Tjanstedirektivet
, eller
direktiv 2006/123/EG
, ar ett
europeiskt direktiv
som reglerar
etableringsfriheten
for tjansteleverantorer och den
fria rorligheten for tjanster
inom
Europeiska unionen
, en av
de fyra friheterna
. Det utfardades av
Europaparlamentet
och
Europeiska unionens rad
den 12 december 2006, tradde i kraft den 28 december 2006 och skulle vara
inforlivat
i medlemsstaternas nationella lagar och andra forfattningar senast den 28 december 2009.
Tjanstedirektivet faststaller en rad bestammelser gallande tjanster inom unionen, daribland villkoren for tjansteleverantorer att etablera sig i andra medlemsstater och deras ratt att tillhandahalla tjanster i andra medlemsstater an den dar de ar etablerade. Direktivet galler endast i den man det inte finns andra bestammelser i
unionsratten
som ar mer specifika for en viss tjansteverksamhet.
Tjanstedirektivet ar tillampligt inom hela
Europeiska unionen
. Darutover ar det aven tillampligt i
Island
,
Liechtenstein
och
Norge
genom
EES-avtalet
.
[
2
]
Storbritannien
omfattades av direktivet under en overgangsperiod fram till och med den 31 december 2020 i enlighet med
avtalet om Storbritanniens uttrade ur Europeiska unionen
.
Det overgripande syftet med tjanstedirektivet ar att skapa tillvaxt i tjanstesektorn genom att ta bort administrativt krangel, forkorta handlaggningstider och underlatta for tjansteforetagare att verka inom EU.
Pa EU:s inre marknad ska fri rorlighet over nationsgranserna galla for varor, tjanster, kapital och arbetskraft. Detta kallas
de fyra friheterna
och tillhor EU:s grundprinciper. Men pa tjansteproduktionens omrade finns i praktiken atskilliga hinder for detta. Tanken att minska dessa med ett tjanstedirektiv ar en viktig del av den s.k.
Lissabonstrategin
for att oka den ekonomiska dynamiken i EU. Tjansteproduktionen svarar for 70 procent av sysselsattningen och halften av unionens samlade
BNP
men endast for en mindre del av det ekonomiska utbytet mellan EU-landerna.
Den forsta versionen av forslaget, som lades fram av den nederlandske kommissionaren
Frits Bolkestein
2004
, mottes av mycket stark kritik. Huvudregel var den s.k. ursprungslandsprincipen, vilken stipulerar att de regler som galler i det land dar ett tjansteforetag har sitt sate ska aga tillampning pa dess verksamhet ocksa i andra EU-lander. Kritikerna menade att detta far orimliga konsekvenser da det innebar att 27 EU-landers och 3
EES
-landers regelverk ska tillampas parallellt och samtidigt i varje land i hela EU- och EES-omradet.
Oron gallde framfor allt den risk for social dumpning vad galler arbetstagares villkor som kritikerna menade skulle bli foljden. Det fanns ocksa en radsla for att direktivet skulle driva fram konkurrensutsattning och privatisering av sociala tjanster, som till exempel sjukvard och undervisning.
Kritiken kom forst fran fackliga organisationer, bl.a. fran svenska
LO
och
TCO
som befarade att direktivet skulle forsvaga det svenska
kollektivavtalssystemet
. Den
europeiska fackliga samorganisationen
(EFS, ETUC) avvisade forslaget under varen 2004. I samband med medlemslandernas stallningstagande till forslaget till ny konstitution for EU hamnade tjanstedirektivet i centrum for debatten i flera lander, bl.a. i Frankrike dar uttrycket "den polske rormokaren" blev nagot av ett slagord infor folkomrostningen. Under tryck av starka inhemska opinioner uttalade saval den franska som den tyska regeringen under sommaren 2004 att de inte stodde det bolkesteinska forslaget. Redan tidigare hade den svenska regeringen meddelat att Sverige skulle anvanda sitt veto i
ministerradet
for att stoppa forslagets kontroversiella delar. Darmed var forslaget i realiteten stoppat.
Inom de tva storsta grupperingarna i
Europaparlamentet
, de konservativa (
EPP-ED
) och socialisterna/socialdemokraterna (
PES
), fanns en stark onskan att komma ur dodlaget med tjanstedirektivet, och arbetet med forslaget aterupptogs i parlamentets utskott under hosten 2005. Det resulterade i en kompromiss mellan EPP-ED och PES om ett helt omarbetat forslag som Europaparlamentet godkande i februari 2006. Under varen 2006 stallde sig aven EU-kommissionen och
ministerradet
, med sma justeringar, bakom kompromissforslaget till tjanstedirektiv som blivit slutligt faststallt hosten 2006.
I det nya forslaget ar ursprungslandsprincipen utbytt mot en princip om ratt att bedriva verksamhet i hela EU- och EES-omradet for tjansteforetag som ar etablerade i nagot medlemsland. Arbetsrattsliga fragor ar helt undantagna fran direktivets rattskraft. Vad som definieras som allmannyttiga tjanster (till exempel sjukvard) ar ocksa undantaget, medan de medlemslander som sa vill kan valja att lata "tjanster av allmanekonomisk betydelse" (till exempel vattenforsorjning) omfattas av direktivet.
Kritik har riktats mot det nya forslaget fran bade hoger och vanster. Fran marknadsliberalt hall har framforts att kompromissen ar tandlos och inte kommer att medfora nagon storre okning av tjanstehandeln over granserna, medan vansteranhangare har pekat pa oklarheter i gransdragningen mellan vilka offentliga verksamheter som ar undantagna och vilka som kan komma att omfattas. Fackforeningarna i de gamla EU-landerna var i huvudsak positiva, medan besvikna roster hordes fran de nya medlemslanderna. Kompromissen mellan de tva maktigaste politiska grupperingar i Europa, de konservativa och socialisterna/socialdemokraterna innebar att forslaget kunde antas. Tjanstedirektivet ar nu i kraft och ska vara implementerat i medlemsstaterna sen den 28 december 2009
[
3
]
.
Den 10 januari 2017 lade den Europeiska kommissionen fram fyra forslag for att underlatta for tjansteforetagen inom EU
[
4
]
.
Tjanstedirektivet omfattar alla
Europeiska unionens medlemsstater
. Senast den 28 december 2009 skulle direktivet vara
inforlivat
i medlemsstaternas nationella lagar och andra forfattningar. Genom
EES-avtalet
omfattas aven
Island
,
Liechtenstein
och
Norge
av direktivet.
[
2
]
Storbritannien
omfattades av direktivet under en overgangsperiod fram till och med den 31 december 2020 i enlighet med
avtalet om Storbritanniens uttrade ur Europeiska unionen
. Schweiz omfattas inte eftersom tjanster inte omfattas av
avtalen mellan Europeiska unionen och Schweiz
.