For freden i Prag under Trettioariga kriget ar 1635, se Freden i Prag (1635) .

Pragfreden kallas den fred , som slots i Prag den 23 augusti 1866 mellan Preussen och Osterrike .

Den sistnamnda avstod darigenom fran sin tidigare stallning i Tyskland , samtyckte till Tyska forbundets upplosning, avtradde sina rattigheter i Slesvig och Holstein samt utfaste sig att betala 20 miljoner thaler i krigskostnader och att pa forhand erkanna de nyordningar som Preussen hade for avsikt att genomfora i Nordtyskland . Sarskilt omstridd blev darefter fredstraktatens 5:e artikel ("§ 5"): "Hans Majestat kejsaren av Osterrike overlater at Hans Majestat konungen av Preussen alla sina i freden i Wien av den 30 oktober 1864 forvarvade rattigheter rorande hertigdomena Holstein och Slesvig, dock sa att befolkningen i de nordliga distrikten av Slesvig skall avstas till Danmark , nar den genom fri omrostning tillkannager sin onskan om att forenas med Danmark".

Denna bestammelse, som narmast genom Napoleon III :s inflytande kom in i traktaten, uppfattades inledningsvis i Danmark och Nordslesvig som ett lofte om aterstallande av hela det danska Nordslesvig, men den var avfattad i oklara ordalag och gav darfor, som Bismarck senare (i Nordtyska forbundets riksdag den 18 mars 1867 ) sade, en viss "latitud" vid genomforandet. Detta visade sig vid de forhandlingar som varen 1867 inleddes mellan preussiska regeringen och den danska, ty den forra framstallde da sa langtgaende krav pa garantier for i Nordslesvig kvarboende tyskars nationella rattigheter att danska regeringen fann sig nodsakad att avsla dem for att slippa raka i standigt beroende av Tyskland. Detta ansags nodvandigt, sarskilt som de danska sandebuden under forhandlingarna inte kunde fa klarhet i hur stort landomrade Danmark kunde tankas aterfa genom eventuella eftergifter. Underhandlingarna avbrots darfor i mars 1868 och aterupptogs inte.

Bismarck slot hosten 1878 en traktat med Osterrike (i Wien den 11 oktober ; offentliggjord forst 4 februari 1879 ), genom vilken Osterrike "for att knyta de band annu fastare, som bestar mellan de bada makterna", medgav, att villkoret ("modaliteten") upphavdes for Osterrikes avstaende i Pragfredens 5:e artikel av sina rattigheter rorande Slesvig och Holstein. Danmark, som inte var part i Pragfreden, hade inte nagon juridisk ratt att krava med stod av 5:e artikeln, och detta erkandes officiellt av danska regeringen saval samma ar som an uttryckligare genom konventionen om optantbarnen av den 11 januari 1907 . Denna inleddes med orden: "sedan granserna mellan Danmark och Preussen faststallts genom fredstraktaten i Wien av 30 oktober 1864 och genom de dispositioner, som Hans Majestat konungen av Preussen och Hans Majestat kejsaren av Osterrike traffat i kraft av sagda traktat".

I Danmark och an mera bland Nordslesvigs dansktalande befolkning sag man dock ofta Pragfredens 5:e artikel som ett lofte givet at namnda dansktalande befolkning 1866, vilket aven efter den preussisk-osterrikiska overenskommelsen av 1878 skulle kvarsta (atminstone moraliskt) bindande. Man hoppades dartill att tyska folket av hansyn till detta lofte och av aktning for nationalitetskanslan skulle manas att till Danmark aterstalla den dansksprakiga delen av Slesvig. Under nationalitetskampen i Nordslesvig spelade "§5" ocksa lange en framtradande roll. Forst 1920 , efter forsta varldskriget , forverkligades den.

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]

• Pragfreden i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1915)