Povl Engelstoft , fodd den 4 oktober 1876 i Vissenbjerg , dod den 9 juni 1961 , var en dansk historiker . Han var sonson till Christian Thorning Engelstoft .

Engelstoft blev student fran Roskilde Katedralskole 1895 och candidatus magisterii 1906 med historia som huvudamne. Han fick universitetets guldmedalj 1907 for avhandlingen Rigsradets historie 1448-1588 .

Bortsett fran Haandbog i Danmarks politiske Historie fra Freden i Kiel til vore Dage (skriven tillsammans med F.W. Wendt , 1934), skrev han inte nagot storre historiskt verk, men var i gengald flitig bidragsgivare av artiklar till bland annat Historisk Tidsskrift , Det danske Folks Histore (band VII-VIII, 1926 - 29 ), Festskrift til Kr. Erslev (1927, med uppsatsen Skellet i Danmarks Historie efter 1864 ) och Den danske Rigsdag 1849-1949 I?II (1949-51).

Han var redaktor och medredaktor av flera storre uppslagsverk , bland andra Hagerups Konversationsleksikon (3:e och 4:e upplagan), Weilbachs Kunstnerleksikon (3:e upplagan) och Jens Peter Traps Danmark (5:e upplagan). Viktigast var redaktorskapet for Dansk Biografisk Leksikon dar han tillsammans med Svend Dahl redigerade 2:a upplagan och sjalv bidrog med en lang rad biografier .

Han blev 1937 medlem av Det kongelige danske Selskab for Fædrelandets Historie , for vilket sallskap han tillsammans med Povl Bagge och Johannes Lomholt-Thomsen utgav Danske politiske Breve fra 1830erne og 1840erne (4 band, 1945 - 58 ). Han var tillika medlem av den danska kommitten for Historikernes internationale Samarbejde fran 1931 och av styrelsen for Samfundet for Dansk Genealogi og Personalhistorie fran 1948 samt for Fynsk Hjemstavnsforening for København og Omegn 1930 -31 och blev hedersmedlem av Roskildensersamfundet 1946 .

Kallor [ redigera | redigera wikitext ]

Den har artikeln ar helt eller delvis baserad pa material fran dansksprakiga Wikipedia , tidigare version .