Boforsaffaren

Fran Wikipedia

Boforsaffaren ar ett samlingsnamn for tva vapenaffarer som vapentillverkaren Bofors var inblandad i och som upptacktes under 1980-talet. Det galler dels smuggling av vapen, dels pastaenden att Bofors skulle ha anvants sig av mutor for att fa salja haubitser till Indien .

Smuggelaffaren [ redigera | redigera wikitext ]

Robot 70.

I maj 1984 lamnade Svenska freds- och skiljedomsforeningen in en polisanmalan mot Bofors for vapensmuggling. [ 1 ] Bofors hade 1979 och 1980 smugglat 300 exemplar av luftvarnsroboten Robot 70 via Singapore till Forenade Arabemiraten (narmare bestamt emiratet Dubai ) och Bahrain i Mellanostern. Enligt vapenexportlagen sa far man inte exportera krigsmateriel till lander som ar i krig, har en risk for att hamna i krig eller till ett land som bryter mot de manskliga rattigheterna. For att kringga detta salde man Robot 70 till ett foretag i Singapore vid namn Unicorn International som sedan salde vidare Robot 70 till Dubai och Bahrain. Den 28 maj 1985 tradde Ingvar Bratt fram som mannen som avslojade affaren.

Den 22 december 1989 domdes Bofors-direktorerna Martin Ardbo , Lennart Palsson och Hans Ekblom till villkorlig dom for varusmuggling av Stockholms tingsratt . De tre fick betala kostnaderna for sina forsvarsadvokater, Ardbo 920 000 kronor, de ovriga drygt en halv miljon var. Nobel Industrier domdes att betala 11 miljoner kronor i boter for att ha exporterat vapen olagligt. [ 2 ]

Mutaffaren [ redigera | redigera wikitext ]

Under 1980-talet ville Indien kopa tungt artilleri. Statsminister Olof Palme hade personligen tagit upp saken vid samtal med davarande premiarministern Rajiv Gandhi . Fran den svenska statens sida hade man ocksa stallt upp med kreditstod samt med garantistod, dvs. att ordern skulle fullfoljas aven om Indien skulle hamna i en vapnad konflikt. Den indiska regeringen hade pa ett tidigt stadium, redan 1980, gjort klart att man inte ville se nagra mellanhander vid vapenaffarer. Bade 1983 och 1985 aterkom Indien och uttryckte sitt missnoje over att Bofors anvande mellanhander. I sista forhandlingsomgangen fanns tva leverantorer, Bofors samt en fransk tillverkare. Ordern var vard 8,4 miljarder kronor. Den 14 mars 1986 beslutade den indiska regeringen att ordern pa 410 stycken Haubits 77B skulle ga till Bofors. Med anledning av Olof Palmes begravning var den indiske premiarministern Rajiv Gandhi i Stockholm den 15 mars och overlamnade det officiella beskedet.

Den 16 april 1987 avslojade Sveriges Radios Ekoredaktion att Bofors hade mutat sig till ordern. Genom bankkonton i Schweiz hade Bofors kunnat muta lampliga beslutsfattare i Indien. Bofors fornekade att betalningarna till ett foretag i Schweiz hade nagot samband med Indienaffaren. Den 29 april gav utrikeshandelsminister Anita Gradin Riksrevisionsverket , RRV, i uppdrag att undersoka vilka betalningar Bofors gjort till utlandet. Riksrevisionsverkets rapport visade att Bofors betalat ut minst 260 miljoner kronor till ett foretag i Schweiz. Huvudintressent i detta foretag var en indier, W.N. Chadha, som varit agent at Bofors i manga ar. Till RRV uppgav Bofors att man hade avvecklat sina mellanhander i Indien 1985.

Den 19 augusti 1987 beslot chefsaklagare Lars Ringberg att inleda forundersokning for bestickning. Denna utredning lades ned i januari 1988. I Indien fick mutskandalen mycket stor uppmarksamhet och anses ha bidragit till att Rajiv Gandhi och Kongresspartiet forlorade parlamentsvalet i november 1989. Bofors-direktoren Martin Ardbo kallades till rattegangen i Indien 1999 men vagrade att installa sig.

Den 24 april 2012 framtradde Sten Lindstrom, tidigare kriminalkommissarie och utredare vid Ekobrottsmyndigheten, och bekraftade att han i samband med avslojandet overlamnat over 350 dokument till en indisk journalist. Dokumenten inneholl bland annat betalningsinstruktioner till banker, hemliga avtal, motesprotokoll och anteckningar ur dagbocker. Lindstrom anger att davarande Boforschefen Ardbo till och med dolt mutorna for sin egen marknadsdirektor. Enligt Lindstrom uppgav Ardbo att han skulle ta sanningen med sig i graven, och inget mer framkom da Lindstrom traffade Ardbo en kort stund innan han gick bort 2004. [ 3 ]

Se aven [ redigera | redigera wikitext ]

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Vidare lasning [ redigera | redigera wikitext ]

  • Bofors som vapensmugglare: dokument . Stockholm: Svenska freds- och skiljedomsforen. (SFSF). 1984. Libris 532710  
  • Dalband, Hassan (1989). Boforsaffaren och Iran-Contrasaffaren: en komparativ studie . Uppsala: Univ., Statsvetenskapliga inst. Libris 2161929  
  • Westander, Henrik (1990). Hemligstamplat: en historia om mutor och regeringars fall . Stockholm: Fischer. Libris 7596416 . ISBN 91-7054-641-X (inb.)  
  • Westander, Henrik (1992) (pa engelska). Classified: the political cover-up of the Bofors scandal . A gentleman book (1. ed.). Bombay: Sterling. Libris 1481021  
  • Subramaniam, Chitra (1993) (pa engelska). Bofors: the story behind the news . New Delhi: Viking. Libris 5102062 . ISBN 0-670-84525-6  
  • Subramaniam, Chitra; Skeppholm Lars Olov (1993). En personlig dokumentar om Bofors: historien bakom nyheterna . Stockholm: Wahlstrom & Widstrand. Libris 8353952 . ISBN 91-46-16368-9 (inb.)  
  • Westander, Henrik (1995). ”Handling som syftar till att omintetgora: [Svenska freds- och skiljedomsforeningen, Bofors-affaren och kampen mot svensk vapenexport]”. Samvetet som kompass / redaktor: Anika Agebjorn (Norrkoping : Arbetets museum, 1995): sid. 201-215 : ill..     Libris 2082689
  • Mayadas, M. (1999) (pa engelska). How the Bofors affair transformed India: 1989-1999 . New Delhi: Lancer. Libris 3192421  

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]