Sparvhok Status i varlden: Livskraftig  (lc) [ 1 ] Status i Sverige: Livskraftig [ 2 ] Status i Finland: Livskraftig [ 3 ]
Sparvhok
Systematik
Doman	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggstrangsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Faglar Aves
Ordning	Hokfaglar Accipitriformes
Familj	Hokar Accipitridae
Underfamilj	Accipitrinae
Slakte	Accipiter
Art	Sparvhok A. nisus
Vetenskapligt namn
§ Accipiter nisus
Auktor	Linne , 1758
Utbredning
Sparvhokens utbredningsomrade Rott - hackningsomrade Gront - Omrade dar arten upptrader aret runt Blatt - vinterkvarter
Underarter
A. n. granti A. n. melaschistos A. n. nisosimilis A. n. nisus A. n. punicus A. n. wolterstorffi

Sparvhok ( Accipiter nisus ) ar en liten rovfagel inom familjen hokar , som omfattar manga andra dagaktiva rovfaglar med namn som ornar , vrakar , karrhokar och andra hokar. Adulta sparvhokshanar har blagra ovansida och orangestreckad undersida. Honor och juveniler ar bruna pa ovansidan och har brunstreckade undersidor. Hanen ar upp till 25 % mindre an honan vilket ar en av de storsta storleksskillnaderna mellan konen inom fagelriket. Den forekommer fran nordvastra Afrika till stora delar av det tempererade och subtropiska Eurasien . I Europa utgor den en av de vanligaste rovfaglarna. Fageln lever av rov och ar specialiserad pa att fanga faglar i skogsmark men arten forekommer inom manga biotoper, aven storre stader. Den hackar i passande skogsomraden.

Utbredning och systematik [ redigera | redigera wikitext ]

Utbredning [ redigera | redigera wikitext ]

Sparvhok forekommer over ett stort omrade som stracker sig fran nordvastra Afrika till stora delar av det tempererade och subtropiska Eurasien . De populationer som hackar i de kallare regionerna ar flyttfaglar , vissa flyttar sa langt soderut som till ostra Ekvatorialafrika och Indien. De sodra populationerna ar stannfaglar eller gor kortare forflyttningar, exempelvis i hojdled. Juvenilerna paborjar flyttningen tidigare an de adulta och juvenila honor flyttar fore juvenila hanar. ^{[ 4 ]}

Underarter [ redigera | redigera wikitext ]

Arten delas oftast in i sex underarter : ^{[ 5 ] [ 6 ]}

• A. n. granti ( Sharpe , 1890) ? Stannfagel pa Madeira och Kanarieoarna
• A. n. nisus ? hackar i Europa och vastra Asien sa langt som till vastra Sibirien och Iran ; de nordliga populationerna overvintrar vid Medelhavet , nordostra Afrika , Arabiska halvon och Pakistan
• A. n. wolterstorffi ( Kleinschmidt , 1900) ? stannfagel pa Sardinien och Korsika
• A. n. punicus (Erlanger, 1897) ? stannfagel i nordvastra Afrika norr om Sahara . ^{[ 4 ]}
• A. n. nisosimilis ( Tickell , 1833) ? hackar i centrala och ostra Sibirien osterut till Kamtjatka och Japan , och soderut till norra Kina; hela populationen flyttar och overvintrar i Pakistan och Indien och osterut genom Sydostasien och sodra Kina , till Koreahalvon och Japan , vissa flyttar till och med till Afrika
• A. n. melaschistos ( Hume , 1869) ? hackar i bergsomraden fran Afghanistan over Himalaya och sodra Tibet till vastra Kina; genomfor hojdforflyttningar och overvintrar pa lagre liggande hogslatter

Vissa erkanner aven underarten dementjevi (Stepanyan, 1858) som hackar i Tien Shan och narliggande bergsomraden i Centralasien . Andra inkluderar denna population i nisosimilis . ^{[ 7 ]}

Utseende och faltkannetecken [ redigera | redigera wikitext ]

Sparvhoken ar en liten rovfagel med korta breda vingar, med ganska trubbig vingspets och lang stjart, vilka ar anpassningar for manovrering i skogsbiotoper. Honorna kan bli upp till 25 % storre an hanarna vilket ar den storsta storleksskillnaden mellan konen hos nagon fagelart. ^{[ 8 ] [ 9 ]}

