Ebbe Carlsson-affaren

Ebbe Carlsson-affaren var en politisk skandal i Sverige som inleddes den 1 juni 1988, da Per Wendel i tidningen Expressen avslojade att bokforlaggaren Ebbe Carlsson utredde PKK-sparet , det vill saga en teori om att den kurdiska gerillaorganisationen PKK skulle varit delaktiga i Palmemordet . Ebbe Carlsson skulle ha agerat med stod fran Sveriges davarande justitieminister Anna-Greta Leijon ( s ), och hade tillgang till hemlig information och olaglig avlyssningsutrustning.

Affaren ledde bland annat till att Anna-Greta Leijon tvingades avga i borjan av juni 1988, samt att Ebbe Carlsson domdes till boter for varusmuggling i mars 1992. Riksdagens konstitutionsutskott granskade affaren genom utfragningar som direktsandes i TV med borjan i augusti 1988. En irriterad ordvaxling mellan Carl Lidbom och utskottets vice ordforande Anders Bjorck fick betydande uppmarksamhet i massmedia.

Bakgrund [ redigera | redigera wikitext ]

Efter Stig Berglings rymning i oktober 1987 blev Carl Lidbom , Sveriges davarande ambassador i Paris , ombedd att komma till Stockholm for overlaggningar med statsminister Ingvar Carlsson . Statsministern ville att Sapos rutiner skulle utredas for att se om det dels fanns brister i rutinerna som hade underlattat Berglings flykt, dels om det fanns brister i anslutning till utredningen om mordet pa Olof Palme . Statsministern bad Lidbom bli ordforande for en parlamentarisk kommitte som skulle lagga fram en utredning. Lidbom, men inte ovriga i kommitten, fick fullmakt att ta fram vilka uppgifter som helst hos Sapo. Den 5 november tillsattes kommitten av regeringen.

Lidbom och Ebbe Carlsson var bekanta med varandra sedan de bada var konsultativt statsrad respektive informationssekreterare pa justitiedepartementet i borjan av 1970-talet. Carlsson hade vardefulla kunskaper om ? och kontakter pa ? Sapo och hans teorier hade av rikspolischefen Nils Erik Ahmansson bedomts vara sa intressanta att ett samarbete mellan Carlsson och sakerhetspoliserna Jan-Henrik Barrling och Walter Kego inletts. Ahmansson hade ocksa forsett Carlsson med en polisman som livvakt.

Carlsson havdade att:

Sapo hade kunnat forhindra mordet pa Olof Palme med hjalp av befintliga telefonavlyssningar av kurder och spaningsrapporter fran Palmes bostad vid Vasterlanggatan i Gamla stan . Sapos operative chef P-G Nass pastods ha kant till att PKK planerade ett mord i Stockholm i februari 1986
I augusti 1985 i Damaskus pastods foretradare for Irans regering ha gett uppdrag at PKK att utfora mordet. Palme pastods ha stoppat forsok att smuggla in Robot 70 i Iran. PKK hade av den svenska regeringen forklarats vara en terroristorganisation och medlemmar i Sverige hade domts till kommunarrest .

Den 17 mars kontaktade Lidbom justitieminister Anna-Greta Leijon for att presentera Carlssons teorier. En vecka senare, den 24 mars, traffades Leijon och Carlsson vid ett kort mote, dar Carlsson sjalv berattade om sina teorier. De traffades igen den 27 mars nar Carlsson i detalj fick ga igenom sina teorier. I detta sammanhang ansags en avhoppad PKK-medlem bosatt i Vasttyskland kunna ge sarskilt intressanta uppgifter om motet i Damaskus.

Den 28 mars informerade Leijon statsministern om Carlssons teorier. Den 8 april traffade Lidbom statsministern och denne begarde att uppgifterna skulle kontrolleras. Om de da visade sig vara trovardiga skulle riksdagens partiledare informeras. Att fa uppgifterna bekraftade av polisen tog dock lang tid. Den 4 maj talade Leijon med rikspolischefen Nils Erik Ahmansson som lovade att resultatet av undersokningen skulle redovisas for statsministern den 20 eller 25 maj. Undersokningen drog dock ut pa tiden men den 26 maj bestamde statsministern och Leijon att resultatet maste vara klart innan den 7 juni for att partiledarna da skulle kunna informeras.

