| Gram Parsons
|
 Gram Parsons 1972.
|
| Fodelsenamn
| Ingram Cecil Connor III
|
|---|
| Fodd
| 5 november
1946
Winter Haven
,
Florida
,
USA
|
|---|
| Dod
| 19 september
1973
(26 ar)
Joshua Tree
,
Kalifornien
,
USA
|
|---|
| Bakgrund
|  Waycross
,
Georgia
,
USA
|
|---|
| Genrer
| Country
,
countryrock
,
folkrock
|
|---|
| Roll
| Latskrivare
,
musiker
,
sangare
,
musikproducent
|
|---|
| Instrument
| Sang
,
gitarr
,
orgel
,
piano
,
mandolin
,
trummor
,
banjo
|
|---|
| Ar som aktiv
| 1968
?
1973
|
|---|
| Skivbolag
| Reprise
,
A&M
|
|---|
| Artistsamarbeten
| Emmylou Harris
,
Steve Young
,
Fred Neil
,
Lee Hazlewood
,
Jesse Ed Davis
|
|---|
| Relaterade artister
| International Submarine Band
,
The Byrds
,
The Flying Burrito Brothers
,
Delaney & Bonnie
,
The Shilos
,
Gram Parsons & The Fallen Angels
|
|---|
Utmarkelser
Americana Music Association President's Award
(2003)
[
1
]
|
Gram Parsons
, ursprungligen
Ingram Cecil Connor III
[
2
]
, fodd
5 november
1946
[
2
]
i
Winter Haven
,
Florida
,
[
2
]
dod
19 september
1973
[
2
]
i
Joshua Tree
,
Kalifornien
,
[
2
]
var en
amerikansk
countrysangare
,
gitarrist
,
pianist
och
latskrivare
. Parsons var aldrig speciellt framgangsrik kommersiellt men har varit betydelsefull som en brygga mellan country- och
rockmusik
och en inspirationskalla for manga musiker inklusive
Keith Richards
,
[
3
]
Elvis Costello
[
4
]
och kanske allra mest
Emmylou Harris
.
[
5
]
Dessutom har hans liv och inte minst dod bidragit till att gora honom till nagot av en kultfigur.
Parsons foddes i en formogen familj
[
6
]
. Redan i tidiga ar begick hans far sjalvmord och hans mor gifte om sig. Namnet Ingram kortades till Gram och med sin styvfars efternamn blev han Gram Parsons. Tillgangen pa pengar och att inte behova bekymra sig om att vara lojal med musikerna han spelade med var sannolikt en orsak till hans kringflackande liv och rastloshet.
Gram bildade bandet
The International Submarine Band
[
7
]
under sin studietid vid
Harvard
. De flyttade till
Kalifornien
och spelade in albumet
Safe at Home
1968
. Skivan inneholl versioner av gamla inspelningar, till exempel
Johnny Cashs
"I Still Miss Someone", samt nagra egna kompositioner. Bandet splittrades dock redan efter inspelningen och Parsons gick vidare till
The Byrds
. Det var tankt att han skulle ha en tillbakadragen roll men han tog snabbt over bandet och resultatet kan horas pa skivan
Sweetheart of the Rodeo
(
1968
) som med sitt countrysound inte later som nagot The Byrds gjort vare sig fore eller efter. Nar The Byrds skulle turnera i
Sydafrika
hoppade Gram av, inspirerad av
The Rolling Stones
motivering att det var moraliskt fel att spela dar pa grund av
apartheidpolitiken
.
[
8
]
Parsons nasta projekt var
The Flying Burrito Brothers
som han startade med
Chris Hillman
, som aven han var medlem i The Byrds.
[
9
]
Med dem spelade Parsons in tva skivor,
The Gilded Palace of Sin
(
1969
) och
Burrito Deluxe
(
1970
). De foljdes av soloskivorna
GP
(
1973
) och
Grievous Angel
(
1974
), som skulle bli Parsons sista. Pa dessa medverkade
Elvis Presleys
band men den allra viktigaste medmusikern var otvivelaktigt
Emmylou Harris
, vars rena rost och smakfulla harmonier lyfte sangerna. Hojdpunkter som belyser deras duettkonst ar "Love Hurts" och "Return of the Grievous Angel".
I likhet med manga andra musiker under samma era missbrukade Gram Parsons
alkohol
och andra
droger
och 1973 dog han av en overdos i Joshua Tree, Kalifornien.
[
10
]
Enligt ett omsesidigt lofte stal hans manager
Phil Kaufman
kistan med hans kropp i och brande den. Aven om dagens countryinfluerade rockmusik inte later som det Gram Parsons spelade, lever han kvar som inspirationskalla och hans musik lever vidare mycket tack vare Emmylou Harris.
- The International Submarine Band
- The Byrds
- The Flying Burrito Brothers
- Gram Parsons (soloalbum)
- Hyllningsalbum