Den adulta hanen ar 29?34 cm lang, med ett vingspann pa 58?65 cm, ^{[ 10 ]} och vager 131-180 gram. Den ar jamnt blygra till grabla pa ovansidan, undersidan ar fint bandad i rott pa vit botten vilket far den att se orangefargad ut pa hall, och irisen ar orangegul till orangerod. Honan ar mycket storre an hanen och mater 35?41 cm pa langden, har ett vingspann pa 67?80 cm, ^{[ 10 ]} och vager 186?345 gram. ^{[ 8 ]} Honan har gra till grabrun ovansida, tvarvattrad undersida i grabrunt, och med klargul iris. Juvenilen ar pa ovansidan morkbrun med en rostig ton, har en ojamnt och grovt vattrad undersida i morkbrunt, och har ljusgul iris. Pa nara hall kan man se att den har rodbruna bram pa vingframkanten. ^{[ 10 ]} De har alla langa, smala, gula ben med svarta klor, ^{[ 9 ]} och stjarten har hos bada konen 4-5 glesa morka tvarband. ^{[ 10 ]}

A. n. melaschistos har langre stjart an nisosimilis . ^{[ 11 ]} Underarter A. n. wolterstorffi som lever pa Korsika och Sardinien ar mindre, har morkare ovansida och ar kraftigare bandad pa undersidan. ^{[ 9 ]} Den nordafrikanska hackningspopulationen A. n. punicus ar mycket lik nominatformen. ^{[ 9 ]}

Flykten ar karaktaristisk med nagra snabba vingslag foljt av glidflykt, dar glidflykten ger den en latt bagformad flykt. ^{[ 10 ]} Honan har stadigare flykt an hanen. ^{[ 10 ]} Den flyger ofta tatt over marken och kan till och med forfolja byten till fots in under buskar och dylikt. ^{[ 10 ]} Kan ocksa glidflyga over tradtopparna och termikflyga hogt upp under flytten.

Storleksmassigt ar den lik balkanhoken ( Accipiter brevipes ) men storre an shikran ( Accipiter badius ). Hanen ar nagot mindre ar tornfalken . Framforallt den storre honan kan forvaxlas med duvhok , men sparvhoken saknar duvhokens bukighet och dess ben ar mycket tunnare och inte fjaderkladda lika langt ned pa tarsen. Sparvhokshonan ar for ovrigt i forhallande till duvhoken smalare, har kortare vingar, stjarten ar smalare vid basen och har en fyrkantig avslutning och den flyger med snabbare vingslag. ^{[ 9 ]} Till skillnad fran manga av de arter som den kan forvaxlas med i sitt utbredningsomrade, som balkanhok, besra och tajgahok sa saknar sparvhoken morkt strupband.

Late [ redigera | redigera wikitext ]

Sparvhoken ar en tystlaten fagel, aven under hackningen. Vanligast ar ett kacklande "!kjukjukjukjukju...". Honan tigger med ett klagande "pii-ih". ^{[ 10 ]}

Ekologi [ redigera | redigera wikitext ]

Biotop [ redigera | redigera wikitext ]

Sparvhoken ar vanlig i de flesta olika skogsbiotoper som forekommer i dess utbredningsomradet, men aven i mer oppna landskap med enstaka trad. ^{[ 12 ]} De foredrar att jaga i skogskanten, men flyttande sparvhokar kan ses i alla typer av habitat. ^{[ 4 ]} Till skillnad fran sin storre slakting duvhoken forekommer den ocksa i tradgardar och stadsmiljoer ^{[ 13 ]} och hackar till och med i parker i stader. ^{[ 12 ]}

Foda [ redigera | redigera wikitext ]

Sparvhoken ar en av huvudpredatorerna for mindre faglar i skogsmark. ^{[ 14 ]} Under fodosok kan den tillryggalagga 2?3 km per dag. Den flyger ovanfor tradnivan mest vid spelflykt, for att bevaka sitt revir och vid langre forflyttningar. ^{[ 9 ]} Den jagar genom overraskningsattacker dar den utnyttjar hackar, tradridaer, buskage och liknande skydd och dess habitatval dikteras av narvaron av liknande gomslen. Den gommer sig och vantar pa att faglar ska komma nara. Nar ett byte ar tillrackligt nara, flyger den ut snabbt och lagt. En jakt kan uppsta, da sparvhoken till och med kan vanda sig upp och ned for att fanga bytet underifran, eller forfolja sitt byte till fots under vegetation. Den kan ocksa stortdyka ned pa sitt byte fran hog hojd. ^{[ 9 ]} Vuxna hanar dodar regelbundet faglar som vager upp till 40 gram och ibland anda upp till 120 gram. Honor i sin tur kan ta byten pa upp till 500 gram eller mer. De arter som framst fangas ar de vars levnadssatt gor dem till enkla byten. Hanar tar framst mesar , finkar , sparvar och faltsparvar . Honor tar ofta trastar och starar . Storre byten som duvor och skator dor inte alltid med en gang men avlider nar sparvhoken sliter loss fjadrar och kott. Mer an 120 olika fagelarter ar kanda som bytesdjur och vissa individer specialiserar sig pa vissa arter. Oftast ar det adulta faglar, eller forstaarsungar som ruggar till adult drakt. Den tar dock aven ungar, ibland as och mindre daggdjur , och valdigt sallan insekter . ^{[ 9 ]}

