Styrelsen for psykologiskt forsvar (SPF)
var en svensk myndighet vars foregangare var
Beredskapsnamnden for psykologiskt forsvar
och som eftertraddes av
Myndigheten for samhallsskydd och beredskap
. Den kallas ocksa
Psykologiska forsvaret
, namnet pa alla de organisationer och
myndigheter
som skapats for att kunna klara av forsvarsviljan for att skydda
Sveriges
territoriella grans. Ett av malen var att minska ryktesspridningen. Psykologiska forsvaret var tillsammans med militara forsvaret och det
ekonomiska forsvaret
en del i
totalforsvaret
. Man skulle bland annat analysera folkstamningen och vid behov starta de kampanjer som kravs. En av uppgifterna var att radiobevaka utlandska etermedier.
[
1
]
Under det forsta varldskriget hade Sverige ingen statlig informationsverksamhet. Det enda som fanns var ett organ for nyhetsformedling, som ingick i folkhushallningskommissionen. Men redan hosten 1927 fick forsvarsgrenscheferna i uppdrag av regeringen att gemensamt komma med forslag om en upplysningscentral i krig.
Vid andra varldskrigets inledning fann
Tremannanamnden
och
Statens Informationsbyra
men dessa ersattes i borjan av 1940 av
Statens Informationsstyrelse
. Denna myndighets uppgift var att upplysa, granska, kartlagga samt styra den svenska opinionsbildningen, inte minst pressen, och i viss man aven folkopinionen under andra varldskriget, d.v.s. den hade delvis karaktaren av propaganda- och censurorgan. Under kriget inskranktes pressfriheten genom bl.a.
konfiskation
av tidningsnummer och
transportforbud
. Bl.a.
Goteborgs Handels och Sjofartstidning
, den antinazistiska tidningen
Trots allt!
och en del kommunistiska publikationer berordes av sadana atgarder. Justitieministern och bondeforbundaren
Karl Gustaf Westman
anses ha varit en av de ledande mannen bakom denna linje.
Det svenska psykologiska forsvaret bildades den 8 oktober 1954 nar
kalla kriget
rasade. Nar Beredskapsnamnden for psykologiskt forsvar inrattades 1954 var dess huvuduppgift att forbereda en stor beredskapsorganisation for att i krig mojliggora regeringens och de centrala myndigheternas kontakter med tidningar och radio och motverka motstandarens psykologiska krigforing. En forskningsuppgift - att folja opinionen nar det galler forsvarsvilja - hade foreslagits av den Mossbergska utredningen, men skurits ner i den slutliga propositionen.
Nagra fredstida informationsuppgifter hade BN inte.
Parallellt med BN inrattats 1962
Totalforsvarets upplysningsnamnd
for att stodja och samordna informationen om totalforsvar och sakerhetspolitik. En sadan verksamhet passade inte BN, som skulle syssla med krigsplanlaggning och forskning men inte ha direkta fredstida informationsuppgifter.
Den 1 juli 1985 omorganiserades Beredskapsnamnden till Styrelsen for psykologiskt forsvar. Ar 2002 overtogs vissa uppgifter av den da organiserade
Krisberedskapsmyndigheten
. De aterstaende uppgifterna overfordes den 1 januari 2009 till
Myndigheten for samhallsskydd och beredskap
.
[
2
]
Riksdagen
godkande den 20 maj 2008 ett forslag av
regeringen
om att en ny myndighet skulle inrattas den 1 januari 2009 och att Styrelsen for psykologiskt forsvar,
Krisberedskapsmyndigheten
och
Statens raddningsverk
skulle laggas ned. Den nya myndigheten, som heter
Myndigheten for samhallsskydd och beredskap
(MSB), har en samordnande roll i krisberedskapsarbetet.
[
3
]
Sprida kunskap om sakerhetspolitik och totalforsvar, producera filmer, informationsskrifter och laromedel for bade skolor och allmanhet.
-
"Sveriges forsvarsvilja ar god"
var en devis som myndigheten bland annat arbetade efter.
Forskning var en viktig uppgift, framst i samband med allvarliga handelser sasom
Tjernobylolyckan
,
Diskoteksbranden i Goteborg
och
Estonias forlisning
. Man utbildade aven kommunerna och bistod aven andra myndigheter i krishantering.
Civila organisationer med anknytning till psykologiska forsvaret
[
redigera
|
redigera wikitext
]
Andra organisationer som har anknytning till psykologiska forsvaret ar:
- ^
Datum for inrattande av Beredskapsnamnden for psykologiskt forsvar.
- ^
Datum for inrattande av Styrelsen for psykologiskt forsvar.
- ^
delar overtogs 2002 av Krisberedskapsmyndigheten.
- ^
delar overtogs 2009 av Myndigheten for samhallsskydd och beredskap.
- ^
Mats Ekdahl blev sista generaldirektor for myndigheten.
- ^
”Beredskapsnamnden for psykologiskt forsvar”
.
riksarkivet.se
.
https://sok.riksarkivet.se/?postid=ArkisRef+SE%2fKrA%2f2305&type=2&s=Balder
. Last 17 mars 2019
.
- ^
"Styrelsen for psykologiskt forsvar",
Nationalencyklopedin
, last 2017-04-17,
lank
.
- ^
Regeringens proposition Starkt krisberedskap - for sakerhets skull (
prop. 2007/08:92
), Forsvarsutskottets betankande
2007/08:FoU12
, riksdagsskrivelse 2007/08:193.
- ^
Sten Lewenhaupt:
Svenska hogre ambetsman fran 1634
(P.A. Norstedt & Soners Forlag, Stockholm 1961), s. 173.
- ^
Sten Lagerstrom (red.):
Vem ar det. Svensk biografisk handbok 1971
(P.A. Norstedt & Soners Forlag, Stockholm 1970), s. 188.
- ^
Vem ar det. Svensk biografisk handbok 1977
(P.A. Norstedt & Soners Forlag, Stockholm 1976), s. 973.
- ^
Hans Uddling och Katrin Paabo (red.):
Vem ar det. Svensk biografisk handbok 1993
(Norstedts, Stockholm 1992), s. 1067.
- ^
Hans Uddling och Katrin Paabo (red.):
Vem ar det. Svensk biografisk handbok 1993
(Norstedts, Stockholm 1992), s. 486.
- ^
Sigrid Andersson (red.):
Vem ar det. Svensk biografisk handbok 1987
(Norstedts Forlag, Stockholm 1986), s. 56.
- ^ [
a
b
]
”Tal vid nedlaggningen av Styrelsen for Psykologiskt Forsvar”
.
Olle Wastberg
. 15 oktober 2008
.
http://wastberg.se/2008/10/tal-vid-nedlaggningen-av-styrelsen-for-psykologiskt-forsvar/
. Last 14 mars 2019
.
- ^
Jill Salander Mortensen (red.):
Vem ar det. Svensk biografisk handbok 1997
(Norstedts, Stockholm 1996), s. 866.
- ^
Ann Moen (red.):
Vem ar det 2007. Svensk biografisk handbok
(Nationalencyklopedin, Malmo 2006), s. 334.
- ^
Ann Moen (red.):
Vem ar det 2007. Svensk biografisk handbok
(Nationalencyklopedin, Malmo 2006), s. 143.
- Fakta om totalforsvaret 1993-1994, Forsvarsstabens informationssektion, M7754-706002
- Boken FORFARAS EJ ar utgiven av Styrelsen for psykologiskt forsvar i juni 2003.
ISBN 91-87260-03-4
Forfaras ej