Ronald Fairbairn
Fodd	11 augusti 1889 [ 1 ] Edinburgh
Dod	31 december 1964  (75 ar) Edinburgh
Begravd	Dean Cemetery
Medborgare i	Storbritannien
Utbildad vid	Edinburghs universitet
Sysselsattning	Psykiater , psykoanalytiker
Barn	Nicholas Fairbairn (f. 1933) [ 2 ]
Redigera Wikidata

William Ronald Dodds Fairbairn , i hans skrifter forkortat till W. R. D. Fairbairn , fodd 1889, dod 1964, var verksam som lakare och psykoanalytiker i Edinburgh Skottland .

Fairbairn raknas inom psykoanalysen till Objektrelationsskolan .

Biografi [ redigera | redigera wikitext ]

Fairbairn foddes i Edinburgh i Skottland och kom att leva storre delen av sitt liv i eller strax utanfor staden. Han vaxte upp i ett kristet hem av skotsk presbyteriansk konfession. Hans far Thomas Fairbairn var varderare och lantmatare och familjen tillhorde medelklassen. ^{[ 3 ] [ 4 ] [ 5 ]}

Fairbairn avsag ursprungligen att studera till advokat , men studier i filosofi inspirerade honom att istallet studera teologi och koine -grekiska med syfte att bli prast . Under forsta varldskriget deltog Fairbairn bland annat i den brittiska erovringen av Jerusalem fran Ottomanska riket 1917. I Israel blev han intresserad av psykiatri och efter kriget utbildade han sig istallet till psykiater . 1923 tjanstgjorde han kort i London och overgick da till anglikanska kyrkan , vilken aven hans mor tidigare tillhort. 1923 borjade han arbeta som psykiater vid Edinburgs sjukhus. Han oppnade parallellt en privat mottagning 1925.

Under studierna stiftade han bekanskap med psykoanalysen och inledde sin egen analys hos E. H. Connell i Edinburgh 1921. Han genomgick aldrig den officiella psykoanalytiska utbildningen, men blev trots det 1931 upptagen i brittiska psykoanalytiska sallskapet som associerad medlem och 1939 som fullvardig. Han var personligen bekant med Edward Glover ^{( en )} och Ernest Jones ^{( en )} . Hans intresse for psykoanalys skapade stundtals spanningar till hans arbetsgivare.

1926 gifte han sig med Mary Ann More-Gorden. Fairbairn tillbringade mycket tid med arbete, vilket skapade spanningar i aktenskapet. Hustrun utvecklade sa smaningom alkoholberoende och dog plotsligt 1952. 1958 gifte han om sig med sin sekreterare Marion Frances Archer ^{[ 6 ]} .

Den psykoanalytiska foreningen i Storbritannien var praglad av en konflikt mellan Anna Freud och Melanie Klein och deras olika psykoanalytiska teorier och praktiker. Foreningen lyckades halla samman genom att indela sig i en Anna Freud- och en Melanie Klein-grupp. Det bildades aven en mellan- eller oberoende grupp. Fairbairn tillhorde denna grupp. Fairbairn var delvis inspirerad av Klein, men utvecklade ocksa en mycket sjalvstandig psykoanalytisk teori baserad pa relationer istallet for pa drifter. Fairbairn blev som psykoanalytiker nagot isolerad i Skottland, da de flesta andra psykoanalytiker var verksamma i London.

Fairbairn beskrivs av Sutherland (s. 30-31) som lang och smal, med tunt rott har och mustasch. Hans rorelser var livliga. Han bar alltid moderiktig kostym och rokte mycket cigaretter. Mottagningen var noggrant inredd och hans hem smyckad med traditionell konst. Hans personlighet var varm och valkomnande men nagot formell. Han gick regelbundet i kyrkan.

1958 forsamrades hans halsa, fran 1961 tog han bara emot nagra fa gamla patienter. Han dog 1964.

Hans framsta larjungar ar John D. Sutherland ^{( en )} och Harry Guntrip ^{( en )} .

Teori [ redigera | redigera wikitext ]

Sammanfattning [ redigera | redigera wikitext ]

Fairbairns psykologiska teori ar behovs-miljo-strukturell - den utgar for det forsta fran barnets behov, for det andra fran foraldrarnas verkliga bemotande, och for det tredje fran barnets subjektiva upplevelse och hantering av detta genom inompsykiska operationer.

Manniskan ar enligt Fairbairn framfor allt relaterande. Barnets framsta behov ar darfor att alska och att bli alskad. Om barnet inte upplever att foraldrarna bejakar barnets karlek, kommer barnet att uppleva att hans eller hennes karlek ar dalig. Barnet kommer da att fa svart att relatera och utvecklar schizoid problematik. Om barnet istallet upplever att han eller hon skadar relationen med sitt hat, kommer det att utveckla depressiv problematik.

Fairbairn utgar ocksa ifran det lilla barnets totala beroendestallning i relation till sina foraldrar. Om foraldrarna inte bemoter barnet val, ar barnet anda hanvisad till just dessa foraldrar. Barnet kan inte valja bort daliga foraldrar, utan ar istallet hanvisad till att gora operationer inom sitt eget psyke, som gor det lattare att utsta omvarldens svarigheter. Sadana operationer bildar i Fairbairns sprakbruk en psykisk struktur, vilken kan gora livet lattare i barndomen, men komplicera framtida relationer och leda till psykisk ohalsa.

Barnet uppfattar det som nodvandigt att fa karlek fran just sina foraldrar. Brist pa karlek leder darfor till separationsangest. Barnet kan i en sadan situation lasa fast sig i ett krampaktigt kravande, ofta omedvetet, som leder till en ofruktbar bindning till en foralder som inte ger det barnet onskar. En sadan lasning kan finnas kvar upp i vuxen alder, trots att man som vuxen har betydligt storre mojligheter att forma nya relationer.

Utvecklingen gar fran infantilt beroende till moget beroende. Den vuxne ar alltsa ocksa beroende och ingen isolerad o. Den vuxne ar dock mer inriktad pa att ge och barnet mer pa att ta emot. Den vuxne ar ocksa battre an barn pa att se skillnad mellan sig sjalv och andra. For att utveckla en sadan mognad som vuxen, behover man mota karlek.

