Slaget vid Magenta
Del av Andra italienska frihetskriget
Franska kejserliga gardet vid Magenta, malning av Eugene Charpentier.
Agde rum 4 juni 1859 Plats Magenta , nuvarande Italien Resultat Fransk-sardinsk seger
Stridande
Andra franska kejsardomet Kungariket Sardinien	Kejsardomet Osterrike
Befalhavare och ledare
Napoleon III Viktor Emanuel II	Eduard Clam-Gallas
Styrka
47 517 man	55 792 man
Forluster
657 doda 3 223 sarade 655 tillfangatagna och saknade	1 368 doda 4 358 sarade 4 500 tillfangatagna eller saknade

Slaget vid Magenta var ett slag 4 juni 1859 under Andra italienska frihetskriget utanfor staden Magenta . En fransk arme under befal av Napoleon III besegrade en osterrikisk arme under befal av Eduard Clam-Gallas .

Napoleon hade ett betydande overtag under slaget. Nar natten redan inbrutit bemaktigade sig fransmannen den viktigaste fientliga positionen, den lilla staden Magenta. Den osterrikiska armens hogste befalhavare i Italien, ungraren Ferencz Jozsef Gyulay , hade dock for avsikt att nasta morgon ateruppta slaget. Men under natten kom underrattelsen fran underbefalhavaren Clam-Gallas att hans trupper inte var i stridsskick, och att han darfor aterfort dem till Milano . Gyulai bev darfor tvungen att ge upp sin stallning, utrymma Lombardiet och ta sin tillflykt till fastningsfyrkanten bakom Mincio . ^{[ 1 ]}

General Patrice de Mac-Mahon , gruppbefalhavare vid franska armen utnamndes for sitt fortjanstfulla ingripande i striden till hertig av Magenta.

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]

• Carlquist, Gunnar , red (1937). Svensk uppslagsbok . Bd 17 . Malmo: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1183  

Noter [ redigera | redigera wikitext ]