Socialhogskola
blev i
Sverige
1964 ny beteckning pa de davarande fyra
socialinstituten
, vilka var laroanstalter for utbildning av
socionomer
. Ytterligare tva socialhogskolor tillkom innan dessa genom
hogskolereformen 1977
upphorde som sjalvstandiga laroanstalter. Efter att de gamla beteckningarna
socialinstitut
och
socialpolitiskt institut
forsvunnit levde fortfarande den gamla forkortningen
"Sopis"
(socialpolitiskt institut) kvar - aven sedan socialhogskolorna formellt upphort 1977.
Den 1 januari 1921 inrattades i
Stockholm
foregangaren till
socialhogskolan vid Stockholms universitet
,
institutet for socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning
, allmant kallat
socialinstitutet
, som tillkom pa initiativ av
Centralforbundet for socialt arbete
och med hjalp av donationsmedel.
[
1
]
Senare tillkom socialinstitut i
Goteborg
(1944),
Lund
(
Sydsvenska socialinstitutet
, 1947) och
Umea
(1962),
[
2
]
varefter dessa 1964 omvandlades till socialhogskolor. Samtidigt forlangdes utbildningen till 3½ ar.
[
3
]
Darefter tillkom aven socialhogskolor i
Orebro
(1967)
[
4
]
och
Ostersund
(1971).
[
5
]
Vid socialhogskolorna fanns tva utbildningslinjer, social linje och forvaltningslinje.
[
6
]
Av utbildningstiden pa sju terminer utgjordes tva terminer av handledd studiepraktik.
I samband med
hogskolereformen 1977
upphorde de davarande sex socialhogskolorna som sjalvstandiga laroanstalter och verksamheterna inordnades som institutioner for
socialt arbete
i universitetet eller hogskolan pa respektive ort - dock inte i Orebro som organiserades efter samma amnesinstitutioner som ovrig utbildning. Vid samma tidpunkt togs narmare 25 andra hogskolor bort pa ett liknande satt, som en anpassning till omvarlden och internationell standard. I Stockholm och Lund har man dock fortsatt att anvanda beteckningen "socialhogskolan" trots att dessa fore detta hogskolor sedan lange ingar i universiteten dar.
[
3
]
[
7
]
- Nationalencyklopedin
, band 17 (1995), sidan 27