Fairbairns mest kanda teori kallas den endopsykiska strukturen (1944). Den gar i korthet ut pa att barnet delar upp bilden av foraldern i en god och en dalig. Den daliga bilden delas i sin tur upp i en som ar avvisande, och en som ar lockande men oatkomlig. Sadana omedvetna forestallningar om andra kallar Fairbairn "inre objekt", och motsvarande subjektiva utgangspunkter for agerande kallar han "jag". Den som har en stark sadan struktur, tenderar att uppfatta andra som antingen avvisande eller lockande men oatkomliga, och tenderar att ha svart att se verkligheten som den ar.

I psykoterapin far personen mota en god person, som kan hjalpa patienten att se verkligheten som den ar och lamna de gamla strukturerna, med sina infantila behov och frusna konflikter.

Fairbairn gor ingen samlad framstallning av sina teorier, utan presenterar olika teorier successivt. Teorierna ar delvis svara att forena inbordes, varfor de aven nedan presenteras kronologiskt.

Utvecklingspyskologi och psykopatologi (1941) [ redigera | redigera wikitext ]

Text: A Revised Psychopathology of the Psychoses en Psychoneuroses (1941) ^{[ 7 ]}

Manniskan ar enligt Fairbairn en social varelse med starka behov att relatera till andra. De manniskor man har en relation till kallar han yttre objekt. Han formulerar detta behov som att manniskan ar objektsokande, och han benamner denna objektsokande tendens libido. Aggression ar daremot inte en grundlaggande drift pa samma satt, utan en reaktion pa upplevda missforhallanden. Den viktigaste relationen for ett litet barn ar den med sin vardnadshavare, pa Fairbairns tid typiskt sett modern. Det ar nar det lilla barnets behov av relation med sin mor inte tillgodoses, som psykopatologi kan uppsta.

Barnet skapar sig forestallningar om sin foralder. Sadana forestallningar kallar Fairbairn for inre objekt. De kan vara omedvetna. De paverkar da pa ett omedvetet satt hur man relaterar till andra. Men man kan ocksa relatera till de inre objekten och blir da inatvand. Man kan aven identifiera sig med inre objekt, och man upplever sig da vara delaktig i det inre objektets egenskaper, attityd och agerande.

Barnet fods med ett "jag" som har formaga att relatera. Detta jag ser dock ursprungligen inte skillnad mellan sig sjalv och sin mor. Detta kallar Fairbairn for primar identifikation. Den process dar barnet mer och mer ser granser mellan sig sjalv och andra kallar han differentiering.

Utvecklingen gar enligt Fairbairn aven fran infantilt beroende till moget beroende. Andra satt att uttrycka detta ar, att manniskan gar fran mottagande till givande, fran identifikation till minskad identifikation, fran att internalisera objekt till att ater forlagga dem i den yttre verkligheten. Manniskan ar som sagt en social varelse - malet ar darfor inte sjalvstandighet, utan moget beroende. Att inte genomlopa denna utveckling, utan bli kvar i barnets beroende, ger upphov till patologi.

Fairbarin beskriver detta som tva olika utvecklingsstadier - infantilt respektive moget beroende. Mellan dem finns ett overgangsstadium. Olika patologier utvecklas i de olika stadierna.

Stadiet av infantilt beroende [ redigera | redigera wikitext ]

Det lilla barnet ar ovillkorligt beroende av sin vardare. En vuxen person ar villkorligt beroende och har ofta mojlighet att utveckla nya relationer och att valja bort daliga. Det lilla barnet har inte det, och ar darfor helt beroende - bade fysiskt och psykiskt - av sin vardares bemotande. Det som for Fairbairn ar helt centralt for ett barns psykiska utveckling ar att barnet pa ett tillrackligt overtygande satt upplever sig vara alskad for sin egen skull, och att dess egen karlek tas emot. Om barnet far dessa behov tillfredsstallda, har det senare mojlighet att lamna det infantila beroendet for ett mognare. Om de inte far dessa behov tillfredsstallda, klamrar de sig istallet fast vid foraldern. En motvilja mot att lamna det infantila beroendet grundar sig i tanken att barnet i sa fall aldrig kan fa dessa behov tillfredsstallda, vilket skapar separationsangest. Detta ar karnan i den psykopatologi som utvecklas i det infantila beroendets tva delstadier - schizoiditet och depression. For att psykopatologin skall cementeras upp i vuxen alder, behover det negativa bemotandet i allmanhet finnas aven i de foljande tidiga barnaaren.

Barnet inkorporerar i detta stadium modern som ett inre objekt. Inkorporeringen av objekt sker utifran den mottagande tendensen i stadiet, kroppsligt uttryckt genom sugandet pa brostet. Men det sker ocksa utifran frustration over det yttre objektets bemotande. Det inre objektet blir en ersattning for det otillrackliga yttre, sasom tummen blir en ersattning for brostet. Fairbairn uttrycker ocksa att forekomsten av ett inre objekt kan vara ekvivalent med upplevelsen av att befinna sig i ett objekt, pa samma satt som barnet bade dricker moderns mjolk och omges av hennes famn.

Det infantila beroendets stadium indelas i tva delstadier.

Preambivalenta delstadiet - schizoiditet [ redigera | redigera wikitext ]

I det preambivalenta delstadiet har barnet annu inte lart sig hata. Pa samma satt som att barnet har att valja mellan att suga, eller att inte suga, pa brostet; kan han eller hon bara valja mellan att alska och att inte alska. Om barnets karlek inte tas emot enligt ovan, upplever barnet sin karlek som dalig och skadlig for objektet. Fragestallningen blir, hur man kan alska utan att forstora objektet med sin karlek. Barnet undandrar da sin karlek (libido) fran yttre objekt och riktar den mot inre och blir introvert. Nar karleken undandras fran de yttre objekten, upplever barnet att det forlorar objekten. Men om barnets karlek inte upplevs som accepterad, upplever barnet att det forlorar objektet aven om det riktar karlek mot det. Barnet befinner sig alltsa i en omojlig situation. En kansla av oformaga och meningsloshet intrader, vilket ar ett uttryck for att jaget klyvts. Detta kan leda till att barnet aven undandrar sin karlek fran jaget. Eftersom libido ar den kraft som haller jaget samman, riskerar barnet da att aven forlora sitt jag. Detta ar enligt Fairbairn dynamiken i uppkomsten av schizoid problematik.

