Joseph Goebbels
haller Sportpalatstalet 1943. Pa skylten star det "
Totaler Krieg ? Kurzester Krieg
" (det totala kriget ar det kortaste kriget).
Sportpalatstalet
var ett tal som framfordes av
Tredje rikets
minister
for folkupplysning och
propaganda
Joseph Goebbels
vid
Sportpalast
i
Berlin
18 februari
1943
.
Talet holls under perioden da
andra varldskrigets
krigslycka vande for
Tyskland
.
Slaget om Stalingrad
hade forlorats och
Sovjetunionen
hade borjat att aterta mark. Vid
Casablancakonferensen
hade
Storbritanniens
premiarminister
Winston Churchill
och
USA
:s
president
Franklin Roosevelt
kravt Tysklands ovillkorliga
kapitulation
. Samtidigt stotte
general
Erwin Rommel
pa motgangar i
Nordafrika
nar allierade
fartyg
sankte tyska transportskepp med fornodenheter pa vag mot
Tripoli
.
Som svar beordrade
Adolf Hitler
att Tyskland skulle krigsmobiliseras ytterligare. Den andra februari stangdes 100 000 restauranger och klubbar sa att den civila befolkningen skulle kunna bidraga mer till krigsanstrangningen. Darfor lyssnade miljoner tyskar pa Goebbels over
radion
nar han berattade om de senaste veckornas bakslag.
Talet var viktigt da det var ett tidig erkannande att Tyskland stod infor stor fara, vilket Goebbels anvande for att motivera folket till att fortsatta kampen hardare. Hans huvudsakliga argument var att om inte den
tyska armen
och dess allierade lyckades halla tillbaka hotet fran oster skulle riket slukas av
bolsjevism
och kort darefter skulle aven resten av
Europa
falla. Han sammanfattade det som att tvatusen ars vasterlandsk historia var i fara och skyllde Tysklands nederlag pa
judarna
. Medan Goebbels benamnde Sovjetunionens mobilisering som djavulsk forklarade han att
”Vi kan inte overkomma det bolsjevistiska hotet om vi inte anvander liknande, dock inte identiska, metoder i ett totalt krig.”
Pa sa satt rattfardigade han nedskarningarna av den sociala standarden som temporara atgarder.
Den stora mangden samlade manniskor i Sportpalatset var oerhort entusiastisk och hurrade och klappade handerna sa intensivt att Goebbels stundtals var tvungen att stanna upp i talet i upp till en minut for att hans ord dranktes i mullret av de tusende roster som uttryckte sitt fulla stod till det som sades. Hogst var publikens rop vid den del av talet dar han for att kontra engelsmannens havdanden att det tyska folket hade gett upp hoppet om seger och var trotta pa att kampa sade:
”Den engelska och amerikanska pressen har de senaste dagarna skrivit mycket om det tyska folkets attityd under den har krisen. Engelsmannen tror sig kanna det tyska folket battre an vad vi gor, dess eget ledarskap! De ger hypokratiska rad om vad vi skall gora och inte gora. De tror att det tyska folket av idag ar samma folk som i november 1918 foll offer for deras overtygande list. Jag behover inte motbevisa deras bedyranden. Det kommer att komma fran det kampande och arbetande tyska folket.
For att gora sanningen klar dock, mina tyska kamrater, vill jag stalla er en serie fragor. Jag vill att ni besvarar dem av basta formaga, enligt ert samvete. Nar mina ahorare appladerade den 30 januari rapporterade den engelska pressen nasta dag att allt var ett propagandatrick som inte representerade den sanna asikten hos det tyska folket. Jag har idag bjudit in ett genomsnitt av det tyska folket, i detta ords basta betydelse. Framfor mig sitter rader av tyska skadade fran ostfronten, med amputerade ben och armar, med genomskjutna lemmar, de som har forlorat sin syn och som har kommit hit med sina sjukskoterskor, man som i sin blomstrande ungdom tvingas sitta med sina kryckor framfor sig. Bland dem finns femtio som bar riddarkorset med eklov, lysande exempel pa var stridande front. Bakom dem hojer sig en grupp rustningsarbetare och -arbeterskor fran Berlins stridsvagnsfabriker. Bakom dem finns partitjansteman, soldater fran var kampande forsvarsmakt, lakare, vetenskapsman, konstnarer, ingenjorer och arkitekter, larare, tjansteman och anstallda vid myndigheter och kontor. En stolt representation fran varje omrade i vart andliga samhalle som trots brinnande krig kommer med exempel pa enastaende manskliga formagor. Over hela Sportpalatset ser jag tusentals tyska kvinnor framfor mig ikvall. Ungdomen ar har, liksom aldringarna. Inget stand, ingen yrkesgrupp, ingen aldersgrupp forblev oinbjuden. Jag kan saledes med all ratt saga att framfor mig sitter ett representativt urval av hela det tyska folket, saval fran faderneslandet som fran fronten. Stammer detta? Ja eller nej?
