ]} Benzelius uppmanade prastestandet att agera for att stalla "drottningens sorjande hjarta till freds". ^{[ 2 ]} Prastestandet beslutade att sanda tva beskickningar: en, bestaende av Henrik Benzelius och biskop Schroder, till kungen; en, bestaende av doktor Allstrin och prosten Ristell till Hedvig Taube. Riddarholmskyrkans kyrkoherde Torning, som benamnde Taube "offentlig synderska" forfattade den skrift som skulle overrackas. Protestskriften inneholl en paminnelse om att kungen hade svurit pa att behandla drottningen med respekt da hon abdikerade till hans forman, och att hela landet nu sorjde over drottningens bedrovelse, samt oroade sig for kungens sjals valfard. ^{[ 2 ]} Nar skriften lastes upp for kungen i hans audiensrum, svarade han ilsket att han vagrade ta emot nagon skrift, att han visste vad prastestandet ville och att standerna hade lovat att inte blanda sig i hans privatliv. ^{[ 2 ]} Efter upprepade forsok tvingades han till slut ta emot skriften och lova battring. ^{[ 2 ]}

Biskop Schroder meddelade sedan detta for Ulrika Eleonora pa Karlberg. Hon insisterade da pa att ambassaden till Hedvig Taube ocksa skulle fullfoljas, och besvarade prasterskapets tvekan med orden: "Nar I som praster goren efter ert ambete och samvete, sa goren I sakrast, utan att vidare bry er om nagot". ^{[ 2 ]} Nar prasterskapets delegation infann sig hos Hedvig Taube tidigt pa morgonen, foregav hon sig sjuk och sangliggande i svindel. Delegationen insisterade och togs da emot i hennes sangkammare. Prasterna forklarade att hon som ogift mor till kungens barn vackte en sadan forargelse och utgjorde ett sa daligt exempel att hon for sin sjals salighets skull maste upphora med sin kottsliga synd. ^{[ 2 ]} Hedvig Taube svarade att hon inte kunde forsta varfor standerna intresserade sig for henne, da hon aldrig lade sig i politik. ^{[ 2 ]} Hon tackte sitt ansikte med ett stycke tyg, och svarade dem sedan gratande: "Det hade varit val, om dett blivit hindrat for tolf ar sedan, da jag i mina unga ar ej kunde varda mig sjalv". ^{[ 2 ]} Prasterna uppmanade henne att lamna Stockholms omgivningar: "Froken tackes ock forsinna, huru hogt hon fortorna sin och allas var huldaste drottning, som gramer sig darover, och fruktan vart, forkortar sin livstid med sorg, vart kara fadernesland till obeskrivlig och obotlig skada". ^{[ 2 ]} Hedvig Taube ska ha svarat: "Jag har aldrig forstatt, att Hennes Majestat varit onadig eller otalig harover", ^{[ 2 ]} varpa de ska ha svarat: "Vi kunna forsakra Froken, att sa ar, och hur kunde det annars vara?" ^{[ 2 ]} Prasteskapet upplaste sedan en botgoringsskrift. ^{[ 5 ]} Hon gav inget lofte, men prasterna svarade jakande pa hennes fraga om kungen fatt samma meddelande, och lamnade skriften hos henne. Den inneholl som punkt fyra: "Att Froken bor betanka, det hon med detta sitt uppforande i sa lang tid har brutit och overtratt sin undersatliga plikt mot Hennes K. M:t, som ej mindre ar Frokens an allas var hulda overhet". ^{[ 2 ]}

Den sista tiden [ redigera | redigera wikitext ]

Hedvig Taube atervande till Hochenska huset pa Riddarholmen i Stockholm sa snart riksdagen 1741 hade upplosts. Fram till sin dod hade Ulrika Eleonora varit Fredriks tronfoljare, eftersom hon abdikerat pa villkor att eftertrada honom ifall han skulle avlida fore henne. Efter hennes dod borjade man darfor genast diskutera vem som skulle utses till Sveriges tronfoljare. Hedvig Taube, som tack vare att det var det brittisk-hessiska partiet som fatt henne utvisad senast, uppfattades som trogen hattarna och Frankrike, uppvaktades nu av de sistnamnda. Frankrikes ambassador markis den Lanmary lat utnamna hennes soner till franska overstar med tanken att fa hennes stod for Frankrikes kandidat, Christian av Zweibrucken , i det kommande svenska tronfoljarvalet. ^{[ 2 ]} Vid denna tid ska Taube ha haft forhoppningar om aktenskap med kungen och sina soner som tronfoljare. ^{[ 2 ]} Hon ska dock slutligen stott Frankrikes kandidat och i utbyte fatt en juvelbesatt servis. ^{[ 2 ]} 29 mars 1742 forlanades hennes soner svensk grevevardighet och introducerades pa Riddarhuset , och 2 februari 1743 fick hon sjalv av den tysk-romerske kejsaren status av tysk riksgrevinna. Hon forlanades aven Ekolsunds slott .