Narcissism
Aven narcissism uppkommer, enligt Fairbairn i detta stadium. Primar narcissism innebar identifikation med objektet, medan sekundar narcissism innebar identifikation med det inre objektet. Barnet upplever en underlagsenhet gentemot de yttre objekten, men kan samtidigt ha en attityd av overlagsenhet, som aterspeglar en overlagsenhet gentemot de inre objekten. Narcissism forekommer ofta i kombination med schizoiditet enligt Fairbairn.

Ambivalenta delstadiet - depression [ redigera | redigera wikitext ]

I det ambivalenta delstadiet ar det grundlaggande problemet fortfarande att inte uppleva sig bli alskad, eller att ens karlek inte accepteras. Barnet har dock nu aven utvecklat mojligheten att bita och att hata, och kan valja mellan att suga pa eller bita i brostet, respektive mellan att alska eller att hata. Detta kallar Fairbairn ambivalens. Fragestallningen i detta stadium ar, hur man kan alska utan att forstora objektet med sitt hat. Hatet leder till att man upplever att man forlorar objektet, vilket leder till depressiv problematik. Efter dikotomin av objektet i nasta stadium kan den deprimerade bli av med hatet genom att rikta det mot det forkastade objektet, och kan rikta karleken mot det accepterade objektet. Depressivitet grundar sig darfor i ett misslyckande att genomfora dikotomin av objektet, varfor man maste rikta bade hat och karlek mot samma objekt, det ambivalenta. Eftersom inget hindrar karleken, kan den deprimerade forma relationer, vilket den schizoide har svart med.

En depressiv problematik kan utvecklas ovanpa en schizoid. Det ar alltsa mojligt att ha bada. Vare sig schizoiditet eller depression ar forsvarstekniker.

Overgangsstadiet - overgangstekniker [ redigera | redigera wikitext ]

Under overgangsstadiet vaxer barnets behov av sjalvstandighet. Samtidigt finns ett starkt behov av att atervanda till den tidigare narheten - regression. Dessa tva behov utgor den dominerande konflikten under stadiet. Det kan i Fairbarns termer uttryckas som en konflikt mellan att frigora sig fran den primara identifikationen - differentiering, och att aterga till denna. Eller annorlunda uttryckt mellan att kasta ut och att halla kvar inre objekt. Detta utkastande handlar dock inte om att gora sig av med objektet, utan det betraktas fortfarande huvudsakligen som inre. Utifran den tidigare ekvivalensen mellan att ha ett inre objekt och att vara omsluten av ett objekt, kan det ocksa uttryckas som en konflikt mellan att frigora sig fran ett fangelse och att atervanda hem. Hur barnet hanterar denna konflikt avgor vilka patologier som utvecklas.

I begynnelsen av overgangsstadiet borjar barnet ocksa tillampa en ny teknik - dikotomi av objektet. Det innebar att det inre ambivalenta objektet klyvs i ett bra och ett daligt, ett accepterat och ett forkastat. Karlek riktas mot det bra och hat mot det daliga. Detta oppnar for mojligheter att behandla de tva objekten olika. Pa detta satt kan barnet utveckla foljande fyra patologier: fobi, tvang, hysteri och paranoia. Dessa patologier ar forsvarstekniker. De ar inte successiva stadier, utan alternativa utvecklingslinjer. Man ar inte heller begransad till en utan kan anvanda flera. Dessa fyra tekniker utvecklas ovanpa en ursprunglig grund av schizoid och/eller depressiv problematik. Dessa tva ar inte tekniker. Separationsangest fran de preambivalenta och ambivalenta delstadierna kan ha en viktig roll i utvecklingen.

Fyra tekniker [ redigera | redigera wikitext ]

Fairbairn beskriver de fyra teknikerna enligt foljande:

• Fobisk teknik innebar att man uppfattar bade det accepterade och det forkastade objektet som yttre. Tekniken innebar att man flyr fran det daliga till det goda objektet. Konflikten star mellan en angest for separation och isolering respektive instangdhet, en konflikt mellan att fly och att ge efter. Nar man ger efter leder det till undergivenhet, vilket beskrivs som en masochistisk hallning. Tekniken ger uttryck for en i huvudsak passiv hallning.

• Tvangsmassig teknik innebar att man uppfattar bada objekten som inre. Konflikten star mellan att soka kontrollera objekten genom att halla dem kvar eller att stota ut dem. Konflikten star ocksa mellan en angest for att bli tom eller att sprangas, vilket kan ta sig uttryck i oro for sjukdom. Tekniken beskrivs som aktiv, mer oppet aggressiv och sadistisk.

• Hysterisk teknik innebar att det accepterade objektet betraktas som yttre och det forkastade som inre. Konflikten star mellan acceptans och forkastelse av objekt. Tekniken ar forknippad med skuld over att inte fa den karlek man onskar, eller att ens egen karlek inte bejakas. Yttre objekt overvarderas, vilket leder till intensiv karlek. Samtidigt identifierar man sig med det inre daliga objektet, vilket leder till dalig sjalvkansla. Fairbairn kopplar aven dissociation till nedvardering av sig sjalv. I en senare text ^{[ 8 ]} ser Fairbairn tydliga kopplingar mellan schizoiditet och hysteri. Han uttrycker det som att processen ar schizoid och symptomen hysteriska. Det ar sa att saga i den hysteriska tekniken som den schizoida problematiken slar igenom tydligast, vilket ocksa framgar av beskrivningen av de bada tillstanden.

• Paranoid teknik innebar att det accepterade objektet betraktas som inre och det forkastade som yttre. Detta leder till en grandios sjalvbild och att det negativa upplevs komma utifran. Det daliga objektet utsatts for stark forkastelse och nedvardering, vilket innebar att yttre objekt uppfattas som fiender.