Nar den ater, plockar den fjadrarna och borjar oftast med brostmusklerna. Benen lamnas men kan knackas med nabben. Som andra rovfaglar producerar den spybollar som bestar av delar som den inte klarat av att bryta ned. Dessa spybollar varierar fran 25 till 35 mm pa langden 10?18 mm pa bredden, ar rundade i ena anden, spetsigare i andra och bestar mest av mindre fjadrar. ^{[ 15 ]}

Hackning [ redigera | redigera wikitext ]

Sparvhoken hackar i frodiga, storre skogsomraden, ofta med barrskog eller blandskog. Den foredrar en skogstyp som inte ar for tatt och inte for gles. Den placerar ofta sitt bo i en grenklyka, ofta nara stammen dar tva eller tre grenar borjar, pa en lagre sittande horisontell gren, eller narmre toppen i en hogre buske. Den foredrar att placera sitt bo i barrtrad. Den bygger ett nytt bo varje ar, dar hanen gor merparten av jobbet. Det placerar i narheten av forra arets bo och ibland anvands ett gammalt ringduvebo som grund. Den anvander losa grenar, upp till 60 cm langa, och boet har en medeldiameter pa 60 cm. Nar aggen ar lagda, fodras redet med ett extra lager av pinnar och bark. ^{[ 9 ]}

Den lagger en kull per hackningssasong som bestar av fyra till fem agg. Agget mater 40 x 32 mm och vager 22,5 gram, dar skalet utgor 8 %. ^{[ 8 ]} Aggen laggs oftast pa morgonen, med en frekvens av tva till tre dagar emellan. Om en kull forloras, kan de lagga upp till tva extra kullar som dock alltid ar mindre an forstakullen. ^{[ 9 ]}

Aggen ruvas i genomsnitt 33 dagar. Ungarna klacks duniga, ar bostannare och blir flygga efter 27?31 dagar. ^{[ 8 ]} Det ar honan som tar hand om ungarna under de forsta atta till 14 dagarna i livet och aven darefter vid daligt vader. Hanen hamtar foda, upp till sex byten om dagen, den forsta veckan, vilket okar till atta under vecka tre, och tio per dag under sista veckan i boet. Mot slutet hamtar aven honan mat. Efter 24?28 dagar efter klackning borjar ungarna att satta sig pa grenar i narheten av boet, men de fortsatter att vara beroende av sina foraldrar 28?30 dagar efter att de blivit flygdugliga. ^{[ 9 ]}

Merparten behaller sitt revir under ett ar, men det finns observationer av individer som behallit samma revir i atta ar. Byte av partner leder ofta till byte av revir. Aldre individer tenderar att anvanda samma revir medan misslyckad hackningsframgang tenderar att leda till forflyttning. En studie visar att de som ateranvander sitt gamla revir har hogre hackningsframgang, men den okar inte med aren. Samma studie visade att honor som flyttade hade battre hackningsframgang aret efter att de bytt revir. ^{[ 16 ]}

Mortalitet [ redigera | redigera wikitext ]

Den aldsta kanda sparvhoken var en ringmarkt individ som aterfangades i Danmark da den var 20 ar och 3 manader gammal. Den typiska livslangden ar annars tre ar. En studie visar att proportionen av juveniler som overlever sitt forsta ar ar 39 % och att adultas overlevnadssannolikhet for varje ar ar 65,7 %. ^{[ 8 ]} En studie av sparvhokshonor visade att deras overlevnadssannolikhet okade under de tre forsta aren och minskade under de femte till sjatte aret. ^{[ 17 ]}

Sparvhoken och manniskan [ redigera | redigera wikitext ]

Status och hot [ redigera | redigera wikitext ]