Under Dalupproret 1743 , nar dalbonderna tagade mot Stockholm, lamnade Hedvig Taube liksom Fredrik Gyllenborg , Carl Gustaf Tessin , Anders von Hopken och andra valkanda personer ur hattpartiet staden i fruktan for sin personliga sakerhet. ^{[ 2 ]} Adolf Fredrik blev slutligen pa rysk onskan vald till tronfoljare. I december presenterades hon for tronfoljaren, som besokte henne i hemlighet under natten i sallskap med kungen, Erland Broman och Hans Gustav Ralamb. Efter besoket ska tronfoljaren ha sagt att han forstod kungen, och att han aldrig hade kunnat tro att Hedvig Taube var sa vacker och amabel. ^{[ 2 ]} Under hans besok hade hon bonfallit honom att beskydda henne och hennes barn efter kungens dod.

Dod [ redigera | redigera wikitext ]

Hedvig Taube avled endast nio dagar efter sin dotter Hedvig Amalias fodelse. Darmed stacktes (enligt historikern Carl Georg Starback ) kungens planer pa att, sedan han 1741 blivit ankling, kunna fa gifta sig med Hedvig och fa parets barn offentligt erkanda.

Hon insjuknade i brostbold och hog feber. Hon hade haft en mycket svar graviditet, under vilken hon hade horts forbanna sin far och Erland Broman och kasta kungens presenter i vaggen, ^{[ 2 ]} ett uppforande som tolkades som att hon angrade sina synder. Hon ska under sjukdomen ha varit mycket radd for helvetet och genom en av prasterna ha varnat kungen for att det skulle vara hans fel om hon kom till helvetet och att han skulle hamna dar ocksa om han inte battrade sig.

Det gick ett rykte om att hon hade blivit forgiftad av kungens bror Wilhelm av Hessen, for att skydda den hessiska statskassan. ^{[ 2 ]}

Hennes kista nedsattes i Falkenbergs gravkor i Vadsbro kyrka . Senare lat sonen Karl Edvard von Hessenstein flytta stoftet till Strangnas domkyrka ^{[ 7 ]} , dar vilar hon bredvid sin dotter Hedvig Amalia von Hessenstein som gravsattes 1752.

Hennes kvarlatenskap innefattade en formogenhet i losore, sarskilt juveler till ett varde av 469 149 dlr kmt: det mest vardefulla var ett briljantkors vart 60.000 dlr. Enligt bouppteckningen var rummen sparsamt inredda, men fint tapetserade i damast - de flesta rum i rott, stora formaket i gult och sangkammaren i gront - och ett bibliotek med bade religios literatur, franska fabler, historiska amnen och biografier pa franska och svenska. Hon agde ocksa en forgylld servis, troligen den som gavs henne i gava av Frankrike, vard 13 953 dlr kmt. Hennes garderob innfattade 17 klanningar, nastan alla rosafargade. Hela formogenheten, som tillfoll hennes far, uppgick till ett varde av 4.349.963 dlr kmt. ^{[ 2 ]}

Efter Hedvig Taubes dod 1744 letade man vid hovet efter en ersattare. Vid en fest i januari 1745 presenterades Fredrik for flera tankbara kandidater, ^{[ 8 ]} bland dem Beata Christiernin, en protege till Tersmeden, som han en tid installerade i hemlighet i Hedvig Taubes fore detta bostad. ^{[ 9 ]} Han hade darefter en forbindelse med Brita Sofia Psilanderhielm, vars far Peter Psilanderhielm befordrades till hovintendent, och forsokte ocksa forgaves uppvakta Lovisa von Salza, vars far Jakob Ludvig von Salza sande henne till Danmark for att undvika Fredriks planer. ^{[ 10 ]} Inga av dess forbindelser skulle komma att bli sa varaktiga som den med Catarina Ebba Horn af Aminne , som skulle bli den som eftertradde Hedvig Taube som officiell matress.

Barn [ redigera | redigera wikitext ]

1. Mamsell Ehrlich, fodd och dod 1734
2. Fredrik Vilhelm von Hessenstein , fodd 1735, dod 1808
3. Karl Edvard von Hessenstein , fodd 1737, dod 1769
4. Hedvig Amalia von Hessenstein , fodd 1744, dod 1752

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Fotnoter

Tryckta kallor

• Hedvig Taube i Wilhelmina Stalberg , Anteckningar om svenska qvinnor (1864)
• Herman Lindqvist (1996). Historien om Sverige- Nyttan och nojet . Varnamo: Falths. ISBN 91-1-951282-1  
• Grenholm Gunvor, Bæhrendtz Nils Erik, Ohlmarks Ake, red (1951). Svenska kronikan: var kulturhistoria . Nar-Var-Hur-serien, 99-0106773-1. Stockholm: Forum. Libris 1467406  
• Starback, Carl Georg; Backstrom P. O. (1886). Berattelser ur svenska historien [Elektronisk resurs . Bd 8, Frihetstiden] (Ny, rev. uppl.). Stockholm: Beijer. Libris 10228804 . https://runeberg.org/sverhist/8/  
• Jacobson, Esther (1919). Hedvig Taube, en bok om en svensk kunglig matress (Ny,). Stockholm: Wahlstrom & Widstarnd. Libris 1653876  
• Lazarus (1898). Svenska millionarer: minnen och anteckningar. 2 . Stockholm. sid. 40-49. Libris 68700 . https://runeberg.org/millionar/2/0048.html  
• Hessenstein, Hedvig Ulrica von i Herman Hofberg , Svenskt biografiskt handlexikon (andra upplagan, 1906)
• Hessenstein, Hedvig Ulrica i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909)