Moraliskt forsvar (1943) [ redigera | redigera wikitext ]

Text: The Repression and the Return of Bad Objects (with special reference to the 'War Neuroses') (1943) ^{[ 9 ]}

1943 utvecklar Fairbairn sin teori om objekt. Libido kan soka och binda sig inte bara till yttre utan aven till inre objekt. Detta ar detsamma som att man har en relation till inre objekt. Ett daligt inre objekt kan man ha en relation till for att man som barn var beroende av ett daligt yttre objekt. Det upplevs som battre att ha en relation till ett daligt objekt, an att vara ensam och overgiven. Det som binder en person vid en daligt inre objekt ar separationsangest och en upplevelse av att objektet ar nodvandigt. En sadan relation blir dock inte positiv utan sadomasochistisk till sin natur, med tonvikt mot det masochistiska.

Daliga objekt uppfattas pa en gang som nodvandiga och intolerabla. Upplevelsen av nodvandighet skapar libidinosa band, upplevelsen av att objekten ar intolerabla gor att objekten trangs bort. Borttrangningen gor objekten omedvetna. De kan dock aktiveras eller frisattas i kanslomassigt signifikanta situationer som liknar relationen med det borttrangda objektet, vilket innebar att aspekter av objekten kan bli medvetna. Om man identifierar sig med ett inre objekt, upplever man sig sjalv vara lik det, det vill saga antingen bra eller dalig. Man kan ocksa projicera eller externalisera inre objekt, vilket innebar att man upplever likheter med objekten hos personer i sin omgivning.

Fairbairn menar i denna text att det inte finns nagon anledning att internalisera ett gott objekt. Om barnet har en god och omvardande mor som yttre objekt, sa racker det. Om modern daremot frustrerar barnets behov, inte alskar det for dess egen skull, och inte tar emot dess karlek, sa klyver barnet modern i ett bra och ett daligt objekt. Sedan internaliserar barnet det daliga objektet. Pa detta satt renas bilden av det yttre objektet och barnet kan sjalv ta pa sig daligheten genom identifikation med det inre objektet. Internaliseringen ar ocksa en kontrollhandling - barnet forsoker i sitt inre fa kontroll over det som inte kan kontrolleras i det yttre.

Det inre daliga objektet upplevs som ovillkorligt daligt. Nar barnet identifierar sig med detta objekt, upplever han eller hon sig ocksa som ovillkorligt dalig. Relationen till det daliga objektet ger en kansla av skam. For att losa detta internaliserar barnet aven ett gott objekt som ges funktionen av overjag eller moralisk kompass. Om barnet dras till det daliga objektet, upplever han eller hon sig som villkorligt dalig gentemot det goda inre objektet, och om barnet motstar det daliga objektets lockelse, upplever han eller hon sig som villkorligt god gentemot det goda inre objektet. Detta leder till en upplevelse av skuld, men det ar enligt Fairbairn bildligt talat battre att leva i en varld dar det finns en Gud som kan forlata, an att vara omgiven av djavlar. Internaliseringen av det goda objektet sker i forsvarssyfte och kallas moraliskt forsvar.

Psykisk ohalsa har storst risk att utvecklas om personen har ett infantilt beroende och separationsangest, samt om forsvaren inte fungerar tillrackligt bra. Vid yttre pafrestningar kan da de inre objekten aktiveras och frisattas.

Den endopsykiska strukturen (1944) [ redigera | redigera wikitext ]

Texter:

Endopsychic Structure Considered in Terms of Object-Relationships (1944) ^{[ 10 ]}

A Synopsis of the Development of the Author's Views Regarding the Structure of the Personality (1951) ^{[ 11 ]}

An Object Relations Theory of the Personality (1963) ^{[ 12 ]}

Teorin om den endopsykiska strukturen eller situationen fran 1944 ar Fairbairns mest kanda teori. Denna struktur utvecklas genom internalisering och klyvning. Utgangspunkten ar densamma som tidigare barnets absoluta beroendesituation, att barnets behov frustreras och att dess karlek inte tas emot. Modern upplevs da som ambivalent. Det barnet gor for att forsoka hantera denna situation ar att klyva objektet i ett bra och ett daligt, aven kallat tillfredsstallande respektive otillfredsstallande, eller accepterande respektive avvisande (Fairbairn hade tidigare talat om ett accepterat och ett avvisat objekt). Barnet introjicerar sedan det daliga objektet, for att kontrollera detta.

Detta loser dock inte problemet. Det nu avklyvda och introjicerade daliga objektet har namligen bade avvisande och lockande aspekter. Det avvisande aterspeglar en avvisande eller otillfredsstallande sida hos det yttre objektet, det lockande aterspeglar overdriven emotionell eller sexuell nargangenhet hos det yttre objektet. Barnet forsoker hantera detta genom att aven klyva det daliga objektet i ett lockande och ett avvisande. Fairbairn kallar dem i sin slutliga formulering for det libidinosa och det antilibidinosa objektet. (Ursprungligen [1944] kallade han dem det lockande objektet respektive det avvisande objektet.) Dessa objekt ar inte acceptabla for det ursprungliga jaget. For att ytterligare gora sig av med dem, tranger det ursprungliga jaget bort dem till det omedvetna med hjalp av aggression. Fairbairn kallar detta for primar borttrangning . Efter den foljer en sekundar borttrangning : Jaget ar genom libidinosa band knutet till objektet. Detta galler aven dessa avklyvda delar av objektet. Jaget avsondrar darfor de delar som genom libido ar knutna till de libidinosa och antilibidinosa objekten genom klyvning och tranger aven bort dem med aggression. Dessa jagdelar kallar Fairbairn i sin slutliga teori for det libidinosa respektive antilibidinosa jaget. (Det antilibidinosa jaget kallade han ursprungligen Den Inre Sabotoren.) Aterstoden av jaget kallar han centraljaget. Bade den primara och sekundara borttrangningen genomfors av jaget och Fairbairn kallar dem for direkta. Darefter beskriver han en indirekt borttrangning utford av det antilibidinosa jaget. Barnet vagar inte rikta hat mot sin mor, vilket tar sig uttryck i att inte heller det antilibidinosa jaget riktar hat mot det antilibidinosa objektet. Istallet riktar det sitt hat mot det libidinosa objektet och det libidinosa jaget. Detta gor det antilibidinosa jaget genom identifikation med det antilibidinosa objektet och a dess vagnar. Pa sa satt blir det libidinosa objektet och det libidinosa jaget mer omedvetna an det libidinosa objektet och det libidinosa jaget.