Sparvhokens globala utbredningsomrade uppskattas till 100 000?1 000 000 km². Den ar en av de vanligaste rovfaglarna i Europa tillsammans med tornfalk och ormvrak , ^{[ 4 ]} med ett uppskattat bestand pa 403 000?582 000 par. ^{[ 1 ]} Extrapolerat pa hela utbredningsomradet tros varldspopulationen mycket preliminart uppga till mellan 2,2 och 3,3 miljoner vuxna individer. ^{[ 1 ]} Populationsutvecklingen tros vara stabil och inga tecken finns pa att den utsatts for nagra storre hot. ^{[ 1 ]} Internationella naturvardsunionen IUCN  kategoriserar den darfor som livskraftig . ^{[ 1 ]} Aven i Sverige anses bestandet vara stabilt och livskraftigt . ^{[ 2 ]}

Underarten granti , med sina 100 par pa Madeira och 200 par pa Kanarieoarna, ar hotad pa grund av habitatforlust, aggplockning och illegal jakt och listas i Annex I i EU-kommissionens fageldirektiv . ^{[ 18 ]}

Miljogifter [ redigera | redigera wikitext ]

Under andra halften av 1900-talet kraschade hackningspopulationen av sparvhok i Europa. ^{[ 4 ]} Den kraftiga minskningen sammanfoll med introduktionen av insektsgifterna aldrin , dieldrin och heptaklor , som borjade anvandes for betning av sad 1956. Gifterna ackumulerades i froatande faglar vilket resulterade i stora mangder gift i toppredatorer som sparvhok och pilgrimsfalk. Resultatet blev dubbelt: aggskalen blev tunnare vilket gjorde att de krossades under ruvningen, ^{[ 13 ]} och faglar forgiftades till dods av hoga doser av insektsgifterna. ^{[ 19 ]} Andra effekter var spasmer och desorientering vilket hade en negativ paverkan pa deras jaktlycka. ^{[ 20 ]} I Storbritannien forbjods dessa miljogifter 1975. ^{[ 19 ]} Efter detta har populationen till stora delar aterhamtat sig och pa vissa platser har den till och med blivit vanligare an den var innan man borjade anvanda dessa insektsgifter, exempelvis i norra Europa. ^{[ 4 ]}

Falkenering [ redigera | redigera wikitext ]

Sparvhoken har under flera hundra ar anvants inom falkenering , exempelvis foredrogs den av stormogulen Akbar den store (1542-1605). I Tunisien och Georgien har man traditionellt anvant sig av sparvhokar for att fanga vaktel . I Georgien kallas dessa falkenerare for bazieri , vilket ungefar betyder "sparvhokare", och det finns ett monument over dem i staden Poti . Sparvhoken har aven varit popular inom falkenering pa Irland . I 1600-talets England anvandes sparvhokar av praster, vilket visade pa deras lagre sociala status jamfort med adeln ^{[ 21 ] [ 22 ]} , och arten foredrogs aven av damer inom noblessen och kungahusen, pa grund av sin mindre storlek. ^{[ 23 ]}

Sparvhoken i kulturen [ redigera | redigera wikitext ]

Enligt grekisk mytologi forvandlades Nisos , kung av Megara , till en sparvhok efter det att hans dotter, Skylla , skar av honom hans lila harlock for att visa den for sin alskare Minos som ocksa var Nisos fiende. ^{[ 24 ]} Sparvhoken omnamns i Richard Francis Burtons Tusen och en natt som: Good sooth my bones, wheneas they hear thy name. Quail as birds quailed when Nisus o'er them flew . ^{[ 25 ]}

Namn [ redigera | redigera wikitext ]

Dess vetenskapliga slaktnamn harstammar fran latinets accipiter som betecknade rovfaglar i allmanhet och falkar och hokar i synnerhet. Ordet harstammar formodligen fran latinets accipi? som betyder fanga. ^{[ 26 ]} Det vetenskapliga artepitetet nisus ar latin och betyder "anstrangning". ^{[ 27 ]}

Dialektalt har den ofta burit samma namn som de mindre falkarna, exempelvis stenfalk och tornfalk , som pa Gaso i Bohuslan dar dessa kallades spurvehog ^{[ 28 ]} eller i Vasterbotten dar de kallades sparrspanning(en) . ^{[ 29 ]} Pa Gotland har den kallats sparring . ^{[ 30 ]}

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

Artikeln ar till stora delar oversatt fran engelsksprakiga wikipedias artikel Eurasian Sparrowhawk , last 2009-11-01

Externa lankar [ redigera | redigera wikitext ]

• Wikimedia Commons har media som ror sparvhok .
  Bilder & media
• Wikispecies har information om sparvhok .
  Artforteckning
• Wiktionary har ett uppslag om sparvhok .
  Ordbok
• Artportalen : Dagens fynd ? senaste observationerna ? bilder
• Hemsida med ljud och videor av sparvhok - RSPB