Sprakvetenskap

Sprakvetenskapliga discipliner
Dialektologi Fonetik Fonologi Grammatik Historisk lingvistik Lexikografi Morfologi Ortografi Pragmatik Semantik Semiotik Sprakfilosofi Sociolingvistik Spraktypologi Retorik Onomastik

Sprakvetenskap eller lingvistik ar vetenskapen om manskligt sprak . Sprakvetenskap och lingvistik hor hemma hos universitetens fakultet for humaniora . ^[
1
] Inom svensk akademisk tradition behandlas lingvistik och sprakvetenskap som skilda amnen. Lingvistik, eller allman sprakvetenskap , innebar studiet av sprak som fenomen och uppstallning av allmanna teorier om sprak. Sprakvetenskap syftar istallet pa studiet av specifika sprak och sprakfenomen samt uppstallning av sprakspecifika teorier. ^[
2
] Gransen mellan de tva ar ofta diffus. ^[
3
]

Man kan gora en atskillnad mellan teoretisk och tillampad sprakvetenskap . Teoretisk sprakvetenskap sysselsatter sig med ramverk for att beskriva enskilda sprak och teorier om allmangiltiga aspekter av sprak, medan tillampad sprakvetenskap tillampar dessa teorier pa praktiska problem sasom sprakundervisning , talsyntes eller talterapi . ^[
4
]

Indelningar och specialomraden [ redigera | redigera wikitext ]

Fonetik , studiet av sprakljud
Fonologi , studiet av de grundlaggande sprakljudens struktur inom ett sprak
Morfologi (formlara), studiet av ordens inre struktur i ett sprak
Morfofonologi sysslar med granssnittet mellan morfologi och fonologi, och hur fonologiska processer anvands i morfologins tjanst
Lexikologi , studiet av struktureringar i ordforrad
Syntax , studiet av hur ord kombineras for att bilda grammatiska fraser och satser
Semantik , studiet av ords mening ( lexikal semantik ) och fasta ordkombinationer ( fraseologi ), och hur dessa kombineras for att bilda satsers meningar
Semiotik , studiet av tecknens mening och hur dessa formedlar betydelse
Pragmatik , studiet av hur yttranden anvands (bokstavligt, figurativt eller pa andra satt) vid kommunikation med olika praktiska och sociala syften
Diskursanalys , studiet av satser som ar organiserade i texter
Psykolingvistik , studiet av de kognitiva processer och representationer som utgor underlaget till sprakanvandning
Kognitiv lingvistik , studiet av sammanhanget mellan sprak och tankande
Sociolingvistik , studiet av sociala monster i spraklig variation och sammanhanget mellan sprak och samhalle
Datorlingvistik
Kvantitativ lingvistik

Grafematik , studiet av skrift som spraksystem
Textlingvistik , studiet av texters uppbyggnad och syfte
Dialektologi , laran om dialekter
Filologi , den sprak-, litteratur- och kulturvetenskapliga undersokningen av enskilda sprak
Interlingvistik , undersokningen av internationell kommunikation, sprakpolitik och plansprak
Paleolingvistik , undersokningen av det manskliga sprakets uppkomst
Sprakfilosofi , det filosofiska begrundandet av sprak och dess anvandning
Jamforande sprakforskning , jamforande forskning om sprak:
- Kontrastiv lingvistik , synkron jamforande sprakforskning
- Historisk lingvistik , diakron jamforande sprakforskning, studiet av sprak vilkas historiska slaktskap kanns igen genom likheter i ordforrad, ordbildning och syntax
Korpuslingvistik
Sprakutveckling , studiet av hur barn lar sig sprak ^[
3
]^[
4
]

Det rader ingen allman enighet om den oberoende betydelsen av varje delomrade, och manga forskare skulle saga att delomradena overlappar varandra i stor utstrackning. Anda har varje omrade grundlaggande begrepp som befordrar betydande forskning. Exempelvis historisk lingvistik, psykolingvistik och sociolingvistik kan aven ses som indelningar som ar grundade pa den sorts yttre faktorer som undersoks.

