한국   대만   중국   일본 
Polska forenade arbetarpartiet ? Wikipedia Hoppa till innehallet

Polska forenade arbetarpartiet

Fran Wikipedia
Polska forenade arbetarpartiet
Polska Zjednoczona Partia Robotnicza
Forkortning PZPR
Land Polen Polen
Generalsekreterare Mieczysław Rakowski (sista)
Grundat 15-21 december 1948
Upplost 27-30 januari 1990
Politisk ideologi Marxism-leninism
Kommunism
Politisk position Extremvanster
Polsk politik
Politiska partier
Val

Polska forenade arbetarpartiet , PZPR ( polska : Polska Zjednoczona Partia Robotnicza ), var det styrande partiet i Folkrepubliken Polen mellan 1948 och 1989 . Partiet bildades genom sammanslagning av Polska arbetarpartiet och Polska Socialistpartiet 15-21 december 1948 .

Ideologiskt anslot sig partiet till marxism-leninismen och genom att referera till proletariatets diktatur [ kalla behovs ] infordes enpartisystem som gav partiet politiskt monopol i landet. Som mest hade man ca 3,5 miljoner medlemmar.

Sammanslagning av PPR och PPS [ redigera | redigera wikitext ]

Polska Socialistpartiet (PPS) bildades redan 1892 som ett vansterparti och hade under en viss tid Jozef Piłsudski som en av ledarna. Partiet var verksamt i den andra polska republiken (1918-1939) och hade efter valet 1921 35 platser i Sejmen (av 432). Efter att Piłsudski upploste Sejmen 1930 kom flera ledare att fangslas. Under andra varldskriget samverkade partiet med Hemmaarmen (AK) men samarbetet brots 1941-1943. PPS deltog dock tillsammans med AK i Warszawaupproret 1944 .

Polska Arbetarpartiet (PPR) bildades 5 januari 1942 i Warszawa som ett prosovjetiskt kommunistiskt parti. Partiet hade mycket litet stod i landet. Det har publicerats anklagelser om PPS samarbete med Gestapo for att oskadliggora Hemmaarmen. [ 1 ] [ 2 ] [ 3 ] [ 4 ] Nar sovjetarmen borjade befrielse av Polen anvande Kreml PPR for att bilda en prosovjetisk administration.

Vid en uppgjord folkomrostning 30 juni 1946 antogs avskaffande av Senaten, godkannande av provisorisk ekonomisk plan och godkannande av Polens nya Oder-Neisse-grans. Rakningen av roster skottes av kommunistpartiet och det blev 68% 3X-ja roster [ 5 ] . Enligt hemlig PPR-uppgift var det egentliga utfallet bara 27%. Vid ett "val" 19 januari 1947 fick PPR 27% av rosterna medan bondepartiet, PSL, 60-70%. Resultatet forfalskades och forblev en val bevarad hemlighet genom hela livstiden av den Polska Folkrepubliken. Officiellt proklamerades att PPR fick 80% och PSL 10% [ 6 ] . Innan valet blev aven flera PSL-medlemmar arresterade av olika anledningar och ett antal valbara kandidater och aktivister mordades i svarforklarade omstandigheter. [ 7 ]

1947 , efter att bondepartiet och dess ledare, och tidigare premiarministern i exilregeringen i London, Stanisław Mikołajczyk utmanovrerades av PPR, och tvingades fly landet, utsattes aven PPS for trycket fran Moskva att rensa ut sina hogerinriktade politiker. PPR:s davarande ledare Władysław Gomułka som dels hade vanan att ifragasatta dekret fran Kreml och dels forespraka en polsk vag till kommunismen avsattes av Stalin och Bolesław Bierut tog over Gomułkas plats. I december 1948 forenades PPS och PPR, och partiets roll i en enpartistat var sakrad. [ 8 ]

Partiets historia [ redigera | redigera wikitext ]

Bolesław Bierut var partiets ledare under hela stalinistiska eran . Partiet agerade som en satellitorganisation till Kreml i nara samarbete med den polska sakerhetstjansten och NKVD . Efter Bieruts dod i Moskva 1956 och annalkande tovader i och med Nikita Chrusjtjovs maktovertagande bytes ledaren ut till Władysław Gomułka, med en kort overgangsledning av Edward Ochab . Gomułka lyckades overtyga Kremlledarna att Polen behover en polsk variant av socialism, och partiets politik under perioden efter 1956 var till viss del mer liberal. Gomułka avsattes 1970 i sviterna efter studentrevolten 1968 och oroligheterna med dodsskjutningar av protesterande arbetare 1970 . Naste ledaren Edward Gierek satte upp som mal att satsa pa ekonomisk utveckling och valstand for att mota oron bland medborgarna. Belaning i vast okade markant, med galopperande inflation som foljd, som i sin tur ledde till standiga strejker och protester. Partiet utsattes for konkurrens av medborgarrattsrorelsen och kraven pa fria fackforeningar ( Solidaritet (fackforening) ). Den militare ledaren Wojciech Jaruzelski valdes som ny ordforande 1981 for att fa bukt med oron. Hans medel blev inforande av krigstillstandet i december 1981 och internering av dissidenter. Han lyckades dock inte stabilisera landet och aterstalla partiets kontroll, vilket ledde till att det kommunistiska systemet upplostes i slutet av 1989 . PZPR reformerades darefter till ett socialdemokratiskt parti.

Ledare i centralkommitten PZPR [ redigera | redigera wikitext ]

Kritik mot PZPR [ redigera | redigera wikitext ]

PZPR:s roll forsvagades fran och med upproren 1968 , i och med motstandet mot partiet konsoliderades och olika medborgarrattsrorelser bildades, som till exempel Kommitte for arbetarnas forsvar , KOR , och den fria fackforeningen Solidaritet/Solidarno?? .

Referenser [ redigera | redigera wikitext ]

  1. ^ Tomasz Strzembosz "Rzeczpospolita podziemna. Społecze?stwo polskie a pa?stwo podziemne 1939-1945." ,Wydawnictwo Krupski i S-ka, Warszawa, 2000, ISBN 83-86117-49-4 ,s. 120-122
  2. ^ Witold Pronobis "?wiat i Polska w XX wieku" , Editions Spotkania, Warszawa, 1996, ISBN 83-86802-11-1 , s. 292
  3. ^ Władysław Pobog-Malinowski " Najnowsza Historia Polityczna Polski ", Wydawnictwo Antyk, Warszawa 2000, ISBN 83-87809-36-5 , tom 2, s. 408-407
  4. ^ Prof. dr hab. Paweł Wieczorkiewicz "Wydany czy rozpoznany. Okoliczno?ci aresztowania komendanta "Grota" , artikel i boken "Sekrety Historii Polski", Reader's Digest, Warszawa, 2004, ISBN 83-88243-87-X s. 258-259
  5. ^ Folkomrostningen 30 juni 1946 gallde avskaffande av senaten, nationaliseringen av industrin och acceptans av Oder-Neissegransen, fragorna forvantades av partiet att besvaras "3 ganger ja" (3 x tak)
  6. ^ J.Lukowski H.Zawadzki A Concise History of Poland s.284-285
  7. ^ Jan T. Gross Fear s.25
  8. ^ Robert Service Comrades. A History of Communism MacMillan 2007, s. 246