Den 2 maj berattade Carlsson for Leijon att han skulle resa till Storbritannien och forsoka prata med manniskor som kunde beratta mer om motet i Damaskus 1985. Carlsson bad Leijon om ett rekommendationsbrev. Ett sadant fick han den 4 maj och kopian lade Leijon i departementets kassaskap utan att registrera det.

Den 9 maj presenterade Carlsson sjalv sina teorier for aklagaren Jorgen Almblad . Almblad protesterade mot att inte ha informerats om att Carlsson hade fatt en roll i utredningen om mordet. Aklagarna ifragasatte om inte sakerhetsbestammelser hade brutits och om det inte var regelbrott att ge hemligt material till Carlsson.

Den 30 maj ringde Expressens reporter Per Wendel till Leijon och stallde fragor om Ebbe Carlssons roll i mordutredningen. Wendel ringde aven nasta dag, den 1 juni, och pa hans fraga om Leijon skrivit ett rekommendationsbrev till Carlsson nagra manader tidigare, innan dennes resa till Frankrike , fornekade Leijon att hon gjort det. Pa fragan om hon nagonsin skrivit ett rekommendationsbrev gav Leijon undvikande svar. Efter telefonsamtalet registrerades rekommendationsbrevet och hemligstamplades genast.

Avslojandet [ redigera | redigera wikitext ]

Den 1 juni 1988 kunde tidningen Expressen beratta om Ebbe Carlssons hemliga roll i Palmearendet och samma dag stoppade tullen i Helsingborg Carlssons livvakt nar denne forsokte smuggla in olaglig avlyssningsapparatur i landet. Den politiska skandalen var darmed ett faktum. En vecka senare tvingades justitieminister Anna-Greta Leijon att avga infor en hotande misstroendeforklaring fran riksdagen.

Under de kommande manaderna, tillika valaret, 1988 fortsatte affaren att svalla. I Expressen insinuerade den 9 juni Cecilia Hagen att det fanns en homosexuell konspiration. ^[
1
] Den 1 juli presenterades en rapport av Justitiekansler Hans Stark och en PM sammanstalld av Regeringskansliet . De borgerliga partierna tryckte pa for att konstitutionsutskottet skulle inkallas direkt istallet for att vanta nagra manader till. Med borjan i augusti 1988 inleddes darfor TV-sanda forhor fran KU. Bland dem som kallades fanns Ingvar Carlsson , Anna-Greta Leijon , Ebbe Carlsson , rikspolischef Nils Erik Ahmansson och rikspolischef Holger Romander . Konstitutionstskottets utfragning av Carl Lidbom ^{[
fortydliga
]} i mars 1989 fick stor uppmarksamhet nar utskottets vice ordforande Anders Bjorck , irriterad over att Lidbom avfardade fragor som "trams", sade at honom att veta hut.

I september 1988 beslot riksaklagaren om forundersokning och en manad senare avgick rikspolischefen Nils Erik Ahmansson efter kritik fran justitiekanslern for sin inblandning i Ebbe Carlsson-affaren. I april 1989 lamnade aven Sapochefen Sune Sandstrom sin post. Ar 1991 (under tiden hade Christer Pettersson bade gripits, fallts och friats for mordet) inleddes rattegangarna mot Ebbe Carlsson m.fl. Svea hovratt domde honom i mars 1992 till boter for varusmuggling.

I sin bok Ebbe: mannen som blev en affar menar Anders Isaksson att statsministern Ingvar Carlsson maste ha kant till mer kring dessa handelser an vad han senare har velat medge.

Holmers sa kallade huvudspar, PKK-sparet , har nu sedan lange lagts till handlingarna i polisutredningen.

Per T. Ohlsson kommenterade 2018 att "Socialdemokraternas problem med Ebbe Carlsson-affaren var ju att [den] for manga illustrerade ett problem som var foranlett av en langvarig Socialdemokratisk dominans i svensk politik. [...] Sa det blev en illustration av att Socialdemokraterna inte riktigt formadde skilja sin egen avgransade roll som politiskt parti, som politisk rorelse, fran sin roll som samhallsbarande, som en del av staten. Att den har viktiga granslinjen hade blivit diffus." ^[
2
] Affaren dominerade nyhetsflodet manaderna fore riksdagsvalet i Sverige 1988 , men den bedomdes inte ha paverkat valresultatet i nagot hogre utstrackning och de langsiktiga konsekvenserna bedomdes inte vara lika omvalvande som IB -affaren 1973 eller " Pomperipossa i Monismanien " 1976. ^[
2
]