Variation [ redigera | redigera wikitext ]

En betydande del av sprakforskningen handlar om det som kannetecknar skillnaderna mellan spraken i varlden. Variationens natur ar mycket viktig for forstaelsen av manniskans sprakliga formaga i allmanhet: om mansklig sprakformaga ar mycket snavt inskrankt av artens biologiska egenskaper maste sprak vara mycket lika. Om manniskans sprakformaga ar oinskrankt kan sprak variera mycket.

Men det finns olika satt att tolka likheter mellan sprak. Exempelvis utvecklades latinet som talades av romarna till spanska i Spanien och italienska i Italien . Likheterna mellan spanska och italienska beror i manga fall pa att bada harstammar fran latinet. Sa i princip kan det vara sa att om tva sprak har nagon egenskap gemensamt kan denna bero antingen pa gemensamt arv eller nagon egenskap hos den manskliga sprakformagan.

Ofta kan mojligheten av gemensamt arv i stort sett uteslutas. Givet att det ar ganska latt for manniskor att lara sprak kan man anta att sprak har talats minst lika lange som det har funnits biologiskt moderna manniskor, troligen minst femtio tusen ar. Oberoende matningar av sprakforandringar (till exempel jamforelser av forntida texter med dotterspraken som talas idag) tyder pa att forandringen ar tillrackligt snabb for att gora det omojligt att rekonstruera ett sprak som talades for sa lang tid sedan. Som en foljd av detta uppfattas gemensamma drag i sprak som talas i olika delar av varlden normalt inte som bevis for gemensamt ursprung.

Annu mer slaende ar att det finns dokumenterade fall av teckensprak som har utvecklats i gemenskaper av medfott dova manniskor som inte kan ha varit utsatta for talat sprak. Man har kunnat visa att dessa teckenspraks egenskaper i allmanhet overensstammer med manga egenskaper hos talade sprak, vilket starker hypotesen att dessa egenskaper inte beror pa gemensamt ursprung utan pa mer allmanna kannetecken for det satt pa vilket sprak inlars.

Samlingen av egenskaper som alla sprak delar kan kallas " universell grammatik ". Det forekommer dock mycket debatt kring detta amne och termen anvands pa flera olika satt.

Universella egenskaper hos sprak kan delvis bero pa universella aspekter av mansklig erfarenhet. Exempelvis har alla manniskor erfarenhet av vatten, och det faktum att alla manskliga sprak har ett ord for vatten ar antagligen inte oavhangigt av detta. De svara fragorna rorande universalgrammatik kraver att man kontrollerar denna faktor. Det ar tydligt att erfarenheten ar en del av processen genom vilken manniskor lar sig sprak. Men erfarenheten i sig sjalv ar inte tillracklig, eftersom djur som uppfods i manniskors narhet lar sig extremt lite manskligt sprak, eller inget alls.

Ett mer intressant exempel ar foljande: anta att alla manskliga sprak skiljer mellan substantiv och verb (detta antas i allmanhet vara sant). Detta skulle krava en mer sofistikerad forklaring, eftersom substantiv och verb inte existerar i varlden, forutom i sprak som anvander dem.

I allmanhet kan en egenskap hos universalgrammatiken bero pa allmanna egenskaper i manniskans kognition , eller pa nagon egenskap i manniskans kognition som ar specifik for sprak. Man vet for lite om mansklig kognition i allmanhet for att kunna gora en meningsfull distinktion. Som en foljd av detta gors ofta generaliseringar i teoretisk sprakvetenskap utan att man tar stallning till om generaliseringen kan ha baring pa andra aspekter av kognition. ^[
4
]

Egenskaper hos sprak [ redigera | redigera wikitext ]

Sedan de gamla grekernas tid har man forstatt att sprak tenderar att vara organiserade kring grammatiska kategorier som substantiv och verb, nominativ och ackusativ och presens och preteritum . Ett spraks ordforrad och grammatik ar organiserade kring dessa grundlaggande kategorier.