Ni, mina ahorare, representerar i detta ogonblick var nation. Och till er skulle jag vilja rikta tio fragor som ni infor hela varlden och i synnerhet infor vara fiender, som ocksa hor oss i sina radioapparater, a tyska folkets vagnar kommer att svara pa.
Engelsmannen havdar att det tyska folket har forlorat tron pa seger. Jag fragar er: Tror ni med Fuhrern och med oss pa det tyska folkets slutgiltiga seger? Jag fragar er: Ar ni beslutna att folja Fuhrern i vatt och torrt mot segern och ar ni villiga att aven acceptera de tyngsta personliga bordor?
For det andra: Engelsmannen sager att det tyska folket ar trott pa att strida. Jag fragar er: Ar ni redo att folja Fuhrern till faderslandets varn, staende bakom den stridande armen och fortsatta denna kamp med vild beslutsamhet och utan att forvillas genom odets alla nycker anda tills segern ar var?
For det tredje: Engelsmannen havdar att det tyska folket inte langre har nagon lust att utfora de allt storre krigsanstrangningar som regeringen begar av det. Jag fragar er: Ar ni och ar det tyska folket beslutna att arbeta, om Fuhrern sa beordrar, tio, tolv och om nodvandigt 14 timmar om dagen for att ge allt at segern?
For det fjarde: Engelsmannen havdar att det tyska folket motsatter sig rikets atgarder for totalt krig. Det vill inte ha totalt krig utan kapitulation. Jag fragar er: Vill ni ha det totala kriget? Om nodvandigt, vill ni ha ett krig mer totalt och radikalt an vi idag over huvud taget kan forestalla oss det?
For det femte: Engelsmannen havdar att det tyska folket har forlorat sin tillit till Fuhrern. Jag fragar er: Ar ert fortroende for Fuhrern idag storre, trosvissare och mer orubbligt an nagonsin? Ar ni redo att folja honom vartan han gar och gora allt som ar nodvandigt for att fora kriget till ett absolut och oinskrankt segerrikt slut?
For det sjatte fragar jag er: Ar ni redo att fran och med nu ge all er kraft for att bista ostfronten med man och vapen som kravs for att ge bolsjevismen dess dodsstot?
For det sjunde fragar jag er: Svar ni en helig ed till fronten att faderneslandet alltid skall sta fast bakom dem och ge dem allt de begar for att na segern?
For det attonde fragar jag er: Vill ni, i synnerhet ni kvinnor, att regeringen sorjer for att ocksa den tyska kvinnan staller hela sin kraft till forfogande for krigsanstrangningarna och overallt dar det ar mojligt ersatter man for att frigora dem till fronten och darmed bringa hjalp at era man vid fronten?
For det nionde fragar jag er: Godkanner ni, om nodvandigt, de mest radikala atgarder mot sma grupper av smitare och svartaborshandlare som mitt i kriget latsas att det ar fred och egoistiskt utnyttjar folkets nod for att berika sig sjalva? Godkanner ni att de som skadar krigsinsatsen skall forlora sina huvuden?
For det tionde och sista fragar jag er: Vill ni att, sasom det nationalsocialistiska programmet bjuder, lika rattigheter och lika forpliktelser skall galla under kriget, sa att folket pa sina skuldror solidariskt bar krigets harda anstrangningar, lika for hog som lag, fattig som rik?
Jag har fragat och ni har besvarat mina fragor. Ni ar del av folket och genom er mun har det tyska folkets stallningstagande manifesterat sig. Ni har ropat det at vara fiender sa att de inte gor sig nagra illusioner eller falska ideer.”
Vid talets slut ljod appladerna oupphorligt och den sista frasen var helt omojlig att uppfatta pa ljudinspelningen av talet.
”Den har stora krisen och noden for det vanliga livet visar vilka som ar sanna man och kvinnor. Vi har inte langre nagon ratt att tala om det svagare konet, for bada konen visar samma vilja och andliga styrka. Riket ar berett for allt. Fuhrern har befalet, vi skall folja honom. I den har timman av nationellt aterblickande tror vi fast och orubbligen pa segern. Vi ser den framfor oss, vi behover bara stracka oss efter den. Vi maste se allt annat an kampen for seger som underordnat. Det ar plikten for stunden. Lat parollen vara:
? Folk, sta upp, och lat stormen bryta los!”