I den resulterande endopsykiska strukturen finns nu alltsa tre jag-objekt-relationer. Dar finns ett antilibidinost jag, som upplever sig avvisat av sitt objekt, men som pa grund av separationsangest anda klamrar sig fast vid det i ett krampaktigt och undergivet forhallande. Sin aggression tar det istallet ut pa det libidinosa jag-objekt-paret, i forsta hand pa det libidinosa objektet, i andra hand pa det tillhorande jaget. Det antilibidinosa jaget identifierar sig med det antilibidinosa objektet och hatar det libidinosa objektet och jaget a det antilibidinosa objektets vagnar. Dar finns ett infantilt libidinost jag, som olyckligt langtar och hoppas pa karlek fran det libidinosa objektet, och som samtidigt attackeras med hat fran det antilibidinosa jaget. Centraljaget relaterar till yttre objekt.

Att de daliga jag-objekt-paren ar borttrangda och vasentligen omedvetna, innebar inte att problemen ar losta. Tvartom. Den endopsykiska strukturen ar som ett omedvetet filter genom vilket individen uppfattar och interagerar med verkligheten, sarskilt i nara relationer. Delobjekten och -jagen ar extrema och overdrivna och relationerna mellan dem bygger pa infantilt beroende. Andra manniskor kan pa ett orealistiskt satt uppfattas som avvisande (antilibidinosa objektet) eller lockande men oatkomliga (libidinosa objektet) och personen kan agera darefter genom undergivenhet (antilibidinosa jaget mot antilibidinosa objektet), olycklig atra (libidinosa jaget) eller aggression (antilibidinosa jaget mot libidinosa objektet). Centraljaget har o-, for- och medvetna delar. Borttrangningen innebar ocksa att en stor mangd libido och aggression blir last i de borttrangda jagen och inte finns tillganglig for centraljaget. Libidon ar genom det antilibidinosa jagets aggression dubbelt borttrangd, vilket skapar kanslor av dalighet och skam. Den sekundara borttrangningen skapar angest och libidon kommer att upplevas som smartsam. Att sa mycket libido ar riktad mot inre objekt, leder till ett motstand mot att rikta karlek mot yttre objekt.

Strukturen ar en dynamisk struktur dar jagen, och delvis aven objekten, har libidinosa och aggressiva impulser. Libido och aggression kan enligt Fairbairn inte tankas fristaende, utan ar alltid kopplad till en struktur. De utgar fran ett jag och riktar sig mot ett objekt, inre eller yttre. Libido kan forstas som attraktion, och aggression som bortstotning.

Enligt Fairbairn genomgar alla denna inre strukturering. Den kan dock vara olika omfattande. Beroende av problematiken i barnets verkliga uppvaxtforhallanden och barnets tolkning av dem, kan de avklyvda objekten och deljagen utgora olika stor del av strukturen, aggressiviteten kan vara olika stark, och strukturen kan vara olika rigid och sluten mot verkligheten och darmed olika svar att paverka.

Psykopatologi kan beskrivas i olika endopsykiska monster. Samt i grad av rigiditet kontra flexibilitet.

Ett gott inre objekt (1951) [ redigera | redigera wikitext ]

Text: Addendum (1951) ^{[ 13 ]}

I denna korta text fran 1951 lagger Fairbairn till ett gott inre objekt. Han har tidigare (1941 och 1943) uttryckt att barnet internaliserar ett gott inre objekt som kompensation om det yttre ar otillrackligt. I texten fran 1941 talar han ocksa om att internalisera modern som ett uttryck for en infantil internaliserande tendens parallell med sugandet pa brostet. Detta inre objekt klyvs i inledningen av overgangsfasen - dikotomi av objektet. I texten om den endopsykiska situationen finns dock inget internaliserat gott objekt.

I texten fran 1951 atergar han till tidigare tankar och utvecklar dem: Barnet internaliserar ett ambivalent objekt och klyver sedan detta i ett gott och ett daligt. Det ambivalenta objektet ar delvis frustrerande, vilket kan vara ett tillrackligt motiv for internalisering, menar han. Det accepterande och karleksfulla objektet kallar Fairbairn idealobjektet. Detta kan centraljaget tryggt alska.

I den slutliga modellen finns darfor tre inre objekt och tre jag:

I texten fran 1951 brottas Fairbairn aven med att forena de tva objekten i de fyra overgangsteknikerna fran 1941 med sin nya endopsykiska struktur med tre objekt. Han drar slutsatsen att det avvisade objektet i overgangsteknikerna skall identifieras med de tva daliga objekten i den endopsykiska situationen, bade det libidinosa och det antilibidinosa; och det accepterade objektet med idealobjektet.

Psykos och neuros (1958) [ redigera | redigera wikitext ]

Fairbairn beskriver i en fotnot skillnaden mellan (psyko)neuros och psykos sa, att neurotiker behandlar situationer i den inre verkligheten som om den vore yttre verklighet, och psykotikern behandlar den yttre verkligheten som om den vore den inre verkligheten ^{[ 14 ]}

Psykoterapi [ redigera | redigera wikitext ]

Texter:

The Repression and the Return of Bad Objects (with special reference to the 'War Neuroses') (1943) ^{[ 9 ]}

Endopsychic Structure Considered in Terms of Object-Relationships (1944) ^{[ 10 ]}

On the Nature and Aims of Psychoanalytic Treatment (1958) ^{[ 15 ]}

Malet med psykoterapin , eller psykoanalysen, ar att de endopsykiska strukturerna skall forandras. De avklyvda och borttrangda delarna av objekt och jag behover bli medvetna och aterintegreras i det ideala objektet och centraljaget.

Malet kan ocksa beskrivas som att libidon mellan de avklyvda deljagen och delobjekten skall minska. Detsamma galler aggressionen fran centraljaget och det antilibidinosa jaget. Pa sa satt kan libido och aggression befrias och riktas mot yttre objekt.