Forutom att det i stor utstrackning anvander diskreta kategorier har spraket den viktiga egenskapen att det organiserar element i rekursiva strukturer. Detta tillater till exempel att en substantivfras innehaller en annan substantivfras (som i schimpansens lappar ) eller en sats innehaller en sats (som i Jag tror att det regnar ). Fastan rekursion inom grammatik hade upptackts implicit mycket tidigare (till exempel av Otto Jespersen ), blev vikten av denna aspekt av sprak fullt forstadd endast efter publicering 1957 av Noam Chomskys bok Syntaktiska strukturer , ^[
5
] som presenterade en formell grammatik for ett fragment av engelska . Fore detta var de mest detaljerade beskrivningarna av sprakliga system av fonologiska eller morfologiska system, som tenderar att vara slutna och inte tillata mycket kreativitet.

Chomsky anvande en kontextfri grammatik forstarkt med transformationer. Sedan dess har kontextfria grammatiker skrivits for betydande fragment av olika sprak (till exempel generaliserad frasstrukturgrammatik , GPSG , for engelska). ^[
4
]

Sprakvetenskapens historia [ redigera | redigera wikitext ]

Tidiga indiska vediska texter ( Rig Veda 1:164:45; 4:58:3; 10:125) ger en nagorlunda overtygande struktur for sprak i allmanhet: Sprak bestar av satser med fyra utvecklingsstadier som uttrycks i tre tempus (datid, presens och futurum). Satserna bestar av ord som har tva distinkta existensformer (ljudlig form, ordet, och perceptionsform, ordets mening). Den aldste kande sprakforskaren i det forntida Indien ar sanskrit grammatikern P??ini (cirka 520 - 460 f.Kr. ), som ofta beskrivs som sprakvetenskapens grundare. Han ar mest kand for att ha formulerat de 3959 reglerna for sanskrits morfologi i texten A???dhy?y? , som fortfarande anvands idag. P??inis sanskrit grammatik ar mycket systematiserad och teknisk. I dess analytiska inriktning finns begreppen fonem , morfem och rot inneboende. Dessa formulerades av vasterlandska sprakforskare ungefar tva artusenden senare.

Den sydindiske sprakforskaren Tolk?ppiyar (cirka 200-talet f.Kr. ) skrev Tolk?ppiyam , en grammatik over tamil , som ocksa den fortfarande anvands idag. Bhartrihari (cirka 450 - 510 ) var en annan viktig forfattare inom indisk lingvistik teori. P??ini s och Bhartriharis arbete hade ett betydande inflytande pa de ideer som framfordes av Ferdinand de Saussure , professor i sanskrit, som allmant betraktas som upphovsman till modern strukturell lingvistik.

Bland andra tidiga sprakforskare finns Jakob Grimm , som formulerade teorin om konsonantforandringar i uttal som ar kand som Grimms lag 1822, Karl Verner , som formulerade Verners lag , August Schleicher som skapade "stamtradsteorin" ("Stammbaumtheorie") och Johannes Schmidt som utvecklade "Wellentheorie" ("vagteorin") 1872. Ferdinand de Saussure var grundaren av modern strukturell lingvistik. Edward Sapir , en ledande foretradare for amerikansk strukturell lingvistik, var en av de forsta som utforskade forhallandena mellan sprakforskning och antropologi . Hans metodologi hade ett starkt inflytande pa hans efterfoljare. Noam Chomsky formella sprakmodell generativ transformationsgrammatik , som utvecklades under inflytande av hans larare Zellig Harris , var i sin tur starkt influerad av Leonard Bloomfield . ^[
4
]