Xianfeng-kejsaren

Fran Wikipedia
Xianfeng-kejsaren
Officiellt hovportratt av Xianfeng-kejsaren
Regeringstid 1850 ? 1861
Foretradare Daoguang
Eftertradare Tongzhi
Gemal Cian , Cixi
Att Aisin-gioro
Foraldrar Daoguang och Xiao Quan Cheng
Fodd 17 juli 1831
Peking
Dod 22 augusti 1861
Sommarresidenset i Chengde
Begravd Ostra Qinggravarna , Zunhua

Xianfeng-kejsaren , egentligt namn Yizhu , fodd 17 juli 1831 i Peking , dod 22 augusti 1861 i Chengde , var den sjunde av kejsarna i den manchuriska Qing-dynastin som regerade over Kina .

Under hans ambetsperiod upplevde kejsarriket flera av sina varsta kriser. Forst var det Taipingupproret som utvidgade sig fran ett regionalt problem till en landsomfattande och ytterst blodigt inbordeskrig, som skulle kosta 20 miljoner manniskor livet och odelagga 600 stader. Dartill kom en rad uppror fran olika etniska och religiosa grupper i flera provinser.

1852 blev den 17-ariga Cixi utvald till en av Xianfeng-kejsarens konkubiner och fodde dennes ende son 1856 och upphojdes darmed till andra kejsarinna.

Ett kejserligt edikt som skrevs efter det gamla Sommarpalatset plundrats 1860.

Det andra opiumkriget mot Storbritannien ( 1856 - 1860 ) intraffade under Xianfeng-kejsarens regeringstid. Efter att en brittisk- fransk straffexpedition intagit och plundrat Peking flydde kejsaren till Sommarresidenset i Chengde , dar han forblev till sin dod i augusti 1861 . [ 1 ]

Efter kriget tvingades Qing-imperiet till en rad nya eftergifter till den utlandska makterna. Flera nya fordragshamnar oppnades for handel och Qing-imperiet maste betala krigsskadestand pa 16 miljoner tael silver . Dessutom tvingades regeringen att tillata kristen mission i Kinas inland. 1858 tvingade den ryske militaren Nikolaj Muravjov-Amurskij Qing-regeringen att avsta delar av norra Manchuriet till Ryssland , dar ryssarna senare anlade hamnstaden Vladivostok .

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Den har artikeln ar helt eller delvis baserad pa material fran norska Wikipedia (bokmal/riksmal) , tidigare version .

Noter [ redigera | redigera wikitext ]

  1. ^ Se Sven Hedin , "Kejsar Hsien-fengs dod i Jehol," Jehol, kejsarstaden, skildringar fran de stora mandschukejsarnas hov (Stockholm: Lars Hokerbergs bokforlag, 1931), 257?264.

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]

  • Hummel A.W., red (1943?1944) (pa engelska). Eminent Chinese of the Ch'ing period (1644?1912) . Washington. Libris 8109911