Ett tredje satt att beskriva malet ar att patienten skall oppna sitt slutna system och acceptera verklighetens oppna system.

Terapeuten behover hjalpa patienten att mota de inre objekt patienten flyr ifran. Fairbairn liknar det vid immunterapi - man blir fri genom att mota det daliga. Detta ar en utmaning, eftersom patienten ofta soker terapi just for att slippa mota det.

Terapeuten bor vara en tydlig, god och trygg person. Det kan mojliggora for analysanden att vaga oppna sitt slutna system, och det kan erbjuda en alternativ verklighet utifran vilken patienten kan tona ner de negativa objekten och jagdelarna.

Den process genom vilken de borttrangda aspekterna aktualiseras kallas overforing , och utgors av de emotionella och kognitiva forhallningssatt som uppstar mellan patient och terapeut. Detta uppmarksammar terapeuten och medvetandegor. Genom denna process mojliggors en omstrukturering av den endopsykiska strukturen. Overforingen minskar och man mots mer och mer som verkliga personer.

Fairbairn forordar en placering i rummet dar analytikern sitter sida vid sida med analysanden, snett emot varandra, sa man a ena sidan inte behover stirra pa varandra, a andra sidan har mojlighet att mota varandras blick. Analytikern behover ta hansyn till patientens tempo och omstandigheter och sessionernas langd kan behova anpassas till detta.

Pa sa satt kan analysanden hjalpas fram till ett moget beroende, karaktariserat av givande och med tydliga granser mot andra.

Forhallande till Freuds psykoanalys [ redigera | redigera wikitext ]

Teori [ redigera | redigera wikitext ]

Fairbarn ar insatt i den psykoanalytiska traditionen. Han anvander psykoanalytiska begrepp, uttrycker sin lojalitet mot Sigmund Freud och ar medlem av det brittiska psykoanalytiska sallskapet. Samtidigt gor han en grundlig nyorientering och sager uttryckligen att han vill ersatta mycket av Freuds teorier med sina egna. Fairbairn har en liknande relation till Melanie Kleins teorier.

Dynamiska synvinkeln [ redigera | redigera wikitext ]

Fairbairn anvander exempelvis Freuds term libido, men tar samtidigt avstand fran lustprincipen. Freud menade att driften ar primart lustsokande och endast indirekt leder till relationer. Fairbairn menar istallet att libido ar primart objekt- /relations-sokande. Libido ar primart lustsokande endast i patologiska tillstand, nar man inte har tillfredsstallande relationer. Fairbairn tar ocksa avstand fran aggressionsdriften som en likvardig och spontant uppkommande drift, och menar att aggression ar en reaktion pa otillfredsstallda behov. ^{[ 16 ] [ 17 ]}

Ekonomiska synvinkeln [ redigera | redigera wikitext ]

Samtidigt bejakar Fairbairn Freuds ekonomiska synvinkel, som liknar psykisk energi vid fysisk, som inte kan forstoras eller tillskapas, utan om den anvands till en sak, kan det bli for lite till nagot annat. Fairbairn beskriver att om libido och aggression ar bundna till de inre objekten, kan det bli for lite till de verkliga relationerna. ^{[ 18 ]}

Topiska synvinkeln [ redigera | redigera wikitext ]

Fairbairn accepterar Freuds forsta topik med medvetet, formedvetet och omedvetet. ^{[ 19 ]}

Strukturella synvinkeln [ redigera | redigera wikitext ]

Fairbairn tar avstand fran Freuds andra topik eller strukturella synvinkel med "det", "jag" och "overjag"; och ersatter den med sin egen teori om inre objekt och jag organiserat i den endopsykiska strukturen. Fairbairn tror inte pa ett opersonligt det med energi, och ett energilost jag , utan menar att alla deljagen ar dynamiska och att delobjekten ar delvis dynamiska, det vill saga sjalva innehaller bade libido och potentiell aggression. ^{[ 20 ]}

Fairbairns beskrivning av overjaget varierar. Freuds overjag motsvarar enligt Fairbairn i viss man det antilibidinosa objekt-jag-paret. Detta par vacker radsla, men skiljer sig fran overjaget genom att inte inducera skuld som Freuds overjag. Fairbarin sager dock aven att overjaget opererar pa en hogre niva an den endopsykiska sturkuten. ^{[ 20 ]} Han identifierar ibland overjaget eller jagidealet med idealobjektet, ^{[ 21 ]} eller sager att idealobjektet bildar karnan av overjaget/jagidealet. ^{[ 22 ]}

Termen "objekt" ar en av Freuds bestamningar av driften - det som driften riktar sig mot. Freud anvander inte termen "inre objekt", men internaliserade objekt finns hos Freud, varav det framsta exemplet ar overjaget, som ar en internaliserad version av foraldrarna. Melanie Klein utvecklade begreppet "inre objekt" och gav det en central plats i sin teori. Fairbairns anvandning ar i huvudsak influerad av henne. Samtidigt skiljer sig Fairbairns teori pa viktiga punkter aven fran Klein. Klein ar exempelvis en utpraglad driftsteoretiker, dar barnets egen dodsdrift ar en viktig forklaring till psykisk ohalsa, medan Fairbairn ser det infantila beroendet som den viktigaste orsaken. Fairbairn ordnar ocksa de inre objekten i en fast struktur, samma for alla, vilket Klein inte gor. ^{[ 23 ]} Fairbairns objekt och jag ar betydligt mer personliga an Freuds. Jagen relaterar till objekten med karlek och hat. Borttrangning ar for Fairbairn en aggressionshandling, medan det hos Freud har en betydligt mer teknisk innebord av borttrangda driftsimpulser och dartill knutna minnen.

