Thomas Plomgren
(1751 adlad
von Plomgren
), fodd
16 augusti
1702
i
Stockholm
, dod
21 juni
1754
i Stockholm, var en svensk affarsman och politiker.
Thomas Plomgren var bror till
Anders Plomgren
(1700?1766), och son till borgaren och linkramaren Anders Plomgren och Margareta L'Eclaire av
vallonsk
[
4
]
bord och slakt med atten
Charpentier
. Vid 14 ars alder maste han avbryta studierna for att bitrada modern, som efter hans faders dod fortsatte dennes rorelse.
Plomgren borjade ar 1719 arbeta pa ett kopmanskontor i
Konigsberg
och erholl ar 1725 burskap,
[
5
]
samma ar oppnade han en egen grosshandlaraffar i Stockholm. Driftig och utrustad med stor affarsformaga, kastade Plomgren sig med iver in i det da som bast pagaende fosterlandska stravandet att hoja svenska naringslivet. Han var en av dem, som forst i enlighet med vad som asyftades med
produktplakatet
borjade pa svenska skepp hemfora utlandska varor (fran
Medelhavshamnarna
), och darfor blev han ocksa 1738 en av direktorerna i det da upprattade
Levantiska kompaniet
.
Plomgren agnade sig ocksa at politiken. Av Stockholms borgerskap valdes han till ledamot av alla
riksdagar
fran och med 1738 till och med 1751. Han var en ivrig anhangare av
Hattpartiet
, vars aventyrliga
finans
- och
naringspolitik
oppnade ett vidstrackt falt for spekulationer. Darutover atog han sig vid 1738 ars riksdag tillsammans med
Gustaf Kierman
att mot en viss penningsumma skaffa det franska partiet (hattarna) overvikt inom borgarstandet och holl ord. Aven vid foljande riksdagar var han en av de verksammaste mellanhanderna for det franska mutvasendet.
1739 blev han bankofullmaktig. Under riksdagen 1740?1741 arbetade han i
sekreta utskottet
kraftigt for
krigspolitiken
och lat sig av detta utskott belonas med atskilliga formanliga affarsuppdrag, till exempel att dra in de franska subsidierna. Under riksdagen 1742?1743, da hattarnas valde vacklade, miste han detta fortroende, holl pa att raka illa ut for ett forsok att utsprida en understucken instruktion for
Englands
sandebud i Sverige och kom i haftig strid med grosshandlaren
Kristofer Springer
, som ville forma Stockholms borgerskap att berova honom riksdagsmannaskapet, i samband med
Principalatsstriden
.
Med hattarna befaste Plomgren sin stallning under riksdagen 1746?1747, och han blev nu en av deltagarna i det bolag, som 1747 under namn av vaxelkontor, pa for statsverket betungande villkor, atog sig att genom konstlade medel hoja bankosedlarnas varde. Samma ar blev han aven fullmaktig i det nyinrattade
Jernkontoret
,
kommerserad
och handelsborgmastare i Stockholm. Vid riksdagen 1751?1752 valdes han till
talman
i
borgarstandet
.
Vid
Adolf Fredriks
kroning (1751) adlades hans barn under namnet
von Plomgren
.
Plomgren efterlamnade vid sin dod en stor formogenhet. Han var en lidelsefull partiman och kan ej frikannas fran egennytta, men han var otvivelaktigt besjalad av en uppriktig stravan att hoja Sveriges ekonomiska liv, offrade mycken tid at allmanna och kommunala angelagenheter och tog en livlig andel i tidens omfattande naringslagstiftningsarbeten. Han raknas till de rika kopman i Stockholm som kallades
Skeppsbroadeln
.
Plomgren blev 1739 ledamot av
Vetenskapsakademien
och skrev en uppsats om handeln, som intogs i dennas handlingar.
Thomas Plomgren var gift med radmansdottern
Birgitta Christina Funck
(1702?1757) fran Vasteras och farfar till officeren
Peter von Plomgren
(1770?1848). Han var svarfar till
Carl Fredrik Pechlin
,
John Jennings
och
Robert Finlay
.