Utveckling [ redigera | redigera wikitext ]

Fairbairn tar ocksa avstand fran Freuds och Karl Abrahams psykosexuella utvecklingsteori , dar libido ar knuten till olika kroppszoner. Libido soker enligt Fairbarn ett objekt. Zonerna ar bara kanaler for libido. Det ar forst nar objektsokandet misslyckas, som manniskan soker sjalvtillfredsstallelse av olika slag. Fairbairn behaller dock tanken att det preambivalenta stadiet, dar barnet har att valja mellan att alska eller inte alska, ar kopplat till den orala tendensen att suga eller inte suga; och att det ambivalenta stadiet, dar barnet har mojlighet att valja mellan att alska eller att hata, ar kopplat till det orala valet att suga eller bita. Han anammar ocksa Kleins ide att barnet i den preambivalenta fasen inte egentligen relaterar till sin mor, utan till hennes brost - delobjekt. ^{[ 24 ]} Vidare ligger Fairbarns teori om en schizoid och en depressiv subfas nara, men skiljer sig ocksa pa vasentliga punkter, fran Kleins paranoid-schizoida och depressiva positioner. ^{[ 25 ]}

Upprepningstvang och dodsdrift [ redigera | redigera wikitext ]

Fairbairn fornekar Freuds teorier om upprepningstvang och dodsdrift. Han menar att sadana fenomen battre kan forklaras av hans egen teori: Nar personer gor saker som far negativa konsekvenser for dem sjalva, beror det istallet pa att de inte ser verkligheten som den ar, utan ar fangade i rigida, infantila monster av beroende, otillfredsstallelse, kontrollforsok och hat. ^{[ 26 ]}

Oidipuskomplex [ redigera | redigera wikitext ]

Fairbairn tar ocksa avstand fran Freuds Oidipuskomplex som den grundlaggande forklaringen till psykisk ohalsa. Istallet menar han att infantilt beroende, i ett betydligt tidigare utvecklingsstadium, ar den grundlaggande orsaken. Fairbairn menar ocksa att Oidipusfenomen battre kan forklaras med hans teori: Den endopsykiska situationen utvecklas ursprungligen i relation till modern. Nar barnet senare lar kanna fadern, utvecklas liknande strukturer i relation till honom. Dessa overlagras och assimileras till de ursprungliga strukturerna pa en andra niva. Slutligen kan barnet pa en tredje niva komma att likstalla den ena foraldern med det libidinosa objektet och den andra med det antilibidinosa. Det ar detta fenomen som Freud enligt Fairbairn benamner Oidipuskomplex. ^{[ 27 ]}

Psykoterapi [ redigera | redigera wikitext ]

Enligt Freuds metod skall terapeuten forhalla sig neutral och sitta bakom patienten, som ligger pa en divan. Detta tog Fairbairn avstand ifran. Istallet menade han att psykoterapeuten bor vara tydlig och erbjuda ett gott yttre objekt mot vilket patienten kan utvardera sin inre struktur. Freuds divan-teknik bygger pa att Freud inte ville bli uttittad. Den skyddar enligt Fairbairn psykoterapeuten men inte patienten. Snarare riskerar patienten att kanna sig overgiven, vilket inte loser en ursprunglig problematik av upplevd overgivenhet. ^{[ 15 ]}

Idehistoria [ redigera | redigera wikitext ]

Utover Freud och Klein har Fairbairn sannolikt varit inspirerad av den ungerske psykoanalytikern Sandor Ferenczi ^{( en )} och den skotske psykiatern Ian Suttie ^{( en )} . Ferenczi betonade ocksa verkliga erfarenheter i barndomen och deras internalisering. Han formulerade forsvarsmekanismen "identifikation med angriparen" och forordade en psykoterapi dar terapeutens karlek sags som botande komponent. Ferenczis identifikation med angriparen har stora likheter med Fairbairns moraliska forsvar. Suttie betonade barnets behov av att alska och att bli alskad. Nar detta behov inte mots, uppkommer separationsangest, som ar orsaken till neurotiska problem. Fairbairn hade ett understruket exemplar av Sutties The origin of love and hate (1935) och aven Contributions to Psycho-Analysis (2016) och The Development of Psycho-Analysis av Ferenczi i sitt bibliotek. ^{[ 28 ] [ 29 ]}

Fairbairn har i sin tur inspirerat John Bowlby i utvecklingen av anknytningsteorin . ^{[ 30 ]}

Fairbairns utvecklingsteori har ocksa stora likheter med senare teoretiker som Edith Jacobson ^{( en )} och Margaret Mahler .

Inom Kognitiv beteendeterapi har Jeffrey Youngs ^{( en )} schematerpai ^{( en )} likheter med Fairbairns endopsykiska struktur. Young beskriver att en person kan ha flera schema-modus (schema modes) som han eller hon vaxlar emellan. Han beskriver bland annat schemamodusen "sarbart barn", "argt barn" och "straffande/kritisk foralder", ^{[ 31 ]} vilka liknar Fairbairns libidinosa jag, antilibidinosa jag respektive antilibidinosa objekt.

Litteratur [ redigera | redigera wikitext ]

Bibliografi [ redigera | redigera wikitext ]

• "A W. R. D. Fairbairn Bibliography". (1994). i: Fairbairn, William Ronald Dodds; Scharff David E., Fairbairn Birtles Ellinor (1994) (pa engelska). From instinct to self: selected papers of W.R.D.Fairbairn. Vol. 1 Clinical and theoretical papers . Northvale, N.J: Aronson. Libris 6373156 . ISBN 1568210809   . s. 161-164.

Samlade skrifter [ redigera | redigera wikitext ]

• Fairbairn, William Ronald Dodds (1952) (pa engelska). Psychoanalytic studies of the personality . Tavistock Publications. Libris 956644  
• Fairbairn, William Ronald Dodds; Scharff David E., Fairbairn Birtles Ellinor (1994) (pa engelska). From instinct to self: selected papers of W.R.D.Fairbairn. Vol. 1 Clinical and theoretical papers . Northvale, N.J: Aronson. Libris 6373156 . ISBN 1568210809  
• Fairbairn, William Ronald Dodds; Scharff David E., Fairbairn Birtles Ellinor (1994) (pa engelska). From instinct to self: selected papers of W.R.D.Fairbairn. Vol. 2 Applications and early contributions . Northvale, N.J: Aronson. Libris 6373157 . ISBN 1568212518  

Biografi [ redigera | redigera wikitext ]

• "Autobiographical note", i: Fairbairn, W. Ronald; Scharff David E., Fairbairn Birtles Ellinor (1994) (pa engelska). From instinct to self: selected papers of W.R.D.Fairbairn . The library of object relations, 99-2406898-X. Northvale, N.J: Aronson. Libris 6373155 . ISBN 1-56821-366-2   vol. II, s. 462-464.

(Ursprungligen publicerad The British Journal of Medical Psychology (1963, vol. 36:(2)))

• Sutherland, John D. (1989). Fairbairn's Journey into the Interior . London: Free Association Press.

Allmant [ redigera | redigera wikitext ]

• Celani, David P. (2010) (pa engelska). Fairbairn's object relations theory in the clinical setting . New York: Columbia University Press. Libris 13528064 . ISBN 9780231149075  
• Clarke, G.S. & Scharff, D.E. (red.) (2014). Fairbairn and the object relations tradition. London: Karnac.
• "W. R. D. Fairbairn". (1983). i: Greenberg, Jay R.; Mitchell Stephen A. (1983) (pa engelska). Object relations in psychoanalytic theory . Cambridge, Mass.: Harvard University Press. Libris 5117045 . ISBN 0674629752   s. 151-187.
• Grotstein James S., Rinsley Donald B., red (1994) (pa engelska). Fairbairn and the origins of object relations . London: Free Association Books. Libris 6453280 . ISBN 1853433403  
• Guntrip, Henry James Samuel. (1961) (pa engelska). Personality structure and human interaction: the developing synthesis of psychodynamic theory . New York, N.Y.: International Universities Press. Libris 9197738  
• Scharff David E., Scharff Jill Savege., red (2005) (pa engelska). The legacy of Fairbairn and Sutherland: psychotherapeutic applications . London: Brunner-Routledge. Libris 10471262 . ISBN 1583917322  
• Skolnick, N.J. & Scharff, D.E. (red.) (1998). Fairbairn then and now . Hillsdale, NJ och London: The Analytic Press

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

v   ?   r Psykologi Filosofiska grundbegrepp Sjal  · Psyke Utveckling Anknytningsteori  · Inlevelseformaga  · Inlarning  · Modellinlarning  · Internalisering Jean Piagets kognitiva utvecklingsteori Ackommodation  · Assimilation  · Objektpermanens Erik H. Eriksons utvecklingsteori  · Lev Vygotskijs sociokulturella utvecklingsteori  · Lawrence Kohlbergs moraliska utvecklingsteori  · Sigmund Freuds psykosexuella utvecklingsteori  · Margaret Mahlers separations-individuations-teori Inlarningsteori Klassisk betingning  · Operant betingning  · Forstarkning  · Stimulus  · Respons Kognitiv Kognitionsvetenskap Perception  · Reaktionstid  · Uppmarksamhet  · Minne  · Intelligens  · Tankande  · Kommunikation  · Affekt  · Motivation  · Drom Personlighet Trait-teori Femfaktorteorin Typ-teori Myers-Briggs Type Indicator  · Personlighetsstorning Arv och miljo  · Rorschachtest Biologisk Neuro  · Psykoneuroendokrinologi  · Medvetande  · Behovshierarki  · Somn  · Sexologi  · Evolution  · Organiska psykiska storningar  · Psykosomatisk  · Psykofarmaka  · Neuropsykofarmakologi Grupp Social Gruppdynamik  · Grupptankande  · Social norm  · Roll  · Identitet  · Genus  · Grupptryck  · Kansla av sammanhang  · Makt  · Aggression  · Konflikt  · Fortryck  · Fordom  · Askadareffekten  · Kriminologi  · Milgrams lydnadsexperiment Tillampad Klinisk  · Halso  · Religion  · Vittne  · Arbetsliv  · Pedagogisk  · Miljo Psykopatologi Stress?sarbarhetsmodellen  · Intellektuell funktionsnedsattning  · Autismspektrumtillstand  · ADHD  · Schizofreni  · Bipolar sjukdom  · Depression  · Angest  · Tvangssyndrom  · Psykisk kris  · Posttraumatiskt stressyndrom  · Somatoforma storningar / Psykosomatik  · Atstorningar  · Somnstorningar  · Uppforandestorning  · Beroende  · Demens  · Personlighetsstorning  · Parafili  · Sjalvskada / Sjalvskadebeteende  · Suicid  · DSM( 4  · 5 )  · ICD( 10  · 11 ) Skolbildningar Psykoanalys Sigmund Freud  · Omedvetet, formedvetet, medvetet  · Detet, jaget och overjaget  · Libido  · Dodsdrift  · Psykosexuell utveckling  · Oidipuskomplex  · Forsvarsmekanism  · Borttrangning  · Klyvning  · Projektiv identifikation Psykoanalys riktningar Jag : Anna Freud , Erik H. Erikson  · Objektrelationsteori : Donald Winnicott  · W. R. D. Fairbairn  · Melanie Klein  · Jacques Lacan Analytisk Carl Gustav Jung : Arketyp , Kollektiva omedvetna Individual Alfred Adler : Mindervardeskomplex Behaviorism Inlarningsteori : John B. Watson , B.F. Skinner Psykoterapi Beteendeterapi Inlarningsteori  · Exponering  · Beteendeaktivering  · ABC-analys Kognitiv terapi Aaron Beck Kognitiv beteendeterapi, KBT Kombinerad beteende- och kognitiv terapi Acceptance and commitment therapy, ACT Medveten narvaro  · Acceptans Psykoanalys / Psykodynamisk psykoterapi Fri association  · Tolkning  · Dromtydning  · Overforing  · Motoverforing Evidensbaserad praktik  · Dialektisk beteendeterapi, DBT  · Anknytningsbaserad psykoterapi  · Existentiell psykoterapi  · Interpersonell psykoterapi, IPT  · Familjeterapi Historia Psykiatrins utveckling i Sverige  · Tvangstroja  · Madrasserad cell  · Medikalisering Professioner Psykolog  · Psykoterapeut  · Psykiater  · Kurator  · Forskare Angransande amnen Psykiatri  · Neurologi  · Beteendevetenskap  · Sociologi  · Pedagogik  · Logopedi  · Fysioterapi  · Filosofi  · Sjalavard